Sjöar och vattendrag

Nästan samtliga av livsmiljötyperna bedöms ha dålig eller otillräcklig status i boreal och kontinental region. I den alpina regionen har två livsmiljötyper dålig respektive otillräcklig bevarandestatus. Problemet är oftast inte att det finns för få vatten eller för små arealer undantaget större vattendrag. I stället är det bristande strukturer och funktioner som gör att många av dem inte uppnår gynnsam bevarandestatus. Många livsmiljöer är påverkade, vilket medför att strukturer och funktioner saknas eller fungerar dåligt, vilket i sin tur påverkar de arter som lever där.     

Inlandsvatten i barrskogs- och jordbruksområden i den boreala regionen påverkas av markanvändning, utsläpp och klimatförändringar, vilket leder till bland annat försurning, övergödning, förbruning eller förorening med miljöstörande ämnen. Även dämning, dikning och sänkning av sjöar har stor negativ effekt på livsmiljötyperna i denna region. Trots att det pågår en återhämtning från försurningen, främst genom att det luftburna nedfallet minskat, går det långsamt och många näringsfattiga sjöar är helt beroende av pågående kalkningsverksamhet. Alla livsmiljötyper utom myrsjöar är mer eller mindre utsatta för tillförsel av näringsämnen från mänsklig verksamhet som till exempel jordbruk och avlopp. Detta kan orsaka övergödning, vilket leder till igenväxning och försämrade ljusförhållanden. Igenväxning av den omgivande strandzonen, den så kallade ”blå bården”, försämrar förutsättningarna för att uppnå gynnsam bevarandestatus i bland annat kransalgssjöar. Myrsjöar är en vanlig livsmiljötyp i Sverige och påverkanstrycket är generellt sett lägre för dessa sjöar.

För vattendragen utgör vandringshinder, onaturliga variationer i vattenflödet, invallningar, rätningar och rensningar stora problem. Otillräckliga kantzoner med buskar och träd förstärker problemen. På vissa håll kan det även finnas problem med för höga näringshalter eller miljöstörande ämnen.

Orsaken till att många av vattendragstyperna inte bedöms ha gynnsam bevarandestatus är främst effekter från vattenreglering som påverkar hydrologin, men dämmen utgör också vandringshinder som skapar problem för många vattenlevande organismer. Hotbilden mot vattenmiljöerna i den alpina regionen bedöms generellt vara låg, men både gruvnäring, skogsbruk och vattenkraft är verksamheter som kan ha en tydlig negativ påverkan. Till större vattendrag ansluter ofta mindre vattendrag som bedöms ha otillräcklig bevarandestatus av samma anledningar.

Det finns ett stort behov av ytterligare förbättringar för att bibehålla eller nå gynnsam bevarandestatus i Sveriges livsmiljötyper i gruppen sjöar och vattendrag. För flera av livsmiljötyperna är framtidsutsikterna dystra, och det krävs omfattande åtgärder för att förändra bevarandestatusen. Idag genomförs åtgärder som ofta får en positiv effekt på lokal nivå men på grund av det stora antalet och de stora arealerna är det svårt att se någon förbättring eller försämring på biogeografisk eller nationell nivå, och därför bedöms trenderna som osäkra. Fria vandringsvägar för fisk behöver återskapas, liksom naturliknande flöden och vattenståndsvariationer. Det är högst väsentligt att hänsynen till vattenmiljöerna ökar genom att man till exempel bevarar eller skapar funktionella kantzoner, samt undviker körskador och dikesrensning. Inom skyddade områden är ofta påverkan lägre, men kunskapen om status och trender är ofta bristfällig även inom skyddade områden.

Flera av livsmiljötyperna har i nuvarande rapportering bedömts ha sämre bevarandestatus än vid rapporteringen 2019. Livsmiljötyper där bedömningen ändrats, i huvudsak baserat på ett mer tillförlitligt underlag, från otillräcklig till dålig bevarandestatus i kontinental region är näringsfattiga slättsjöar, ävjestrandsjöar, samt större och mindre vattendrag. Myrsjöar bedöms nu ha otillräcklig bevarandestatus i kontinental region till skillnad mot 2019 då statusen bedömdes som gynnsam. Flera av livsmiljötyperna bedömdes vid förra rapporteringen ha en negativ utveckling. I nuvarande rapportering går det inte att urskilja någon tydlig riktning för någon av livsmiljötyperna i någon region.

I boreal region är förändringen att större och mindre vattendrag nu har dålig bevarandestatus mot tidigare otillräcklig med negativ trend. Myrsjöar bedöms nu ha otillräcklig bevarandestatus. I alpin region har större vattendrag bedömts ha dålig bevarandestatus mot tidigare otillräcklig, och mindre vattendrag har gått från gynnsam till otillräcklig bevarandestatus.

Det nuvarande underlaget skiljer sig från det underlag som användes för att uppskatta arealer och förekomster 2019 genom att det nu, i en ny modell, identifierats potentiella livsmiljötyper. Även data som utgjort underlag, exempelvis vattenkemi eller fynd av karakteristiska och typiska arter är av senare datum.

Det finns ingen skräddarsydd, systematisk uppföljning av sjöar eller vattendrag enligt art- och habitatdirektivet på biogeografisk nivå. Bedömningarna har främst baserats på underlag från Vatteninformationssystem Sverige (VISS) och för skyddade områden har tillståndsbedömning i Natura 2000-områdenas bevarandeplaner använts som ett stöd för att bedöma bevarandestatus på biogeografisk nivå. Därutöver har underlag från artinventeringar, till exempel av stormusslor, använts som stöd vid bedömningen. När det gäller uppskattning av livsmiljötypernas areal och utbredning har en ny metod använts. I denna rapportering har totalarealen för sjöarna ökat till följd av att stora arealer av de största sjöarna numera bedöms utgöra livsmiljötyper. Underlaget har även kompletterats av länsstyrelsernas arbete med kartering av livsmiljötyper inom skyddade områden under den senaste perioden. En större andel av underlagen saknar direkt koppling till livsmiljötyper, varför expertbedömningar har varit nödvändiga.

En referensgrupp, främst bestående av representanter från myndigheter och universitet, har också haft möjlighet att komma med synpunkter på rapporteringen vad gäller underlag samt även för bedömning av enskilda parametrar och bevarandestatus.

Sammantaget innebär den nya metoden för identifiering av potentiella livsmiljötyper tillsammans med data som samlats in i närtid, att bedömningarna är mer tillförlitliga än vid föregående rapportering.

Natura 2000 i Sverige

Naturtyper (slu.se)