Frågor och svar om nationell förteckning

Sedan år 2016 har det funnits en EU-förteckning över invasiva främmande arter som är av betydelse för hela EU (”unionsarter”) och som därmed omfattas av en rad förbud enligt EU-förordningen om invasiva främmande arter. En nationell förteckning över invasiva främmande arter fokuserar på arter som är av särskild betydelse för Sverige.

Syftet med en nationell förteckning är främst att det ska gå att vidta åtgärder för arter som är ett problem i Sverige men som inte omfattas av EU-förteckningen. Att en art är upptagen på en nationell förteckning innebär att den omfattas av förbud mot bland annat handel, transport och att släppa ut i miljön. Statliga myndigheter, regioner och kommuner är dessutom skyldiga att vidta olika åtgärder. Det innebär också att markägare har ett ansvar och att tillsynsmyndigheterna kan ställa krav på åtgärder. 

Ytterst finns en nationell förteckning för att förhindra att invasiva främmande arter sprider sig och skadar den biologiska mångfalden. 

EU-förordningen om invasiva främmande arter 

Du hittar de land- och vattenlevande arterna som finns med på den nationella förteckningen på webbsidan Nationell förteckning över invasiva främmande arter. 

Nationell förteckning över invasiva främmande arter

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten arbetade fram ett förslag till nationell förteckning utifrån SLU Artdatabankens riskklassificering av främmande arter, den så kallade risklistan. Där bedömdes cirka 1 622 främmande arter ha mer eller mindre stor invasionspotential och negativ påverkan på naturen i Sverige.

Av dessa bedömdes 451 arter ha hög eller mycket hög risk att bli invasiva i Sverige inom 50 år. I samråd med experter valde Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ut ett antal av dessa arter för en samhällsekonomisk analys.

Bland annat utvärderades artens bidrag till eller hot mot ekosystemtjänsterna, skadekostnader för samhället, effekter på människors hälsa och möjligheten att utöva rekreation i naturen. Det gjordes även en kostnads-nyttoanalys av vad det skulle innebära att reglera respektive art, jämfört skadekostnaden av att inte reglera.  

Därefter fick allmänhet, civilsamhälle och myndigheter möjlighet att lämna synpunkter vid två olika tillfällen (2021 och 2022) på arter och reglering.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten lämnade därefter förslaget till regeringen i juni 2023. Regeringen skickade ut förslaget på remiss i två omgångar. Utifrån remissvaren tog regeringen fram ett omarbetat förslag till reglering av invasiva främmande arter i en nationell förteckning och föreslog att befintlig reglering (förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter) skulle upphävas och att en ny förordning om invasiva främmande arter skulle antas.

Ytterligare arter kan föras upp på den nationella förteckningen efter hand.

Artdatabankens riskklassificering av främmande arter

Arterna på den nationella förteckningen omfattas av reglerna i förordningen om invasiva främmande arter, vilket innebär att de inte avsiktligen får: 

• föras in i landet, 
• hållas, inte heller i sluten förvaring,
• födas upp, inte heller i sluten förvaring,
• transporteras, utom till en anläggning i samband med utrotning, 
• släppas ut på marknaden, 
• användas eller utbytas,
• tillåtas reproducera sig, växa eller odlas, inte heller i sluten förvaring, eller
• släppas ut i miljön.

Flera av arterna på den nationella förteckningen är så spridda att de så småningom kommer hanteras genom hanteringsprogram där bekämpningsmålen beror på hur spridda de är.

Förbudet att avsiktligt tillåta arter att reproducera sig eller växa gäller inte för ägare eller nyttjanderättshavare till privata fastigheter (3 kap. 5 §), till exempel trädgårdsägare. 

Artspecifika undantag gäller för spärroxbär, frösterila hybrider med vresros, kaukasiskt och sibiriskt fetblad.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för föreskrifter, hanteringsprogram och tillsynsvägledning för sina respektive ansvarsarter, det vill säga de landlevande arterna respektive de vattenlevande arterna . Länsstyrelsen ansvarar för tillsyn och får fatta beslut om att genomföra åtgärder på utvalda platser. Fastighetsägare och nyttjanderättshavare är ansvariga för åtgärder på den egna fastigheten och de ska även vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att förekomster av arterna sprider sig från fastigheten.

Den nationella förteckningen är en del av EU-förordningen över arter som regleras enbart i Sverige. EU-förteckningen reglerar arter i hela unionen. 

EU-förteckningen baseras på hela EU:s riskbild, det kan finnas arter som inte regleras i hela EU men som kan vara problematiska ur ett svenskt perspektiv. 

SLU Artdatabanken har utrett över 1 600 främmande arters potentiella negativa påverkan på biologisk mångfald i Sverige, i den så kallade Risklistan. Ett mindre antal av dessa arter med potentiellt hög påverkan på biologisk mångfald är med på den nationella förteckningen. Risklistan innebär inte heller några förbud. 

Då omfattas den av EU:s striktare regelverk, till exempel tillkommer en utvidgad skyldighet för privatpersoner att bekämpa arten. Arten stryks så småningom från den nationella förteckningen.