Vägledning

Strandskydd - en vägledning för planering och prövning

En man sitter lutad mot ett träd vid en sjö.

Dispens från strandskyddet

Granskad: ‎den ‎30‎ ‎juni‎ ‎2025

Strandskyddet är ett tungt vägande allmänt intresse. Lagstiftaren har utgått från att restriktivitet därför alltid ska gälla för dispenser.

Trots förbuden inom strandskyddsområdet finns möjlighet att söka om dispens om det finns särskilda skäl. Dispens får bara medges om det är förenligt med strandskyddets syften. 

Sidan vänder sig till

Vägledningen vänder sig i första hand till handläggare på länsstyrelser och kommuner. 

Bra att veta

Från och med 1 juli 2025 har ett nytt särskilt skäl tillkommit för småskaliga förvärvsverksamheter.

Strandskyddet i miljöbalken

Strandskyddsbestämmelserna finns i sjunde kapitlet miljöbalken (1998:808), som handlar om skydd av områden. Paragraferna 13-18 talar om vad som avses med strandskydd och vilka bestämmelser som gäller inom sådant område. I paragraferna 25-26 behandlas så kallad intresseprövning, det vill säga vägningen mellan enskilda och allmänna intressen.

7 kap. Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)

I förarbetena till den ändrade strandskyddslagstiftningen, propositionen 2008/09:119, kan du läsa mer om strandskyddsbestämmelserna, bland annat motiven bakom dem och kommentarer till varje bestämmelse. I förarbetena till miljöbalken, proposition 1997/98:45, kan du läsa ännu mer om strandskyddsbestämmelserna. Intentionerna i lagtexten är desamma, men det finns en viss brist på överensstämmelse eftersom lagtexten delvis är annorlunda formulerad. Motiven finns i kapitel 4.13.2 under rubriken ”Strandskyddsområden” samt i kapitel 4.13.3. Kommentarerna till varje bestämmelse finns i kapitel 5.1.7 under rubrikerna ”Strandskyddsområde” samt ”Intresseprövning”.

Proposition Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden (2008/09:119)

Miljöbalkspropositionen (1997/98:45)

I proposition 2013/14:214 beskrivs länsstyrelsens möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag.

Proposition Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag (2013/14:214)

Det finns också en förordning om områdesskydd enligt miljöbalken (1998:1252). I förordningen regleras bland annat myndigheternas skyldigheter och befogenheter.

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (riksdagen.se)

I miljötillsynsförordningen 2011:13 regleras tillsynsansvaret för strandskydd.

Miljötillsynsförordning (2011:13) (riksdagen.se)

Strandskyddet i plan- och bygglagen

Särskilda skäl

För att en dispens ska kunna beviljas krävs att det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl får man endast använda något av de sex särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 c §. Inom ett område som en kommun har pekat ut som område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man även använda de särskilda skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 d §. Dispens får bara medges om det är förenligt med strandskyddets syften.

Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.

Om en plats är avskuren från stranden genom en större väg, järnväg, sammanhängande bebyggelse eller motsvarande, och därför saknar betydelse för allmänhetens tillgång till stranden, kan detta utgöra ett särskilt skäl för dispens.

Ett område kan trots att det är väl avskilt från stranden vara av stor betydelse för växt- och djurliv och allmänhetens tillgång till strandområden, det kan till exempel röra sig om viktiga lokaler för hotade arter eller platser som är intressanta strövområden. Avskiljande vägar och liknande är därför inte ett särskilt skäl per automatik. En mindre väg anses vanligen inte ha någon avskiljande effekt.

Slänter, branter och höjdformationer som gör strandkanten svår att nå räknas inte som avskiljande i relation till strandskyddets syften. Sådana formationer kan tvärtom ofta ha ett särskilt värde, till exempel som utsiktspunkter.

Vissa typer av anläggningar är till karaktären sådana att de måste ligga vid vatten, det kan gälla båthamnar, pirar, bryggor, båthus med mera. Men en noggrann prövning behöver göras i förhållande till strandskyddets båda syften.

Restriktivitet krävs vid dispens för enskilda byggnader eller anläggningar som tar i anspråk ett allmänt tillgängligt område. Anläggningarna eller anordningarna bör inte lokaliseras till områden med stort rekreationsvärde eller höga värden för djur- och växtlivet. Möjligheter till samlokalisering av till exempel bryggor och båthus bör tas till vara, och en fri passage ska lämnas.

Det kan till exempel handla om en hamnanläggning eller industri som inte kan expandera utanför strandskyddat område. Att det avser en verksamhet innebär att det inte kan vara fråga om byggande av bostäder.

Det kan till exempel vara åtgärder som tillgodoser kommunens behov av tätortsutveckling, olika typer av infrastrukturanläggningar, anpassning av miljön för bättre tillgänglighet för funktionshindrade eller åtgärder som betingas av frilufts-, naturvårds-, miljövårds- eller kulturhistoriska intressen. För att det ska vara ett angeläget allmänt intresse bör den planerade åtgärden långsiktigt ge fördelar för samhället. Om intresset kan tillgodoses utanför strandskyddsområdet ska dispens inte medges. 

Ett mycket angeläget intresse innebär mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan vara både allmänna och enskilda intressen, men tillämpningen bör vara särskilt restriktiv när det gäller enskilda intressen.

I många beslut där dispens har beviljats, anges som enda motiv att åtgärden inte påtagligt försämrar allmänhetens tillträde till området och att växt- och djurlivet inte påverkas påtagligt. Detta är inte sådana särskilda skäl som avses i miljöbalken, utan en förutsättning för att dispens ska kunna medges, om det dessutom finns särskilda skäl.

Att området sällan eller aldrig besöks, att stranden är otillgänglig eller i övrigt olämplig för bad och friluftsliv, tas i miljöbalkspropositionen upp som ett vanligtvis ogiltigt skäl för dispens.

Personliga skäl, som till exempel återflyttning till gamla hemtrakter eller en önskan om att bosätta sig nära resten av sin familj, räknas inte heller som särskilda skäl.

Småskaliga förvärvsverksamheter på landsbygden

Detta särskilda skäl riktar sig till småskaliga förvärvsverksamheter som bedrivs varaktigt på landsbygden. Samtliga kriterier i punkterna 1 och 2 måste uppfyllas för att det särskilda skälet i miljöbalken 7 kapitlet 18 f § ska kunna ligga till grund för dispens. Åtgärden får inte vara avsedd för bostadsändamål.

  1. den behövs för en förvärvsverksamhet som har en begränsad påverkan på strandskyddets syften och är avsedd att bedrivas varaktigt i ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck, och
  2. det strandnära läget innebär en fördel för byggnadens, anläggningens, anordningens eller åtgärdens funktion som inte kan uppnås utanför det strandskyddade området. Detta särskilda skäl kan inte användas vid upphävande av strandskydd i en detaljplan.

Nedan går vi igenom alla kriterier i paragrafen och vad de innebär.

Det första kravet är att en dispens får beaktas om den avser en byggnad, anläggning, anordning eller åtgärd som inte avser att tillgodose bostadsändamål.

Varje byggnad som är tänkt att varaktigt eller tillfälligt ge husrum åt människor anses tillgodose bostadsändamål. Uttrycket bostadsändamål har samma innebörd som i undantaget för de areella näringarna i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken. Baracker för skogsarbetare och fiskebodar inredda för övernattning får alltså inte uppföras inom strandskyddsområde med stöd av det särskilda skälet för småskaliga verksamheter på landsbygden (Prop. 1997/98:45 del 1 s. 87 och MÖD 2003:61).

Även tillfälliga övernattningsmöjligheter, som en brits i en byggnad, uthyrningsstugor, glampingtält, ställplatser och liknande, fyller en funktion som tillfällig bostad och omfattas inte av dispensskälet.

Uppförande av bostadshus får prövas mot de särskilda skälen i 7 kap 18 e eller g §. Inom LIS-område finns ytterligare särskilt skäl för uppförande av en- och tvåbostadshus.

LIS – Landsbygdsutveckling i strandnära lägen

 

En förutsättning för att det ska anses finnas särskilt skäl för dispens är att byggnaden, anläggningen, anordningen eller åtgärden behövs för en förvärvsverksamhet. Det innebär att den som ansöker om dispens ska visa att exempelvis en anläggning behövs för att verksamheten ska kunna bedrivas på avsett vis. En bedömning ska göras i det enskilda fallet. Som exempel kan det röra sig om en fisketurismverksamhet som har behov av en brygga för förtöjning av båtar som används i verksamheten, eller en förrådsbyggnad att förvara redskap i.

Byggnader har typiskt sett en mer avhållande effekt för allmänheten än andra åtgärder. I de fall det rör sig om en byggnad är det därför viktigt att den utformas och placeras så att den har så liten avhållande effekt som möjligt (SOU 2023:103 s.77)

Verksamhet med vinstsyfte

För att det särskilda skälet ska kunna användas ska det röra sig om en näring som bedrivs med vinstsyfte. Det innebär att hobbyverksamheter inte omfattas och inte heller uppförande av byggnader eller anläggningar för privat bruk. Vinstsyftet ska gälla den småskaliga förvärvsverksamhet som den planerade åtgärden behövs för. Dispensgrunden kan till exempel inte användas för en icke vinstdrivande verksamhet som bedrivs i anslutning till en areell näring (SOU 2023:103 s.80).

Avsedd att bedrivas varaktigt

Att en förvärvsverksamhet ska bedrivas varaktigt innebär bland annat att verksamheten ska vara avsedd att bedrivas på lång sikt. Kravet på varaktighet bör kunna uppfyllas såväl när det handlar om verksamhet som bedrivs året runt som när det handlar om säsongsbetonad verksamhet. Det bör även kunna uppfyllas när det handlar om en nystartad förvärvsverksamhet.

För en nystartad verksamhet kan prövningsmyndigheten exempelvis beakta om sökanden kan uppvisa en affärsplan eller ekonomisk kalkyl som visar på en avsikt att varaktigt bedriva verksamheten. Andra omständigheter kan exempelvis vara att specifika investeringar och inköp har gjorts (SOU 2023:103 s.80).

Innebörden av förvärvsverksamhet och varaktighet i denna bestämmelse har samma innebörd som i undantaget för de areella näringarna i 7 kap. 16 § 1 miljöbalken.

Areella näringar

Åtgärder och verksamheter som prövas med stöd av det särskilda skälet för småskaliga verksamheter får sammantaget ge upphov till endast en begränsad negativ påverkan på något av strandskyddets syften. En viktig del av bedömningen är därför om verksamheten bedrivs eller planeras i ett område med höga värden för djur-, växt- eller friluftslivet. Om ett sådant område berörs innebär det att endast en mycket liten eller ingen omgivningspåverkan kan tillåtas (Prop. 2024/25:102 s.70).

Åtgärdens utseende, placering och avhållande effekt

Om dispensen avser en byggnad eller anläggning är både storlek och placering av betydelse. En stor byggnad har normalt en större omgivningspåverkan än en liten byggnad. Byggnadens utformning och karaktär behöver också beaktas. Placering nära strandlinjen påverkar vanligtvis djur- och växtlivet mer än om byggnaden finns längre från stranden.

Även andra omständigheter kan ha betydelse för verksamhetens påverkan på strandskyddets syften. Det kan handla om ökad mängd besökare eller trafik till följd av att verksamheten utvidgas eller att verksamheten är tänkt att bedrivas på ett sätt som göra att den får en avhållande effekt på allmänhetens möjligheter att nyttja strandområdet (Prop. 2024/25:102 s.70).

Sammantagen påverkan på strandskyddets syften

Bedömningen av om en förverksverksamhet har en begränsad påverkan på strandskyddets syften bör göras i förhållande till verksamhetens sammantagna påverkan. Dispensmöjligheten bör exempelvis inte kunna användas för att uppföra en industribyggnad eller en större restaurangbyggnad inom det strandskyddade området. Däremot bör den kunna användas för t.ex. en caféverksamhet eller uppförandet av de byggnader, bryggor etc. som behövs för en mindre verksamhet för fisketurism. (Prop. 2024/25:102 s.44)

Höga natur- eller friluftsvärden

Det ska göras en bedömning i det enskilda fallet, men till exempel kan ett annat skydd enligt 7 kap. miljöbalken (ej vattenskyddsområden och miljöskyddsområden) indikera att där finns så höga naturvärden att dispensgrunden inte går att tillämpa. Långa strandsträckor som är helt opåverkade av exploatering kan ha stora värden för såväl friluftslivet som djur- och växtlivet, framför allt där det finns begränsad tillgång till sådana strandområden.

Grunda, vågskyddade, mjukbottnar har ofta stor betydelse för till exempel fiskreproduktion. Även enstaka exploateringar kan i sådana områden innebära en negativ påverkan. Riksintresse för naturvården eller friluftslivet enligt 3 kap. eller 4 kap. miljöbalken indikerar att det kan finnas höga värden för friluftslivet eller djur- och växtlivet. Riksintresseområden är vanligen stora och det ska därför göras en bedömning i det enskilda fallet. Det behöver inte innebära att det särskilda skälet inte kan tillämpas (SOU 2023:103 s.167).

Förvärvsverksamheten ska bedrivas i ett område med låg bebyggelsegrad och lågt bebyggelsetryck för att det särskilda skälet ska kunna tillämpas. Med bebyggelse avses såväl fritidshusbebyggelse som annan bebyggelse. Bebyggelsegraden avgörs av i vilken utsträckning ett område har tagits i anspråk för bebyggelse. Som riktmärke gäller att områden som utgör tätorter inte ska anses ha en låg bebyggelsegrad. Enligt Statistiska centralbyrån är tätorter områden med en sammanhängande bebyggelse om minst 200 invånare (Prop. 2024/25:102 s.70).

Efterfrågan på mark att bebygga

Bebyggelsetrycket i ett område är kopplat till efterfrågan på oexploaterad mark som kan tas i anspråk för bebyggelse. Områden med högt bebyggelsetryck finns framför allt i närheten av tätorter eftersom intresset av att uppföra ny bebyggelse oftast finns inom och i anslutning till befintliga tätorter. Hur stort område runt tätorten som omfattas av det höga bebyggelsetrycket beror bland annat på tätortens storlek. Bebyggelsetrycket är gemensamt för trakten eller närområdet och varierar inte från en fastighet till en annan. Även om det av något skäl inte går att bebygga den fastighet prövningen avser - och det inte heller finns någon efterfrågan på den specifika fastigheten - kan det alltså finnas ett högt bebyggelsetryck inom det område där fastigheten finns (Prop. 2024/25:102 s.70).

Lokala och regionala skillnader

I stora delar av norra Sverige finns områden med låg exploateringsgrad, låg befolkningstäthet och lågt exploateringstryck. Stora delar är landsbygd. Det är främst vid kusten, städerna och några större tätorter det är hög exploateringsrad, tät befolkning och ett högt exploateringstryck.

I södra delen av landet är det överlag högre exploateringsgrad, högre befolkningstäthet och högre exploateringstryck. Bebyggelsen täcker större delar av landområdet än i norra Sverige. Bebyggelsetrycket är överlag också högt. Delar av södra Sverige kan vara sådana starkt exploaterade områden, där strandskyddet bör bibehållas eller stärkas. Även i södra Sverige finns dock mindre exploaterade och glest befolkade områden som kan vara landsbygder.

Olika kommuner har olika förhållanden och förutsättningar beroende på vilken exploateringsgrad, befolkningstäthet och exploateringstryck som råder (Prop. 2024/25:102 s.82).

Innebörden av att byggnaden, anläggningen, anordningen eller åtgärden för sin funktion ska ha en fördel av det strandnära läget innebär att dess avsedda funktion eller användning ska gynnas av det strandnära läget, och samma funktion ska inte kunna uppnås utanför det strandskyddade området.

Som exempel kan det handla om att inom ramen för en verksamhet med jakt- eller fisketurism uppföra en eldstad och ett vindskydd i ett strandnära läge i direkt anslutning till ett vandringsstråk som går längs med en sjökant. Ett strandnära läge innebär då också att exempelvis kanotister eller skridskoåkare lättare kan nyttja anläggningarna. Ett annat exempel kan vara en cafébyggnad som placeras strandnära för att besökarna ska kunna erbjudas sjöutsikt. Samma fördel ska inte kunna uppnås om byggnaden eller anläggningen placeras utanför det strandskyddade området. Hänsyn ska också tas till vad en alternativ lokalisering skulle innebära för verksamheten (Prop. 2024/25:102 s.70).

Det kan också handla om anläggningar som för sin funktion måste finnas i ett strandnära läge, t.ex. en brygga eller ett båthus. Som exempel kan det typiskt sett innebära en funktionell fördel att placera en förrådsbyggnad eller en brygga i direkt närhet till en sjösättningsplats eller i närheten av ett boende för besökare (Prop.2024/25:102 s.169). En bryggas storlek bör inte vara större än det behov den avser att fylla.

Dispens bör inte kunna medges för åtgärder som har som syfte att hålla allmänheten borta. Anläggningar för industriell förädling såsom sågverk, mejerier eller slakterier bör heller inte kunna uppföras med stöd av skälet (SOU 2023:103 s.22).

Landsbygdsutveckling i strandnära läge

Inom områden som kommunerna har pekat ut som områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen får man, förutom de skäl som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 e §, även tillämpa skälen som anges i miljöbalken 7 kapitlet 18 g §.

Det kan handla om att en byggnad, anläggning eller verksamhet långsiktigt bidrar till utvecklingen av landsbygden eller, om det gäller en- eller tvåbostadshus, att de uppförs i anslutning till befintligt bostadshus.

LIS – Landsbygdsutveckling i strandnära lägen

Hänsyn till växt- och djurlivet

De skäl som räknats upp ovan utgår huvudsakligen från de allemansrättsliga värdena. En dispensprövning ska också alltid omfatta den påverkan åtgärden får på växt- och djurlivet. Om de biologiska värdena påverkas på ett sätt som inte kan accepteras ska dispens inte ges, även om något av skälen ovan kan åberopas.

Intresseavvägning mot enskilda intressen

Vid en prövning av dispens från strandskyddet ska det enligt 7 kap. 25 § miljöbalken göras en intresseavvägning där hänsyn även ska tas till enskilda intressen. En inskränkning i en enskilds rätt att använda mark eller vatten får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses, en så kallas proportionalitetsbedömning.

Enligt tidigare praxis har det inte ansetts möjligt att vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beakta andra omständigheter än de särskilda skäl för dispens som anges i 7 kap. 18 e-g §§. 

I MÖD 2020:2 nyanserade Mark- och miljööverdomstolen sin tidigare praxis med anledning av Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2018 s. 753. I domskälen framkommer följande. 

Andra omständigheter än de särskilda skälen

Lagstiftaren har vid införandet av gällande strandskyddsbestämmelser gjort en ingående avvägning mellan allmänintresset av att upprätthålla strandskyddet och motstående enskilda intressen. Men den utveckling som skett i praxis om egendomsskyddet måste få genomslag vid dispensprövningen. Andra omständigheter än de särskilda skäl som anges i 7 kap. 18 e-g §§ miljöbalken måste därför kunna beaktas vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken. 

Utgångspunkten för avvägningen måste fortfarande vara att det är ett mycket starkt intresse att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv. Den allemansrättsliga tillgången till naturen, precis som egendomsskyddet, är grundlagsfäst i 2 kap. 15 § regeringsformen. Vid intresseavvägningen ska beaktas att strandskyddets syfte är att bevara strandområden som fortfarande är orörda, inte att inskränka pågående markanvändning. 

Strandskyddets syften är långsiktiga och områden som för tillfället verkar vara av begränsat intresse kan bli betydelsefulla i framtiden. Även om en dispens i det enskilda fallet inte tycks skada syftet med strandskyddet kan flera dispenser sammantaget ändå få en betydande negativ inverkan på tillgången till stränder för friluftsliv och djur- och växtliv (se prop. 1997/98:45, del 1, s. 321 ff.). 

Kostnader att återställa ska inte vägas in

Vid bedömningen i det aktuella fallet ansåg Mark- och miljööverdomstolen att det inte fanns något särskilt skäl för dispens enligt 7 kap. 18 e § miljöbalken. Inte heller den intresseavvägning som ska göras enligt 7 kap. 25 § miljöbalken medförde att strandskyddsdispens kunde ges i det här fallet. Att en byggnad redan hade uppförts och att det skulle innebära kapitalförstöring och vara förenat med stora kostnader att avlägsna den kunde enligt domstolen inte i sig tillmätas någon egentlig betydelse vid proportionalitetsbedömningen.  

Kompensationsåtgärder kan övervägas i vissa fall

Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det inte bör vara uteslutet att i vissa fall beakta om det finns en möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför. Det kan jämföras med 16 kap. 9 § första stycket 3 miljöbalken som ger en möjlighet att förena dispensen med en skyldighet att utföra eller bekosta åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför. 

En kompensationsåtgärd för en strandskyddsdispens skulle kunna vara att mark som sedan tidigare varit ianspråktagen görs allemansrättsligt tillgänglig. Det förutsätter att det kan säkerställas att kompensationsåtgärden verkligen kommer till stånd och blir bestående över tid, och att den faktiskt kompenserar det intrång som dispensen innebär. 

I det här fallet ansåg Mark- och miljööverdomstolen att det inte var visat att den föreslagna kompensationsåtgärden kompenserade den utökning av hemfridszonen som den uppförda byggnaden inneburit. Den sökta dispensen kunde därför inte beviljas och avslaget på dispensansökan kunde inte anses oproportionerligt. 

Tomtplatsavgränsning

I ett beslut om strandskyddsdispens krävs att det ingår en avgränsning av den tomtplats eller den mark som får användas. Avgränsningen ska framgå av beslutet och markeras på en karta.

Tomten är det område där markägaren kan hävda en privat zon, där allmänheten inte har rätt att vistas. Utanför tomtplatsen eller hemfridszonen gäller allemansrätten. En tomtplats är inte samma sak som en fastighet och den behöver inte sammanfalla med fastighetsgränser. Men en tomtplats kan inte nå bortom den egna fastighetsgränsen.

Vid en tomtplatsavgränsning för en strandskyddsdispens ska alltid en fri passage lämnas närmast vattnet.

En tomtplats för ett bostadshus måste dels medge en förnuftig användning av huset och tillhörande anordningar, dels göra så litet intrång som möjligt i allemansrätten. En tomt bör normalt inte bestämmas så att den går ner till strandlinjen. Enligt miljöbalkspropositionen bör en fritidshustomt normalt inte omfatta mer än 2000 kvadratmeter.

Nytillkommande komplementbyggnader eller andra anordningar bör så långt det är möjligt placeras inom den etablerade tomtplatsen. Om en komplementbyggnad, eller motsvarande, ändå måste placeras utanför tomtplatsen ska en ny tomtplatsbestämning göras för denna byggnad. Tomten bör då bara omfatta den yta som byggnaden eller anordningen upptar.

Gammal bebyggelse kan sakna tomtplatsbestämning, men ändå ha en hävdad hemfridszon. När det blir aktuellt med en strandskyddsprövning av någon byggnad eller anordning i anslutning till en sådan bebyggelse, bör tomtplatsbestämningen omfatta både den nya byggnaden (eller motsvarande) och den tidigare bebyggelsen.

Om en dispens ges för en komplementbyggnad inom en redan tidigare bestämd tomt bör tomtplatsbestämningen bestå i ett uttalande av myndigheten att någon ny mark inte får tas i anspråk som tomtplats.

Tomtplatsen eller den mark som annars får tas i anspråk ska tydligt och i sin helhet markeras på en karta i lämplig skala. Eventuella förändringar jämfört med tidigare tomtplatsbestämning bör framgå.

Om en ny fastighet ska bildas i samband med uppförande av ett bostadshus, så bör prövningsmyndigheten inför beslutet om tomtplatsavgränsning samråda med lantmäterimyndigheten. Detta eftersom tomtplatsavgränsningen har betydelse för hur den blivande bostadsfastigheten kan utformas. Ett samråd ökar förutsättningarna för att den blivande bostadsfastigheten kan utformas på ett lämpligt sätt, både utifrån miljöbalken och fastighetsbildningslagen.

Fri passage

För att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet ska ett område mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna lämnas. Detta gäller dock inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion. Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta den fria passagen. Att fri passage lämnas är inte ett skäl att ge dispens.

Passagen bör anpassas för syftet. För rekreation och friluftsliv är det viktigt att den fria passagen inte bara består av smala passager utmed strandlinjen utan i sig är områden som i storlek gör dem lämpliga för ändamålet. Utformningen av den fria passagen är av stor vikt. Vid mer sammanhållen bebyggelse kan den fria passagen utformas som ett parkstråk. Vid mer gles bebyggelse, som enskilda hus, bör hänsyn tas till det lokala landskapet och strandens utseende. Ju smalare passagen är, desto tydligare bör gränsen mellan privat och allmänt område vara utformad.

Den fria passagens bredd är beroende av förhållandena på platsen, lokala förutsättningar så som byggnadstraditioner, variationer i vattenstånd med mera, men bör dock aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen.

Tidsramar för dispenser

En dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

En dispens får tidsbegränsas, vilket ska framgå av beslutet. Det kan till exempel handla om uppställning av en kiosk över sommaren.

Checklista vid beslut

Ett beslut i ett dispensärende ska vara tydligt motiverat och behöver innehålla en rad uppgifter för att både sökande och myndigheter klart ska se vilket område och vilken åtgärd beslutet avser. Ett tydligt beslut är av stor betydelse för framtida tillsyn och uppföljning för tillsynsmyndigheten.

Här hittar du en checklista för uppgifter som behöver finnas med i ett beslut om dispens:

  • Personuppgifter, fastighetsbeteckning och eventuell del av den fastighet som dispensen eller tomtplatsavgränsningen avser.
  • Den byggnad, anläggning, anordning eller åtgärd dispensen avser ska vara inritad på karta, översiktskarta och situationsplan.
  • Tomtplatsavgränsning ska vara inritad på en karta.
  • En fri passage ska vara markerad.
  • Uppgifter om området omfattas av något annat områdesskydd enligt 7 kapitlet miljöbalken, eller berörs av ett naturvårdsavtal.
  • Uppgifter om området utgör riksintresseområde enligt 3 eller 4 kapitlet miljöbalken.
  • En beskrivning av områdets värden för friluftslivet och djur- och växtlivet, den påverkan myndigheten bedömer att byggnaden, anläggningen eller åtgärden kommer att ha på områdets värden samt myndighetens bedömning av om påverkan på de biologiska värdena och allmänhetens tillgång till stränder är acceptabel eller inte.
  • En bedömning om en eventuell inskränkning av den enskildes rätt är acceptabel enligt miljöbalken 7 kapitlet 25 paragrafen.
  • De särskilda skäl som ligger till grund för dispensen, samt i förekommande fall en motivering till landsbygdsutveckling.
  • Villkor för dispensen eller beslutet om tomtplatsavgränsning om det bedöms nödvändigt.

Överklagande och överprövning

Ett dispensbeslut ska alltid innehålla en besvärshänvisning, där det framgår hur beslutet kan överklagas och vart den överklagande ska vända sig. Ett kommunalt beslut får överklagas till länsstyrelsen av den sökande, om beslutet går emot honom eller henne. Överklagandet ska vara inlämnat inom tre veckor från det att den sökande fått ta del av beslutet.

En dispens som beslutats av länsstyrelsen får på motsvarande sätt överklagas till Mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsen ska skicka kopia på sina dispensbeslut till Naturvårdsverket som också kan överklaga.

Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen har fattat. Kommunen ska därför skicka kopia på alla dispenser till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska inom tre veckor besluta om de ska överpröva dispensen enligt miljöbalken 19 kapitlet 3 b §. Länsstyrelsen har rätt att överpröva för att tillvarata det allmänna intresse som strandskyddet utgör. Om länsstyrelsen anser att det inte finns några förutsättningar för dispens kan länsstyrelsen upphäva dispensen. Den sökande och sakägare kan överklaga länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen.

Vissa natur-, miljöskydds- och friluftsföreningar, som uppfyller kraven i miljöbalken, 16 kapitlet 13 § och 14 §, har också rätt att överklaga. Vem som i övrigt kan vara sakägare diskuteras allmänt i miljöbalkspropositionen, kapitel 4.26. Generellt gäller att den som bara kan åberopa allemansrättslig anknytning i ett ärende inte är sakägare.

Fastighetsbildning

Det är ofta lämpligt att prövning av strandskyddsdispens sker före prövningen av en önskad fastighetsbildningsåtgärd. Om dispens beviljas kan fastighetsbildningen genomföras med stöd av dispensen, under förutsättning att övriga villkor i fastighetsbildningslagen är uppfyllda. Om dispens inte beviljas ställs förrättningen in. Dispensansökan kan göras såväl före ansökan om fastighetsbildning som under pågående förrättning.

Läs mer i strandskyddshandbokens uppdaterade kapitel 7.4

Relaterade sidor