Kustdyner

Bevarandestatusen för samtliga livsmiljötyper i gruppen kustdyner, förutom fördyner i boreal region, bedöms vara dålig.

Fördyner skiljer sig en del från övriga dyntyper genom att vara naturligt vegetationsfattiga bildningar som är i ständig förändring på grund av vindar, vågor och strömmar. Negativ påverkan från mänskliga aktiviteter tillsammans med skräp bidrar dock till att bevarandestatusen bedöms vara dålig i den befolkningstäta kontinentala regionen. I boreal region är påverkan från mänskliga aktiviteter mindre och sker under en kortare period under året och statusen i fördyner bedöms där som god.   

Den främsta orsaken till att bevarandestatusen är dålig för de flesta livsmiljötyper i gruppen kustdyner är igenväxning, som bidrar till att arealen öppna dyner är för liten och att kvaliteten hos kvarvarande miljöer ofta är bristfällig. Fram till 1900-talets början hölls dynmiljöerna öppna genom regelbunden störning från betande djur och annan markanvändning, såsom insamling av tång, uttag av ved och virke och småskalig bränning. Naturliga bränder förekom också i trädklädda dyner på till exempel Gotska sandön. Under 1900-talet har dynområdena i stor utsträckning planterats igen med sandbindande vegetation, såsom sandrör och de främmande arterna bergtall och vresros. Vresrosen anses idag vara starkt invasiv och sprider sig snabbt i sandiga områden längs en stor del av kusten. I nuläget är problemen med vresros störst i kontinental region men den sprider sig även längre norrut. Sammantaget har den förändrade markanvändningen orsakat en kraftig igenväxning, som fortgår än i våra dagar och påskyndas av gödande kvävenedfall (särskilt i Sydsverige). En del sanddynsområden har även exploaterats för fritidsbebyggelse och rekreation. Den här typen av exploatering i dynområden är vanligast i Skåne och Halland. Fritidshusbebyggelse skedde i huvudsak under 1950- och 60-talen och till största delen i trädklädda dyner. I populära rekreationsområden kan alltför kraftig störning från mänskliga aktiviteter störa fågellivet, påverka den karakteristiska floran negativt och hota en del sällsynta växter såsom martorn. I trädklädda dyner är mosstäcket ofta tjockt (i synnerhet i kontinental region) och förekomsten av gamla träd liten, och det råder brist på såväl död ved som brandpåverkan.

För att förbättra situationen i kustdynmiljöerna behöver arealen av de öppna dynmiljöerna öka. Undantaget är fördyner där arealen bedöms vara tillräcklig. Mängden blottad och rörlig sand behöver också öka. Röjning, bortgrävning av vegetation, harvning samt i vissa områden bränning eller bete kan vara lämpliga metoder. Invasiva arter, främst vresros, är ett stort problem i kontinental region där det krävs särskilda åtgärder. Trädklädda dyner bedöms också ha en tillräcklig areal, men bör restaureras genom att skapa större luckighet i trädskiktet och mer öppen sand. I vissa områden med trädklädda dyner kan även naturvårdsbränning behöva genomföras.

Exempel på restaureringar av sanddyner finns numera på flera platser i Sydsverige, både från delvis EU-finansierade restaureringsprojekt och skötsel i skyddade områden. Över hälften av arealen kustdyner återfinns inom Natura 2000-områden och erfarenheterna från restaureringsarbete visar att det med rätt metoder och lämplig fortlöpande skötsel är möjligt att förbättra statusen för Sveriges kustdynsområden.

Alla förändringar jämfört med tidigare rapportering beror på bättre underlag och justeringar av rapporteringsformatet och speglar inte verkliga förändringar.

Jämfört med rapporteringen 2019 finns nu mer information om sanddynerna tack vare inventeringsinsatser. Brist på löpande övervakning tillbaka i tiden gör dock att trenderna är osäkra för de flesta dyntyper. Långsiktiga effekter av tidigare genomförda åtgärder är osäkra. Det gäller i synnerhet åtgärder av tillfällig karaktär som inte följs av ändrad löpande skötsel. De arealer som har restaurerats och därefter sköts mer långsiktigt är relativt små och det är oklart om det räcker för att skapa en positiv trend på biogeografisk nivå eftersom det samtidigt pågår försämring i områden som inte sköts.

Den nationella uppföljningen av kustdyner är bristfällig och den sentida trenden är dåligt känd. Bedömningen av utbredning och areal har baserats på en sammanställning av kartskikt från Naturvårdsverkets databas NNK, länsstyrelsernas uppgifter från skyddade områden och flygbildstolkning av ortofoton. Uppgifterna har delvis justerats med hjälp av data från nyligen genomförda fältinventeringar i främst större dynområden. Utvärderingen av strukturer och funktioner baseras främst på fältinventeringar från 2024. För de ovanliga dyntyperna sandvidedyner och dynvåtmarker användes flygbildstolkning av nutida och historiska foton som underlag för strukturer och funktioner samt trender. Även historiska beskrivningar av dynområden och hur de har förändrats under det senaste seklet, åtgärdsprogram för hotade arter, rödlistan samt publicerade rapporter och vetenskapliga artiklar har använts som underlag, inte minst för bedömning av livsmiljötypernas strukturer och funktioner samt framtidsutsikter. Alla bedömningar har diskuterats i en grupp bestående av experter från universitet och naturvårdande myndigheter. Även om kvaliteten på underlagen varierar vilar den samlade bedömningen på fler och bättre underlag än vid tidigare rapporteringar.

Natura 2000 i Sverige

Naturtyper (slu.se)