Våtmarker och klimat

Våtmarker som bildat eller bildar torv spelar en viktig roll för klimatet eftersom torv innehåller stora mängder kol. Att skydda och restaurera kolrika ekosystem som torvmarker gynnar klimatet, då detta kan bidra till en minskning av växthusgaser och till och med en inbindning av kol.

Torvmarker skapas över lång tid då material från döda växter inte bryts ner i blöta och syrefattiga förhållanden. Detta organiska material består av stora mängder kol och kan fortsätta att bildas om marken förblir blöt. Om marken däremot dräneras, vilket gjordes under 1800-talet till mitten av 1900-talet, syresätts det organiska materialet och börjar brytas ned. Marken dränerades bland annat för att öka produktion på skogs- och jordbruksmark.

Torvmarker skapas över lång tid då material från döda växter inte bryts ner i blöta och syrefattiga förhållanden. Detta organiska material består av stora mängder kol och kan fortsätta att bildas om marken förblir blöt. Om marken däremot dräneras, vilket gjordes under 1800-talet till mitten av 1900-talet, syresätts det organiska materialet och börjar brytas ned. Marken dränerades bland annat för att öka produktion på skogs- och jordbruksmark.

11,6
miljoner ton koldioxidekvivalenter

Utsläpp från dränerade torvmarker

I Sverige rapporteras ett årligt utsläpp på 11,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter från dränerad torvmark 2021. Detta överstiger de årliga utsläppen från personbilstrafiken och motsvarar 25% av de totala territoriella utsläppen i Sverige.

Så kan torvmarker påverka växthusgasutsläpp

En orörd torvmark

En orörd torvmark kan binda kol, men släpper samtidigt ut metan. Torvmarkerna som inte har dränerats kan ta upp stora mängder kol men de syrefria förhållandena gör att de också släpper ifrån sig metan, vilket är en kraftfull växthusgas. Metan har dock en kortare livslängd än koldioxid och lustgas, och därför anses orörda och återvätta torvmarker ge en klimatnytta trots dessa utsläpp. I ett orört tillstånd klassificeras torvmarkerna som våtmarker: antingen mosse, kärr eller blandmyr.

En dränerad torvmark:

En dränerad torvmark släpper ut koldioxid och potentiellt även lustgas. Det beror på hur näringsrik marken är. När en torvmark dräneras på vatten övergår marken generellt från att binda in kol till att släppa ut koldioxid till atmosfären. När vattennivån sänks, når syre fram till torven, som bryts ner och bildar koldioxid. Om marken är näringsrik kan det även ske betydande utsläpp av lustgas.

Torvmark efter restaurering

Att återväta en torvmark minskar utsläppen av koldioxid och lustgas, men ökar kortsiktigt utsläppen av metan. Förhållandena återgår till sådana som liknar det orörda tillståndet och ger därför klimatnytta.  

Därför kan återvätning vara en bra klimatåtgärd 

För att minska utsläppen från de dränerade torvmarkerna är återvätning en rekommenderad metod. Återvätning innebär att tidigare grävda diken, som dränerat marken från vatten, antingen tillåts växa igen eller fylls igen genom så kallad pluggning. Dikespluggar kan bestå av exempelvis torv och kapade trädstammar som täpper igen diket och därmed höjer grundvattennivån i marken.  

Vid återvätning med en grundvattennivå strax under markytan återställs de grundförutsättningar som behövs för att marken ska kunna bli en kolsänka igen, och de kollager som finns på platsen kan bevaras.  

 

Rätt torvmark att återväta

De marker som är mest prioriterade att återväta är de som släpper ut stora mängder växthusgaser. Förenklat går det att tänka att de flesta dränerade torvmarkerna i södra Sverige, samt de dränerade markerna i norra Sverige med hög näringsstatus eller bördighet ger mest klimatnytta att återväta. Mindre nytta ger återvätning av näringsfattig dränerad mark i norra Sverige. Näringsstatus indikerar en produktiv jord och kan mätas på olika sätt.  

Det släpps totalt ut en större mängd växthusgaser från dränerad torvmark på skogsmark än på jordbruksmark. Utsläppen per hektar är dock betydligt större på jordbruksmark, vilket även innebär att det ger stor effekt att återväta dessa marker.  

Fakta om växthusgas

Vid beräkning av växthusgasutsläpp används enheten koldioxidekvivalenter som beskriver olika gasers klimateffekt, jämfört med utsläpp av samma mängd koldioxid.

Genom att få alla gasers påverkan översatta till ett enhetligt mått blir det möjligt att summera effekten och jämföra den. För att få alla gaser jämförbara i samma enhet, multipliceras de med faktorer som indikerar dess uppvärmningspotential (GWP – Global Warming Potential) under 100 år. Faktorn visar på hur 1 kilogram av en växthusgas påverkar klimatet jämfört med 1 kilogram koldioxid.