Nationell strategi för tillsyn enligt miljöbalken

Bristande konnektivitet, det vill säga avsaknad av fria vandringsvägar för fisk och andra vattenlevande organismer, är ett problem i många vattendrag. Den bristande konnektiviteten kan bland annat bero på olika typer av dammanläggningar eller vägtrummor. Det är inte bara fiskvandring som berörs. Dammanläggningar och felanpassade vägtrummor innebär också störning i sedimentförflyttning, ändrat erosionsmönster och förändring eller avsaknad av svämplan.  

De flesta vattenkraftverken med tillhörande dammanläggningar ska omprövas för att förses med moderna miljövillkor under den kommande 20-årsperioden (Nationell plan för omprövning av vattenkraft, NAP). Omprövningarna ska ske enligt en tidplan. Mark- och miljödomstolarna beslutar om nya villkor som bland annat kan vara upp- och/eller nedströmspassager för fisk. Omprövningarna avser endast vattenkraftverk med tillhörande dammanläggningar som ingår i NAP. Det finns många fler dammanläggningar än de som omfattas av NAP. Genom att utföra tillsynsinsatser på andra vattenanläggningar som påverkar konnektiviteten i de vattendrag/sjöar som omfattas av en prövningsgrupp i NAP, eller hela avrinningsområdet kan miljönyttan i vattenförekomsten öka av omprövningarna enligt NAP genom att det ställs krav på miljöanpassningar av alla vandringshinder. Tillsynsinsatserna behöver anpassas till tidsplanen enligt NAP.  

HaV bedömer att information och kunskap om olika vandringshinder redan finns hos många länsstyrelser samt att det finns andra underlagsmaterial som kan användas för att bedöma miljönyttan av att ett vandringshinder åtgärdas. Fokusområdet innebär inte metodutveckling för prioriteringar eller inventeringar, men NAP kan utgöra prioriteringsordning även på avrinningsområdesnivå.  

Under 2022–2025 har vandringshinder varit ett fokusområde i den nationella strategin. Tillsynsmyndigheterna har arbetat med tillsynen, men anger att det har varit brist på tid för att genomföra tillsynen i önskvärd omfattning. Det finns också fortfarande frågetecken kring vissa juridiska frågor kopplat till anläggningar utan ägare vilket försvårar tillsynen. 

Fokusområdet bidrar till 

• förbättrade förhållanden i vattenmiljön och större följsamhet till beslutade miljökvalitetsnormer
• ökad kunskap hos tillsynsmyndigheterna om hur verksamheterna påverkar vattenresurserna. Denna kunskap kan användas i vattenförvaltningsarbetet vid statusklassning, normsättning, och åtgärdsprogram men också som underlag för restaureringsåtgärder
• uppfyllelse av miljömålet Levande sjöar och vattendrag och länsstyrelsernas åtgärd 2 i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 2022–2027. 

Sverige har under senare år upplevt perioder med lägre nederbörd vilket lett till låga vattennivåer i sjöar, vattendrag och grundvattenmagasin. Vattenbrist påverkar både vattenförsörjning och förutsättningar för jord- och skogsbruk, industri och turism. Vattenbrist påverkar också förutsättningarna för växter och djur i sjöar och vattendrag.  

Problematiken med konkurrens om vatten och risk för vattenbrist har uppmärksammats av flera aktörer, bland annat Havs- och vattenmyndigheten, Nationella expertrådet för klimatanpassning, regeringen, vattenmyndigheterna, SMHI, SGU och ett antal länsstyrelser. Samtliga lyfter behovet av bättre kunskap om landets vattenuttag och mer detaljerade vattenbalanser för att kunna hantera flera av utmaningarna som följer av ett förändrat klimat.  

Tillsynen av vattenuttag behöver utvecklas för att förbättra uppgifterna om vattenuttag och ge möjlighet att upprätta tillförlitliga vattenbalanser.  
Det har också visat sig svårt att fullgöra Sveriges skyldigheter gentemot EU vad gäller rapporteringen enligt EU:s vattendirektiv då det inte finns ett fullständigt register över vattenuttag. Även vid genomförandet av dricksvattendirektivet är uppgifter om vattenuttag viktiga, bland annat innebär genomförandet att medlemsländerna ska ta fram en riskbaserad metod för vattensäkerhet som omfattar hela kedjan från tillrinningsområdet till fastighet.  

Länsstyrelserna har i egenskap av tillsynsmyndighet laglig grund för att inventera och föra register över pågående vattenbortledningar. Erfarenheter från tillsyn av vattenuttag sammanställdes av länsstyrelsen Gotland i en promemoria 2019. Det konstaterades bland annat att vattenuttagen är dåligt kända av länsstyrelserna, att många av de aktuella vattenuttagen är rättsligt oreglerade, många verksamhetsutövare har bristande kunskap om sin verksamhet samt att relevanta prioriteringar är viktigt för att tillsynsverksamheten ska kunna bedrivas på ett samhällsekonomiskt rationellt sätt. Tillsynen kan innebära reglering av vattenuttag genom tillståndsprövning. 

Vattenuttag har mot bakgrund av ovanstående problembeskrivning varit ett fokusområde i den nationella strategin för miljöbalkstillsyn under 2022–25. Ett nationellt tillsynsprojekt, Kontroll av vattenuttag, genomfördes 2023–2024.  
Tillsynsmyndigheterna har genom projektet fått en ökad förmåga att prioritera vilken tillsyn som ska genomföras och att genomföra tillsyn av olika typer av vattenuttag, men det är viktigt att tillsyn av vattenuttag prioriteras även fortsättningsvis.  

Miljösamverkan Sverige planerar ett projekt 2025–2026 vilket kan stötta genomförandet av fokusområdet.   

Fokusområdet bidrar till  

• ökad kunskap hos tillsynsmyndigheterna om vattenresurserna i vattenförvaltningsarbetet såsom normsättning, statusklassning och relevant åtgärdsprogram
• bättre förutsättningar för att löpande uppdatera data om vattenresurserna vilket ligger till grund för normsättning och statusklassning
• ökad kunskap hos tillsynsmyndigheterna om förekommande vattenuttag vilket ger bättre förutsättningar för att beräkna vattenbalanser och hantera eventuell prioritering av vattenuttag inom ett avrinningsområde uppfyllelse av miljömålet Levande sjöar och vattendrag och länsstyrelsernas åtgärd 2 i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 2022–2027 
• ökad beredskap vad gäller dricksvattenförsörjning.