Sektorn omfattar växthusgasutsläppen från egen förbränning av bränslen för uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler, inklusive lokaler i jordbruk och skogsbruk. Utsläpp orsakade av fjärrvärme och el som används i sektorn omfattas inte utan redovisas inom el- och fjärrvärmeproduktion.
Utsläppen har minskat från 9,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 0,8 miljoner ton mellan 1990 och 2019. År 2019 stod sektorn för knappt 2 procent av Sveriges totala utsläpp. Sektorns utsläpp var 2 procent lägre 2019 jämfört med 2018.
Bostäder stod 2019 för 40 procent av utsläppen från sektorn och kommersiella och offentliga lokaler stod för 45 procent. Båda har haft en stor utsläppsminskning jämfört med 1990, även om bostäder har haft den största med 95 procent jämfört med 1990. Även för kommersiella och offentliga lokaler har det skett en betydande utsläppsminskning på 86 procent. Lokaler i jordbruk och skogsbruk har minskat utsläppen med 75 procent från en redan låg utsläppsnivå 1990.
Byte av uppvärmningssätt har minskat utsläppen
Att oljeeldning för uppvärmning av bostäder och lokaler till stor del har ersatts av biobränslebaserad fjärrvärme är den omställning som lett till den största minskningen av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Även övergång till elvärme var viktigt för utfasningen av olja, framförallt under perioden 1970–1990, fast användningen av elvärme har sedan dess minskat. Den ökande användningen av värmepumpar på senare år bidrar också till de minskade utsläppen och innebär även ökat behov av el till värmepumpar.
Höga oljepriser samt energiskatt och koldioxidskatt har starkt bidragit till att användningen av fossila bränslen för uppvärmning minskat. Även bättre tillgång till alternativ till fossila bränslen, såsom fjärrvärmenät, värmepumpar och pelletspannor, har påverkat utvecklingen. Åtgärder för att öka energieffektiviteten har bidragit till utsläppsminskningen, men det finns en del kvar att göra för att ytterligare minska utsläppen. Exempelvis behöver många bostäder energieffektiviseras, vilket även är viktigt för att minska utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn. En fortsatt utfasning av oljepannorna bedöms ske utan ytterligare styrmedel, då andra uppvärmningssätt är mer lönsamma.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.

Om metoden
Metoderna för beräkning av territoriella utsläpp och upptag finns beskrivna i detalj i den rapporten om Sveriges nationella växthusgasinventering även kallad National Inventory Report (NIR). Metoderna beskrivs översiktligt i huvudrapporten och i mer detalj för de specifika delsektorerna i den separata bilagor. Beräkningarna följer FN:s rapporteringsriktlinjer och IPCC:s metodriktlinjer, och gäller för hela tidsserien från år 1990 fram till senaste publicerade året.
Metoderna kan delas in tre metodnivåer. Där den första metodnivån (Tier I) använder enklare aktivitetsdata och rekommenderade emissionsfaktorer framtagna av FN:s expertorgan (Intergovernmental Panel on Climate Change - IPCC). De två nästkommande metodnivåerna (Tier II och III) utgår från mer detaljerade aktivitetsdata och nationella emissionsfaktorer på sektor- respektive anläggningsnivå.
Rapporten publiceras slutligen den 15 mars årligen, i samband med den svenska rapporteringen till Europakommissionen. Däremot publiceras statistik om territoriella utsläpp och upptag i slutet av året dessförinnan. Ett utkast till rapporten rapporteras dessutom till Europakommissionen den 15:e januari och finns då tillgänglig via Europakommissionens webbplats. Nedanstående rapporter avser alltså föregående års statistik under perioden december–mars.
Nya riktlinjer och metodik sedan 2013
Från och med 2013 års klimatstatistik används nya rapporterings- och metodriktlinjer enligt beslut inom FN:s klimatkonvention. Utsläppen (för alla år i statistiken) är beräknade baserat på IPCC:s metodriktlinjer för nationella växthusgasinventeringar från 2006.
Koldioxidekvivalenter
Statistik om växthusgasutsläpp summeras i en enhet som kallas koldioxidekvivalenter. Enheten samlar klimatpåverkan från utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan, dikväveoxid och fluorerade gaser till ett mått som räknat i motsvarande koldioxidutsläpp.
För att få alla växthusgaser jämförbara multipliceras alla utsläpp, förutom koldioxid, med en global uppvärmningspotential (Global Warming Potential – GWP - 100 års värde), se omräkningstabell. Denna faktor är olika för respektive gas och ger totala bidraget till den globala uppvärmningen för den aktuella gasen.
Omräkningstabell
Växthusgas
|
Uppvärmningspotential (GWP)
|
CO2
|
1
|
Metan CH4
|
25
|
Dikväveoxid N2O
|
298
|
Räknat per utsläppt ton, bidrar exempelvis metan 25 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid. Ett metanutsläpp på ett ton motsvarar därför 25 ton koldioxidekvivalenter. Dessa omräkningsfaktorer kommer från FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde utvärderingsrapport (AR4), och används i den nationella rapporteringen av växthusgaser.
Källa: Sveriges officiella statistik om växthusgaser. Underlag till statistiken är framtagna av SMED (Svensk Miljöemissionsdata) på uppdrag av Naturvårdsverket.
Sveriges officiella statistik
Denna statistik tillhör Sveriges officiella statistik.

Om statistikens indelning
Detaljerade uppgifter om utsläppen finns i SCB:s statistikdatabas:
Statistikens indelning och kopplingen till FNs rapporteringsformat (Common Reporting Format – CRF)
Bostäder
- Biobränslen (1A4bi)
- Naturgas (1A4bi)
- Oljeprodukter (1A4bi)
- Övriga bränslen (1A4bi)
Jord- och skogsbrukslokaler
- Biobränslen (1A4ci)
- Kol (1A4ci)
- Naturgas (1A4ci)
- Oljeprodukter (1A4ci)
Kommersiella och offentliga lokaler
- Biobränslen (1A4ai)
- Kol (1A4ai)
- Naturgas (1A4ai)
- Oljeprodukter (1A4ai)
- Övriga bränslen (1A4ai)