Klövviltet är en viktig resurs i samhället. Det ger oss möjlighet till jakt och andra naturupplevelser samt möjlighet till klimatsmart kött på tallriken. Klövviltsförvaltningen genomförs i första hand regionalt eller lokalt. På den lokala eller regionala nivån kan det finnas mål för förvaltningen. För vildsvin finns även en nationell förvaltningsplan. 

Älgen förvaltas regionalt. I varje län finns det ett antal älgförvaltningsområden där mål för förvaltningen av stammen sätts, till exempel avskjutningsmål. Mer information om mål för älgförvaltningen finns på länsstyrelserna hemsidor. 

Läs mer om regional älgförvaltning på länsstyrelsernas webbplats 

En livskraftig älgstam av hög kvalitet har hög produktion med höga kalvvikter där äldre älgtjurar ingår som en naturlig del av populationen. Detta utifrån de regionala ekologiska förutsättningarna. Vidare har inte sjukdomar en påtaglig påverkan på den lokala älgstammens livskraftighet. Lämpliga förvaltningsindikatorer för målsättningen är andel tjurandel i den vuxna populationen, reproduktion per hondjur och kalvvikter. 

Uppföljning av mål inom älgförvaltning - redovisning av regeringsuppdrag (pdf 693 kB) 

De stora rovdjuren björn, järv, lodjur, varg och kungsörn hör hemma i den svenska naturen. Det slog riksdagen fast i sitt beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och det gäller även med dagens rovdjurspolitik. Rovdjuren ska kunna finnas i eller återvända till sina naturliga utbredningsområden, men i renskötselområden ska utbredningen begränsas så att påverkan på renskötseln inte blir för stor. Länsstyrelserna inventerar rovdjuren för att veta hur många rovdjur som finns. Inventeringarna ligger till grund för vilka mål som sätts och vilka förvaltningsåtgärder som kan bli aktuella. Ett exempel på en förvaltningsåtgärd är licensjakt. 

I förvaltningsplanerna anges nationella mål för rovdjuren. Målen innefattar både övergripande politiska mål och preciserade mål för förvaltningen. De preciserade målen är ett stöd för att se vad åtgärderna som förvaltningen genomför bör leda till för att de övergripande målen ska kunna nås. På regional nivå kan förvaltningsmål formuleras. För att veta vad som är rimliga förvaltningsmål är det viktigt att skapa en bra dialog mellan dem som bor i rovdjursområden, myndigheter och olika intresseorganisationer. De regionala viltförvaltningsdelegationerna och det nationella rådet för rovdjursfrågor bidrar till det. 

Målen kan uttryckas både i antalet djur och som antalet föryngringar per år, det vill säga antalet honor som föder ungar. Det som räknas är familjegrupper som konstaterats vid inventeringarna. Det finns också mål för de olika arternas utbredning. 

Regeringens proposition "En hållbar rovdjurspolitik" från 2013

Naturvårdsverket arbetar med att skydda den biologiska mångfalden och genomför åtgärder för hotade arter. När en bedömning ska göras om vilken status en djurart har, till exempel om den är hotad eller om den har gynnsam bevarandestatus, räcker det inte med en viss populationsstorlek, det vill säga hur många det finns av en art. För att en art ska anses ha gynnsam bevarandestatus krävs att uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö. 

Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter måste ha kunskap för att ställa rätt diagnos och ge rätt behandling. Vi får kunskap om tillståndet i miljön genom att inventera naturen: hur stort antal det finns av en viss art och i vilka områden arten finns. Kunskap får vi också genom att övervaka miljön: vi följer utvecklingen genom återkommande undersökningar och ser trender.  

Resultaten från inventeringarna av rovdjur är viktiga underlag för bedömning av artens status men också för fördelningen av medel till skadeförebyggande åtgärder och ersättningar för uppkomna skador. De är också viktiga underlag inför Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas beslut om olika typer av jakt. Det är länsstyrelserna som ansvarar för inventeringarna.