Nationell förteckning över invasiva främmande arter
Den nationella förteckningen över invasiva främmande arter är ett verktyg i arbetet med att förebygga och begränsa spridningen av arter som kan orsaka skador på natur, biologisk mångfald och ekosystem i Sverige.
Den nationella förteckningen är en del av en ny svensk förordning om invasiva främmande arter. Syftet är att stärka det förebyggande och praktiska arbetet i både land- och vattenmiljöer, med fokus på arter som bedöms vara särskilt problematiska i Sverige, men som inte omfattas av EU:s gemensamma förteckning. Förteckningen kompletterar EU:s reglering och är anpassad till svenska förhållanden.
Varför behövs en nationell förteckning?
Den nationella förteckningen är ett komplement till EU:s förteckning och gör det möjligt att hantera arter som innebär en särskild risk i Sverige, men som inte omfattas av EU‑regelverket.
Den nationella förteckningen gör det möjligt att:
- ta hänsyn till svenska ekologiska och geografiska förhållanden
- sätta in åtgärder tidigare
- stärka det förebyggande arbetet mot spridning
Syftet är ytterst att förhindra att invasiva främmande arter etablerar sig och orsakar långsiktiga skador på den biologiska mångfalden.
Arterna på den nationella förteckningen
Den nationella förteckningen omfattar 34 invasiva främmande arter – nio landlevande och 25 vattenlevande.
Vattenlevande arter
Brun dvärgmal (Ameiurus nebulosus)
Silverruda (Carassius gibelio)
Muksun (Coregonus muksun)
Peledsik (Coregonus peled)
Vattenpest (Elodea canadensis)
Amerikansk hummer (Homarus americanus)
Marmorkarp (Hypophthalmichthys nobilis)
Prickig dvärgmal (Ictalurus punctatus)
Tio arter av väderfiskar (Misgurnus spp.)
Svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus)
Sjögull (Nymphoides peltata)
Puckellax (Oncorhynchus gorbuscha)
Knölskallelöja (Pimephales promelas)
Storhuvad smörbult (Ponticola kessleri)
Apelsinläpp (Rapana venosa)
Kinesisk dammussla (Sinanodonta woodiana)
Så har arterna valts ut till den nationella förteckningen
Urvalet av arterna till den nationella förteckningen bygger på riskbedömningar och analyser. Bland annat har Artdatabankens rasklassificering över invasiva främmande arter legat till grund för urvalet. Därefter har det gjorts samhällsekonomiska analyser och samråd med experter och berörda aktörer för att identifiera de arter som innebär störst risk i Sverige. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten lämnade därefter förslaget, nationell förteckning över invasiva främmande arter av betydelse för Sverige, till regeringen i juni 2023 och i förslaget fanns det då totalt 41 arter. Efter regeringens beredning i form av bland annat två remissrundor gjordes en omarbetning av myndigheternas förslag och i regeringens proposition till riksdagen fanns det till slut de 34 arter som nu är upptagna på den nationella förteckningen.
Förteckningen kan komma att utvecklas och uppdateras över tid i takt med ny kunskap och erfarenheter från genomförandet.
Detta gäller – förbud och regler
För arterna på den nationella förteckningen gäller i huvudsak motsvarande restriktioner som för arter på EU:s förteckning, bland annat förbud mot att avsiktligt sprida, sälja, odla, transportera eller släppa ut arterna i miljön.
Förbuden bygger på en ny förordning
Den nationella förteckningen är del av en ny, uppdaterad svensk förordning (2026:311) om invasiva främmande arter som trädde i kraft den 15 maj 2026. För att stärka regelverket kring invasiva främmande arter inför införandet av den nationella förteckningen har Riksdagen fattat beslut om ändringar i miljöbalken och inregränslagen (1996:701).
Arterna på den nationella förteckningen kommer att omfattas av reglerna i förordningen om invasiva främmande arter, vilket innebär att de inte avsiktligen får:
- föras in i landet,
- hållas, inte heller i sluten förvaring,
- födas upp, inte heller i sluten förvaring,
- transporteras, utom till en anläggning i samband med utrotning,
- släppas ut på marknaden (säljas),
- användas eller utbytas,
- tillåtas reproducera sig, växa eller odlas, inte heller i sluten förvaring, eller
- släppas ut i miljön.
För arterna på den nationella förteckningen finns vissa undantag.
Förordning om invasiva främmande arter (svenskförfattningssamling.se)
Vad innebär reglerna och förbuden för olika aktörer i praktiken?
Nedan beskrivs lite kort vad reglerna och förbuden i den nationella förteckningen innebär för olika aktörer.
För privata fastighetsägare
För privata fastighetsägare och nyttjanderättshavare finns ett undantag från förbuden i den nationella förteckningen. Det innebär att arter på den nationella förteckningen får växa och föröka sig. Det är däremot inte tillåtet att odla arterna, alltså är det aktiva handlandet fortsatt förbjudet. Trots undantaget från förbudet att låta växa och föröka sig ska privata fastighetsägare och nyttjanderättshavare vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att förekomster av arter sprider sig från fastigheten. Det betyder att du som till exempel har en trädgård där det redan växer en art som finns på den nationella förteckningen inte måste ta bort den. Däremot behöver du se till att arten inte sprids. Det är inte heller tillåtet att plantera arter som finns med på den nationella förteckningen.
För statliga myndigheter
Statliga aktörer får ett förstärkt regelverk och ett tydligare mandat att prioritera, samordna och genomföra insatser mot invasiva främmande arter. Den nationella förteckningen underlättar planering av tidiga åtgärder och riktade insatser där riskerna bedöms vara som störst.
För kommuner och regioner
För kommuner och regioner, i egenskap av fastighetsägare/nyttjanderättshavare/förvaltare, skapar den nationella förteckningen en tydlighet kring vilka arter som ska prioriteras i lokalt och regionalt naturvårdsarbete samt i samverkan med andra aktörer.