Stöd och information

Producentansvar för våtservetter

Våtservett i hand

Stödet på denna sida hjälper dig att avgöra om du omfattas producentansvar för våtservetter och på vilket sätt. Målet är att minska plastprodukters inverkan på miljön.

Om din verksamhet producerar eller säljer våtservetter bestående av plast i Sverige omfattas du sannolikt av producentansvaret och ska anmäla dig som producent hos Naturvårdsverket. Producenter ska även rapportera uppgifter till Naturvårdsverket. Syftet med producentansvar för våtservetter är att minska nedskräpningen av våtservetter. 

Sidan vänder sig till 

Verksamheter som yrkesmässigt producerar, importerar eller säljer våtservetter som innehåller plast. 

Bra att veta 

Denna sida uppdateras löpande.

Direktiv och EU-kommissionens vägledning

Aktuellt

Den 1 januari 2022 trädde förordningen om producentansvar för våtservetter i kraft. Det innebär att producentansvar för våtservetter som innehåller plast har införts. Ett av de första kraven som införts är att våtservetter ska förses med en tydlig och standardiserad märkning innan de släpps ut på marknaden.

Definitioner

En producent av våtservetter definieras som den som yrkesmässigt:

  1. för in våtservetter till Sverige,
  2. tillverkar våtservetter i Sverige, eller
  3. från ett annat land än Sverige säljer våtservetter till en slutlig användare i Sverige.

Med våtservetter avses servetter som består av ett förfuktat material som innehåller plast och som har utformats, konstruerats och släppts ut på den svenska marknaden som en engångsprodukt. Enligt förordningen (2021:1000) om producentansvar för våtservetter definieras våtservetter också som servetter som används för personlig hygien eller i hushåll.

Våtservetter som är gjorda av icke-naturliga polymerer eller naturliga polymerer som har modifierats på kemisk väg, som polyester och polyhydroxialkanoater (PHA), omfattas av förordningens tillämpningsområde. Våtservetter som är gjorda enbart av naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg, som viskos och lyocell, omfattas inte av förordningens tillämpningsområde.

För förtydligande exempel (kategorier av våtservetter), se tabell 4.20 (sid 39-40) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter.

För förtydligande exempel (olika typer av våtservetter), se tabell 4.21 (sid 41) i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter.

Kommissionens riktlinjer om plastprodukter för engångsbruk (europa.eu)

Våtservett för personlig vård

En våtservett för personlig vård är avsedd att användas för hygienändamål. Dessa inbegriper rengöring av hud och hudvård för både vuxna och spädbarn, till exempel babydukar, borttagningsservetter för smink, våtservetter för intimhygien.

Våtservett för användning i hushåll

En våtservett för användning i hushållet är avsedd att användas i hemmet. Dessa inbegriper våtservetter som används för rengöring i hushållet, till exempel servetter som används för att rengöra köks- och badrumsytor, våtservetter som används för att rengöra personbilar, dukar för rengöring av glasögon.

Våtservett för yrkesmässig användning

Även om det inte uttryckligen nämns i direktivet uppfyller våtservetter som har utformats, konstruerats och släppts ut på marknaden för yrkesmässig användning, såsom servetter för medicinskt bruk eller hälsovård, inte kriterierna för personlig vård eller användning i hushållet. Dessa produkter ska därför inte anses omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Inköpsstället, distributionskanalen och typen av slutanvändare är viktiga faktorer som bör övervägas för att avgöra om vissa våtservetter är avsedda för privat eller yrkesmässig användning. Våtservetter som säljs genom professionella distributionskanaler, till exempel företag-till-företag, och som används av hälso- och sjukvårdspersonal anses vara avsedda för yrkesmässig användning och bör inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Våtservetter som säljs mellan företag och konsumenter och distribueras till icke yrkesmässiga konsumenter, till exempel våtservetter som kan köpas av enskilda konsumenter på ett apotek och användas i hemmet, anses dock inte ha yrkesmässig användning. Dessa produkter omfattas därför av direktivets tillämpningsområde.

Våtservetter för vilka det är oklart om den avsedda användningen är industriell, yrkesmässig eller i hushållet omfattas av direktivets tillämpningsområde för att undvika att direktivet kringgås.

En engångsplastprodukt definieras som en produkt som helt eller delvis består av plast och som inte utformats, konstruerats eller släppts ut på den svenska marknaden för att under sin livscykel användas flera gånger genom att återanvändas för samma ändamål som den utformades för eller sändas tillbaka till en producent för att återfyllas.

Fördjupat stöd om definitionen av engångsprodukt i plast

Att släppa ut en produkt på marknaden innebär att för första gången tillhandahålla en produkt på marknaden i en medlemsstat. Att tillhandahålla en produkt innebär att mot betalning eller gratis leverera en produkt för distribution, förbrukning eller användning på marknaden i en medlemsstat i samband med kommersiell verksamhet.

Det krävs ett erbjudande eller avtal men produkten behöver inte ha lämnats över

Utsläppande av en produkt på marknaden kräver att det finns ett erbjudande eller ett avtal (skriftligt eller muntligt) mellan två eller flera juridiska eller fysiska personer om en överföring av ägandet, innehavet eller någon annan rättighet avseende produkten i fråga. 

Ett erbjudande innebär till exempel online-erbjudande, reklamkampanjer, e-postmeddelanden med inbjudan att köpa, leverans av offert, information till köpare och distributörer om tillgängliga produkter och deras pris eller något annat förslag om att sälja en specifik produkt (som redan är tillverkad).

För att produkten ska anses vara släppt på marknaden ska den vara tillverkad men ett fysisk överlämnande av produkten behöver inte ha skett.

En produkt anses inte ha släppts ut på marknaden så länge den finns i tillverkarens eller importörens lager och inte har tillhandahållits för distribution, förbrukning eller användning. 

Produkter från EU släpps ut på marknaden på nytt i Sverige

I enligt med engångsplastdirektivet betyder utsläppande på marknaden i Sverige att en engångsplastprodukt för första gången tillhandahålls på marknaden i Sverige. Detta till skillnad från definitionen i den s.k. Blue Guide (kommissionens vägledning till EU:s produktbestämmelser 2016/C 272/01) där utsläppande på marknaden definierats som att det sker när produkten tillhandahålls på unionsmarknaden för första gången, vilket betyder att det räcker med att produkten för första gången har tillhandahållits i någon av EU:s medlemsstater för att anses ha släppts på marknaden även i Sverige. 

EU-kommissionens FAQ

Kommissionen har gjort en sammanställning av frågor och svar gällande begreppet utsläppande på marknaden i engångsplastdirektivet. Dokumentet har inte antagits eller godkänts av Europeiska kommissionen och är därför inte att betrakta som en officiell ståndpunkt. Däremot kan det användas som stöd vid bedömning av om en produkt har släppts ut på marknaden eller inte. Dokumentet hittar du här: 

Placing on the market (PDF)

Plast definieras enligt engångsplastdirektivet som ett material som består av en polymer enligt REACH-förordningen, till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till. Den kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter. Naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg undantas.

Plast som tillverkas av modifierade naturliga polymerer omfattas av direktivet. Det samma gäller för plast som tillverkas av biobaserade, fossila eller syntetiska råvaror. Även biologiskt nedbrytbar plast och polymerbaserade gummiföremål omfattas av direktivet.

Generellt gäller att en polymer som erhålls från en industriell process definieras som en modifierad polymer även om den förekommer naturligt i naturen. Det betyder att en polymer som tillverkas genom biosyntes i syntetiska odlings- och fermenteringsprocesser, exempelvis polyhydroxialkanoater (PHA), räknas som en modifierad naturlig polymer.

En polymer som däremot produceras i naturen och sedan utvinns från naturen för fortsatt bearbetning räknas som en naturlig polymer. Ett exempel är utvinning av cellulosa som sedan regenereras till viskos. Viskos och lyocell omfattas alltså inte av direktivet.Förtydliganden av definitionen av plast i direktivet finns i kommissionens vägledning om engångsplastprodukter.  

Kommissionens vägledning om engångsplastprodukter enligt EU-direktivet 2019/904

Mål för minskad nedskräpning

Producenter av våtservetter är skyldiga att effektivt bidra till att uppnå målet om att nedskräpningen utomhus ska vara försumbar senast år 2030. Information om hur du som producent bidrar till att målet uppnås ska tillgängliggöras på er eller annan lämplig webbplats. 

Målet för minskad nedskräpning kommer att följas upp genom skräpmätningar som Naturvårdsverket utför från år 2023 och därefter vart annat år. Om det genom skräpmätningarna framgår att det finns risk för att målet inte kommer att uppnås i tid kan ytterligare åtgärder komma att behövas. 

 

Ombud

Ett ombud ska utses om en producent är etablerad i Sverige och säljer våtservetter till ett annat land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) där producenten inte är etablerad. Ombudet ska ansvara för producentens skyldigheter i det landet. 

Vad gäller producenter som inte är etablerade i Sverige får ett ombud som är etablerat i Sverige utses. Det är alltså inte ett krav att utse ett ombud, men om ett ombud inte utses är det producenten själv som ansvarar för sina skyldigheter i Sverige. Om ett ombud utses ska det utses genom en skriftlig fullmakt. Ombudet ska då ansvara för producentens skyldigheter i förordningen om producentansvar för våtservetter och förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter. Ombudet ska även anmäla sig till Naturvårdsverket. 

Märkning

Våtservetter ska förses med en tydlig och standardiserad märkning. Märkningen ska visa hur produkten ska hanteras som avfall, beskriva produktens negativa miljöeffekter och förekomsten av plast i produkten. Syftet med märkningskravet är att upplysa konsumenter om korrekt hantering för att minska nedskräpning och att produkten inte får spolas ned i toaletten. 

Produkterna ska vara märkta när de släpps ut på marknaden och det är producenten av produkterna som är ansvarig för att de är märkta. Informationstexten på märkningen ska vara skriven på det eller de officiella språken i den eller de medlemsstater där plastprodukten för engångsbruk släpps ut på marknaden. Det innebär att produkter som släpps ut på marknaden i Sverige ska vara märkta på svenska. 

EU kommissionens förordning om märkningens utseende och placering (EU 2020/2151)

Observera att det i ovanstående förordning finns felöversättningar:

Rättelse till förordningen

Tryckoriginal (piktogram i vektoriserat format)

Anmälan

För att veta vilka producenter som tillhandahåller våtservetter som innehåller plast på den svenska marknaden är alla producenter av dessa, från och med den 1 januari 2023, skyldiga att anmäla sig till Naturvårdsverket. De producenter som har för avsikt att släppa ut våtservetter på marknaden från den 1 januari 2023 ska anmäla sig från och med november 2022. 

Anmälan ska göras innan våtservetter släpps ut på den svenska marknaden via Naturvårdsverkets e-tjänst, innan kravet om anmälan införs. Anmälan ska innehålla följande uppgifter: 

  • Producentens namn
  • Kontaktuppgifter
  • Person- eller organisationsnummer.

Det är producentens ansvar att de inlämnade uppgifterna är uppdaterade.

E-tjänster för producentansvar

Här finns e-tjänster för företag som ska anmäla sig som producent eller rapportera uppgifter till Naturvårdsverket. Du kan även se tidigare rapporterade uppgifter, men bara om du är firmatecknare eller har fullmakt.

Rapportering

Från år 2024 ska producenter av våtservetter varje år senast den 31 mars rapportera till Naturvårdsverket. Rapporteringen ska göras i Naturvårdsverkets e-tjänst. Rapporteringen ska innehålla uppgifter om hur många produkter en producent har släppt ut på den svenska marknaden under närmast föregående kalenderår. Det första kalenderåret som ska ingå i rapporteringen är 2023. För att säkerställa kvaliteten av dessa uppgifter ska producenter skapa rutiner för internkoll.

Skälet till att producenter ska rapportera till Naturvårdsverket är för att Sverige ska kunna leva upp till de krav som finns i EU:s engångsplastdirektiv, artikel 8 om utökat producentansvar och artikel 13 om informationssystem och rapportering. Uppgifterna som ska lämnas in vid rapporteringen används för att fastställa rätt produktavgift till rätt producent.

Avgifter

I enlighet med principen om att förorenaren betalar införs nedskräpningsavgifter i syfte att minska den negativa påverkan som nedskräpning av engångsprodukter i utomhusmiljöer har på miljön. Nedskräpningsavgifterna består av en årsavgift och en produktavgift.  

För producenter som släpper ut våtservetter som innehåller plast på den svenska marknaden ska en årsavgift på 500 kronor från år 2025 betalas årligen. Från år 2025 ska producenter av våtservetter som innehåller plast betala en årlig produktavgift. Naturvårdsverket fastställer produktavgiftens storlek per produktkategori men den slutliga storleken på produktavgiften för varje producent beror på hur många produkter som producenten släppt ut på den svenska marknaden under föregående kalenderår. När produktavgiftens storlek är beslutad kommer beloppet att uppdateras på denna sida. 

Vägledning om nedskräpningsavgifter

Från år 2023 kommer en avgiftsavi för tillsynsavgift årligen att skickas ut till producenter av våtservetter som innehåller plast. Avgiften är 500 kronor per producent och kalenderår. 

Avgiften ska täcka Naturvårdsverkets tillsyn. I tillsynen ingår bland annat att tillhandahålla och administrera ett register över producenter samt att se till så att bestämmelserna om producentansvar följs.

Regeringen har beslutat om avgiften i 7 kap. 8 m § förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. 

Sanktioner

Om en verksamhet inte har följt lagstiftningen kan det leda till att den får betala en miljösanktionsavgift. En miljösanktionsavgift är en administrativ avgift som tas ut av en tillsynsmyndighet när en verksamhetsutövare har gjort överträdelser mot en avgiftsbelagd bestämmelse enligt miljöbalken, eller de regler som har beslutats utifrån miljöbalken. 

Vid överträdelse av vissa av de nya reglerna gällande engångsprodukter ska Naturvårdsverket som tillsynsmyndighet ta ut miljösanktionsavgifter. Vilka överträdelser som ska ge en miljösanktionsavgift utifrån förordningen om producentansvar för våtservetter framgår av 11 kap. 29 och 30 §§ förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

En verksamhetsutövare kan i vissa fall få sälja slut på sitt lager av omärkta produkter som omfattas av krav på märkning. Om varorna får säljas beror på om de anses släppta på marknaden före den 1 januari 2022 eller inte.

Om en producent släpper ut en produkt på den svenska marknaden utan att ha försett produkten med den märkning som krävs kan  en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut. Detta gäller från och med den 4 juli 2022.

Om en producent lämnat in uppgifter vid anmälan försent till Naturvårdsverket kan  en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut. Detta gäller från och med den 1 januari 2023. Från och med den 1 januari 2024 kan en miljösanktionsavgift på 10 000 kronor komma att tas ut om en producent lämnat in uppgifter vid rapportering försent till Naturvårdsverket. 

Om ditt företag inte följt lagstiftningen ovan kan det leda till att du/ni får betala en miljösanktionsavgift. Du får ett brev från Naturvårdsverket med förslag till beslut om miljösanktionsavgift. Detta brev skickar vi ut som en underrättelse till dig om att vi överväger att påföra företaget en miljösanktionsavgift.

Du har då möjlighet att yttra dig över förslaget till beslut inom den tid som står i brevet. Med det menas att du kan lämna upplysningar om varför du anser att företaget inte ska påföras miljösanktionsavgift. Ett yttrande kan skickas med brev eller e-post.

Giltiga skäl för att en miljösanktionsavgift inte ska tas ut beskrivs i 30 kap 2§ miljöbalken:

2 § En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till

  1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,
  2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,
  3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller
  4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap.

Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten. Lag (2006:1014).

Om du väljer att inte yttra dig, eller om de upplysningar du lämnat i yttrandet inte kan ligga till grund för att miljösanktionsavgift inte ska tas ut, kommer du att få ett beslut om miljösanktionsavgift.

I beslutet finns information om när och hur du ska betala miljösanktionsavgiften. Miljösanktionsavgiften betalar du till Kammarkollegiet och den tillfaller staten. Beslutet får du tillsammans med ett delgivningskvitto som behörig person ska datera, signera och skicka tillbaka till Naturvårdsverket.

Du kan överklaga beslutet inom tre veckor från den dag du tog emot beslutet.

Relaterad vägledning

Producentansvar – från resurser i avfall till cirkulär ekonomi

Producentansvaret ska få producenter att ta fram produkter som är resurssnåla, lätta att återvinna och fria från miljöfarliga ämnen. På så sätt ska Sverige och andra EU-länder få både mindre avfallsmängder och renare avfall.

Mer om producentansvaret