Statligt stöd för restaurering och vissa skötselåtgärder i ängs- och betesmarker

8 § Stöd får lämnas för att beskära lövträd på eller i anslutning till jordbruksmark, om träden bär tydliga spår av att tidigare ha beskurits återkommande.

Ett stöd får endast avse träd med höga naturvärden och endast åtgärder som bedöms bidra till att bevara, stärka eller utveckla trädets höga naturvärden.

8 § reglerar när stöd får betalas ut till åtgärden restaureringshamling, det vill säga restaurering av ett träd som tidigare har hamlats återkommande men där hamlingen har upphört under så lång tid att trädet inte kan hamlas utan att först restaureras. Restaurering av ett sådant träd behöver ofta ske varsamt och stegvis under flera år för att trädet ska överleva. 

Stöd får enligt 20 § ges under högst åtta år och enligt 13 § med högst 70 procent av godkända redovisade kostnader för stödberättigande åtgärder. 

Med ”på eller i anslutning till jordbruksmark” i första stycket avses att trädet kan stå i eller intill betesmark, ängsmark, åkermark eller gårdsmiljö.

Eftersom hamlade träd normalt är särskilt skyddsvärda och i många fall kan anses vara en hotad biotop bör bedömningen av höga naturvärden inte kräva inventeringar av på trädet förekommande arter för att kunna godkänna stöd. Länsstyrelsen kan dock välja att styra prioritering för stöd mot även andra naturvärden på träden än själva trädet i sig, om det bedöms lämpligt, till exempel förekomst av en viss art.

8 a § Stöd får lämnas för att återkommande beskära lövträd eller buskar på eller i anslutning till jordbruksmark, om träden eller buskarna bär tydliga spår av att tidigare ha beskurits återkommande eller beskärs för första gången. 

Ett stöd får endast avse träd eller buskar med eller potential för utveckling av höga naturvärden och endast åtgärder som bedöms bidra till att bevara, stärka eller utveckla trädets eller buskens höga naturvärden.

Enligt 8 a § får stöd lämnas för återkommande hamling av träd som tidigare har hamlats återkommande och inte är i behov av restaurering. Stöd får även ges för nyhamling av träd som inte har hamlats tidigare.

Stöd får ges med upp till 100 procent av godkända redovisade kostnader för stödberättigande åtgärder.

Med ”på eller i anslutning till jordbruksmark” i första stycket avses att trädet kan stå i eller intill betesmark, ängsmark, åkermark eller gårdsmiljö. 

Stöd får endast ges till åtgärder på träd som har höga naturvärden eller som bedöms ha potential att utveckla höga naturvärden.

9 § Stöd får lämnas för åtgärder som möjliggör att en igenvuxen ängsmark eller betesmark kan slås eller betas och som består i att

1. röja bort träd, sly eller buskar, eller
2. samla ihop och föra bort ris eller virke.

Stöd får också lämnas för andra åtgärder som möjliggör att en igenvuxen ängsmark eller betesmark kan slås eller betas.

Ett stöd får endast avse åtgärder som bedöms bidra till att bevara, stärka, utveckla eller återställa höga naturvärden och som omfattar minst 0,3 hektar igenvuxen ängsmark eller betesmark.

Åtgärder som vidtas för att genomföra restaurering av en ängsmark eller betesmark kan enligt 9 § få stöd. En restaurering får omfatta olika åtgärder som syftar till att marken ska kunna slås eller betas och genom detta bidra till att bevara, stärka, utveckla eller återställa höga naturvärden. Exempel på åtgärder kan vara avverkning, röjning och stubbfräsning, men också stängseldragning om det krävs för att betesdrift ska kunna återupptas. 

Stöd får enligt 20 § ges under högst åtta år och enligt 13 § med högst 70 procent av godkända redovisade kostnader för stödberättigande åtgärder.

Om bete bedöms vara en nödvändig del av restaureringen bör det ingå som en åtgärd i restaureringsplanen. Stöd kan då ges för restaureringsbete.

Om bränning bedöms vara lämpligt som en del i restaureringsarbetet bör det ingå som en åtgärd i restaureringsplanen. Stöd kan då ges för bränning som en restaureringsåtgärd.

Om stöd ges för stängsel bör stödet inte innefatta elaggregat eller annat som kan användas i andra områden än det område som får stöd för restaurering. Stöd inom det nationella programmet bör inte heller ges till digitala (virtuella) stängsel då dessa kan användas i andra områden än det som får stöd för restaurering.

Den minsta areal för vilken stöd får ges är 0,3 hektar.

Små objekt representerar en liten samlad areal men kan ha stor betydelse, bland annat för den gröna infrastrukturen. Det är viktigt att beakta landskapsperspektivet vid prioritering av åtgärder. En nedre arealgräns om 0,3 hektar har satts eftersom hantering av ansökningar för ännu mindre arealer bedöms leda till oproportionerligt höga administrativa kostnader.

9 a § Stöd får lämnas för att bränna ljunghed eller gräsmark. 

Ett stöd får endast avse åtgärder som bedöms bidra till att bevara, stärka eller utveckla höga naturvärden och som omfattar minst 0,1 hektar mark. Om det behövs för att syftet med åtgärden ska kunna uppfyllas får även impediment och annan mark som inte ska brännas inkluderas vid beräkning av arealen. 

Enligt 9 a § får stöd ges för bränning som en skötselåtgärd för ljunghed och gräsmark. Bränningen ska bidra till att bevara, stärka eller utveckla höga naturvärden.

Stöd får ges med upp till 100 procent av godkända redovisade kostnader för stödberättigande åtgärder.

Den minsta areal för vilken stöd får ges är 0,1 hektar. I arealen får även impediment och annan mark som inte ska brännas inkluderas om det behövs för att syftet med åtgärden ska kunna uppfyllas.

9 b § Stöd får lämnas för skötsel av myrar som har ett fältskikt som domineras av gräs, starr, örter eller fräken genom att 

1. slå myren med skärande eller klippande redskap som inte är finfördelande, och
2. ta bort avslagen växtmassa på myren före starten på efterföljande växtsäsong. 

Ett stöd får endast avse åtgärder i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län som bedöms bidra till att bevara eller stärka natur- och kulturmiljövärden som har skapats som en följd av att myren regelbundet slagits eller till att utveckla sådana natur- och kulturmiljövärden.

Åtgärder som vidtas på myrar som inte är rikkärr är endast stödberättigande om de omfattar minst 0,5 hektar sammanhängande myr. Vid beräkning av den sammanhängande arealen myr får, utöver den mark som åtgärder vidtas på, det även medräknas 

1. annan mark som behöver slås för att bevara eller stärka natur- och kulturmiljövärden som har skapats som en följd av att myren regelbundet slagits eller för att utveckla sådana natur- och kulturmiljövärden, eller
2. mark med byggnader avsedda för förvaring av hö, permanenta hässjor eller andra kulturmiljövärden som har skapats som en följd av att myren regelbundet slagits.

Enligt 9 b § får stöd lämnas för skötsel genom slåtter av myrar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. 

Slåttern ska ske med skärande eller klippande redskap som inte är finfördelande och bidra till att bevara eller stärka natur- och kulturmiljövärden som har skapats som en följd av att myren regelbundet slagits, eller till att utveckla sådana natur- och kulturmiljövärden.

Stöd får förutom till slåtter även ges till åtgärder för att ta bort avslagen växtmassa på myren. Växtmassan ska tas bort före starten på efterföljande växtsäsong.

Stöd får ges med upp till 100 procent av godkända redovisade kostnader för stödberättigande åtgärder.

Den minsta areal myr, med undantag för rikkärr, för vilken stöd får ges är 0,5 hektar. För rikkärr finns ingen arealbegränsning och de får därmed vara mindre än 0,5 hektar. I arealen får även medräknas viss annan mark som anges i punkt 1 och 2 till tredje stycket.

I 9 b § anges att stöd endast får avse åtgärder som bedöms bidra till att bevara eller stärka natur- och kulturmiljövärden eller till att utveckla sådana natur- och kulturmiljövärden. För övriga åtgärder som kan få stöd enligt förordningen anges endast naturvärden, inte kulturmiljövärden. Även om alla de åtgärder som kan få stöd enligt förordningen har betydelse för bevarandet av kulturmiljövärden så lyfts det endast specifikt för myrslåtter. Det innebär att vid bedömning av ansökningar om ersättning till myrslåtter kan kulturmiljövärden vägas in specifikt. Ett exempel på det är att det i 9 b § tredje stycket punkt 2. anges att mark med byggnader avsedda för förvaring av hö, permanenta hässjor eller andra kulturmiljövärden som har skapats som en följd av att myren regelbundet slagits får medräknas vid beräkning av den sammanhängande arealen myr, utöver den mark som åtgärder vidtas på. Att ge stöd till att hässja den avslagna växtmassan bör därför vara möjligt. Länsstyrelsen får i sådana fall göra en bedömning av om stöd till hässjning är motiverat för bevarandet av natur- och kulturmiljövärden och rimligt i förhållande till den extra kostnaden.

10 § Stöd får inte lämnas för en åtgärd som

1. måste genomföras för att uppfylla en skyldighet enligt lag eller annan författning eller enligt villkor i ett tillstånd, eller
2. har påbörjats innan beslut om stöd har fattats.

Stöd får inte betalas ut för åtgärder som måste genomföras enligt lag eller som har genomförts eller påbörjats innan beslut om stöd har fattats. Om till exempel en avverkning av en betesmark har genomförts innan beslutet om stöd har fattats, kan kostnaden för avverkningen inte inkluderas i kostnadsredovisningen. Skälet för att stöd inte får lämnas för en åtgärd som har påbörjats innan beslut om stöd har fattats är dels att länsstyrelsen då inte har kunnat påverka hur åtgärden har utförts, och dels att staten inte ska betala för åtgärder som ändå utförs.

11 § Stöd får inte lämnas för en åtgärd som det har beviljats annat offentligt stöd för.

Det är inte är tillåtet med dubbelfinansiering, det vill säga att samma åtgärd ges stöd från mer än en källa för offentligt stöd. Exempel på när man kan behöva vara vaksam på detta är när åtgärder som får stöd genom Skogsstyrelsens stöd till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder i skogen (Nokås) kan överlappa med detta program. Det kan till exempel handla om restaurering och stängseluppsättning i skogsbeten eller restaureringshamling av träd i skogskant.

12 § Stöd enligt 8 eller 9 § får inte lämnas för en åtgärd som avser träd respektive mark och som har varit föremål för statligt stöd eller EU-stöd för

1. skötselåtgärder inom fem år före ansökningstillfället, eller
2. andra åtgärder som syftat till att bevara eller återställa biologisk mångfald inom tio år före ansökningstillfället.

Länsstyrelsen får besluta om undantag från första stycket om det finns särskilda skäl.

Restaurering av ängs- och betesmark och restaureringshamling bör inte betraktas som en skötselmetod, utan bör innebära en återställning av naturmiljö eller träd med syftet att de därefter ska kunna återfå en kontinuerlig skötsel. Stöd för restaureringsåtgärder ska därför inte ges för mark eller träd som tidigare har erhållit statligt eller EU-stöd för skötselinsatser under de senaste fem åren före ansökningsdatumet, eller för andra åtgärder för att bevara eller återställa biologisk mångfald under de senaste tio åren före ansökningsdatumet. Undantag från dessa regler kan medges av länsstyrelsen om det finns särskilda skäl. Exempel kan vara om marken har bytt ägare och föregående markägare inte har fullföljt en påbörjad restaurering, eller om sjukdom eller dödsfall har medfört att mark inte har kunnat skötas eller en restaurering inte har kunnat fullföljas.

13 § Stöd som lämnas enligt 8 eller 9 § får ges med högst 70 procent av investeringskostnaden för de stödberättigande åtgärderna.

13 § anger att stöd till restaurering av ängs- och betesmark samt tidigare hamlade träd får ges med högst 70 procent av godkända redovisade kostnader för stödberättigande åtgärder. Länsstyrelsen får således ge lägre ersättning än 70 procent, men bör då beakta risken för att incitamenten för att vidta restaureringsåtgärder kan minska.

Det är bara kostnader som ska tas upp i redovisningen av restaureringsåtgärderna, inte eventuella intäkter. Det stöd som betalas ut är 70 procent av den totala redovisade och godkända kostnaden. Eventuella intäkter behöver således inte räknas av.

Det anges ingen begränsning av stödnivån för stöd som lämnas enligt 8 a, 9 a eller 9 b §§, det vill säga för nyhamling, återkommande hamling, bränning av ljunghed och gräsmark eller myrslåtter. Stöd får därmed ges med upp till 100 procent av godkända redovisade kostnader för dessa skötselåtgärder. Länsstyrelsen får också ge lägre ersättning än 100 procent.

14 § En ansökan om stöd ska vara skriftlig och lämnas in elektroniskt till länsstyrelsen i det län där de åtgärder som stödet avser huvudsakligen avses utföras. Ansökan ska innehålla de handlingar och uppgifter som behövs för att ansökan ska kunna prövas.

Lantbrukare och andra markförvaltare som vill ansöka om stöd för restaureringsåtgärder enligt 8 eller 9 §§ eller skötselåtgärder enligt 8 a, 9 a eller 9 b §§ ska använda den e-tjänst för ansökningar som tillhandahålls av länsstyrelserna på deras webbplats. Om sökande inte har möjlighet att använda e-tjänsten får ansökan lämnas in med e-post. Ansökan ska lämnas in till länsstyrelsen i det län där åtgärden ska utföras om inget annat har avtalats. Därefter hanteras ansökan inom länsstyrelsens interna handläggningsprocess.

För instruktioner om ansökningssystemet och handläggning av ansökningar hänvisas till länsstyrelsen.

14 a § En ansökan om stöd som lämnas i enlighet med förordning (EU) nr 1408/2013 ska innehålla en redogörelse för

1. allt annat stöd av mindre betydelse som sökanden fått under de två föregående åren och det innevarande året, och
2. allt annat stöd som företaget tidigare ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigande kostnader som ansökan omfattar.

14 b § En ansökan om stöd som lämnas i enlighet med förordning (EU) 2023/2831 ska innehålla en redogörelse för

1. allt annat stöd av mindre betydelse som sökanden fått under den senaste treårsperioden, och
2. allt annat stöd som företaget tidigare ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigande kostnader som ansökan omfattar.

Stöd till återkommande hamling och nyhamling enligt 8 a §, bränning av ljunghed och gräsmark enligt 9 a §, samt slåtter av myrar i i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län enligt 9 b § får endast lämnas i enlighet med de villkor som gäller för det EU räknar som stöd av mindre betydelse och som anges i kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 eller kommissionens förordning (EU) 2023/2831.

En ansökan om stöd för dessa åtgärder ska enligt 14 a § och 14 b § innehålla en redogörelse för allt annat stöd av mindre betydelse som sökanden har fått under de tre senaste åren, och allt annat stöd som företaget tidigare har ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigande kostnader som ansökan omfattar. Skälet till att sökande måste redovisa dessa uppgifter är att EU har bestämt ett takbelopp för stöd som inte får överskridas under en treårsperiod.

Storleken på takbeloppet för stöd under en treårsperiod beror på om åtgärden som får stöd ingår i primärproduktion av jordbruksprodukter eller inte. Nedan ges några exempel på om en åtgärd faller under primärproduktion av jordbruksprodukter eller inte.

14 a § - (EU) nr 1408/2013

Gäller för företag verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter. Takbeloppet för stöd är 50 000 euro under en period av tre beskattningsår.

Exempel 1: Lantbrukare som bränner en betesmark som används för bete och foder till mjölk- och köttdjur. Så länge sökande sköter marken som en del i skötseln av djuren faller åtgärden inom dennes primärproduktion av jordbruksprodukter.

Exempel 2: Lantbrukare som slår en myr och använder det avslagna materialet som foder till mjölk- och köttdjur.

Exempel 3: Verksam inom rennäringen som slår en myr och använder det avslagna gräset som foder till renar som hålls för köttproduktion.

14 b § - (EU) 2023/2831

Gäller för företag generellt med vissa undantag, bland annat för företag verksamma inom primärproduktion av jordbruksprodukter. Takbeloppet för stöd är 300 000 euro under en treårsperiod (inte beskattningsår). Treårsperioden räknas från ansökningstillfället och tre år bakåt. För varje ny ansökan får länsstyrelsen titta på det totala stöd av mindre betydelse som har beviljats under de senaste tre åren. 

Exempel 1: Lantbrukare som beskär träd i jordbruksmark som en natur- och kulturvårdsåtgärd och inte för foder till betesdjuren. Det som är avgörande är om själva åtgärden sker inom ramen för primärproduktion av jordbruksprodukter eller avser något annat. Även om företaget som sådant är verksamt inom primär jordbruksproduktion så kan stödet för en specifik åtgärd lämnas med stöd av (EU) 2023/2831 om just den åtgärden inte utgör primärproduktion av jordbruksprodukter.

Exempel 2: Ideell förening som beskär träd i jordbruksmark som en natur- och kulturvårdsåtgärd. De arbetar då inte med primärproduktion av jordbruksprodukter utan med naturvård. En förutsättning för stöd är att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet när den utför åtgärden.

Exempel 3: Lantbrukare, renägare, entreprenör eller förening som slår en myr av natur- och kulturvårdsskäl eller för att använda det avslagna materialet som foder till djur som hålls för till exempel besöksnäring och inte för mjölk- eller köttproduktion.

16 § Vid fördelningen av stöd mellan ansökningar enligt 8, 8 a, 9, 9 a och 9 b §§ ska länsstyrelsen prioritera den eller de åtgärder som vid varje prövningstillfälle bedöms ha bäst förutsättningar att på ett varaktigt sätt uppfylla syftet med stödet.

17 § Vid fördelningen av stöd enligt 8 eller 8 a § ska länsstyrelsen prioritera åtgärder som bedöms vara viktiga för att bevara eller sprida arter som gynnas av att träd beskärs.

18 § Vid fördelningen av stöd enligt 9 § ska länsstyrelsen prioritera åtgärder som avses utföras på mark som

1. bedöms vara viktig för att bevara eller sprida arter som gynnas av att marken betas eller slås,
2. domineras av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till denna förordning och som påtagligt gynnas av att marken där de förekommer betas eller slås, och
3. efter genomförda åtgärder bedöms kunna komma att domineras av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till denna förordning och som påtagligt gynnas av att marken där de förekommer betas eller slås.

18 a § Vid fördelningen av stöd enligt 9 a § ska länsstyrelsen prioritera åtgärder som utförs på mark som

1. regelbundet betas eller slås,
2. bedöms vara viktig för att bevara eller sprida arter som gynnas av att marken bränns, och
3. domineras av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till denna förordning och som påtagligt gynnas av att marken där de förekommer bränns.

18 b § Vid fördelning av stöd enligt 9 b § ska länsstyrelsen prioritera åtgärder som utförs på myrar som

1. har höga natur- och kulturmiljövärden till följd av att myren regelbundet slagits,
2. bedöms vara viktig för att bevara eller sprida arter som gynnas av att myren slås, och
3. domineras av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till denna förordning och som påtagligt gynnas av att myren där de förekommer slås.

I 16–18 b §§ anges hur länsstyrelsen ska prioritera bland ansökningar vid bedömning av fördelning av stöd. Eftersom ersättningarna inom det nationella programmet inte är rättighetsbaserade, och antalet ansökningar som kan beviljas är beroende av tillgängliga medel, krävs att varje länsstyrelse prioriterar mellan inkomna ansökningar. Prioriteringsgrunderna är till för att sortera de inkomna ansökningarna i vilka som kan beviljas stöd eller inte efter en första bedömning av om de grundläggande kriterierna för att kunna få stöd är uppfyllda, det vill säga att marken eller träden är av det slag som anges i förordningen. Till exempel kan stöd inte ges för restaurering av döda träd eller åkermark.

En grundläggande faktor att beakta för att uppfylla prioriteringskravet i 16 § är att bedöma sökandes förutsättningar för att upprätthålla en kontinuerlig skötsel av marken eller trädet. Om en betesmark ska få stöd för restaurering bör det till exempel finnas förutsättningar för att hålla betesdjur på marken efter restaureringen.

I 17–18 b §§ anges de nationella prioriteringar som länsstyrelsen bör följa vid bedömning av ansökningar. Det anges att åtgärder som bedöms vara viktiga för att bevara eller sprida arter som gynnas av att träd beskärs eller att marken betas, slås eller bränns, samt förekomst av de hävdgynnade livsmiljötyper som är upptagna i bilagan till förordningen ska prioriteras. 

Utöver de nationella prioriteringar som anges i 17–18 b §§ anser Naturvårdsverket att följande bör prioriteras:

• restaurering av ängsmark,
• marker med känd förekomst av hävdgynnade arter som är upptagna i bilaga 2 till art och habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG),
• marker med känd förekomst av hävdgynnade rödlistade arter,
• marker och träd som efter restaurering bedöms bidra till en ökad ekologisk funktionalitet i ett landskapsperspektiv, det vill säga en förbättrad grön infrastruktur.

Regionala skillnader inom landet gör att det är lämpligt att varje länsstyrelse utformar prioriteringsgrunder som kompletterar de som anges i 16–18 b §§ samt de som Naturvårdsverket anger ovan. För att underlätta för sökande är det viktigt att ha tydliga kriterier för prioriteringen redan vid ansökningstidens början, så att det framgår vilka områden länsstyrelsen avser att prioritera för stöd. Det kan dessutom göra besluten lättare att motivera.

Antalet ansökningar som kan beviljas stöd beror på ansökningarnas relevans och tillgängliga medel. Om ansökningarna och dess kostnader överskrider budgeten behöver länsstyrelsen prioritera åtgärder som ger mest naturvårdsnytta för pengarna. Prioriteringsprocessen inleds efter att ansökningarna har inkommit och behöver anpassas efter den tilldelade budgeten, samt vilket belopp som har bundits upp föregående år i beslut om fleråriga restaureringsåtgärder.

I vissa fall kan länsstyrelsen behöva bedöma likvärdiga områden med jämförbara naturvärden och likartade restaureringsbehov. Om medlen är begränsande kan i sådana fall kostnadsbedömningen för restaureringen vara avgörande för vilka som kan få stöd, även om detta normalt inte bör vara en avgörande faktor vid prioritering.

19 § I ett beslut om stöd ska länsstyrelsen ange de villkor för åtgärdernas utförande som behövs för att tillgodose syftet med stödet, den period beslutet avser och den tidpunkt när de stödberättigande åtgärderna senast ska vara slutförda.

Ett beslut om stöd ska alltid innehålla ett villkor om att stödmottagaren ska ge länsstyrelsen tillfälle att på plats kontrollera utförandet av de åtgärder som stödet avser.

Länsstyrelsen ska i beslutet formulera villkor för åtgärdernas utförande. Länsstyrelsen ges även rätt att besöka och besiktiga marken eller trädet som stödet avser. Detta bör bland annat göras vid slutbesiktning av åtgärderna enligt 26 §. Vid restaurering kan det vara lämpligt att även göra en besiktning under restaureringsarbetets gång för att i tid upptäcka och åtgärda eventuella avvikelser eller förseningar.

Vid behov kan länsstyrelsen ange villkor om att vissa åtgärder inte får utföras på marken som får stöd för restaurering. Exempel på åtgärder som kan omfattas av villkor är

• användning av växtskyddsmedel,
• gödsling,
• jordbearbetning för annat syfte än naturvårdsändamål,
• insådd eller plantering för annat syfte än naturvårdsändamål,
• täkt av sten eller jord,
• åtgärder som riskerar att skada strukturer i landskapet som har betydelse för natur- eller kulturmiljövärden,
• andra åtgärder som kan skada natur- eller kulturmiljövärden.

20 § Ett beslut om stöd enligt 8 eller 9 § ska avse en period om minst ett och högst åtta år och innehålla en plan för åtgärderna.

Stöd får ges för åtgärder under en period om ett till åtta år, men det är viktigt att också ta hänsyn till 6 § i förordningen vilken anger att stöd bara får betalas ut om det finns medel tillgängliga. Eftersom medel till fleråriga stöd måste intecknas för flera år ges ett bemyndigande till länsstyrelserna om att fatta beslut som löper över flera år, även om budgeten för stödet skulle minskas. Länsstyrelsen bör ha noggrann kontroll över vilka kostnader som intecknas för kommande år när man fattar fleråriga beslut.

Ett beslut om stöd ska enligt 20 § innehålla en plan för åtgärderna. Naturvårdsverket har fått bemyndigande att föreskriva om vad en sådan plan ska innehålla. Detta har gjorts i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2024:3) om statligt stöd för vissa åtgärder som syftar till att bevara eller återställa biologisk mångfald.

NFS 2024:3 Föreskrifter om statligt stöd för vissa åtgärder som syftar till att bevara eller återställa biologisk mångfald

Syftet med föreskrifterna är att få samma grundstruktur på planerna för restaurering oavsett hos vilken länsstyrelse man ansöker om stöd. Länsstyrelsen bör ta fram planen i samråd med sökande så att målbilden är densamma för länsstyrelse och utförare och så att det är tydligt vilka natur- och kulturmiljövärden som ska gynnas av restaureringen. Genom planen blir det tydligt för både utförare och länsstyrelse vilka åtgärder som ska genomföras och när de ska genomföras. Länsstyrelsen avgör på vilken detaljnivå åtgärderna ska beskrivas och om mer än det som anges i föreskrifterna ska ingå i planen.

Tidsangivelser bör vara relativt flexibla för många åtgärder, eftersom väder och andra oväntade faktorer kan påverka förutsättningarna, så länge syftet kan uppnås. Planering är dock viktig, särskilt för att underlätta länsstyrelsens fördelning av medel över åren. Dessutom är det viktigt att kunna genomföra slutbesiktningar och vara överens om att det som anges i planen har utförts, samt att de kostnader som har redovisats är rimliga.

Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter ska en plan för restaurering av hamlade träd innehålla:

1. motivering av behovet av beskärning,
2. antal träd, med angivande av art, som ska beskäras,
3. trädets eller trädens geografiska position,
4. beskrivning av befintliga natur- och kulturmiljövärden,
5. beskrivning av målet för beskärningen,
6. tidpunkt för när åtgärderna ska vara slutförda,
7. beskrivning av metoder, tidpunkter och omfattning för de åtgärder som ska genomföras, 
8. eventuella behov av försiktighetsmått, och
9. beskrivning av planerad framtida skötsel.

Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter ska en plan för restaurering av ängs- och betesmark innehålla 

1. motivering av behovet av åtgärderna,
2. areal som ska omfattas av åtgärder,
3. markens geografiska position och utbredning,
4. beskrivning av befintliga natur- och kulturmiljövärden inklusive förekomst av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till nämnda förordning,
5. beskrivning av målet för åtgärderna inklusive bedömning av framtida förekomst av sådana livsmiljötyper som anges i bilagan till nämnda förordning,
6. tidpunkt för när åtgärderna ska vara slutförda,
7. beskrivning av metoder, tidpunkter och omfattning för de åtgärder som ska genomföras,
8. eventuella behov av försiktighetsmått, och
9. beskrivning av planerad framtida skötsel.

Det är länsstyrelsen som upprättar en restaureringsplan i samråd med utföraren av åtgärden och planen biläggs beslutet. Eftersom det inte är självklart att planen utgör ett villkor för stödet bör särskilt viktiga delar i planen även tas upp som villkor i beslutet. För att underlätta administrationen och framtagandet av restaureringsplanen samt prioriteringen av ansökningar bör flera delar efterfrågas redan i ansökan. Sådana är punkt 1–3, 7 och 9.

Beskrivning av metoder, tidpunkter och omfattning för de åtgärder som ska genomföras, punkt 7, avser en översiktlig beskrivning av vad som ska utföras. Detta är till för att länsstyrelse och utförare ska kunna enas om vad som ska genomföras och när dessa kostnader kan tas upp. Om utföraren bestämmer detta helt på egen hand kan det vara svårare för länsstyrelsen att planera budgeten för stödet. Länsstyrelsen bestämmer hur utförlig denna del ska vara.

Beskrivning av planerad framtida skötsel i punkt 9. innebär inte att det finns något krav på brukaren att marken eller trädet efter restaurering ska ingå i till exempel en miljöersättning, men det har betydelse för prioriteringen av stöd eftersom det är viktigt att det finns förutsättningar för att upprätthålla en fortsatt kontinuerlig skötsel av marken eller trädet efter restaurering. Om en betesmark ska få stöd för restaurering bör det till exempel finnas förutsättningar för att hålla betesdjur på marken för att uppfylla syftet med stödet.

21 § Länsstyrelsen betalar ut stöd enligt denna förordning.

Ett beslutat stödbelopp får betalas ut i omgångar.

22 § Stödmottagaren ska lämna in en skriftlig begäran om utbetalning av beviljat stöd till länsstyrelsen. Till begäran ska stödmottagaren bifoga specificerade skriftliga underlag för att styrka den kostnad som begäran avser.

Länsstyrelsen ansvarar för utbetalning av stöd och får bestämma hur många gånger per år och på vilket sätt utbetalningen ska ske.

För att få utbetalning ska stödmottagaren redovisa sina kostnader för godkända åtgärder, där erforderliga verifikationer för de kostnader som stödbeloppet ska baseras på ska ingå.

23 § Ett stöd får inte betalas ut till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av Europeiska kommissionen om att ett stöd beviljat av en svensk stödgivare är olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

Bestämmelsen i 23 § är standard i förordningar om statsstöd och innebär att stöd inte får betalas ut till företag som har fått ett kommissionsbeslut om att återbetala ett olagligt statsstöd. Detta bör kontrolleras innan utbetalning av stöd då ett företag skulle kunna vara fritt från ett sådant krav vid ansökningstillfället, men kan ha fått ett återkravsbeslut vid utbetalningstillfället.

Det som ska kontrolleras enligt 23 § är således om det finns något återkravsbeslut riktat mot stödmottagaren. För att undersöka om Europeiska kommissionen har meddelat ett återkravsbeslut är det möjligt att söka fram kommissionens beslut på EU:s hemsida i deras ”rättsportal”:

Sök i EUR-Lex (europa.eu)

Normalt bör det räcka med att söka på det aktuella företagets/sökandens namn i rutan för SNABBSÖKNING för att se om företaget berörs av något beslut. Om det vid en snabbsökning skulle komma upp flera träffar kan man behöva filtrera sökningen enligt nedan, annars behöver man inte göra det.

Sök på företagets namn och filtrera på Europeiska kommissionen som författare, ange Beslut som rättsakt och År enligt vad som är aktuellt.

Om det finns ett sådant beslut får man kontakta den berörda myndigheten för att undersöka om den ställt något betalningskrav i form av återkrav.

Det är ovanligt med sådana beslut och återkrav. Risken för att det ska finnas ett betalningskrav i ett enskilt ärende är därmed liten, men det bör ändå kontrolleras enligt ovan. Kontrollkulturen inom EU är att faktiskt utföra kontroller, snarare än att lita på sökandens utsaga. Naturvårdsverket rekommenderar att länsstyrelsen själv kontrollerar, vilket är säkrare och därför ett bättre alternativ än att fråga den sökande om det finns ett återkrav. Skulle man vid kontroll få en träff på sökanden är det möjligt att kontakta sökanden för att reda ut vad beslutet avser.

Bakgrund: Europeiska kommissionen är behörig att pröva om stöd som har lämnats är förenligt med statsstödsreglerna. Ett stöd är olagligt om det ges utan att kommissionen har godkänt det, om det inte omfattas av undantag eller på annat sätt inte är förenligt med statsstödsreglerna.

Om kommissionen vid en prövning kommer fram till att stödet är olagligt och oförenligt med den inre marknaden ska kommissionen besluta att medlemsstaten (i praktiken myndigheten som har lämnat stödet) ska återkräva det. Det är alltså inte kommissionen som lägger ett betalningskrav, utan kommissionen slår fast att medlemsstaten ska fastställa betalningskravet. Det är sedan den myndighet som har lämnat stödet som ska ställa betalningskravet.

24 § Länsstyrelsen ska besluta att ett stöd helt eller delvis inte ska betalas ut om

1. den som har ansökt om eller beviljats stöd genom att lämna oriktiga uppgifter har orsakat att stödet beviljats felaktigt eller med för högt belopp,
2. stödet av något annat skäl har beviljats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, eller
3. ett villkor för stödet inte har följts.

Utbetalningen av stöd får dras in helt eller delvis om det uppdagas att sökanden i ansökan om stöd har lämnat felaktiga uppgifter om till exempel marken, trädet, åtgärdens beskaffenhet eller kostnaden för åtgärden. Länsstyrelsen får också minska eller helt dra tillbaka stödet om det uppdagas att stödbeloppet har beslutats felaktigt och mottagaren borde ha insett att det var fel eller om något av villkoren för stödet inte har uppfyllts.

Naturvårdsverket föreslår att en kostnadsberäkning av åtgärden begärs vid ansökningstillfället och att de riktvärden som redovisas i avsnittet ”Fasta kostnader och riktvärden för stöd till restaureringsåtgärder” nedan används. Denna kostnadsberäkning bör ta upp alla de kostnader sökande vill få stöd för. Om inte detta sker är det svårt för länsstyrelsen att beräkna hur stora kostnader som ska ersättas under innestående och kommande år.

25 § Genomförda åtgärder ska redovisas till länsstyrelsen tillsammans med en ekonomisk redovisning och specificerade skriftliga underlag som styrker den kostnad som stödet avser.

26 § Efter att åtgärderna i planen har slutförts ska länsstyrelsen i de fall det behövs på plats kontrollera utförandet av åtgärderna för att se att de har utförts i enlighet med villkoren för stödet.

27 § Länsstyrelsen utövar tillsyn över att villkoren för stödet följs.

Stödmottagaren måste redovisa genomförda åtgärder och sina kostnader för dessa för att få stödet utbetalat. Länsstyrelsen har rätt att göra en slutbesiktning av åtgärderna på plats för att kontrollera att de har utförts enlighet med villkoren för stödet.

28 § Den som ansöker om eller har beviljats stöd enligt denna förordning ska utan dröjsmål till länsstyrelsen anmäla sådana ändrade förhållanden som kan påverka rätten till eller storleken av stödet.

Stödmottagarna bör informeras, i och med beslutet om stöd, att de har skyldighet att genast kontakta och anmäla till länsstyrelsen om genomförandet av åtgärderna av någon anledning inte kan följa villkoren eller restaureringsplanen eller om några andra omständigheter uppstår som påverkar rätten till eller storleken av stödet. Exempelvis om stödmottagaren upptäcker felaktigheter i ansökan, en restaurering visar sig bli klar snabbare och till ett lägre pris än förväntat, eller någon annan omständighet enligt 24 § uppstår.

29 § En stödmottagare är återbetalningsskyldig om någon av de grunder som anges i 24 § föreligger.

30 § Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt 29 §, ska länsstyrelsen besluta att helt eller delvis kräva tillbaka stödet.

På det belopp som en stödmottagare är återbetalningsskyldig för ska ränta enligt räntelagen (1975:635) betalas.

Länsstyrelsen får besluta att helt eller delvis avstå från återkravet om det finns särskilda skäl.

31 § Om länsstyrelsen har beslutat om återkrav eller ränta enligt 30 § får det belopp som ska betalas enligt beslutet räknas av mot annan utbetalning av stöd enligt förordningen. Avräkning får inte ske i de fall som avses i 23 §.

Om länsstyrelsen har betalat ut stöd och stödmottagaren har lämnat oriktiga uppgifter som har medfört att stödet har beviljats felaktigt eller med för högt belopp blir stödmottagaren återbetalningsskyldig. Detsamma gäller om stödet av något annat skäl har beviljats felaktigt eller med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta, eller om ett villkor för stödet inte har följts.

Vid slutbesiktning av en restaurering bör länsstyrelsen kontrollera att åtgärderna har skett i enlighet med den plan som har upprättats för genomförandet, enligt föreskrifterna. Om det vid slutbesiktningen finns anmärkningar, som till exempel oavslutad röjning eller rishögar som är kvar i det restaurerade området, kan länsstyrelsen antingen ge utföraren möjlighet att åtgärda bristerna eller så blir det aktuellt med återbetalning av hela eller delar av det utbetalade beloppet. För att minska administration kan det eventuellt räcka med att utföraren skickar in bilder som visar att bristerna är åtgärdade. Det samma gäller hamlade träd där länsstyrelsen kan hitta förenklingar av slutbesiktningen genom att begära att bilder på de hamlade träden bifogas underlaget för kostnaderna vid begäran om utbetalning.

Hur återkravet mellan länsstyrelsen och stödsökande ska hanteras tas inte upp i denna vägledning eftersom det administreras av länsstyrelsen.

32 § Naturvårdsverket ska följa upp och utvärdera de stöd som lämnas enligt denna förordning. Länsstyrelsen ska hjälpa Naturvårdsverket med uppföljningen och utvärderingen.

33 § En stödmottagare ska på länsstyrelsens begäran lämna de uppgifter som behövs för uppföljning och utvärdering av de åtgärder som stöd har lämnats för.

Enligt 32 § ska Naturvårdsverket följa upp och utvärdera de stöd som ges inom programmet. Länsstyrelsen ska vara Naturvårdsverket behjälplig med uppföljningen och utvärderingen. Även stödmottagare ska på länsstyrelsens begäran lämna de uppgifter som behövs för uppföljning och utvärdering av de åtgärder som stöd har lämnats för.

Uppföljning sker främst genom den årliga återrapportering som länsstyrelsen gör i enlighet med Naturvårdsverkets bidragsbeslut för 1:3-medlen. Naturvårdsverket tillhandahåller årligen efter beslut om medelstilldelning en mall för länsstyrelsernas rapportering så att de uppgifter som behövs för uppföljning samlas in vid varje rapportering. Uppgifter som ackumuleras över flera år ligger som grund för utvärdering av programmet i framtiden.

34 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om

1. vad en sådan plan för åtgärderna som avses i 20 § ska innehålla, och
2. verkställigheten av denna förordning.

Naturvårdsverket har med stöd av 34 § punkt 1. meddelat föreskrifter om vad en plan för restaurering ska innehålla:

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2024:3) om statligt stöd för vissa åtgärder som syftar till att bevara eller återställa biologisk mångfald

Se mer om föreskrifternas innehåll under Plan för åtgärderna.

35 § Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen (2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

I 35 § anges var det finns bestämmelser om offentliggörande, rapportering och registerföring. 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler anger att den som genomför en stödåtgärd som godkänts av Europeiska kommissionen eller som genom en förordning eller ett beslut av kommissionen undantagits från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i EUF-fördraget ska i den omfattning som kommissionen bestämt lämna uppgifter för registrering, offentliggörande och rapportering av stödåtgärden, och föra register över stödåtgärden.

36 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 23, 24, 30 och 31 §§ får dock inte överklagas.

I 36 § anges i vilka fall en stödsökande får överklaga länsstyrelsens beslut.

Stödförordningen har en bilaga som innehåller en uppräkning av livsmiljötyper enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter som påtagligt gynnas av att marken där de förekommer betas eller slås. Den sifferkod som anges vid varje livsmiljötyp motsvarar den Natura 2000-kod som avses i direktiv 92/43/EEG.

Förekomst av dessa livsmiljötyper utgör enligt 18, 18 a och 18 b §§ grund för prioritering vid fördelningen av stöd till restaurering av ängsmark och betesmark enligt 9 §, bränning av ljunghed och gräsmark enligt 9 a §, samt skötsel av myrar enligt 9 b §.

Salta strandängar (1330)

Havsstrandängar av Östersjötyp (1630)

Torra sandhedar med ljung och kråkbär i inlandet (2320)

Inlandssanddyner med öppna gräsmarker med borsttåtel eller andra pionjärgräs (2330)

Fukthed med klockljung (4010)

Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen (4030)

Enbuskmarker nedanför trädgränsen (5130)

Basiska berghällar (6110)

Kalkgräsmarker nedanför trädgränsen (6210)

Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen (6230)

Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen (6270)

Kalkhällmarker (6280)

Fuktängar med blåtåtel eller starr (6410)

Högörtssamhällen (6430)

Nordliga översvämningsängar (6450)

Slåtterängar i låglandet (6510)

Höglänta slåtterängar (6520)

Lövängar (6530)

Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn (7140)

Mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ (7160)

Rikkärr (7230)

Aapamyrar (7310)

Karsthällmarker (8240)

Trädklädd betesmark (9070)