Kommunalt avfall definieras i 15 kap. 3 § miljöbalken. Där framgår att kommunalt avfall är avfall från hushåll och sådant avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll, dock inte
- avfall från tillverkning,
- avfall från jord- och skogsbruk,
- avfall från fiske,
- avfall från septiktankar, avloppsnät och avloppsrening,
- bygg- och rivningsavfall, och
- uttjänta bilar.
I förarbetena till den nya avfallsförordningen (prop. 2019/20:156) ges exempel på vad som är kommunalt avfall:
- Blandat avfall och separat insamlat avfall från hushåll, inklusive papper och kartong, glas, metall, plast, biologiskt avfall, trä, textilier, förpackningar, avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, förbrukade batterier och ackumulatorer samt grovavfall, inklusive madrasser och möbler.
- Avfall som inte kommer från hushåll, om sådant avfall till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll.
- Avfallskategorierna som är kommunalt avfall anges i kommissionens beslut gällande avfallsförteckningen (2014/955/EU) respektive bilaga 3 till avfallsförordningen. Där framgår att kommunalt avfall är kategorierna som ingår i underkapitel 15 01 (förpackningar) och kapitel 20 (kommunalt avfall) med undantag för koderna 20 02 02 (jord och sten), 20 03 04 (slam från septiska tankar) och 20 03 06 (avfall från rengöring av avlopp). Avfall som omfattas av andra kapitel ska inte anses som kommunalt avfall annat än i fall där kommunalt avfall behandlas och tilldelas koder i kapitel 19.
Kommunens ansvar
Ändringen till begreppet kommunalt avfall är inte avsedd att förändra ansvaret för avfallshanteringen. Kommunen ansvarar för att kommunalt avfall behandlas och transporteras bort från den fastighet där avfallet finns. I vissa fall kan kommunen överenskomma med fastighetsinnehavare om alternativ hämtningsplats för hushållsavfall, eller genom beslut anvisa hämtningsplats inom rimligt avstånd från fastigheten. Detta regleras i kommunens föreskrifter om hanteringen av det avfall som kommunen ansvarar för.
Det finns en övergångsbestämmelse kopplad till 15 kap. 20 §. I den anges att i fråga om återvinning och bortskaffande av bygg- och rivningsavfall gäller 15 kap. 20 § första stycket i den äldre lydelsen till och med utgången av 2022 (se 2 p övergångsbestämmelse SFS (2020:601) till miljöbalken). Det innebär att den tidigare lydelsen av 15 kap. 20 § miljöbalken (SFS 2016:782) gäller avseende bygg- och rivningsavfall från hushåll. Där anges att det är kommunens ansvar att hushållsavfall inom kommunen återvinns eller bortskaffas. Naturvårdsverkets bedömning är att den tidigare vägledningen från 2008, om när bygg- och rivningsavfall skulle betraktas vara hushållsavfall, gäller för att avgöra hur kommunens ansvar för detta avfall ser ut fram till den 31 december 2022 dvs:
Avfall från underhåll, reparation, ombyggnad eller rivning av bostad eller fastighet kan vara antingen hushållsavfall eller icke hushållsavfall. Mindre underhållsarbeten och reparationer i bostaden bör räknas som en normal del av boendet. Avfall från sådana arbeten (till exempel målning, tapetsering, slipning av golv och byte av förslitningsdetaljer) är därför hushållsavfall. Om ett byggarbete är omfattande (större reparation, renovering, ombyggnad, rivning etc.) uppstår avfallet främst på grund av byggverksamhet och inte av boende. Avfall från omfattande arbeten kan inte anses komma från hushåll. Avfallet kan inte heller anses vara därmed jämförligt. Om ett arbete är omfattande eller ej behöver bedömas i varje enskilt fall.
Det innebär att kommunerna fram till den 31 dec 2022 har ett ansvar för att behandla visst bygg- och rivningsavfall. Från den 1 augusti 2020 har hanteringen av detta avfall skärpts på så sätt att alla som producerar bygg- och rivningsavfall har ett ansvar för att sortera ut följande avfallsslag:
- trä
- mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten
- metall
- glas
- plast
- gips
Utsorterat bygg- och rivningsavfall ska samlas in separat.
Kommunen ska därför kunna hänvisa eller erbjuda de som producerat bygg- och rivningsavfall, som en normal del av sitt boende, ett sätt att lämna ifrån sig avfallet separerat i de uppräknade avfallsslagen. I många kommuner kan bygg- och rivningsavfall lämnas på återvinningscentraler, men möjligheten att lämna detta avfall separerat kan variera från kommun till kommun. Från och med den 1 januari 2023 förändras kommunens ansvar på så sätt att kommunen då får ansvar för att behandla allt bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en yrkesmässig verksamhet dvs. utan att kunna hänvisa till den mängdbegränsning som beskrevs i tidigare vägledning. Insamlingen ska även då hanteras separerat i de uppräknade avfallsslagen.
Kommande riktlinjer
Kommissionen ska utarbeta riktlinjer för definitionen av kommunalt avfall. Riktlinjerna kommer att vara vägledande vid tillämpningen av bestämmelser som innehåller begreppet kommunalt avfall.
Naturvårdsverket kommer uppdatera vägledningarna från 2008 och 2017.