Vägledning

Djur- och växtskyddsområden

Djur- och växtskyddsområden är områdesskydd som främst kan användas för att förhindra att känsliga djur- och växtarter störs eller skadas. Vanliga exempel är fågel- respektive sälskyddsområden. Skyddet är tänkt som ett komplement till fridlysnings- och fredningsbestämmelserna.

Ett djur- och växtskyddsområde har som övergripande syfte att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden.

Skyddsformen skiljer sig från andra skyddsformer då den i huvudsak används för att begränsa allmänhetens eller markägarens tillträde till områden som är betydelsefulla för känsliga arter. Tanken är att skyddsformen ska kunna användas som ett komplement till förbudet mot störningar enligt 4 och förstörelse enligt 7 §§ artskyddsförordningen (2007:845). Det är också en lämplig skyddsform för många Natura 2000-områden som är utpekade till skydd av sälar eller fåglar och där syftet kan nås genom restriktioner av bland annat tillträdet till området. Det fanns 1562 djur- och växtskyddsområden 2019 (källa SCB 2020).

Beslutet och syftet

En kommun eller länsstyrelse kan vid behov besluta om ett djur- eller växtskyddsområde med stöd av 7 kap 12 § miljöbalken. Det kan behövas om de förbud och begränsningar som följer av 4 och 7 §§ artskyddsförordningens eller motsvarande bestämmelser i jakt- respektive fiskelagstiftningen inte räcker för att skydda en art från störningar.

Beslutet som sådant utgör ett beslut om föreskrifter för ett utpekat område. Ett djur- eller växtskyddsområde förklaras alltså inte som ett sådant på samma sätt som ett naturreservat. Det finns inga uttalade krav i 7 kap 12 § miljöbalken att skäl för beslutet ska anges. Det förenklar dock i dispensärenden om syftet med skyddet finns beskrivet. Skyddet bör i första hand användas för arter som är rödlistade, markerade med B eller N/n i bilaga 1 till artskyddsförordningen, arter på bilaga 2 samma förordning eller där störningar skulle kunna påverka artens lokala bevarandestatus.

Föreskrifter

Ett djur- eller växtskyddsområde är ett enklare och mindre ingripande områdesskydd än till exempel ett naturreservat eftersom föreskrifterna oftast begränsas till att avse tillträde till området. Det är också sällan det finns behov av skötsel. Skyddsformen bör främst användas när behovet av regleringar inte är stort eller komplext. Föreskrifterna får inte vara så långtgående att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Det beror dels på att föreskrifter enligt 7 kap 12 § miljöbalken inte ger rätt till intrångsersättning enligt 31 kap 4 § miljöbalken. Behövs föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras för någon rättighetshavare bör istället ett annat områdesskydd användas. På grund av detta kan till exempel inte yrkesfiske eller skogsbruk begränsas i en sådan omfattning att pågående markanvändning försvåras.

Föreskrifterna handlar oftast om begränsningar av allmänhetens eller markägarens rätt att vistas i området under vissa tider på året. Mer sällan om begränsningar av rätten till jakt och fiske. Enligt 22 § förordningen om områdesskydd får föreskrifter med stöd av 7 kap 30 § miljöbalken inte innebära någon inskränkning av det som reglerats i föreskrifter enligt 7 kap 12 § miljöbalken.

Vanligaste förbudsperioden för fågel är 1 april till 15 juli. I norr 1 maj–31 juli.

För vissa arter som lägger ägg tidigt, bör skyddet börja gälla redan den 1 februari. Vissa arter lägger ägg så sent att det är lämpligt med skydd 15 april–31 augusti. För skydd av säl är det en stor variation på skyddstider, men 1 februari–31 augusti är vanligast. Skyddsperioden bör anpassas efter arten/arternas behov.

Exempel finns längre ned på sidan.

Processen för bildande/revidering av djur- och växtskyddsområden

En inventering bör finnas som beslutsunderlag inför ett beslut om att meddela föreskrifter för ett djur- eller växtskyddsområde. Beslutet bör följas upp regelbundet för att säkerställa att skyddsbehovet kvarstår. Ett djur- eller växtskyddsområde som saknar den skyddsvärda arten i flera år efter varandra bör dock undvikas för att respekten för skyddet ska upprätthållas. Behovet av fortsatt skydd bör därför undersökas regelbundet. För fågelarter som inte häckar på samma plats varje år, utan alternerar mellan flera boplatser, kan det ändå vara lämpligt att behålla skyddet för samtliga boplatser för att förenkla för allmänheten.

Inför beslut bör ett samråd genomföras med markägare, kommunen/länsstyrelsen och de berörda intressenterna. Krav på samråd med kommunen, Skogsstyrelsen, Havs och vattenmyndigheten, Statens jordbruksverk och Sverige geologiska undersökning framgår i 25–25 a §§ förordning om områdesskydd (1998:1252). Beslutet bör också remitteras till andra myndigheter och intresseorganisationer som berörs. Till havs är det lämpligt att fiske- respektive jägarrepresentanter, Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Försvarsmakten kontaktas.

Innan ett beslut om föreskrifter för ett djur- eller växtskyddsområde får tas ska ägare och innehavare av särskild rätt föreläggas att inom viss tid yttra sig om förslaget (24 § förordningen om områdesskydd). Innehavare av särskild rätt kan t ex vara jakträttshavare eller arrendator av mark eller vatten. Tiden får inte sättas kortare än en månad och föreläggandet ska delges. Delgivning behöver inte ske med sakägare som skriftligen godkänt förslaget.

Intresseavvägning, underrättelse om beslut samt naturvårdsregister

Reglerna för intresseavvägning, underrättelse av beslut samt naturvårdsregistret är desamma som vid bildande av andra områdesskydd, se vägledningen nedan.

Vägledning om bildande av naturreservat

Förvaltning

Enligt 21 § förordning om områdesskydd får länsstyrelse eller kommun som beslutar om ett växt- eller djurskyddsområde också besluta att en annan myndighet, juridisk person (till exemepl en stiftelse) eller markägare som har förutsättningar för detta, ska förvalta djur- eller växtskyddsområden. Den myndighet som beslutat om ett sådant förordnande får också återkalla det.

Länsstyrelsen eller kommunen får meddela föreskrifter om förvaltningen av djur- och växtskyddsområden enligt 10 § förordningen om områdesskydd.

Exempel finns längre ned på sidan.

Dispensprövning

Länsstyrelsen eller kommunen får enligt 9 § förordningen om områdesskydd meddela dispens från föreskrifter som den har meddelat för ett djur- och växtskyddsområde, om det finns särskilda skäl. En sådan dispens får ges endast om det är förenligt med föreskriftens syfte. Exempel på särskilda skäl skulle kunna vara behov av att genomföra inventeringar eller en skyddsjakt.

En ansökan om dispens ska enligt 23 § förordningen om områdesskydd vara skriftlig och inkludera en karta samt i den utsträckning som behövs också en miljökonsekvensbeskrivning. Om ett dispensärende är av stort allmänt intresse, ska ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen kungöras. Detta kommer förmodligen sällan vara aktuellt för en djur- och växtskyddsområde.

Enligt Mark- och miljödomstolen i Växjös dom den 21 juni 2016 i mål M 4672-15 saknas stöd i miljöbalken för dispensregeln i förordningen om områdesskydd (FOM). I domen fann domstolen att bestämmelsen därför inte skulle tillämpas.

Enligt Naturvårdsverkets utredning finns ett visst utrymme för regeringen att besluta om regler utan att det har bemyndigats i lag. Detta har inte mark- och miljödomstolen tagit ställning till. Naturvårdsverkets bedömning är därför att länsstyrelserna tillsvidare kan fortsätta att handlägga dispenser enligt 9 § FOM.

Samtidigt avser Naturvårdsverket att hemställa till regeringen med begäran om ändring så att dispensregeln uttryckligen får stöd i 7 kap 12 § miljöbalken.

Tillsyn

Länsstyrelsen/kommunen har ansvar över tillsynen i ett djur- eller växtskyddsområde som myndigheten meddelat föreskrifter om enligt 7 kap 12 § miljöbalken. Länsstyrelsen kan överlåta tillsynen till kommunen.

Exempel

Exempel på föreskrifter enligt 12 § förordning om områdesskydd

Länsstyrelsen meddelar med stöd av 7 kap 12 § miljöbalken (1998:808) förbud mot att, under tiden 1 april–31 juli, färdas eller uppehålla sig på följande öar och skär med omgivande vattenområden.

Förbjudet att under perioden 1 april–15 juli färdas eller uppehålla sig på öarna eller inom 50 meter från dessa.

Det är förbjudet att

  1. färdas eller uppehålla sig inom området under perioden 1 april–15 juli
  2. jaga under perioden 1 april–20 augusti.

Det är förbjudet att befinna sig inom skyddsområdet under perioden 15 april–31 juli.

Det ska årligen vara förbjudet för allmänheten att färdas eller uppehålla sig under perioden 1 april–15 maj annat än på i terrängen särskilt markerade vägar.

På öarna råder landstigningsförbud mellan 1 maj och 31 juli. Det är även förbjudet att uppehålla sig inom 200 meter från öarna.

Exempel på föreskrifter enligt 10 § förordning om områdesskydd 

Länsstyrelsen beslutar med stöd av 10 § förordningen om områdesskydd
(1998:1252) att Länsstyrelsen ska vara förvaltare av djurskyddsområdet och att nedanstående förvaltningsföreskrifter ska gälla. Djurskyddsområdet ska vara utmärkt med skyltar som anger för vilken period och för vilket område som beträdnadsförbudet gäller. Skyltarna placeras på ön och ska vara väl synliga från vattnet. Länsstyrelsen ska vara naturvårdsförvaltare och bedriva tillsyn i djurskyddsområdet.

I enlighet med 10 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd utses Länsstyrelsen till förvaltare av fågelskyddsområdena. Förvaltaren ska svara för

  1. utmärkning av fågelskyddsområdena
  2. tillsyn
  3. vid behov genomföra röjningar, så att fågelskärens/öarnas värde som häckfågelplatser för måsar, trutar och tärnor bibehålls
  4. uppföljning av fågellivet.