Dioxin i fisk

Kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen av dioxin gjorde att halterna i sillgrissleägg minskade under 1970- och 1980-talen. Sedan dess har den minskande trenden avklingat en del och halterna i både sillgrissla och fisk är fortfarande relativt höga. Dessa resultat kommer från det nationella övervakningsprogrammet för kust och hav.

    Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp ämnen som bildas oavsiktligt vid förbränningsprocesser där ämnen som innehåller klor förekommer, till exempel vid sopförbränning och produktion av järn och stål. Tidigare var även bilavgaser och klorblekning av papper betydande källor.

    Dioxiner är fettlösliga, svårnedbrytbara och toxiska, egenskaper som gör dem skadliga om de sprids i miljön. Ett tiotal av dioxinerna är mycket giftiga, bland annat TCDD (tetraklordibenso-p-dioxin) som är ett av de starkaste gifterna man känner till. TCDD kan orsaka cancer och försämra immunförsvaret hos flera djurarter. Även fortplantning och utveckling påverkas negativt av TCDD.

    Dioxinerna lagras i fettvävnad och särskilt höga halter återfinns i djur i toppen av den marina näringskedjan, som till exempel fisk och sillgrisslor som lever av fisk. Människan kan få i sig dioxiner via födan genom t ex fet fisk från Östersjön. Till följd av detta har Livsmedelsverket rekommendationer om begränsad konsumtion av dessa fiskar. Foster, barn och ungdomar bedöms som extra känsliga, därför är kostråden striktare för dessa grupper samt för gravida eller kvinnor i fertil ålder.

    Minskningstakten klingade av

    Tack vare kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen har de flesta stora utsläppskällorna försvunnit. Det ledde till att halterna av dioxin i sillgrissleägg sjönk tydligt under 1970-talet och i början av 1980-talet. Under de senaste decennierna har dock denna minskande trend klingat av något och halterna är fortfarande relativt höga, dock ses en nedåtgående trend de senaste tio åren. Sedan 1989, då dioxin började mätas även i fisk, har ingen tydlig generell minskning upptäckts, men en minskning ses vid Utlängan de senaste tio åren. En retrospektiv studie av dioxiner i strömming från Ängskärsklubb från 1980 visar dock upp en liknande trend som sillgrissleägg, en minskande trend över hela tidsperioden som klingat av något de senaste 20 åren. I dag är utsläppen mer diffusa och kvarvarande källor är många och små. Dessa är svårare att åtgärda vilket kan förklara att halterna inte minskar lika tydligt som tidigare.

    TCDD-ekvivalenter (eqv) i figurerna innebär att alla uppmätta dioxiner och furaner har räknats om med hjälp av toxiska ekvivalentfaktorer (TEF) och summerats för att kunna relateras till den mest toxiska dioxinen TCDD.

    RELATERADE MILJÖMÅL

    • Hav i balans samt levande kust och skärgård
    • Ett rikt växt- och djurliv

    ANSVARIG MYNDIGHET

    • Naturvårdsverket