Våtmarker och klimat

Torvbildande våtmarker spelar en viktig roll för klimatet eftersom de kan binda kol. De innehåller till exempel dubbelt så mycket kol som världens skogar. Att återväta våtmarker som har dränerats är en relativt enkel åtgärd som gynnar klimatet.

Torvbildande våtmarker spelar en viktig roll i planetens kretslopp av kol, och därmed för klimatet eftersom de binder in stora mängder kol över tid. Trots att de torvbildande våtmarkerna endast täcker cirka 3 procent av landytan, innehåller de dubbelt så mycket kol som världens skogar. Vid dränering av en våtmark med kolrik torv sker en oxidation av kolet, med stora koldioxidutsläpp som följd. Även lustgas, som är en mycket stark växthusgas, kan släppas ut om torvmarken är näringsrik. Globalt läcker dränerade torvmarker ut 2 miljarder ton koldioxid till atmosfären varje år. I Sverige rapporteras ett årligt utsläpp på cirka 9 miljoner ton koldioxidekvivalenter (i det här fallet koldioxid, metan och lustgas) som kan jämföras med de årliga utsläppen från Sveriges personbilstrafik.  

Kylande effekt på klimatet 

Våtmarker är precis som namnet avslöjar, blöta. Den vattenmättade miljön gör att tillgången till syre är begränsad. Eftersom syre är väsentligt för majoriteten av de mikroorganismer som bryter ned organiskt material, blir nedbrytningen begränsad. I torvbildande våtmarker, där vegetationen består av exempelvis vitmossor, kan stora kollager byggas upp över tid. Sedan istiden uppskattar man att mer än 400 miljarder ton kol lagrats in i torvbildande våtmarker på norra halvklotet, vilket betyder att de anses ha en kylande effekt på klimatet.  

Samtidigt som dessa våtmarker tar upp stora mängder kol, så gör de syrefria förhållandena att de släpper ifrån sig metan, vilket är en kraftfull växthusgas med kortare livslängd. Under perioden 2008–2017 beräknades de globala årliga utsläppen av metan från våtmarker uppgå till cirka 150 miljoner ton, dock inkluderades även utsläpp från icke-torvbildande våtmarker. På grund av de höga utsläppen av metan, kan man vid en given tidpunkt se en torvbildande våtmark som en källa till växthusgaser, och därmed negativ för klimatet. Över tid är en sådan slutsats dock inte korrekt. För de flesta typer av våtmarker blir den beräknade effekten på klimatet kylande över en 300-årsperiod, och ofta långt tidigare. Detta gäller alltså för intakta våtmarker, som inte har dränerats, som tar upp koldioxid och lagrar kol, samtidigt som de naturligt släpper ifrån sig metan. Intakta våtmarker räknas inte med i klimatrapporteringen. 

Stora utsläpp från dränerade våtmarker 

Det har historiskt genomförts stora markavvattningarna, vilket har lett till att det har odlats på mer än 700 000 hektar dikad torvmark. Idag används cirka 140 000 hektar dikad torvmark inom jordbruket, både som jordbruksmark och betesmark. Utöver detta står växande skog på cirka 1 miljon hektar dikad torvmark, varav en del som tidigare använts för jordbruk. 

Vid markavvattning och dränering förvandlas marken generellt från en kolsänka till en kolkälla. När vattennivån sänks, når syre fram till torven, bryter ner den och bildar koldioxid. Om marken är näringsrik kan det även ske betydande utsläpp av lustgas, som är en mycket stark växthusgas. Metanutsläppen avtar däremot i princip helt, förutom från dräneringsdiken, eftersom marken inte längre är vattenmättad. Det viktiga att komma ihåg är att det inte sker något upptag av växthusgaser, så trots att metanutsläppen har avtagit, blir markens inverkan på klimatet negativ. Det är alltså dessa marker, med en pågående nedbrytning av torv, som läcker växthusgaser och som bör återställas till våtmark för att minska deras klimatpåverkan.  

Utsläppen från dränerade torvmarker är betydande och kommer från nedbrytning av kollager som kan vara tusentals år gamla. Hur stora utsläppen är beror bland annat på hur mycket vattennivån har sjunkit, hur djupa torvlagren är och vad som växer på platsen. Sverige har högst sannolikt förlorat stora kolförråd på grund av den markavvattning som skett från våtmarker – kolförråd som tog tusentals år att bygga upp, men som antingen eldats upp eller långsamt oxiderats bort när marken hållits torr. Det har i dagsläget inte gjorts någon uppskattning på hur mycket kol det handlar om, eller hur mycket de kan ha bidragit till historiska utsläpp av växthusgaser. 

Är det alltid bra att återväta? 

Återvätning är en metod som återställer en fuktig och syrefattig miljö. Detta kan göras genom att låta diken växa igen eller aktivt plugga igen dem. När detta görs stannar nedbrytningen av torv av och därmed även koldioxidutsläpp. 

Det finns en stor potential i att minska utsläppen genom att återväta de torvmarker som dränerats, särskilt från näringsrika och djupt dränerade marker som har särskilt höga utsläpp av koldioxid och lustgas. Vid en återvätning till en vattennivå strax under markytan återställs de grundförutsättningar som behövs för att marken ska bli en kolsänka igen, och de kollager som finns på platsen kan bevaras. Genom att återställa en syrefattig miljö, ökar också metanutsläppen. Trots att metan är en kraftig växthusgas är den kortlivad, vilket gör att klimatnyttan ändå blir störst vid återvätning.  

En modelleringsstudie av Günther et al från 2020, använde IPCCs emissionsfaktorer (koefficienter för att beräkna växthusgasutsläpp) för återvätning av dränerad torvmark. Studien tar hänsyn till de olika uppehållstiderna för koldioxid, metan och lustgas i atmosfären och visar att återvätning bör ske i stor skala så fort som möjligt för att göra så stor nytta som möjligt. 

Prompt rewetting of drained peatlands reduces climate warming despite methane emissions, modelleringsstudie av Günther et al från 2020

Ur ett nordiskt perspektiv stämmer det dock inte för alla marker att återvätning ska ske snabbt och i stor skala. Det finns mätstudier som pekar på att magra, skogsbeklädda och dränerade torvmarker i Finland ofta har en neutral kolbalans i marken, vilket innebär att de inte förlorar kol som annars kan anses förväntat. Detta bör rimligtvis gälla även för många magra torvmarker i Norrland. Varför dessa marker fortsätter lagra in kol är inte helt enkelt att förstå men fenomenet är konstaterat på flera platser i flera olika studier. I Sverige har vi samtidigt studier från näringsrik skogsmark i Götaland, som även kategoriseras som övergiven jordbruksmark, där utsläppen av både koldioxid och lustgas är mycket höga. Höga utsläpp har också rapporterats från bördigare torvmarker i Finland och i Estland. 

Återvätning säker klimatåtgärd 

Sammantaget pekar den samlade forskningen på att återvätning är en säker klimatåtgärd, alltså positivt för klimatet, på jordbruksmark och övergiven jordbruksmark i större delen av landet samt på mer näringsrika skogklädda torvmarker i södra Sverige (ungefär Götaland och Svealand, utom nordvästra Dalarna). Utöver detta är det viktigt att ta hänsyn till djupet av dräneringen eftersom en djupt dikad mark avger mer växthusgaser, och kommer att göra det över en längre tid jämfört med en mark där dikena är grunda och dräneringen inte är lika effektiv. 

Forskning från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar också att det jordbruk som bedrivs på dränerade torvmarker kan bedrivas med mindre djupa diken och att det skulle kunna gå att anpassa grundvattenytan efter odlingsbehoven och på så sätt minska takten på nedbrytningen av torven. 

Potentiella negativa konsekvenser av återvätning 

Återvätning medför en ökad produktion av metan, som är en stark växthusgas i det kortare tidsperspektivet. Flera studier har dock visat att klimatnyttan med återvätning av dränerade torvmarker överstiger problematiken med metanet, särskilt om vattenytan hålls strax under ett syresatt vegetationsskikt.  

Sveriges återvätningsarbete 

Sverige har en ambition att återväta betydande arealer av de dränerade torvmarkerna fram till 2045. I den Klimatpolitiska vägvalsutredningen (SOU 2020:4) görs en uppskattning att det finns potential att återväta 100 000 hektar skogsmark och 10 000 hektar jordbruksmark, som tillsammans skulle bidra med minskade utsläpp i storleksordningen 1 miljon ton koldioxidekvivalenter årligen till 2045. Dessa utsläppsminskningar är tänkta att bidra till Sveriges målsättning om nettonollutsläpp år 2045 och negativa utsläpp därefter. 

I regeringens budgetproposition för 2021 gjordes en särskild satsning på våtmarker, däribland återvätning av dränerade torvmarker, som uppgår till 775 miljoner över tre år. Dessa pengar kommer därmed delvis att gå direkt till återvätning som en klimatåtgärd. Inom denna satsning fick även Skogsstyrelsen ett särskilt regeringsuppdrag om att återväta dikad torvmark. Inom denna satsning kan markägare ingå avtal med Skogsstyrelsen om ekonomisk ersättning för återvätning. 

Skogsstyrelsens återvätningsprojekt