Med en medelstor förbränningsanläggning avses en förbränningsanläggning där den sammanlagda installerade tillförda effekten understiger 50 megawatt. I Sverige finns cirka 2 000 medelstora förbränningsanläggningar.
Förbränningsanläggningar omfattas av tillstånds- och anmälningsplikt enligt miljöbalken, tre förbränningsförordningar och BAT-slutsatser. Respektive lagstiftning innehåller ett antal undantag som medför att bestämmelsernas tillämpningsområden inte helt sammanfaller.
Se även flikarna ovan med information om tillämpningsområden, samlade länkar till lagstiftning och referensbibliotek.
INNEHÅLL NEDAN:
Tillstånd och anmälan
Fler än hälften av de medelstora förbränningsanläggningarna i Sverige är tillstånds- eller anmälningspliktiga. För de minsta anläggningarna krävs varken tillstånd eller anmälan. Regler om tillstånds- och anmälningsplikt finns i 9 kap. 6 § miljöbalken samt i 1 kap. 3 och 10 §§ miljöprövningsförordningen (MPF).
Tillstånd
Tillståndsplikt gäller för förbränning med en total installerad tillförd effekt av mer än 20 megawatt men mindre än 50 megawatt, enligt 21 kap. 10 § MPF (verksamhetskod 40.51). För att avgöra anläggningen storlek ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras. Summeringen gäller för alla pannor, gasturbiner och stationära förbränningsmotorer oavsett vilka bränslen som används (även avfallsklassat bränsle).
Anmälan
Anmälningsplikten beror av anläggningstyp, storlek och bränsle.
Anmälningsplikt gäller för förbränning med en total installerad effekt av 20 megawatt eller mindre, enligt 21 kap. 11 och 12 §§ MPF (verksamhetskod 40.60 för förbränningsanläggning och verksamhetskod 40.70 för gasturbinanläggning). För att avgöra anläggningens storlek ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras.
För gasturbinanläggningar gäller anmälningsplikt utan nedre storleksgräns.
För övriga typer av förbränningsanläggningar, pannor och stationära förbränningsmotorer, gäller en nedre storleksgräns med en total installerad tillförd effekt av
- mer än 500 kilowatt, om annat bränsle används än enbart fossil eldningsolja eller biogen eller fossil bränslegas, eller
- mer än 10 megawatt, om inget annat bränsle används än fossil eldningsolja eller biogen eller fossil bränslegas.
Stationära förbränningsmotorer avsedda endast som reservaggregat vid elavbrott är undantagna anmälningsplikten.
Ny förordning med särskilda bestämmelser
Förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF) genomför huvuddelen av direktiv 2015/2193/EU om begräsning av utsläpp till luft av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar. För mer information kring direktivet se vår sida ”Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar”. Förordningen trädde i kraft den 1 juni 2018.
I FMF anges krav på högsta tillåtna utsläpp av stoft, kväveoxider och svaveldioxid. Endast nya medelstora förbränningsanläggningar omfattas av sammansräkningsregler som avgör vilka högsta tillåtna utsläpp som gäller för anläggningen. Det är också beskrivet när och hur utsläppen ska kontrolleras. Bestämmelserna anger endast lägsta gällande miljöambition för anläggningarna. Villkoren i tillståndet ska däremot sättas med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Detta leder i många fall till strängare krav än vad FMF anger.
Förordningen gäller inte för förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF) eller förordning (2013:253) om förbränning av avfall (FFA).
Registreringsplikt
Förordningen innehåller en bestämmelse om registrering i 21 § FMF.
Bestämmelsen träder i kraft för
- nya anläggningar i december 2018,
- 2018-anläggningar med en anläggningseffekt högre än 5 megawatt, år 2024
samt för
- 2018-anläggningar med en anläggningseffekt som är högst 5 megawatt, år 2029.
En 2018-anläggning är en medelstor förbränningsanläggning som tas i drift senast den 19 december 2018, och en ny förbränningsanläggning är en medelstor förbränningsanläggning som inte är en 2018-anläggning, jfr. 5 § och övergångsbestämmelser punkten 2 FMF.
Tillsynsmyndigheten är ansvarig myndighet för registrering. Uppgifter som ska registreras lämnas av verksamhetsutövare i en e-tjänst som tillsynsmyndigheten anvisar.
Miljö- och hälsopåverkan och skyddsåtgärder, inklusive skorstenshöjd
Utsläpp till luft från förbränningsanläggningar beror på en kombination av bränsle, förbränningsteknik och reningsåtgärder. Förekomsten av vissa föroreningar i förbränningsgaserna, som exempelvis koldioxid, svaveldioxid, stoft och tungmetaller är direkt beroende av bränslets sammansättning och egenskaper, medan halten av t.ex. kolmonoxid även i hög grad beror på förbränningsbetingelserna. I allmänhet är det lättare att begränsa utsläpp från större anläggningar eftersom förbränningsbetingelserna blir bättre och reningstekniken kan vara mer avancerad. För mer vägledning kring förbränningsanläggningars miljö- och hälsopåverkan se Naturvårdsverkets branschfakta om förbränningsanläggningar.
Utsläppsnivån styrs i hög grad av gällande miljövillkor och av kostnaderna för att begränsa utsläppen. Vad som är behövliga och skäliga skyddsåtgärder eller försiktighetsmått i det enskilda fallet ska bedömas efter en avvägning enligt 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken.
Skorstenshöjd
Miljö- och hälsopåverkan av utsläpp till luft reduceras dels genom begränsningsvärden, dels genom att utsläppet sker från en skorsten som har lämplig höjd över mark och omkringliggande bebyggelse. Spridningen påverkas, förutom av skorstens höjd, av terrängen, byggnadshöjder och meteorologiska processer som vind och turbulens. En skorstens höjd påverkar huvudsakligen miljö- och hälsopåverkan av rökgaserna i anläggningens närhet. Ju högre skorsten desto mer späds rökgaserna ut innan de når befolkning, vegetation, mark eller vattendrag.
För mindre anläggningar i icke tättbebyggda områden, där marken runt förbränningsanläggningen är plan och det inte finns några höga byggnader eller höga terrängpartier i närheten, kan skorstenshöjden ofta bestämmas utan större utredning.
I de fall nämnda förutsättningar inte gäller bör man överväga att utföra en spridningsmeteorologisk studie för den aktuella platsen. Det innebär att man beräknar spridningen av rökgaser från skorstenen. I Vägverkets handbok för vägtrafikens luftföroreningar finns en särskild katalog för spridningsmodeller som är relevanta även för förbränningsanläggningar.
I plan- och bygglagen (2010:900) med tillhörande förordningar och föreskrifter finns bestämmelser som styr hur byggnader och skorstenar ska vara utformade.
Naturvårdsverkets allmänna råd 90:3 Skorstenshöjd beräkningsmetod (för anläggningar mellan 1 och 10 megawatt) har upphävts.
.