Kvicksilver i sill/strömming

Sverige har begränsat användningen av kvicksilver, men någon tydlig trend av halterna i sill och strömming går inte att se. Resultaten kommer från det nationella övervakningsprogrammet för kust och hav.

    • Halterna under EU:s gränsvärde för matfisk

      Höga halter kvicksilver i framförallt insjöfisk är ett gammalt och välkänt miljöproblem. I fisk från havet är halterna generellt mycket lägre. Halterna i sill/strömming från både Östersjön och Västkusten är mycket lägre än EU:s gränsvärde för kvicksilver i matfisk som ligger på 500 nanogram per gram våtvikt. Det högsta medelvärdet för åren 2017–2019 som uppmätts i sill/strömming på de provtagningsplatser som redovisas här är 46 nanogram per gram våtvikt. Däremot överskrids i de flesta områden EU:s gränsvärde för kvicksilver och dess föreningar som är 20 nanogram per gram våtvikt (enligt direktiv 2008/105/EG som är ett dotterdirektiv till vattendirektivet 2000/60/EG). Det låga värdet är satt för att skydda fåglar och däggdjur som lever på fisk och andra vattenlevande organismer.

      Det går inte att se några generella trender för kvicksilverhalten i sill/strömming längs den svenska kusten. Det är endast i strömming från Ängskärsklubb i södra Bottenhavet som en tydlig minskning observeras över hela tidsperioden. Halterna vid Ängskärsklubb är höga, men de varierar mycket mellan olika år. Fisken här tros vara påverkad av lokala källor i Gävlebukten och kan därför inte betraktas som representativ för hela Bottenhavet. Vid Landsort kan man dock se en minskning av kvicksilver i strömming sedan slutet av 1990-talet.

      Genom att välja produkter utan kvicksilver och genom att ta hand om avfall på rätt sätt kan vi minska spridningen av kvicksilver till miljön.

      Användning av kvicksilver

      Kvicksilver används bland annat i amalgamfyllningar, termometrar, strömbrytare, lågenergilampor, batterier och elektronik. Sverige har begränsat användningen, men nedfallet av kvicksilver är fortfarande stort på grund av lufttransporter från andra delar av världen med källor som till exempel guldutvinning, kolförbränning, från smältverk, krematorier (amalgamfyllningar) samt avfallsförbränning (kvicksilver i produkter).

      Starka gifter

      De flesta föreningar där kvicksilver ingår är starka gifter. En del kvicksilver omvandlas i naturen till metylkvicksilver som kan tas upp av levande organismer. Metylkvicksilver biomagnifierar, vilket innebär att halterna blir högre ju högre upp i näringskedjan du kommer. Eftersom metylkvicksilver utsöndras långsamt ansamlas det i vävnaden hos djur. De högsta halterna finner man hos rovdjur högt upp i näringskedjan, till exempel fisk, marina rovfåglar och marina däggdjur.

      Hos människor kan kvicksilver ge skador på det centrala nervsystemet och på foster. Barn är särskilt känsliga. Därför rekommenderar Livsmedelsverket att gravida kvinnor äter begränsad mängd av fisk som kan innehålla höga halter av kvicksilver.