Nationell strategi för tillsyn enligt miljöbalken

Omfattningen av tillsynen inom branscherna fordonstvättar och fordonsverkstäder varierar stort mellan tillsynsmyndigheterna. Det finns ett behov av nationell samordning av tillsynen vad gäller tillsynsmetodik, omfattning av tillsynen och bedömningsstöd för egenkontrollen.

Fordonstvättar och fordonsverkstäder är verksamheter som antingen är anmälningspliktiga (C-verksamheter) eller icke anmälningspliktiga (U-verksamheter). Verksamheterna är frekvent förekommande över landet och kan felaktigt planerade/skötta ge upphov till oacceptabel miljöpåverkan. De flesta fordonstvättar och fordonsverkstäder är inte anmälningspliktiga då de typiskt sett har en låg miljöbelastning men sammantaget kan dock dessa verksamheter innebära en miljöbelastning av betydelse. Tillsynserfarenheter pekar på en stor variation vad gäller verksamhetsutövarnas kunskapsnivå om regler och egenkontroll.

Uppföljning sker i anslutning till att kampanjen avslutas.

Fordonstvättar

Föråldrade tillstånd medför i många fall ett lägre miljöskydd och orättvisa konkurrensvillkor. Inte sällan medför också äldre tillstånd svårigheter vid tillsynen, bland annat på grund av att många förändringar av verksamheten kan ha skett genom åren. Moderna tillstånd reglerar ofta fler frågor och innebär ofta mer långtgående begränsningar. Senare tillstånd har också grundats på ett mer aktuellt underlag om hur verksamheten påverkar miljön. En annan skillnad är att det under senare år skett en övergång från användningen av riktvärden till begränsningsvärden i tillståndens villkor.

Enligt 26 kap. 1 § andra stycket 3 ska tillsynsmyndigheten fortlöpande bedöma om villkor för miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånd är tillräckliga, det vill säga att tillstånden speglar bästa teknik och behovet av skydd för miljön och människors hälsa.

Att i tillsynen uppmärksamma föråldrade tillstånd som inte motsvarar ett tillräckligt miljöskydd och därefter initiera en lämplig process är centralt för en effektiv tillsyn och för att prövningssystemet ska fungera. Idag saknas exempelvis vägledning och bedömningsstöd för att identifiera verksamheter som har tillräckliga villkor vilket bland annat kan bidra till att initiativ till omprövning sker alltför sällan. Fokusområdet syftar till att lyfta fram denna del av tillsynsuppdraget till ett regelbundet inslag i tillsynen och att underlätta för tillsynsmyndigheterna att bedöma behovet av uppdaterade villkor.

Uppföljningen sker i Naturvårdsverkets årliga tillsynsenkät. Närmare anvisning om uppföljning kan komma i samband med revidering av strategin.

Bedöma om villkor för miljöfarlig verksamhet är tillräckliga

Omprövning och återkallelse av tillstånd

Krav på egenkontroll för verksamheter som är tillstånds- och anmälningspliktiga enligt 9 kap miljöbalken följer av förordning (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll. En stor del av tillsynen av tillstånds- och anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter handlar om kontroll av villkorsefterlevnad respektive efterlevnad av beslutade försiktighetsmått. Utöver villkor i tillstånd och beslutade försiktighetsmått kan även andra regelverk medföra omfattande krav på utsläppskontroll, ett exempel är Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. Även verksamhetens potentiella påverkan på en viss vattenförekomst kan göra att ytterligare parametrar är aktuella för regelbunden egenkontroll.  De krav på kontroll som följer av tillstånd/föreläggande och regelverk är många gånger detaljerade och ställer långtgående krav på kvalitetskontroll. 

Den specifika verksamheten behöver kunna beskriva den kontroll som krävs, inklusive genomförandet av kontrollen. Det är av vikt att tillsynsmyndigheten är aktiv då egenkontrollen i dessa delar tas fram. Både i att ge stöd och råd kring regelverken men också att vid behov ställa krav på vilken kontroll som ska genomföras, dess utformning och säkerställa att kunskapskravet är uppfyllt. Detta arbete behöver ses över och revideras regelbundet.

Fokusområdet syftar till att särskilt lyfta fram tillsyn av kontroll vid avloppsreningsverk där det finns behov av förbättrad flödesmätning och provtagning. Miljösamverkan Sveriges projekt ”Provtagning och flödesmätning vid avloppsreningsverk” avslutades i februari 2021 och är ett bra underlag och handläggarstöd för denna tillsyn. Om tillsyn bedrivits i miljösamverkan Sveriges projekt kan det räknas med som ett tillsynsbesök.

Uppföljningen sker via i Naturvårdsverkets årliga tillsynsenkät. 

Flödesmätning och provtagning på avloppsreningsverk

Dagvatten uppkommer där genomsläpplig mark hårdgörs. Med dagvatten sprids föroreningar och förorenat dagvatten är en bidragande orsak till försämringar i yt- och grundvatten och till att miljökvalitetsnormer (MKN) inte nås. I takt med att samhället växer och klimatet förändras så ökar också utmaningarna kring dagvattenhanteringen vad gäller volymer vatten. 

Tillsyn av verksamhetsutövares hantering av dagvatten och av dagvattenanläggningar är generellt sett eftersatt. Dagvatten berörs av olika regelverk som exempelvis miljöbalken, plan- och bygglagen och lagen om allmänna vattentjänster. Tillsyn enligt miljöbalken förutsätter en god kännedom om samtliga regelverk. Praxis vad gäller försiktighetsmått och egenkontroll är ringa och vägledning efterfrågas. Fokusområdet syftar till att långsiktigt underlätta för kommunerna att strategiskt planera för en hållbar dagvattenhantering och att tillsynsmyndigheterna långsiktigt kan genomföra en effektiv dagvattentillsyn. Fokusområdet syftar samtidigt till att visa på behov av tillsynsvägledning och insatser från myndighetshåll.

Dagvatten inom en allmän anläggning är oftast av okänd kvalitet och kan vara en betydande källa till föroreningsutsläpp. Genom tillsyn på va-huvudmannen, en kommunal miljöfarlig verksamhet med betydande ansvar för dagvatten, kan kunskaper öka hos såväl tillsynsmyndigheter som verksamhetsutövaren. Att som kommun föregå med gott exempel kan också bidra till ett ökat förtroende vad gäller tillsyn på andra verksamhetsutövare inom kommunen, som till exempel miljöfarliga verksamheter anslutna till den allmänna dagvattenanläggningen (va-huvudmannen).

Även en viss typ av markanvändning, såsom industriområden och handelsplatser, innebär en ökad risk för påverkan på såväl kvalitet som kvantitet i dagvattnet och bör prioriteras vid dagvattentillsyn. En utvecklad vägledning och en nationell samordning behövs för en effektiv tillsyn.

Dagvatten kommer in i strategins första version med en ambition att få upp alla Sveriges kommuner till en gemensam lägsta nivå. Det innebär att kommuner som tidigare inte bedrivit någon tillsyn på va-huvudmannen har börjat titta på tillsyn av dagvatten och va-huvudmän som i dag inte har en egenkontroll har fått en puff om att börja planera för sin egenkontroll. Vägledningen som tas fram inom strategiperioden vänder sig framförallt till de som planerar för kommunernas dagvattenhantering. Nästa steg är att arbeta fram tillsynsvägledning inom området. I kommande version av den nationella tillsynsstrategin kan ambitionsnivån höjas och nästa steg i dagvattentillsynen tas, då har en del pågående utredningar hunnit besvara vissa frågor och etappmålsvägledningen om en hållbar dagvattenhantering finns på plats. 

Uppföljning sker i samband med Naturvårdsverkets årliga tillsynsenkät.

Dagvatten

Klimatfrågan är den största utmaningen vi står inför och hela samhället måste ställa om. Samtliga miljöfarliga verksamheter använder energi och alla måste bidra till en omfattande omställning av samhället. Energiproduktionen påverkar flera miljömål på olika sätt vilket gör att effektiv energianvändning, med minskad energiproduktion som följd, bidrar positivt till många miljömål, exempelvis Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft och God bebyggd miljö. Generellt behöver lägstanivån för egenkontroll av energihushållning höjas.

Att bedriva tillsyn av energihushållning sker vanligtvis i flera steg. Ett första steg som många tillsynsmyndigheter har arbetat med är att visa på verktyg och sprida goda exempel. Nästa steg är att säkerställa att verksamheterna har tagit fram en energikartläggning samt få till stånd specifika åtgärder med stöd av de allmänna hänsynsreglerna, något som många gånger är förknippat med svåra bedömningar. Praxis inom området är begränsad.

Flera vägledningar och informationsmaterial från nationella och regionala tillsynsvägledande myndigheter är på gång eller har redan tagits fram. Energimyndighetens projekt ”incitament för energieffektivisering” avslutades april 2021. Fokusområdets syfte är att samlat ta vid efter projektet för att stärka tillsynen av energihushållning.

Uppföljningen sker i Naturvårdsverkets årliga tillsynsenkät. Närmare anvisning om uppföljning kan komma i samband med revidering av strategin.

Energihushållning

Det finns många olika typer av reningstekniker för små avloppsanläggningar. En del anläggningar saknar rening efter slamavskiljning. En del anläggningar har WC påkopplat, andra har det inte. Platserna där avloppsanläggningarna finns kan också vara mer eller mindre känsliga för utsläpp av avloppsvatten med avseende på hälsa och miljö.

Andelen avloppsanläggningar som inte uppfyller grundläggande lagkrav på rening av avloppsvatten är också hög. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) finns det ca en miljon fastigheter i Sverige som inte är anslutna till det kommunala avloppsnätet, varav ca 700 000 fastigheter har WC anslutet. Enligt enkät till kommunerna 2017 har en fjärdedel av dessa fastigheter bara en slamavskiljare utan någon efterföljande rening. För ytterligare ca 9% av fastigheterna är det okänt vilken typ av spillvatten de har och om det finns någon reningsanläggning.

Med många små avloppsanläggningar som har olika tekniska förutsättningar och där risken för påverkan varierar, samtidigt som tillsynsresurserna är begränsade, är det viktigt att tillsynen kan riktas dit där mest hälso- och miljönytta kan uppnås genom åtgärder.

HaV kommer genom årlig insamling av uppgifter via kommunernas ärendehanteringssystem att följa upp hur kommunernas arbete med att komplettera register och riskklassa avloppsanläggningar går.

Digitalisering av uppgifter om små avlopp (havochvatten.se)

Uppdatera avloppsregistret (havochvatten.se)

Riskklassning av små avlopp (havochvatten.se)

Jordbruksmark innehåller stora mängder kväve och fosfor. När jorden rörs om vid odling frigörs dessa näringsämnen. När vatten rör sig genom marken, eller rinner på ytan, följer en del av växtnäringen med. Gödsling tillför mer kväve och fosfor. Den mesta näringen tas upp av grödorna, men en del hamnar nedanför rotdjupet där den inte kan nås av växtrötterna. Växtnäringen förs då vidare till grundvatten, diken och vattendrag och hamnar till slut i sjöar och hav. Det är en bidragande orsak till övergödning och Östersjöns algblomningar.

Under 2017 fick haven ta emot 108 190 ton kväve och 3 330 ton fosfor från mark och mänsklig aktivitet i Sverige. Knappt hälften av det var naturligt läckage från skog och mark. Av de mänskligt påverkade utsläppen kom 39 procent av kvävet och 45 procent av fosforn från jordbruket.

Ett av de styrmedel som finns för att förhindra växtnäringsläckage är lagstiftning kring lagring och spridning av gödselmedel. En viktig följd av reglering är att följa upp att reglerna efterlevs och därigenom bidrar till minskat växtnäringsläckage.

Uppföljning av riskbaserat urval av tillsynsobjekt, genomförd tillsyn, deltagande på digitala utbildningar och tillsynsmyndigheternas användning av nationellt framtagna checklistor kommer att följas upp i Naturvårdsverkets årliga tillsynsenkät.

De nationella tillsynsprojekten om växtnäring och tillsyn i fält kommer att följas upp i separata rapporter när projekten är slutförda.

All tillsynsvägledning om miljöhänsyn i jordbruket finns på Jordbruksverkets webbforum Effektiv Näring.  Det krävs medlemskap för att kunna ta del av vägledningen. Ansökan om medlemskap görs på inloggningssidan. 

Effektiv Näring (effektivnaring.se)