Med en medelstor förbränningsanläggning avses en förbränningsanläggning där anläggningseffekten är en megawatt eller högre, men högst 50 megawatt. Nya medelstora förbränningsanläggningar kan i vissa fall överstiga 50 megawatt. I Sverige finns cirka 2 000 medelstora förbränningsanläggningar.
Förbränningsanläggningar omfattas av tillstånds- och anmälningsplikt enligt miljöbalken, tre förbränningsförordningar och BAT-slutsatser. Respektive lagstiftning innehåller ett antal undantag som medför att bestämmelsernas tillämpningsområden inte helt sammanfaller.
En översiktlig vägledning kring de olika kategorierna av förbränningsanläggningar och respektive lagstiftnings tillämpningsområde finns på sidan Förbränning.
Naturvårdsverket har tagit fram flera vägledningar om förbränningsanläggningar och regelverk som verksamheterna omfattas av.
Se även flik ovan med samlade länkar till lagstiftning.
Vart vänder man sig om man har frågor?
Försök att så långt som möjligt hitta svaret på din fråga genom att läsa informationen på denna webbplats.
Är du verksamhetsutövare och har frågor, kontakta i första hand den myndighet som har tillsyn över din verksamhet, eller din branschorganisation.
Är du handläggare på kommun, kontakta i första hand din länsstyrelse. Vi försöker prioritera att vägleda samlat till länsstyrelser för att nå ut till flera samtidigt och vägleda på ett effektivare sätt.
INNEHÅLL NEDAN:
Tillstånd och anmälan
Fler än hälften av de medelstora förbränningsanläggningarna i Sverige är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Regler om tillstånds- och anmälningsplikt finns i 9 kap. 6 § miljöbalken samt i 1 kap. 3 och 10 §§ miljöprövningsförordningen (MPF).
Tillstånd
Tillståndsplikt gäller för förbränning med en total installerad tillförd effekt av mer än 20 megawatt men mindre än 50 megawatt, enligt 21 kap. 10 § MPF (verksamhetskod 40.51). För att avgöra anläggningen storlek ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras. Summeringen gäller för alla pannor, gasturbiner och stationära förbränningsmotorer oavsett vilka bränslen som används (även avfallsklassat bränsle).
Anmälan
Anmälningsplikten beror av anläggningstyp, storlek och bränsle.
Anmälningsplikt gäller för förbränning med en total installerad effekt av 20 megawatt eller mindre, enligt 21 kap. 11 och 12 §§ MPF (verksamhetskod 40.60 för förbränningsanläggning och verksamhetskod 40.70 för gasturbinanläggning).
För gasturbinanläggningar gäller anmälningsplikt utan nedre storleksgräns.
För övriga typer av förbränningsanläggningar, pannor och stationära förbränningsmotorer, gäller en nedre storleksgräns med en total installerad tillförd effekt av
- mer än 500 kilowatt, om annat bränsle används än enbart fossil eldningsolja eller biogen eller fossil bränslegas, eller
- mer än 10 megawatt, om inget annat bränsle används än fossil eldningsolja eller biogen eller fossil bränslegas.
För att avgöra anläggningens storlek ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras. Det gäller oavsett om olika bränslen används. Om inte alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen eldas med olja eller bränslegas inträder anmälningsplikten för hela anläggningen vid 500 kilowatt.
Stationära förbränningsmotorer avsedda endast som reservaggregat vid elavbrott är undantagna anmälningsplikten.
För de minsta anläggningarna krävs varken tillstånd eller anmälan. Mindre pannor kan omfattas av bestämmelser i enlighet med Ekodesigndirektivet.
Förordning med särskilda bestämmelser
Förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF) genomför huvuddelen av direktiv 2015/2193/EU om begräsning av utsläpp till luft av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar. För mer information kring direktivet se sidan Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar. Länk finns uppe till höger i rutan Mer information.
I FMF anges, beroende på bränsle och den medelstora förbränningsanläggningens effekt, krav på högsta tillåtna utsläpp av stoft, kväveoxider och svaveldioxid. Endast nya medelstora förbränningsanläggningar omfattas av sammansräkningsregler som avgör vilka högsta tillåtna utsläpp som gäller för anläggningen. Det är också beskrivet när och hur utsläppen ska kontrolleras. Bestämmelserna anger endast lägsta gällande miljöambition för anläggningarna. Villkor i tillstånd eller försiktighetsmått beslutade i anmälningsärenden ska däremot sättas med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Detta leder i många fall till strängare krav än vad FMF anger.
Förordningen gäller inte för förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF) eller förordning (2013:253) om förbränning av avfall (FFA).
Här finns ytterligare vägledning.
Registreringsplikt och övergångsbestämmelser
En medelstor förbränningsanläggning får inte vara i drift utan att vara registrerad. För nya förbränningsanläggningar har registreringsskyldighet och begränsningsvärden för utsläpp till luft redan börjat att gälla.
| Bestämmelse | Ny anläggning, högst 5 MW | Ny anläggning, > 5 MW | 2018-anläggning, högst 5 MW | 2018-anläggning, > 5 MW |
| Registrering, 21 § |
1 juni 2018 |
1 juni 2018 |
1 januari 2029 |
1 januari 2024 |
| Begränsningsvärden, 29–31 §§ |
20 december 2018 |
20 december 2018 |
- |
- |
| Begränsningsvärden, 25–28 §§ |
- |
- |
1 januari 2030 |
1 januari 2025 |
En 2018-anläggning är en medelstor förbränningsanläggning som tas i drift senast den 19 december 2018, och en ny förbränningsanläggning är en medelstor förbränningsanläggning som inte är en 2018-anläggning, jfr. 5 § och övergångsbestämmelser punkten 2 FMF.
Tillsynsmyndigheten är ansvarig myndighet för registrering och offentliggörandet av uppgifter. Uppgifter som ska registreras lämnas av verksamhetsutövare i en e-tjänst som tillsynsmyndigheten anvisar. För de tillsynsmyndigheter som anslutit sig till Naturvårdsverkets tjänst finns mer information att läsa här: