Tillsynsvägledning

Tillsyn enligt miljöbalken

Inspektörer utövar tillsyn i en fabrikslokal

Tillsyn av egenkontroll

Tillsynsmyndigheten ska granska och bedöma om verksamhetsutövaren har en anpassad och fungerande egenkontroll.

Andra kapitlets allmänna hänsynsregler är tillsammans med 26 kap. 19 § grunden för miljöbalkens krav på egenkontroll. Vissa yrkesmässiga verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga omfattas även av bestämmelserna i egenkontrollförordningen.

Här beskriver vi hur tillsyn av egenkontroll kan genomföras.

Den här sidan vänder sig till

Den här sidan vänder sig till dig som arbetar med tillsyn på en tillsynsmyndighet.

Bra att veta 

Miljösamverkan Sverige har tagit fram checklista för tillsyn av egenkontroll.

§

Lagrum

Miljöbalken

2 kap. Hänsynsreglerna

26 kap. 1 § Vad tillsynsmyndigheten ska göra i sin tillsyn

26 kap. 2 § Skyldighet att anmäla överträdelser

26 kap. 9 § Stöd att besluta om föreläggande eller förbud

26 kap. 14 § Stöd att besluta om föreläggande eller förbud med vite

26 kap. 19 § Stöd att begära in förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder

26 kap. 20 § Skyldigheten att lämna in miljörapport 

26 kap 21 § Stöd att begära in dokumentation om egenkontrollen

Förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter

Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll

 

Egenkontroll

Verksamhetsutövaren ska känna till sin påverkan på miljön och människors hälsa samt planera och kontrollera verksamheten för att identifiera, förebygga och åtgärda eventuella problem. Egenkontroll innebär att verksamhetsutövaren ska ha ett systematiskt sätt att arbeta med dessa frågor.

Det är företaget som ska visa att de arbetar för att minska sin miljöpåverkan och har tillräcklig kunskap för att uppfylla miljöbalkens krav. Ansvaret gäller både för den befintliga verksamheten och för händelser som inträffat tidigare.

Tillsynsmyndighetens uppgift

Tillsynsmyndigheten ska granska och bedöma företagets egenkontroll. Syftet med tillsynen är att få till stånd en fungerande egenkontroll hos verksamhetsutövaren där denne tar ansvarar för att minska sin miljöpåverkan. Egenkontrollen hos företaget ska vara ett levande verktyg och det är därför inte lämpligt att tillsynsmyndigheten godkänner eller fastställer egenkontrollen.

Omfattningen och inriktningen av egenkontrollen ska anpassas efter den enskilda verksamheten och vad som är rimligt utifrån risk för hälso- och miljöeffekter. Det finns därför ingen generell regel för hur omfattande egenkontrollen ska vara. Utgå från det enskilda företagets miljöpåverkan och de risker för miljön som finns hos verksamheten. Inspektören kan granska hela egenkontrollen, eller delar av den. Vid större anläggningar kan det vara lämpligt att dela upp granskningen till olika tillfällen eller olika teman som exempelvis energi, buller, utsläpp till luft/vatten/mark, kemikalier eller avfall. Granska, innan eller på plats, dokument som beskriver verksamhetens egenkontroll. Gå igenom och diskutera dokumenten tillsammans med verksamhetsutövaren.

Om du hittar brister i egenkontrollen kan det bli aktuellt att förelägga om:

  • miljösanktionsavgift
  • förslag till förbättrande åtgärder
  • försiktighetsmått
  • förslag om kontrollprogram
  • skyddsåtgärder
  • löpande rapportering

Kunskap om faror och risker

Kontrollera om företaget har identifierat vilka faror verksamheten kan innebära för hälsa eller miljön. Se till att företaget har värderat riskerna och att de kan redovisa hur de arbetar för att minimera riskerna. Granska och bedöm därefter hur riskvärderingen stämmer med verksamheten och dess omfattning. Gå igenom verksamhetens risker och för en diskussion där företaget får redovisa hur man planerar och arbetar för att minimera riskerna.

Rutiner

Kontrollera om nödvändiga rutiner finns. Granska rutinerna för de aktuella områdena. En bra rutin beskriver vanligtvis:

  • Vad som ska göras
  • Vem som ska göra det
  • Hur arbetet ska utföras
  • När det ska utföras
  • Hur det ska dokumenteras
  • Vem ansvarar för att uppdatera rutinen.

Det kan också vara bra att kontrollera om rutinerna är kända av de som ska använda dem. Gör gärna stickprov bland personalen. Kontrollera exempelvis att personalen utbildas och uppdateras i relevanta rutiner och regler. 

 

Ansvar

Undersök om företaget har utsett ansvariga för de områden som identifierats som en risk. Kontrollera att ansvaret är tydligt på företaget och att det finns dokumenterat. Ta reda på om de ansvariga har fått nödvändiga resurser och befogenheter. Om du upptäcker att de ansvariga inte har tillräckligt med befogenheter eller kompetens kan detta påtalas för de ansvariga. Företaget kan då få en viss tid på sig att åtgärda problemet, men om ingen förbättring sker kan krav ställas på ökad kompetens.

Kontrollera detaljer

Gör stickprovskontroller för att se hur väl egenkontrollen faktiskt fungerar i praktiken. Kontrollera och bedöm exempelvis företagets kemikaliehantering, avfallshantering eller hur rutinerna kring provtagningen fungerar i praktiken.

Brister eller avvikelser i egenkontrollen

Om du upptäcker brister eller avvikelser i egenkontrollen kan det bli aktuellt att förelägga om miljösanktionsavgift (A- och B-verksamheter) när det:

  • saknas fastställd dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret (A och B-verksamheter)
  • saknas dokumenterade rutiner för fortlöpande kontroll (A- och B-verksamheter)
  • saknas förteckning över kemiska produkter och biotekniska organismer
  • att utföra mätningar och provtagningar utan att någon dokumentation görs (A, B- verksamheter samt andra med tillstånd meddelat med 9 kap 6 § MB eller motsvarande äldre bestämmelser)

Om exempelvis en verksamhetsutövare inte följt utvecklingen av bästa möjliga teknik eller inte följer produktvalsprincipen kan du kräva in förslag till förbättrande åtgärder. Detta bör ske innan du meddelar ett eventuellt föreläggande om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått.

Det ska tydligt framgå vad verksamhetsutövaren ska prestera för att leva upp till myndighetens begäran. Hur lång tid verksamhetsutövaren har på sig kan myndigheten bestämma men det kan vara lämpligt att du har en dialog med företaget om vad som är realistiskt.

I vissa fall kan myndigheten begära in ett förslag om kontrollprogram. Det kan vara om bristerna i egenkontrollen inte gått att få rättelse på annat sätt eller att det är viktigt att få en snar rättelse eller det finns skäl att tro att en fungerande egenkontroll eller viktiga moment i den inte kommer att bedrivas.

Men det kan även vara när det är viktigt för tillsynsmyndigheten att få utförandet av egenkontrollen eller vissa delar av den beskriven. Det kan exempelvis gälla kontroll av viktiga villkor i tillstånd för verksamheter som är tekniskt komplexa eller som kan påverka miljön eller människors hälsa.

Har myndigheten begärt in ett förslag bör du granska detta och kontakta verksamhetsutövaren för att få ändring på eventuella brister i förslaget. Om verksamhetsutövaren rättar sig bör du bekräfta mottagandet av förslaget och att det för närvarande inte innebär några åtgärder eller ingripande från myndigheten. Du kan komplettera med att informera verksamhetsutövaren om dennes egna ansvar för att fortlöpande upprätthålla en aktuell och i verksamheten fungerande egenkontroll.

Myndigheten kan kräva löpande rapportering av resultat när det finns brister i egenkontrollen eller i andra speciella fall, till exempel efter driftstörningar eller olyckor. Målet bör då vara att få igång en tillfredsställande egenkontroll så att verksamhetsutövaren kan övergå till en avvikelserapportering. Löpande rapportering kan också övervägas första tiden efter att villkor fastställts eller då verksamhetsutövarens rutiner för mätning och analys av mätdata ännu är i ett utvecklingsskede.

Frekvensen för den löpande rapportering behöver myndigheten anpassa till omständigheterna i det enskilda fallet. En grundregel bör vara att enbart begära sådan löpande rapportering som myndigheten har resurser att granska, nyttja, reagera på och besvara.