Vägledning

Regler för Klimatklivet

Bropelare

Det här är de regelverk som besluten om stöd från Klimatklivet grundas på. Det finns också särskilda regler som gäller för företag.

Alla beslut inom Klimatklivet fattas enligt bestämmelser i förordningen (2015:517) om stöd till lokala klimatinvesteringar, Klimatklivsförordningen. Många ansökningar behöver även prövas enligt EU:s statsstödsregler. Det betyder att flera regelverk ofta ligger till grund för besluten om stöd från Klimatklivet.

Den här sidan vänder sig till

Länsstyrelserna och sökande till Klimatklivet.

EU:s statsstödsregler

Beslut om stöd till företag via Klimatklivet grundar sig även på följande två EU-förordningar om statsstöd, Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 (gruppundantagsförordningen) och Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 (de minimis-förordningen). I de flesta ärenden hos Klimatklivet tillämpas gruppundantagsförordningen; de minimis endast i undantagsfall.

EU:s statsstödsregler gäller vid stöd till företag, såsom stöd från Klimatklivet. Med företag avses alla organisationer som verkar på en ekonomisk marknad, oavsett juridisk form. Kommuner och föreningar kan därför i vissa fall komma att betraktas som företag. Däremot gäller statsstödsreglerna inte vid statlig finansiering av myndighetsutövning (till exempel polis, kriminalvård, tull och gränssäkerhet, tillståndsgivning, sjukvård eller utbildning).

En grundregel är att staten inte får ge stöd till företag utan särskild anmälan till EU-kommissionen. Endast för vissa typer av stödåtgärder är statligt stöd tillåtet. Detta regleras genom undantag i EU-förordningar.

Samma sökande kan beviljas stöd för flera åtgärder utifrån olika EU-bestämmelser. I första hand ska ansökan alltid prövas enligt gruppundantagsförordningen. Om den inte är tillämplig kan prövning ske enligt de minimis-förordningen.

Gruppundantagsförordningen

Här följer en kort sammanfattning av de vanligaste artiklarna i gruppundantagsförordningen som Klimatklivet tillämpar. Om stöd ska prövas enligt någon av artiklarna behöver stödet även vara förenligt med kapitel 1 i gruppundantagsförordningen.

Sammantaget gäller enligt många av artiklarna att de stödberättigade kostnaderna är de investeringskostnader som är direkt kopplade till klimatinvesteringen. I samtliga fall gäller också att åtgärder som följer av lagkrav eller villkor i beslut inte kan få stöd från Klimatklivet.

Artikel 36: Investeringsstöd till miljöskydd

Artikel 36 kan tillämpas för stöd till miljöinvesteringar som höjer nivån på det miljöskydd som uppstår på grund av verksamheten. Investeringsmerkostnader som behövs för att gå längre än unionsnormer kan berättiga till stöd.

Artikel 38 och 39: Investeringsstöd till energieffektivisering

Artikel 38 kan tillämpas för energibesparande åtgärder. Endast de kostnader som har ett direkt samband med högre energieffektivitet är stödberättigade. Artikel 39 är svår att tillämpa i Sverige. För investeringsstöd för energieffektiviseringsprojekt i byggnader får istället artikel 38 tillämpas som avser investeringsstöd för energieffektiviseringsprojekt.

Artikel 41: Investeringsstöd till främjande av energi från förnybara energikällor

Artikel 41 tillämpas framför allt vid energikonvertering, det vill säga vid byte av energikälla för uppvärmning. Artikeln tillämpas också för stöd till produktion av förnybara fordonsbränslen. 

De stödberättigade kostnaderna ska vara de investeringsmerkostnader som är nödvändiga för att främja produktionen av energi från förnybara energikällor (observera att enligt klimatklivsförordningen får stöd inte ges till investeringar som berättigar till elcertifikat).

Artikel 46: Investeringsstöd för energieffektiva fjärrvärme- och kylsystem

För etablering eller utbyggnad av fjärrvärmenät kan artikel 46 tillämpas. Möjligt stöd påverkas av beräknat rörelseresultat. Observera att klimatklivsförordningen inte medger stöd till verksamheter som omfattas av EU:s utsläppshandel, med undantag för tillvaratagande av spillvärme. 

Artikel 47: Återvinning och återanvändning av avfall

Artikel 47 kan tillämpas för investeringar för återvinning och återanvändning av avfall om avfallet annars skulle bortskaffas eller hanteras på ett mindre miljövänligt sätt. Det gäller avfall som produceras av andra, inte stödmottagarens eget avfall. Enligt artikeln krävs också att investeringen leder till en förbättring jämfört med den nyaste tekniken. Den som söker behöver därför visa att en lämplig tredje part har bedömt att åtgärden avser ny och obeprövad teknik.

Åtgärder till företag som inte tas upp som undantag enligt GBER

I de fall det inte finns någon tillämplig artikel enligt GBER kan förordningen om försumbart stöd (EU) nr 1407/2013, den så kallade De minimis-förordningen, tillämpas. Mer information framgår under flikarna Lagstiftning och Stödnivåer. På grund av förändringar i EU:s statsstödsregler, prövas alla ansökningar om stöd för åtgärder rörande infrastruktur för vägtrafik tillfälligt enligt De minimis-förordningen.

Även icke-publika laddningsstationer för transportfordon påverkas av förändrade statsstödsregler och kommer tillfälligt bedömas enligt EU-kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om stöd av mindre betydelse, så kallat försumbart stöd eller de minimisstöd. Som mest kan 50 procent av investeringskostnaden beviljas för laddningsstationer och upp till 200 000 euro i maxbelopp, vilket motsvarar cirka 1 800 000 kronor.

För prövning enligt denna förordning krävs en ifylld blankett för intyg om försumbart stöd som redovisar om er organisation, koncern eller ert företag inom de senaste tre åren mottagit statsstöd.

Försumbart stöd (de minimis)

I de fall det inte finns någon tillämplig artikel enligt gruppundantagsförordningen kan förordningen om försumbart stöd (EU) nr 1407/2013, den så kallade de minimis-förordningen tillämpas. Tröskelvärdet för stödbelopp som beviljas enligt denna förordning är lägre än gruppundantagsförordningen. Det är däremot inte strikt reglerat vad stödet får gå till eller vilken procentuell andel stöd som får beviljas. De minimis-förordningen får å andra sidan inte tillämpas om det finns artiklar i gruppundantagsförordningen som reglerar stöd till den aktuella åtgärdstypen.

För att stöd enligt de minimis-förordningen ska kunna beviljas måste den sökande redovisa om försumbart stöd tagits emot tidigare. Det framgår alltid av ett beslut om stödet är just ett försumbart stöd. Observera att det inte är alla typer av stöd från staten som ska tas upp utan just försumbara stöd som beslutats enligt de minimis-förordningen.

Information och intyg om försumbart stöd (pdf 127 kB)

Annan statlig finansiering

Medel från Klimatklivet kan kombineras med annan statlig medfinansiering så länge man totalt sett inte överskrider tröskelvärdena i gruppundantagsförordningen respektive de minimis-förordningen.

Ansvariga myndigheter

Ansvaret för Klimatklivet är främst uppdelat på Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Energimyndigheten och andra statliga myndigheter bidrar i många fall med synpunkter och underlag för bedömningar inom sina respektive sakområden.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen har en strategisk roll inom Klimatklivet, de informerar om stödet på regional nivå och stimulerar till regionala initiativ. Länsstyrelsen bevakar att ansökningar går i linje med regionala förutsättningar, planer, program och strategier. Genom hela processen stöttar länsstyrelsen den sökande, från ansökan till slutredovisning. 

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket bedömer ansökningar och redovisningar inom Klimatklivet, med stöd av yttranden från länsstyrelsen. Det är Naturvårdsverket som fattar beslut och ansvarar för utbetalningar. Naturvårdsverket vägleder även länsstyrelserna i deras arbete.

Klimatklivet

Vill du veta mer?

Vill du söka stöd från Klimatklivet eller har du en pågående åtgärd? Här finns samlad information om Klimatklivet.

Klimatklivet
Klimatklivets logotyp