Rapportering av tillståndet hos fågel­populationerna

När det gäller de 261 fågelarter som enligt rapporteringen häckar i Sverige är det cirka 44 procent som har en ökande långtidstrend avseende populationsstorlek. Cirka 39 procent har en minskande långtidstrend, och resterande 17 procent har antingen stabil, fluktuerande, osäker eller okänd trend.

Att 39 procent av fågelarterna uppvisar minskande långtidstrender visar att det behövs åtgärder för att vända utvecklingen. Av de häckande arter som uppvisar minskande långtidstrender finns de flesta med på den nationella rödlistan, och 32 av dem räknas som hotade (VU, EN eller CR i rödlistan). Några välkända exempel är tofsvipa, tornseglare, ejder, grönfink, ortolansparv och storspov.

Exempel på arter som uppvisar ökande långtidstrender är havsörn, trana, grågås, gransångare, steglits och brandkronad kungsfågel.

Två häckande arter har tillkommit sedan föregående rapportering (2019): ägretthäger och trädgårdsträdkrypare. Ägretthägern har troligen häckat i Sverige sedan 2012, men den bedömdes inte som en etablerad svensk häckfågel vid den förra rapporteringen. Trädgårdsträdkryparen häckade för första gången 2016 och har nu en sakta expanderande population i västra Skåne.

Rapporteringen omfattar betydligt fler övervintrande arter än 2019. Orsaken är främst att rapporteringen nu är mer fullständig, men också att fler arter än tidigare övervintrar i Sverige. Som följd av mildare vintrar förekommer många av de övervintrande arterna i betydligt större antal än tidigare.

Dessvärre leder det förändrade klimatet även till att vissa fågelarter missgynnas, framför allt i fjällmiljöer. I Europa finns det ett generellt mönster att arterna utökar sina utbredningsområden mot norr. Nordliga arter (kalla arter) begränsas norrut av Norra ishavet. Exempel på arter som riskerar att minska i fjällen är berglärka och rödstrupig piplärka. Det ligger nära till hands att misstänka att ett ändrat klimat spelar in, även om orsakerna är komplexa. Även blåhaken minskar i fjällen, men för den är orsakerna okända.

När det gäller fåglarnas utbredningsområden visar rapporteringen att vissa arter ökar sitt utbredningsområde, medan andra minskar. Det är svårt att utifrån rapporteringen dra säkra slutsatser om orsakerna till dessa förändringar.

För många arter är underliggande data av god kvalitet och då är trendberäkningarna relativt säkra, men för ovanligare eller mer svårinventerade arter är data sämre och då bedöms trenderna utifrån expertkunskaper. Vägledningen anger att rapporteringen ska baseras på bästa tillgängliga kunskap och vetenskap. När kunskapen ökar, genom till exempel nya och förbättrade metoder för övervakning, kan bedömningarna förändras. Det innebär att resultatet kan se lite olika ut mellan olika rapporteringstillfällen, utan att detta beror på faktiska förändringar i naturen.

Jämfört med den föregående rapporteringen (2019) är det nu fler häckande arter vars populationer uppvisar ökande långtidstrender (44 procent istället för 35 procent). Andelen häckande arter med minskande trender ligger däremot relativt konstant jämfört med föregående rapportering. Jämförelser mellan de olika rapporteringstillfällena har dock ett begränsat värde, eftersom de baserar sig på olika kunskapsläge.

I rapporteringen ingår även geografiska data, som rapporteras i ett rutnät med upplösningen 10×10 km. Befintliga förekomstdata har använts för att ta fram aktuella kartor.

Ladda ned kartor (pdf)

I rapporteringen ingår också uppgifter om påverkansfaktorer och hot, samt om bevarandeåtgärder. Hur vi brukar våra skogar och odlingsmarker är mycket viktigt för hur fågelfaunan utvecklas, eftersom tillgång till lämpliga livsmiljöer är av avgörande betydelse. Men fågelbestånden påverkas också av flera andra faktorer, såsom sjukdomar, predation och mellanartskonkurrens. Under de senaste decennierna har det allt varmare klimatet påverkat hur den svenska fågelfaunan utvecklas, och med stor sannolikhet kommer klimatförändringarna att få ännu större betydelse i framtiden.

Många generella naturvårdsåtgärder, som till exempel områdesskydd och restaurering av våtmarker, gynnar många fågelarter. Flera fågelarter omfattas också av åtgärdsprogram för hotade arter, exempelvis fjällgås, vitryggig hackspett, ängshök, fältpiplärka och vadare på strandängar. Det görs även många insatser för fåglar av ideella föreningar som till exempel BirdLife Sverige.

Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper

För många arter är underliggande data av god kvalitet och då är trendberäkningarna relativt säkra, men för ovanligare eller mer svårinventerade arter är data sämre och då bedöms trenderna utifrån expertkunskaper. Vägledningen anger att rapporteringen ska baseras på bästa tillgängliga kunskap och vetenskap. När kunskapen ökar, genom till exempel nya och förbättrade metoder för övervakning, kan bedömningarna förändras. Det innebär att resultatet kan se lite olika ut mellan olika rapporteringstillfällen, utan att detta beror på faktiska förändringar i naturen.

Jämfört med den föregående rapporteringen (2019) är det nu fler häckande arter vars populationer uppvisar ökande långtidstrender (44 procent istället för 35 procent). Andelen häckande arter med minskande trender ligger däremot relativt konstant jämfört med föregående rapportering. Jämförelser mellan de olika rapporteringstillfällena har dock ett begränsat värde, eftersom de baserar sig på olika kunskapsläge.

Rapporteringen som görs enligt direktivets artikel 12 följer ett gemensamt fastställt format. EU-kommissionen tillhandahåller också vägledning med rekommendationer till medlemsländerna om hur rapporteringen bör göras. Läs mer om format och vägledning här:

Reference portal for reporting under Article 12 of the Birds Directive (europa.eu)

Naturvårdsverket ansvarar för Sveriges rapportering enligt myndighetens instruktion. På uppdrag av regeringen representerar Naturvårdsverket även Sverige i de grupper inom EU som fastställer format och vägledning för rapporteringen.

Under hösten 2025 kommer Europeiska miljöbyrån (EEA) att granska medlemsländernas rapportering. Om felaktigheter upptäcks kan det komma att ske korrigeringar i den data som Sverige lämnat in.

För att få underlag till rapporteringen bedrivs miljöövervakning:

Nationell miljöövervakning: fåglar

För de allra flesta av de vanligare fågelarterna kommer underlagen till rapporteringen från Svensk fågeltaxering vid Lunds universitet. Inventeringarna bedrivs på Naturvårdsverkets uppdrag inom den nationella miljöövervakningen och inkluderar flera program för övervakning av de häckande, rastande/flyttande och övervintrande populationerna.

Svensk fågeltaxering (lu.se)

Data fås även från andra källor, bland annat från den regionala miljöövervakningen och från åtgärdsprogram för hotade arter Riktade inventeringar och upprop via ideella organisationer, framför allt BirdLife Sverige, bidrar också med kunskapsunderlag. Artspecifika inventeringar inom olika forskningsprojekt utgör också viktiga källor för vissa arter, liksom riktade insatser inom till exempel rovdjursförvaltningen (kungsörn). Svenska Jägareförbundet bidrar med aktuell jaktstatistik.

Underlagen till rapporteringen sammanställs av SLU Artdatabanken, på uppdrag av Naturvårdsverket.

Mer information om Sveriges fågelarter finns på artfakta.se