Stöd och information

Producentansvar för fiskeredskap

Fiskenät
Granskad: ‎den ‎13‎ ‎maj‎ ‎2024

Företag som först tillhandahåller fiskeredskap med plast i Sverige måste se till att de tas om hand när de inte längre används. Kommuner och producentansvarsorganisationer hjälper till med delar av producentansvaret.

Upp till 85 procent av allt skräp på stränderna i EU är gjort av plast. Fiskeredskap med plast står för 27 procent av detta. Huvudsyftet med producentansvaret är att minska denna nedskräpning, minska mängden avfall och se till att det avfall som ändå uppstår återvinns och används till nya produkter. 

Sidan vänder sig till 

Här hittar du flera svar på hur företag, kommuner och producentansvarsorganisationer berörs av producentansvaret för fiskeredskap.  

Varför finns producentansvaret?

Producentansvaret ska få företag att ta fram produkter som är resurssnåla, lätta att återanvända och återvinna samt fria från miljöfarliga ämnen. På så sätt ska Sverige och andra EU-länder få mindre avfallsmängder, renare avfall och mindre nedskräpning.

Läs mer

Vad behöver företag göra? 

I princip så berörs alla företag som gör något av följande: 

  • tillverkar fiskeredskap som innehåller plast i Sverige,  
  • från ett annat land säljer fiskeredskap som innehåller plast till en slutlig användare i Sverige, 
  • importerar eller för in fiskeredskap som innehåller plast till Sverige. 

Ett företag som har producentansvar behöver anmäla sig och varje år rapportera vissa uppgifter till Naturvårdsverket. Här hittar du information om vad producentansvaret innebär.  

Här finns också den e-tjänst där du kan anmäla ditt företag och göra din årliga rapportering.  

58 st
anmälda företag

Hur många har anmält sitt producentansvar?

58 företag har hittills anmält sitt producentansvar hos Naturvårdsverket. Siffran är från kvartal ett 2024.  

Lista över anmälda producenter (xlsx)

Vad behöver en producentansvarsorganisation göra?

Producentansvarsorganisationer finns för att förenkla för företag att ta sitt producentansvar. De hjälper sina anslutna företag genom att sköta insamling, hantering och återvinning av företagens produkter. För detta betalar företagen en avgift. De rapporterar även uppgifter om insamling och behandling av fiskeredskapsavfall till Naturvårdsverket.  

Producentansvarsorganisationer behöver anmäla sig till Naturvårdsverket innan verksamheten startas upp.  

Här hittar du mer information om vad det innebär att vara producentansvarsorganisation. 

Vad behöver en kommun göra? 

Från och med 1 januari 2025 ska kommuner: 

  • Rapportera uppgifter till Naturvårdsverket varje år.  
  • Transportera bort avfall som består av fiskeredskap som innehåller plast från mottagningsanordningar i hamn.  
  • Erbjuda separat insamling av kommunalt avfall som består av fiskeredskap som innehåller plast. 

Här kan du som arbetar i en kommun, ett kommunalt avfallsbolag, ett kommunalförbund eller motsvarande hitta information om vad som behöver göras och när.  

20 %
ska samlas in varje år

Mål för insamling av avfall från fiskeredskap 

Målet för insamlingen av avfall från fiskeredskap som innehåller plast är minst 20 procent av den mängd som görs tillgänglig på den svenska marknaden under samma kalenderår. Målet ska vara uppnått senast år 2027 och beräkningen ska göras i vikt.

Definitioner

Här listas begrepp som du stöter på när du läser Naturvårdsverkets vägledningar om producentansvaret för fiskeredskap. Definitionerna byggs på utifrån vilken information som tillkommer på aktuell webbsida.

Har du en fråga kring en viss benämning eller ett ord som ännu inte finns i listan får du gärna kontakta kundtjanst@naturvardsverket.se 

En producent av fiskeredskap som innehåller plast definieras som den som yrkesmässigt: 

  1.  för in fiskeredskap till Sverige,
  2.  tillverkar fiskeredskap i Sverige, eller
  3. från ett annat land än Sverige säljer fiskeredskap till en slutlig användare i Sverige.

Med fiskeredskap menas föremål eller redskap som innehåller plast och som  

  1. används inom fiske eller vattenbruk för att lokalisera, fånga eller föda upp biologiska resurser i hav (marina) eller sötvatten (limniska), eller  
  2. flyter på vattenytan och används i syfte att dra till sig, fånga eller föda upp biologiska resurser i hav eller sötvatten  

Biologiska resurser kan till exempel vara fisk, skaldjur och alger. 

Oavsett mängd plastinnehåll i fiskeredskapet omfattas det av producentansvaret. Fiskeredskap kan till exempel vara linor, jiggar, flottörer, konstgjorda beten, fiskespön och rullar.  

Föremål eller redskap, som inte har ett primärt syfte att lokalisera biologiska resurser i vatten, ingår inte i definitionen av fiskeredskap enligt förordningen. Exempel på sådana produkter är flytvästar, vadarbyxor och båtar inkluderat utrustning till dessa.  

Definitionen av producentansvarsorganisation enligt miljöbalken är ”en juridisk person som förebygger eller hanterar avfall från producenters produkter”.

Enligt direktiv (EU) 2019/904 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön definieras plast som ett material som består av en polymer enligt REACH-förordningen, till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha lagts till. Den kan användas som huvudsaklig strukturkomponent i slutprodukter. Naturliga polymerer som inte har modifierats på kemisk väg undantas.  

Plast som tillverkas av modifierade naturliga polymerer omfattas av direktivet. Det samma gäller för plast som tillverkas av biobaserade, fossila eller syntetiska råvaror. Även biologiskt nedbrytbar plast och polymerbaserade gummiföremål omfattas av direktivet.

Gummimaterial kan vara både fossilbaserat och biobaserat (naturgummi från gummiträ). En fossilbaserad latex består alltid av kemiskt modifierade polymerer och omfattas därmed av plastdefinitionen. Latex från gummiträd är en naturlig produkt men för att göra ballonger måste latexen modifieras kemiskt med hjälp av vulkning för att fungera. Det gör att oavsett ursprung så omfattas alla latexballonger av plastdefinitionen. 

Generellt gäller att en polymer som erhålls från en industriell process definieras som en modifierad polymer även om den förekommer naturligt i naturen. Det betyder att en polymer som tillverkas genom biosyntes i syntetiska odlings- och fermenteringsprocesser, exempelvis polyhydroxialkanoater (PHA), räknas som en modifierad naturlig polymer.

En polymer som däremot produceras i naturen och sedan utvinns från naturen för fortsatt bearbetning räknas som en naturlig polymer. Ett exempel är utvinning av cellulosa som sedan regenereras till viskos. Viskos och lyocell omfattas alltså inte av direktivet. Förtydliganden av definitionen av plast i direktivet finns i kommissionens vägledning om produkter.  

Kommissionens vägledning om produkter enligt EU-direktivet 2019/904

En slutlig användare omfattas inte av producentdefinitionen. En slutlig användare av förpackningar innebär att en privatperson eller ett företag för eget bruk fyller, tillverkar eller för in en förpackning eller förpackad vara i Sverige.  

Exempel på slutliga användare som inte omfattas av producentdefinitionen: 

  • Ett företag köper en vara, som är förpackad, och använder sedan varan i den egna verksamheten.
  • En privatperson köper en vara på nätet, som är förpackad, får den hemskickad och använder sedan produkten för privat bruk.