Referensvärde för varg i Sverige

Granskad: ‎den ‎16‎ ‎september‎ ‎2025

Referensvärde för antalet vargar i Sverige är 170 individer. Referensvärdet är den siffra som säger hur många individer vargpopulationen i Sverige minst behöver bestå av för att kunna överleva långsiktigt. Värdet bör ses som ett golv för populationen, inte ett tak.

Naturvårdsverket har ansvar att rapportera och bedöma referensvärdet för varg. 2025 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att rapportera 170 vargar som referensvärde för gynnsam bevarandestatus i Sveriges rapportering till EU. 

Både riksdagen och EU har slagit fast att Sverige ska ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus. 

Minsta livskraftiga population (MVP) är ett mått på hur många individer som minst måste finnas i en population för att den ska ha goda chanser att överleva på lång sikt. 

För att räkna ut MVP använder man en modell som kallas population viability analysis (PVA). Den bygger på faktorer som påverkar artens överlevnad, till exempel:

  • hur många som föds och dör
  • åldersfördelning
  • reproduktion
  • livsmiljö
  • hur miljön förändras över tid

MVP används som ett av flera underlag när man tar fram referensvärden för gynnsam bevarandestatus.

Referensvärden bygger på mer än MVP

Enligt EU:s art- och habitatdirektiv ska ett referensvärde för populationsstorlek ta hänsyn till fler aspekter än bara risken för att arten dör ut. När referensvärdet bestäms behöver man också väga in:

  • artens roll i ekosystemet
  • genetisk variation
  • ekologisk funktion
  • motståndskraft mot miljöförändringar
  • försiktighetsprincipen

Det betyder att både demografiska (t ex födslar och dödsfall) och genetiska faktorer ska räknas in.

Enligt EU-kommissionens riktlinjer ska referensvärdet vara högre än artens MVP. Referensvärden anges inte bara för populationsstorlek utan också utbredning av en art.

Den skandinaviska vargpopulationens genetiska status

Den skandinaviska vargstammen härstammar från ett fåtal invandrade vargar, vilket har resulterat i en begränsad genetisk variation och en hög grad av inavel. Forskning visar att detta har lett till inavelsdepression, bland annat i form av fysiologiska defekter och mindre kullstorlekar – alltså en försämrad reproduktionsförmåga jämfört med vargar utan inavel. Därför är den genetiska aspekten en avgörande faktor när vi bedömer vargpopulationens långsiktiga överlevnad och dess möjlighet att uppnå en gynnsam bevarandestatus.

Vad visar analyser av MVP för skandinaviska vargar?

Under de senaste decennierna har flera analyser genomförts för att undersöka vilken MVP den skandinaviska vargpopulationen behöver för att vara livskraftig, både ur demografiskt och genetiskt perspektiv. De senaste analyserna gjordes av två externa forskare på uppdrag av Naturvårdsverket inom ramen för ett regeringsuppdrag om ett möjligt referensvärde på 170–270 individer (NV-05942-22).

Forskarna kom i senaste analysen (2024) bland annat fram till följande:

  • Om det invandrar i genomsnitt 2–3 vargar per tioårsperiod från öst uppskattas/beräknas en genetiskt livskraftig MVP för den svenska delen av populationen på cirka 170 individer.
  • Om invandringen är lägre, ungefär 1 varg per tioårsperiod, behöver populationen vara större. Då hamnar MVP på 210–300 individer, beroende på vilken analys man utgår från.

Dessa bedömningar behöver också vägas samman med övriga kriterier som ingår när man fastställer ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus.

Miniminivån hänger ihop med referensvärdet för en art. På regional nivå bryts referensvärdena ner till miniminivåer. En miniminivå anger det lägsta antalet individer av en rovdjursart som måste finnas i länet, eller för vargen, inom ett visst rovdjursförvaltningsområde. Sverige är uppdelat i tre förvaltningsområden; det södra, det mittersta och det norra förvaltningsområdet.  

Riksdagsbeslut 2013

I propositionen En hållbar rovdjursförvaltning angavs att referensvärdet för varg ska ligga inom intervallet 170–270 individer. 

Riksdagen beslutade också 2013 som övergripande mål att vargstammen ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas.  

Proposition: En hållbar rovdjursförvaltning (riksdagen.se) 

Vad innebär gynnsam bevarandestatus?

Enligt EU:s art- och habitatdirektiv definieras bevarandestatusen som summan av faktorer som påverkar artens långsiktiga överlevnad, utbredning och livsmiljö. 

Enligt art- och habitatdirektiv är bevarandestatusen gynnsam när: 

  • Arten förblir livskraftig i sin livsmiljö på lång sikt.
  • Utbredningsområdet inte minskar.
  • Tillräcklig livsmiljö finns för att populationen ska bibehållas. 

EU:s art- och habitatdirektiv anger att medlemsländerna är skyldiga att verka för att arter som finns upptagna i direktivet – däribland vargen – ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus.  

Vargen är fredad enligt jaktförordningen (1987:905), men skydds- och licensjakt kan medges om det till exempel inte försvårar gynnsam bevarandestatus. Kravet att inte riskera gynnsam bevarandestatus vid beslut om jakt finns i jaktförordningen.  

Regeringsuppdrag till Naturvårdsverket

Regeringen gav i juni 2025 Naturvårdsverket i uppdrag att rapportera 170 vargar som referensvärde för gynnsam bevarandestatus i Sveriges rapportering till EU 2025.  

Rapportera angivet referensvärde för varg 

I mars 2025 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att se över fördelningen av miniminivåer för förekomst av varg enligt förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn. Regeringen har också senare angett att det nyligen rapporterade referensvärdet om 170 vargar ska beaktas i processen och att avsikten med årets översyn är att ta fram nya miniminivåer som kan utgöra grund för länsstyrelsernas beslut om licensjakt på varg. Under september Naturvårdsverket kommer att fastställa nya miniminivåer för varg som sammantaget når upp till det nationella referensvärdet om 170 vargar. Beslutet grundar sig på de förslag som inkommit från länsstyrelsernas samverkansråd.  

Våren 2025 redovisade Naturvårdsverket ett uppdrag om att föreslå ytterligare förvaltningsåtgärder för att bibehålla gynnsam bevarandestatus vid ett referensvärde i intervallet 170 till 270 individer. I skrivelsen redovisade Naturvårdsverket vilka ytterligare förvaltningsåtgärder som skulle krävas för att den svenska vargstammen ska bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv vid en sänkning av referensvärdet till någonstans i intervallet 170–270 individer.  

Redovisning: Ytterligare förvaltningsåtgärder för varg 

Naturvårdsverket redovisade 2024 ett regeringsuppdrag som bland annat handlade om att utreda referensvärdet för varg. Naturvårdsverket anlitade två externa experter; Nicolas Dussex från Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim och Phil Miller vid IUCN Conservation Planning Specialist Group (CPSG) som utförde de vetenskapliga analyserna inom uppdraget.  

Inom uppdraget analyserade Naturvårdsverket hur referensvärdet för varg skulle kunna vara inom intervallet 170–270 individer.  

Naturvårdsverkets redovisning tillsammans med forskarnas rapporter 

År 2015 fick Naturvårdsverket i uppdrag att uppdatera analysera gynnsam bevarandestatus med fokus på inavelsgrad. Två oberoende forskargrupper visade att minst 300 vargar krävs, samt att minst en ny varg från Finland eller Ryssland måste reproducera sig med en skandinavisk individ vart femte år. 

Redovisat regeringsuppdrag, slut och delredovisning med bilagor (pdf) 

Hitta vidare