Nationell strategi för tillsyn enligt miljöbalken

PFAS förekommer utbrett i varor och i produkter, både sådana som släpps ut på marknaden och sådana som används i en stor variation av verksamheter. 

Medvetenheten om användningen av PFAS vid verksamheterna varierar stort och det finns risk att PFAS-ämnen sprids genom användningen till mark och vatten eller vidare i produkter och avfallsledet. 

Ämnesgruppen PFAS är stor och innehåller mer än 10 000 identifierade ämnen. En liten del av dessa är antingen förbjudna eller omfattas av begränsningar inom EU. Enligt Kemikalieinspektionens substitutionsverktyg PRIO bör PFAS som uppfyller OECD:s PFAS-definition behandlas som särskilt farliga ämnen och uppfyller ett eller flera av kriterierna för utfasningsämnen i PRIO-guiden. 

Verksamhetsutövare har ett ansvar att identifiera sin användning av kemiska produkter som innehåller PFAS, hitta alternativ och byta ut mot mindre farliga alternativ. Verksamheter som omfattas av egenkontrollförordningen är även skyldiga att hålla en uppdaterad kemikalieförteckning över kemiska produkter som kan innebära risker för människors hälsa eller miljön. 

Fokusområdet syftar till att minska spridningen av PFAS uppströms, vid källan, genom att identifiera och uppmärksamma verksamheter där sannolikheten är stor att PFAS används och att i tillsynen kontrollera användningens tillåtlighet då viss användning av PFAS är förbjuden, samt verksamhetsutövarens arbete med att byta till mindre farliga alternativ. 

Orenat avloppsvatten från avloppsledningsnät kan orsaka utsläpp till vatten och påverka miljön negativt. Det nyligen reviderade avloppsdirektivet ställer bland annat nya och skärpta krav på avloppsledningsnät och dagvattenanordningar. Syftet är att minska tillskottsvatten och bräddningar från ledningsnät för att minska utsläpp av orenat avloppsvatten till miljön. Flera statliga utredningar pekar även på att dessa frågor är viktiga för att Sverige ska ha en bra beredskap för vattenfrågor och att vi förbättrar våra möjligheter att anpassa oss till pågående klimatförändringar.  

Avloppsledningsnät är U-verksamhet och tillsyn av den fysiska anläggningen omfattar verksamhetsutövarens kunskap om ledningsnätet och dess kopplingar, pumpstationer, förnyelseplanering, tillskottsvatten och bräddningar m.m. Spillvattenförande ledningsnät kan ha en stor effekt på avloppsreningsverk och utsläpp i lokala recipienter. Separata ledningsnät för dagvatten, med tillhörande dagvattenanordningar för rening och fördröjning av dagvatten, kan på motsvarande sätt ha effekt på mottagande recipient.  

Tillsyn på avloppsledningsnät och dagvattenanordningar är många gånger eftersatt hos tillsynsmyndigheterna. Med fokusområdet blir tillsynen prioriterad och mer jämlik över landet. Syftet med tillsynen är att minska tillskottsvatten och bräddningar från avloppsledningsnät för att minska utsläppen av orenat avloppsvatten till miljön. 

Konstgräsplaner (uppbyggda av undermattor, konstgräs av plast med små korn av gummi eller plast, så kallat granulat) och gummiytor på tex lekplatser, tennisbanor, idrottsanläggningar och andra allmänna ytor innehåller mikroplaster. I Sverige finns ca 1200 konstgräsplaner. Fler planer byggs varje år och även gummiytor antas öka i antal och areal.  

Undersökningar visar att konstgräsplaner och gummityor är betydande källor för spridning av mikroplaster till miljön. Ytorna medför miljörisker dels eftersom mikroplasterna inte bryts ned naturligt utan sprids och ansamlas i miljön och dels genom att olika typer av plastgrässtrån och granulat kan innehålla farliga ämnen. Vid bristfällig skötsel och skyddsåtgärder av konstgräsplaner sprids stora mängder granulat och mikroplast från konstgräsplanerna varje år via mark och dagvatten till olika recipienter. Spridningen sker bland annat genom snöröjning och med avrinning av smältvatten från snö och annat dagvatten på hårdgjorda ytor, från användarnas skor och kläder och vid hantering av avfallet från planerna och ytorna.   

Från 2031 kommer avsiktligt tillsatta mikroplaster vara förbjudna enligt EU:s kemikalielagstiftning Reach och en rad ersättningsmaterial kommer att testas. Förbudet kommer dock inte leda till att spridningen av mikroplaster upphör på redan befintliga ytor. Förbudet gäller utsläppande på marknaden och granulat som redan är inköpt kommer att kunna fortsätta användas.  Studier visar att även undermattor och andra gummiytor ger upphov till utsläpp.  

Granulat för konstgräsplaner kan vara klassat som avfall eller som en produkt. Det är viktigt att verksamhetsutövaren vet vilket som gäller när ett material köps in eftersom det påverkar vilka regler som gäller för användningen av materialet. Om granulatet klassas som avfall kan anmälningsplikt eller tillståndsplikt för återvinning av avfall för anläggningsändamål bli aktuellt. Om det istället klassas som en produkt gäller kemikalielagstiftningen, även för nytillverkat granulat.   

Verksamhetsutövare som ansvarar för drift och skötsel av konstgräsplaner och gummiytor har en skyldighet att vidta försiktighetsmått och skyddsåtgärder för att förebygga miljöpåverkan från anläggningen. Det kan till exempel handla om att ha rutiner som minimerar utsläpp av mikroplaster till miljön från befintliga planer och ytor samt att säkerställa ett korrekt omhändertagande av uttjänta planer och ytor. Idag varierar arbetet med skyddsåtgärder och rutiner hos verksamhetsutövarna. 

Fokusområdet syftar till att minska spridningen av mikroplaster från konstgräsplaner och gummiytor genom att i tillsynen kontrollera verksamhetsutövarnas skyddsåtgärder och rutiner.