Kungsörn, antal ungar per par

Antalet ungar per par indikerar hur bra det går för kungsörnsstammen, det vill säga om det blir tillräckligt många nya fåglar så att populationen växer och långsiktigt finns kvar i svensk natur.

    Kraftig variation från år till år

    Enligt beräkningar som har gjorts är 0,4 ungar per par och år gränsvärdet för en positiv tillväxt i populationen. Produceras färre ungar än så, så kan inte alla fåglar som dör ersättas av nya och stammen minskar istället.

    Ungproduktionen varierar kraftigt från år till år och mellan olika områden, beroende på födotillgång och väderförhållanden. I Sverige som helhet har ungproduktionen varierat kraftigt under 2000-talet. Den generella trenden har varit negativ under många år, med en allt lägre genomsnittlig produktion av ungar. På senare år har produktiviteten dock legat på en relativt låg men mer stabil nivå.

    Dödsorsaker

    Medan det fram till början av 1900-talet fanns ett uttalat mål att minska kungsörnsstammen i Sverige, är målsättningen i dag att det ska finnas en livskraftig stam i landet och att stammens tillväxt och utbredning aktivt ska främjas. Trots detta dör många kungsörnar på grund av direkt eller indirekt mänsklig påverkan.

    Enligt olika sammanställningar som har gjorts om dödsorsakerna hos örnar som har lämnats in till Naturhistoriska riksmuseet och Statens veterinärmedicinska anstalt hade endast mellan 11 och högst 28 procent av de inlämnade fåglarna dött av naturliga orsaker. De allra flesta fåglarna hade dött på grund av mänsklig påverkan i form av kollisioner med tåg eller vägtrafik, kollisioner och elchocker vid elledningar och transformatorer, illegal jakt, blyförgiftning samt kollision med vindkraftverk, telemaster och stängsel. I sammanställningarna diskuteras även att omfattningen av den illegala jakten sannolikt är mycket större än vad som återspeglas i de inlämnade fåglarna, eftersom förövarna oftast bör vara måna om att gärningen inte upptäcks.