Så sprids främmande arter

Spridningen av främmande arter in i landet har ökat på grund av växande handel och ökat resande. När arterna väl är här sker spridning inom landet via transporter, från trädgårdar och genom olika verksamheter som hanterar växter och djur.

Introduktions- och spridningsvägar för invasiva främmande arter i Sverige

4-grafik ny.svg
Invasiva främmande arter i Sverige – introduktions- och spridningsvägar, antal kända observationer per spridningsväg. Källa: Nobanis.org, 2017

Främmande arter smyger in i landet

Avsiktlig import och förflyttning av arter mellan länder har förekommit sedan lång tid tillbaka med syfte att skapa nya möjligheter till jakt, fiske, odling eller husdjursuppfödning.  

Främmande arter kan också introduceras av misstag genom att de följer med i transporter av varor och gods. Frön från växter kan följa med i transporter av till exempel jord eller spannmål. Djur som kan vara mycket skadliga för träd som till exempel tallvedsnematoden och smaragdgrön askmalpraktbagge kan följa med i träförpackningar och lastpallar. 

Vissa djurarter som hålls för pälsuppfödning som till exempel mink och mårdhund har spridit sig till naturen genom rymning. Främmande arter kan av olika skäl också medvetet släppas ut från privat hållande, som till exempel signalkräfta och gulbukig vattensköldpadda.  

Mördarsnigeln har följt med importerade grönsaker, jord och trädgårdsväxter. Sedan den första introduktionen 1976 har den lyckats sprida sig över stora delar av landet och orsakar stora skador i trädgårdar och jordbruk. En annan främmande snigelart, svarthuvad snigel, upptäcktes i landet 2018 och har troligen kommit hit på samma sätt som mördarsnigeln.  

Främmande arter i jordbruket

Det svenska jordbruket utnyttjar, med få undantag, växter och djur som ursprungligen härstammar från vildlevande arter från andra länder. Flertalet jordbruksgrödor är beroende av skötseln och har hållit sig inom åkrarna, men vissa växter har i en del fall spritt sig till omgivningarna och efterhand förvildats. Ofta har de införda grödorna också haft följeslagare i form av ogräs, skadeinsekter eller svampsjukdomar. 

Arter som rymt från odling och uppfödning

Många utländska prydnadsväxter har vandrat ut från trädgårdarna och spritt sig i landskapet och längs vägkanterna. Flera av dem, till exempel kirskål och ryssgubbe, har nu en månghundraårig historia som vilda arter i Sverige och räknas som inhemska. Andra, såsom vresros, blomsterlupin, jättebalsamin och kanadensiskt gullris, har fått stor utbredning först under 1900-talet och betraktas därför som invasiva. 

Intresset och efterfrågan av exotiska sällskapsdjur har lett till spridning av främmande ekorrearter, fåglar och reptiler som kan bli ett problem för naturen. Rödörad respektive gulbukig sköldpadda är vanliga terrariedjur som ibland släpps ut i det vilda när ägarna tröttnat på dem. Även om sköldpaddorna än så länge inte reproducerar sig i Sverige, kan de leva länge och orsaka stora problem för andra vattenlevande djur. 

Olika typer av spridningsvägar

De kan delas in i fyra olika kategorier:

Det är förbjudet att avsiktligen sprida vissa invasiva främmande arter

Enligt EU-förordning (1143/2014) är det förbjudet för alla i ett medlemsland att sprida invasiva främmande arter – det är förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på EU-förteckningen över invasiva främmande arter.

EU-förordningen om invasiva främmande arter 

Nationell handlingsplan mot oavsiktlig spridning

Det finns en nationell handlingsplan mot oavsiktlig spridning av invasiva främmande arter i Sverige. Tillsammans med andra insatser ska handlingsplanens åtgärder minska risken för oavsiktlig spridning av 49 EU-listade arter till svensk natur. 

Handlingsplan mot oavsiktlig spridning
Svenskt landskap

Rapportera främmande arter!

Hjälp oss att rapportera främmande arter.

Så här gör du

Hitta vidare