Vad är våtmark?

Våtmark är mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan.

Eftersom vattenytan inte alltid syns kan det emellertid vara svårt att bedöma vad som är våtmark. I de flesta fall kan istället vegetationen användas för att skilja våtmark från annan mark. Minst hälften av vegetationen bör tycka om vatten, vara vattenälskande, för att ett område ska klassas som våtmark. Bottnar i sjöar, hav och vattendrag som tillfälligt torrläggs och som saknar vegetation räknas dock också som våtmark.

Olika definitioner av våtmark 

Det finns olika definitioner som beskriver våtmarker på olika sätt. Beskrivningen ovan kommer från den svenska Våtmarksinventeringen och är den som oftast används i svenskt naturvårdsarbete. Den svenska Våtmarksinventeringen (VMI) är troligen en av de mest omfattande systematiska kartläggningar av naturtyper som gjorts i världen.

Våtmarksinventeringen – resultat från 25 års inventeringar

I naturvårdsarbetet används också art- och habitatdirektivets avgränsningar som ett stöd för till exempel uppföljning av miljötillståndet.

Natura 2000 i Sverige

Internationellt och i EU används istället Våtmarkskonventionens definition, eller Ramsarkonventionen som den också kallas. Konventionens definition på våtmark inkluderar, förutom det som nämnt ovan, även

  • tidvis översvämmade områden och tidvis vattenförande vattendrag 
  • sötvattensmiljöer som inte är vegetationstäckta,  
  • grunda kustvattenmiljöer ned till 6 meters djup samt  
  • grottor som skapats av processer som involverar vatten.  

Definitionen inkluderar också artificiella våtmarksmiljöer som kanaler, diken, vattenreservoarer och grävda isolerade dammar med öppen vattenyta.

Våtmarker skyddade enligt Ramsarkonventionen

Informationen om våtmark på den här webbplatsen utgår inte i huvudsak från någon av definitionerna ovan. Istället beskriver vi våtmarker utifrån vilken nytta som våtmarker kan ge oss människor och samhället i stort.

Fördjupning: olika sätt att dela in våtmarker

De kan delas in efter  

  • var de får sitt vatten ifrån; hydrologin, 
  • vilken vegetation som dominerar; biotopen eller  
  • vad vattnet har för egenskaper; biokemin.  

Eftersom alla våtmarker är beroende av vatten så är den hydrologiska indelningen kanske den mest användbara när en våtmark ska restaureras. 

Våtmarker kan få sitt vatten från grundvatten (till exempel. källor eller direkt kontakt med grundvattnet), som ytvatten, via vattendrag eller sjövatten, eller som regnvatten. Det är framförallt myrmarker som är mest beroende av grundvatten eller regnvatten. Myrmark är den arealsmässigt största våtmarkstypen vi har i Sverige. Ytvattenberoende våtmarker kan vara svämplan eller sumpskogar längst strandkanter av en sjö eller ett vattendrag.

I Sverige används oftast våtmarkstyperna från den svenska Våtmarksinventeringen och de delas in i tre huvudgrupper; myrar, strandvåtmarker och övriga våtmarker. 

Våtmarkstyp Biotop/naturtyp
Myrar Mossor
  Kärr
  Blandmyrar
Strandvåtmarker Stränder utmed sjöar och vattendrag
  Havsstränder
Övriga våtmarker Fukthedar
  Fuktängar
  Sumpskog (vissa)

En mer utförlig beskrivning av våtmarkstyper finns att läsa i rapporten:

Våtmarksinventeringen – från resultat från 25 års inventeringar (januari 2019)

För rapporteringar om våtmarkers bevarandestatus till EU används det en annan kategorisering än den från Våtmarksinventeringen. Här delas våtmarkstyperna in efter de myrtypsregioner som finns i Sverige; högmosse, aapamyr och palsmyr för att nämna några exempel. Men det finns också naturtyper eller biotoper som finns i alla myrtypsregioner, som öppna mossar och kärr samt rikkärr. Myrtypsregionerna bygger på den geografiska utbredningen av olika myrtyper som i sin tur baseras på regionala skillnader i klimat, nederbörd och de historiska processerna, som istiderna, som har format Sveriges landskap.

Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv – resultat från rapportering 2019 till EU av bevarandestatus 2013–2018