Nya vägledningar och förslag till nya referensarealer för skogen
Naturvårdsverket har haft i uppdrag att se över vägledningarna för livsmiljötyperna taiga (9010) och näringsrik granskog (9050). I uppdraget har det också ingått att föreslå nya referensarealer för skogen. Uppdraget redovisades den 27 februari 2026.
Naturvårdsverket publicerar uppdaterade vägledningar för två skogliga livsmiljötyper: taiga (9010) och örtrik skog med gran (9050, tidigare näringsrik granskog). Förändringarna är en del av ett regeringsuppdrag där det ingått att definiera miniminivåer i art- och habitatdirektivet och naturrestaureringsförordningen.
Naturvårdsverket lämnar även förslag till reviderade referensarealer för skogen till Regeringskansliet. Dessa blir inte gällande genom redovisningen.
De föreslagna referensarealerna bygger på en analys publicerad av Skogsstyrelsen av skog i det brukade landskapet som inte når kriterierna för livsmiljötyp enligt art- och habitatdirektivet, men som ändå bidrar till arters livsmiljöer. Förenklat innebär det att ju större bidraget är från skog som inte är livsmiljötyp, desto mindre är behovet av skog som är livsmiljötyp.
Redovisning
Naturvårdsverket redovisade uppdraget till Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) den 27 februari 2026.
Nya vägledningar och förslag till referensarealer för skogen (pdf)
Här finns vägledningarna för livsmiljötyperna inklusive de nya vägledningarna för taiga (9010) och örtrik skog med gran (9050):
Naturvårdsdirektivens arter och naturtyper
Analysen av skog i det brukade landskapet som inte når kriterierna för livsmiljötyp enligt art- och habitatdirektivet finns publicerad hos Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen (2026). Bidrag från det brukade landskapet till bevarandet av skogens biologiska mångfald: tekniskt underlag med fokus på EU:s livsmiljötyper. Rapport 2026/04.
Den finns att hämta här:
Läs mer
Kontakt
Maano Aunapuu, enhetschef Områdesskyddsenheten, Avdelningen för natur och vilt
Uppdraget
Naturvårdsverket fick uppdraget i 2025 års regleringsbrev.
Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Naturvårdsverket (esv.se)
Frågor och svar
Varför har Naturvårdsverket reviderat vägledningarna för taiga och örtrik skog med gran?
Revideringen är en del av ett regeringsuppdrag och syftar till att skapa tydligare kriterier för hur livsmiljötyper ska bedömas. Naturvårdsverket har genomfört arbetet i samarbete med Skogsstyrelsen och med underlag från SLU. Ändringarna ska bidra till förutsättningar för att genomföra naturvårdsarbete, samtidigt som vägledningarna för livsmiljötyperna inte medför mer långtgående krav eller begränsningar för företag än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med art- och habitatdirektivet och naturrestaureringsförordningen.
Vad är de största förändringarna i vägledningarna?
Kriterierna för klassning till livsmiljötyp har förtydligats genom tydliga ska-krav som ersätter tidigare löpande text. För taiga har naturlighetskraven höjts, medan örtrik skog med gran fått en mer moderniserad men mindre omfattande justering. Båda vägledningarna innehåller även förtydligade beskrivningar av hur gott tillstånd ska bedömas.
Ändringarna har bland annat gjorts med grund i en analys av EU:s lagstiftning, EU:s tolkningsmanual för livsmiljötyperna och andra länders vägledningar.
Hur påverkar de reviderade vägledningarna markägare och skogsnäringen?
Ändringarna innebär inga nya juridiska skyldigheter för markägare.
Eftersom kriterierna skärps väntas mindre arealer av produktiv skog klassas som livsmiljötyp. Det antas innebära färre direkta konsekvenser kopplade till icke-försämringskravet i naturrestaureringsförordningen, som innebär att natur som har uppnått ett visst tillstånd inte får försämras igen. Samtidigt är det fortsatt viktigt att komma ihåg att även skogar utanför livsmiljötypsdefinitionerna kan ha höga naturvärden och ha betydelse för genomförandet av naturvårdsdirektiven och svenska miljömål.
Vad är en livsmiljötyp?
En livsmiljötyp är en juridiskt och ekologiskt definierad kategori av naturmiljö med särskilda kännetecken – till exempel viss vegetation, markförhållanden och arter. Begreppet används särskilt inom EU:s naturvårdslagstiftning, framför allt i Art- och habitatdirektivet. Där listas särskilda livsmiljötyper som medlemsstaterna ska bevara i gynnsam bevarandestatus och restaurera vid behov. De ligger också till grund för utpekande av Natura 2000-områden.
Vad är en referensareal?
En referensareal beskriver hur mycket livsmiljö som behövs för att långsiktigt nå gynnsam bevarandestatus för en livsmiljötyp. Den fungerar som målbild för restaurering och bevarande enligt EU:s lagstiftning.
Varför föreslår Naturvårdsverket nya referensarealer?
Naturvårdsverket föreslår, i samarbete med Skogsstyrelsen, nya referensarealer för de skogliga livsmiljötyperna, beräknade utifrån ekologiska behov i varje biogeografisk region. Förslaget bygger på en vetenskaplig metod där det totala behovet av livsmiljö räknas fram och där man sedan drar av det ekologiska bidraget från skog i det brukade landskapet som inte är livsmiljötyp.
Den sammanlagda referensarealen för de skogliga livsmiljötyperna blir 78 961 km² (exklusive taiga och örtrik skog med gran i alpin region där nya inventeringar krävs). Detta är lägre än motsvarande siffra i 2024 års regeringsuppdrag* (80 547 km²), där analysen också byggde på ekologiska behov, men som då var mindre omfattande. Som jämförelse användes vid 2025 års artikel‑17‑rapportering den historiska nivån från 1995 års arealer, vilket motsvarade 50 860 km² för samma grupper av livsmiljötyper.
* Naturvårdsverket (2024), Översyn av referensarealer för livsmiljötyper i art- och habitatdirektivet.
Vad innebär analysen av skogar som inte är livsmiljötyp?
Analysen visar att skogsområden i det brukade landskapet, bl.a. bestånd under trakthyggesbruk, hänsynsytor och hyggesfritt brukade bestånd, kan erbjuda värdefull livsmiljö för krävande arter. Ju större det ekologiska bidraget är från dessa områden, desto mindre areal som klassas som livsmiljötyp krävs för att uppfylla det långsiktiga ekologiska behovet.
Hur har analysen av brukad skog påverkat resultatet?
Analysen visar att även skogsområden i det brukade landskapet utanför livsmiljötypsklassningen bidrar till livsmiljöer för krävande arter. Ju större detta bidrag är, desto mindre areal livsmiljötyp krävs. Resultatet innebär att referensarealerna som bygger på en analys av ekologiska behov blir något lägre.
Betyder detta att hänsyn i skogsbruket varit meningslös?
Nej. Hänsyn bidrar på många olika sätt till biologisk mångfald och till andra miljövärden. Analyserna som beaktar hänsynens bidrag leder dock bara till en begränsad minskning av referensarealerna eftersom krävande arter ofta behöver större sammanhängande områden med hög naturlighet.
Hur skiljer sig detta från tidigare föreslagna referensarealer?
Tidigare referensarealer baserade på ekologiskt behov utgick från ett mer begränsat kunskapsunderlag om det ekologiska bidraget från områden i det brukade landskapet som inte är livsmiljötyp. De nya baseras på ett mer omfattande och uppdaterat kunskapsunderlag om sådana områden.
Hur hänger vägledningarna ihop med Sveriges kommande arbete med naturrestaurering?
De nya vägledningarna utgör byggstenar i arbetet med att tolka och genomföra naturrestaureringsförordningen. De behövs för att kunna planera åtgärder, följa upp tillstånd och rapportera utvecklingen både nationellt och till EU.