Väder och växthusgasutsläpp
Utsläppen av växthusgaser från produktion av el- och fjärrvärme varierar med vädret. Normalårskorrigerade utsläpp visar utveckling utan påverkan från väder.
Vädret påverkar utsläppen av växthusgaser
Utsläppen av växthusgaser från produktion av el och fjärrvärme är cirka 8 procent av de totala svenska växthusgasutsläppen och är tillsammans med industrin den sektor där utsläppen kan variera mest. Industrins utsläpp varierar med ekonomiska läget och el- och fjärrvärmesektorns utsläpp varierar med väder.
I normalårskorrigerade utsläpp har vädrets effekter räknats bort
Vädret påverkar användning och produktion av olika energislag olika och därmed utsläppen av växthusgaser. Fossila bränslen sätts idag främst in för att hantera perioder där behovet av el och värme är mycket stort eller där andra energislag inte kan leverera, till exempel under mycket kalla och vindstilla dagar. Avfallsbränslen är billiga och används mer som baskraft i kraftvärmen än för att reglera med. De så kallade normalårskorrigerade utsläppen räknar bort effekten av vädret (solinstrålning, utomhustemperatur, nederbörd och vindförhållanden).
De normalårskorrigerade värdena har tagits fram för år 1990–2021 och visar hur de svenska utsläppen utvecklas oberoende av vädrets variationer år från år, vilket ger en tydligare bild av strukturella förändringar inom energisystemet.
Utsläppen av fossil koldioxid minskar
De normalårskorrigerade utsläppen av fossil koldioxid har en nedåtgående trend och minskade särskilt under åren 2009–2013.
För samtliga år under perioden 1990 till 2021, utom år 1996, 2010, 2012, 2013 och 2021 har de normalårskorrigerade utsläppen av fossil koldioxid från el och fjärrvärme varit större än de faktiska utsläppen. Med andra ord skulle utsläppen ha varit högre än vad de faktiskt var under alla år, frånsett 1996, 2010, 2012 och 2013 och 2021 om vi hade haft "normalt" väder.
Med normalt väder menas det genomsnittliga vädret under tidsperioden 1965 till 1995. Normalåret reviderades dock från utsläppsår 2020 och baseras numera på det genomsnittliga vädret under tidsperioden 1991–2020. På grund av ändringen av normalåret har skillnaden mellan korrigerade utsläpp och faktiska utsläpp blivit mindre då det nya normala året är varmare än det tidigare normalåret.
Varmare väder har gett lägre utsläpp av växthusgaser
Det varmare vädret har gett lägre växthusgasutsläpp. I medeltal har de verkliga utsläppen varit 12 procent, eller ungefär en miljon ton koldioxidekvivalenter, lägre från sektorn än de hade varit vid ”normalt” väder under perioden 1990 till 2021.
För de totala växthusgasutsläppen motsvarar detta att de verkliga utsläppen i genomsnitt har varit två procent lägre än de skulle ha varit vid ”normalt väder”.
Sedan år 1990 har milda vintrar och nederbördsrika år dominerat. Det har lett till lägre uppvärmningsbehov och även ett minskat behov av fossileldad elproduktion eftersom vattenkraftsproduktionen varit stor. Det har därför skett mindre utsläpp av koldioxid än under normala år.
Som störst var skillnaden år 2000, då de verkliga utsläppen bara var 60 procent av de normalårskorrigerade utsläppen. Detta motsvarade sex procent, eller knappt fyra miljoner ton koldioxidekvivalenter, av de totala växthusgasutsläppen år 2000.
År 2021 var ett varmt år och de normalårskorrigerade utsläppen och de faktiska utsläppen var nästan lika stora. De faktiska utsläppen 2021 var dock något högre än de normalårskorrigerade.
Biobränslen har gett stor utsläppsminskning
Under 1990-talet och en bit in på 2000-talet var de normalårskorrigerade årliga fossila koldioxidutsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion i stort sett konstanta. Utsläppen minskade efter 2008. Utsläppsminskningen beror framförallt på en övergång från fossila bränslen och energitorv till förnybar energi, främst biobränsle.
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i separata bilagor. Beräkningarna följer rapporteringsriktlinjer från FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och metodriktlinjer från FN:s expertorgan IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av IPCC. De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektors- respektive anläggningsnivå.
Statistik om territoriella utsläpp och upptag fram till ett givet år publiceras i slutet av efterföljande år av Naturvårdsverket. NIR-rapporten publiceras sen årligen våren därpå i samband med den svenska rapporteringen till EU-kommissionen senast 15 mars och till FN senast 15 april. År 2024 är deadline för rapportering till FN uppskjuten till 31 december 2024 på grund av att nya rapporteringstabeller håller på att utvecklas av UNFCCC-sekretariatet. Naturvårdsverket rapporterade NIR-rapporten till EU den 15 mars. Den går att ladda ner här:
Sweden 2024 National Inventory Report (NIR) (pdf, europa.eu)
Statistiken uppdaterades med GWP AR5 den 15 mars 2023
Statistiken för utsläpp och upptag av växthusgaser uppdaterades den 15 mars 2023 på grund av en övergång från att använda ”Global Warming Potentials” från Fourth Assessment Report (AR4) till Fifth Assessment Report (AR5) enligt rapporteringsriktlinjer från Europeiska Unionen. Mer information finns här:
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med klimatstatistiken för utsläppsåret 2013 används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppsberäkningarna (för alla år i statistiken) är baserade på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade gaser till ett mått som redovisar total påverkan i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med 100-årsvärdet av en global uppvärmningspotential som kallas GWP (Global Warming Potential), se omräkningstabell. Denna faktor varierar för respektive gas och ger totalt bidrag till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Växthusgas | Uppvärmningspotential (GWP) |
---|---|
Koldioxid, CO2 | 1 |
Metan, CH4 | 28 |
Lustgas, N2O | 265 |
Räknat per utsläppt ton och i ett 100-årsperspektiv bidrar exempelvis metan 28 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 28 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Mer om statistiken och dess kvalitet
Naturvårdsverket är ansvarig för publicering och internationell rapportering av Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svenska MiljöEmissionsData) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Svenska MiljöEmissionsData, SMED (smed.se)
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet i kvalitetsdeklarationen. Här återfinns tabeller om utsläppen, dokumentation samt en utförlig beskrivning av statistikens kvalitet finns i kvalitetsdeklarationen.
Utsläpp och upptag av växthusgaser – detaljerad statistik och dokumentation (scb.se)
ANSVARIG MYNDIGHET
- Naturvårdsverket