Tillsynsvägledning

Växtskyddsmedel

Cyklist i park

Val av metod och medel

Den som överväger att använda växtskyddsmedel är skyldig att göra en avvägning om syftet med bekämpningen kan uppnås med alternativa metoder. Enligt 2 kap. 33 § i bekämpningsmedelsförordningen (2014:425) ska den som överväger att använda växtskyddsmedel så långt det är möjligt välja den metod eller det medel som är minst skadligt för människors hälsa och miljön. I Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden finns i avsnitt 3 en prioriteringsordning, som ska användas som utgångspunkt för val av metod och medel.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden (pdf 527 kB)

Enligt reglerna i 2 kap. 34 § i bekämpningsmedelsförordningen ska företräde ges för medel som inte är farliga för vattenmiljön. Ur det hänseendet är det mest lämpliga alternativet att välja ett preparat som inte är klassificerat som farligt för vattenmiljön, om det finns flera växtskyddsmedel att välja mellan.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Vid bekämpning av ogräs på hårdgjorda eller mycket genomsläppliga ytor, som inte lämpar sig för kemisk behandling, kan mekaniska eller termiska bekämpningsmetoder användas. Det kan då röra sig om borstning, eller flamning med öppen låga. Exempel på fler sådana metoder finns i avsnitt 3.2 i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden.

Vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden (pdf 527 kB)

Skyddsavstånd vid spridning

Enligt 3 kap. 1 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel ska den som sprider växtskyddsmedel utomhus hålla ett minsta skyddsavstånd på 2 meter till öppna diken, dräneringsbrunnar och dagvattenbrunnar, 6 meter till sjöar och vattendrag och 12 meter till dricksvattenbrunnar. Den som sprider växtskyddsmedel utomhus ska, enligt 3 kap. 2 § även ta hänsyn till omständigheterna på platsen för spridningen och anpassa skyddsavståndet därefter. Omständigheterna beror bland annat på väderförhållanden, växtskyddsmedlets egenskaper, omgivningens känslighet och spridningsmetodens precision. För att bestämma anpassat skyddsavstånd bör Hjälpredan från informationskampanjen Säkert växtskydd användas.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Hjälpredan hos Säkert växtskydd

De fasta skyddsavstånden ska alltid hållas, men bestämmelsen om anpassade skyddsavstånd i 3 kap. 2 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel gäller inte uttryckligen för öppna diken, dagvattenbrunnar och dräneringsbrunnar. Däremot finns det grundläggande skyldigheter i 2 kap. 35 § i bekämpningsmedelsförordningen som är något bredare och kräver att försiktighetsåtgärder ska vidtas för att risken för förorening utanför det aktuella området ska minimeras och att skyddsavstånd ska bestämmas med hänsyn till omständigheterna på platsen. Om ett dike skulle vara vattenförande vid tidpunkten för spridningen bör därför särskild hänsyn tas. Vid sådana situationer kan Hjälpredan från Säkert växtskydd användas för att beräkna det anpassade skyddsavståndet.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Hjälpredan hos Säkert växtskydd

Normaltillståndet i vattendrag som omfattas av definitionen är att de är vattenförande, men för att definitionen även ska omfatta exempelvis åar och bäckar som inte är vattenförande året runt finns tillägget om att ett vattendrag ska vara vattenförande ”ständigt eller under en stor del av året”. Definitionen kan då exempelvis omfatta en bäck som är torrlagd under en period av torrt väder under sommarmånaderna, men som under resten av året är vattenförande. Definitionen har utformats för att så långt som möjligt stämma överens med definitionen av ”småvatten och våtmark” i bilaga 1 till förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. som specificerar vilka områden som ska utgöra biotopskyddsområden enligt 5 § i samma förordning. Även där används anges att småvatten eller vattendrag ska hålla ytvatten ”ständigt eller under en stor del av året” för att omfattas av definitionen.

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (riksdagen.se)

I vissa fall kan det vara svårt att avgöra skillnaden mellan diken och andra vattendrag som t.ex. bäckar eller åar. Det kommer alltid att bli en tolkningsfråga. I grunden anses ett dike vara skapat av människan med syfte att dränera eller avleda vatten från ett område. De objekt som omfattas av begreppet vattendrag i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel är framförallt naturligt förekommande, med vissa undantag när det gäller kanaler och dammar. Föreskrifternas definition innefattar ingen begränsning i hur brett ett dike får vara. Bedömningen får framförallt göras utifrån vilken funktion det aktuella objektet har och om det har anlagts av människan. När det gäller vattendrag som förändrats (rätats, fördjupats, breddats eller likande) för att förbättra dräneringen i jordbrukslandskapet, bör dessa betraktas som vattendrag trots dess funktion att leda bort vatten.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Enligt 3 kap. 4 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel gäller inte föreskrifternas bestämmelser om fasta och anpassade skyddsavstånd vid användning som har karaktär av punktbehandling och som har en sådan begränsad omfattning att hälsa och miljön inte riskerar att skadas. Enligt föreskrifterna finns det dock ingen möjlighet att söka om dispens från bestämmelserna om skyddsavstånd.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden (pdf 527 kB)

Ja. Den tillfälliga ändringen innebär att den som från spårbundet fordon sprider växtskyddsmedel på banvallar för järnvägsspår ska hålla ett fast skyddsavstånd om en meter till öppna diken samt till dagvattenbrunnar och dräneringsbrunnar. Syftet med ändringen är att fortsatt möjliggöra underhåll av järnvägen för att upprätthålla trafiksäkerhet och bibehålla standard på järnvägsnätet. Ändringen trädde ikraft den 23 maj 2019 och kommer upphöra att gälla den 31 december 2021. Tidigare fanns ett undantag med liknande skyddsavstånd som gällde under perioden 15 juli 2016 till 31 december 2018.

I 29 kap. 3 a § miljöbalken finns det en straffbestämmelse om olovlig kemikaliehantering som lyder följande:

”För olovlig kemikaliehantering döms till böter den som med uppsåt eller av oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt i strid med ett förbud enligt en föreskrift som en myndighet har meddelat med stöd av regeringens bemyndigande enligt 14 kap.”

Naturvårdsverket gör bedömningen att denna straffbestämmelse kan tillämpas när det gäller överträdelse av skyddsavstånden i 3 kap. Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. Föreskriften är meddelad med stöd av regeringens bemyndigande enligt 14 kap. och föreskrifterna innebär ett förbud att bekämpa inom skyddsavstånden vilket gör att denna typ av överträdelse bör falla in under 29 kap. 3 a § miljöbalken.

Punktbehandling

Begreppet punktbehandling finns definierat i 2 kap. 2 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel och förklaras vidare i Naturvårdsverkets vägledning till föreskrifterna. Där står att punktbehandling är behandling av växter med en metod som medför att växtskyddsmedlet inte sprids utanför det avsedda objektet. Definitionen är teknikneutral och tar sikte på själva funktionen och precisionen hos den metod som används. Det är viktigt att definitionen av punktbehandling inte begränsas till vissa metoder, om även andra metoder har samma precision. Definitionen av punktbehandling har vidare utformats för att inrymma behandling av växter för vilka behandling av en växtdel i taget inte är praktiskt genomförbar (till exempel fläckar av kvickrot eller tistel). I fråga om sådan typ av behandling avses med denna definition behandling av bladstam, stubbe eller ett rotsystem i taget genom fickning, pensling/avstrykning eller annan liknande metod.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden (pdf 527 kB)

För att undantaget från tillståndsplikten för spridning av växtskyddsmedel ska vara tillämpligt krävs att användningen dels har karaktär av punktbehandling och dels har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa eller miljön inte riskerar att skadas. Exempel på användning som bör kunna omfattas av undantaget finns i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden, avsnitt 4.4.

Vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden (pdf 527 kB)

För att undantaget ska vara tillämpligt krävs alltså – utöver att användningen ska ha karaktär av punktbehandling – att användningen har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas. Detta innebär i regel att undantaget inte gäller vid behandling som utförs mot ett stort antal växter inom ett område vid ett tillfälle eller flera tidsmässigt näraliggande tillfällen. Exempelvis bör enbart bekämpning på greener inom en golfbana inte omfattas av undantaget. En bedömning huruvida användningen har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas måste dock göras från fall till fall. Omständigheter som särskilt bör vägas in vid denna bedömning är vilken typ av växt som omfattas av behandlingen och det använda växtskyddsmedlets egenskaper. När det gäller bekämpning av till exempel jätteloka bör undantaget omfatta behandling av ett tiotal växter som sker inom ett mindre område, såsom en begränsad sträckning av en banvall. Vid bekämpning mot svampangrepp på en gräsyta bör undantaget omfatta behandling av maximalt ca en kvadratmeter.

När det gäller spridning av växtskyddsmedel med ryggspruta kan man generellt sett inte säga att den typen av behandling omfattas av definitionen av punktbehandling, eftersom sådan behandling ofta innebär att växtskyddsmedel hamnar utanför det avsedda objektet. I vissa fall skulle dock spridning av växtskyddsmedel med ryggspruta kunna betraktas som punktbehandling, till exempel i fråga om bekämpning mot svampangrepp på en mycket begränsad del av en gräsyta där växtskyddsmedlet inte hamnar utanför det angripna området.

Vid bedömning av om användningen har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas är det viktigt att tänka på att det inte bara är själva behandlingen som kan utgöra en risk. Det finns även risker kopplade till att växtskyddsmedlet förflyttas i sin behållare eller i spridningsutrustningen mellan de punkter eller plantor som ska behandlas.

Det är verksamhetsutövaren som, enligt miljöbalkens kunskapskrav, ska se till att skaffa sig de kunskaper som behövs för att en viss användning eller åtgärd ska kunna ske utan negativ påverkan på människors hälsa och miljön. Av kunskapskravet, men även av försiktighetsprincipen, följer alltså att det är upp till den som sprider växtskyddsmedel att kunna visa att en viss användning både har karaktär av punktbehandling och dessutom sker i sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas.

Utrustning för spridning

Spridningsutrustningen ska rengöras på en lämplig plats som uppfyller kraven enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. I 4 kap. 1 § framkommer att utspädning, blandning och påfyllning av växtskyddsmedel samt utvändig rengöring av spridningsutrustning inte får ske på hårdgjorda material där det inte finns möjlighet till uppsamling. Om sådan hantering sker på en betongplatta är det alltså krav på att det ska finnas möjlighet till uppsamling. Endast en avledning av vätskan till en gräsyta bör inte vara att betrakta som uppsamling.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Mer information och tips på vad man bör tänka på finns på:

Säkert växtskydds webbsida om rengöring

Det finns inga bestämmelser som anger att spridningsutrustning för växtskyddsmedel inte får användas för andra ändamål. Om det görs är det en förutsättning att sprutan är tillräckligt rengjord så att den inte innehåller rester av växtskyddsmedel som kan orsaka skada på människors hälsa eller miljön.

Det finns inga tydliga riktlinjer för vad som är en tillräcklig rengöring, men en rekommendation som brukar användas vid rengöring av förpackningar är att de ska sköljas ur tre gånger för att kunna hanteras som icke-farligt avfall. I slutändan är det verksamhetsutövarens ansvar att kunna visa att utrustningen är tillräckligt rengjord.

När det gäller förvaring av spridningsutrustning när den inte används bör det ske utan att obehöriga kan komma i kontakt med den. Om det inte är möjligt att förvara utrustningen i ett låst utrymme så bör den i alla fall avskiljas med exempelvis ett rep eller ett band av något slag.

Förvaring

Växtskyddsmedel ska bland annat förvaras oåtkomligt för obehöriga personer och i ett invallat utrymme för att undvika läckage eller spill till omgivningen. Generella bestämmelser om förvaring av kemiska produkter finns i 2 kap. 3–6 §§ i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2017:7) om kemiska produkter och biotekniska organismer och specifika bestämmelser om förvaring av växtskyddsmedel finns i 5 kap. i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. Så länge dessa krav är uppfyllda finns det inga bestämmelser som reglerar utformningen av förvaringen.

Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2017:7) om kemiska produkter och biotekniska organismer (pdf på Kemikalieinspektionens webbplats)

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Det finns även rekommendationer från Säkert växtskydd i broschyren ”Bygg säkert – Förråd för växtskyddsmedel”. Bland annat bör man generellt undvika samförvaring av växtskyddsmedel och andra kemikalier. Vidare bör inte explosiva kemikalier förvaras tillsammans med växtskyddsmedel. Det kan även finnas andra rekommendationer i produktens säkerhetsdatablad.

Bygg säkert – Förråd för växtskyddsmedel hos Säkert växtskydd (pdf)

Godkända växtskyddsmedel

Ett växtskyddsmedel ska vara godkänd för ett specifikt användningsområde och får inte användas för något annat än vad som står i användarvillkoren. Om man vill använda produkten på annat sätt så måste man ansöka om dispens eller utökad användning hos Kemikalieinspektionen. Det finns inga garantier på att en sådan dispens beviljas. I Kemikalieinspektionens Bekämpningsmedelsregister finns information om godkända produkter och deras användningsområden.

Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister

Ett växtskyddsmedel med upphört godkännande får i normalfallet fortsätta att säljas och distribueras i högst sex månader samt användas i ytterligare tolv månader. Huvudregeln är alltså att ett växtskyddsmedel får fortsätta att användas 18 månader efter att produktgodkännandet har upphört, om inget annat anges enligt beslut från Kemikalieinspektionen. Gällande beslut för godkännande av enskilda växtskyddsmedel finns i Kemikalieinspektionens Bekämpningsmedelsregister.

Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister

I artikel 28 i EU:s förordning nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden framgår att ett växtskyddsmedel inte får användas om det inte har produktgodkänts i enlighet med förordningen. Dessa krav gäller däremot inte för så kallade allmänkemikalier.

EU:s förordning nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden

I avsnitt 3.4. i Naturvårdsverkets vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden finns förtydliganden angående allmänkemikalier. Där framkommer att allmänkemikalier inte är att betrakta som växtskyddsmedel enligt definitionen i EU:s växtskyddsmedels­förordning och att användning i växtskyddssyfte därför varken är tillstånds­pliktig eller anmälningspliktig enligt bekämpningsmedelsförordningen. Men, allmänkemikalier får bara användas för de användningsområden som har riskbedömts av den europeiska livsmedelsmyndigheten, European Food Safety Authority. Allmänkemikalier som godkänts inom EU enligt dessa kriterier finns listade i den europeiska pesticiddatabasen. Jordbruksverket har även tagit fram en sammanställning över godkända allmänkemikalier.

Vägledning om tillstånd och anmälan vid användning av växtskyddsmedel inom särskilda områden (pdf 527 kB)

European Food Safety Authority

Europeiska pesticiddatabasen

Godkända allmänkemikalier (jordbruksverket.se)

Ämnen som ingår i godkända växtskyddsmedel idag kan inte klassas som allmänkemikalier. Det innebär att exempelvis såpa och rapsolja inte tillhör gruppen allmänkemikalier. Detsamma gäller för växtskyddsmedel som är godkända för användning i andra medlemsländer.

Information till allmänheten vid spridning

Enligt 2 kap. 45 § i bekämpningsmedelsförordningen ska den som avser att sprida växtskyddsmedel på områden där allmänheten får färdas fritt innan spridningen sker informera om de på väl synliga anslag. Av bestämmelsen framgår även att kravet inte gäller sådan spridning som har karaktär av punktbehandling och som har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas. I 8 kap. Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel specificeras vilka uppgifter informationen till allmänheten ska innehålla och att information ska lämnas senast en vecka före spridningen sker. I föreskrifterna finns det dock inga undantag från kraven på att information ska lämnas senast en vecka före spridningen.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Informationskravet gäller vid spridning av växtskyddsmedel på ”områden där allmänheten får färdas fritt”. Om allmänheten får färdas fritt på ett område hänger nära samman med om allemansrätten gäller för området. När det gäller åkermark har man gjort bedömningen att det inte utgör områden där allmänheten får färdas fritt, eftersom marken skulle ta skada om allmänheten beträdde den i stor omfattning. Därför gäller inte heller skyldigheten att informera allmänheten vid spridning av växtskyddsmedel på åkermark, vilket framgår av bestämmelsen i 2 kap. 45 § i bekämpningsmedelsförordningen.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Avsaknaden av information grundar sig på resonemanget att åkermark inte är ett område där allmänheten får vistas fritt och det är alltså inte kopplat till att det skulle vara ofarligt. Risken att allmänheten utsätts för fara beaktas vid riskbedömningen, då den förväntade exponeringen för närboende och förbipasserande uppskattas. Exponeringen för närboende och förbipasserande brukar generellt vara väldigt låg jämfört med referensvärdena och väsentligt lägre än för den yrkesmässiga användaren av växtskyddsmedlet. Eftersom åkermark inte omfattas av allemansrätten bör dock allmänheten undvika att överhuvudtaget beträda åkermark, oavsett om spridning av växtskyddsmedel sker eller ej.

Maxdos vid spridning

2 kap. 35 a § i bekämpningsmedelsförordningen reglerar sådana situationer. Där framkommer att den som sprider flera växtskyddsmedel som innehåller ett och samma verksamma ämne på en och samma yta ska se till att spridningen av medlen inte överskrider de villkor för dosering och antal behandlingar som gäller för ett enskilt av dessa växtskyddsmedel.

Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)

Syftet med bestämmelsen är att se till att spridningen av ett verksamt ämne på en och samma yta inte överskrider den maximala acceptabla nivån som Kemikalieinspektionen beslutat om för enskilda växtskyddsmedel.

Här följer ett exempel på hur man kan tänka:

Antag att maximalt antal behandlingar med växtskyddsmedel X som innehåller verksamt ämne Y är 4 st. Antag även att maximalt antal behandlingar med växtskyddsmedel Z som också innehåller det verksamma ämnet Y är 2 st. Om man bara tittar strikt på varje enskilt växtskyddsmedel skulle det verksamma ämnet Y kunna spridas vid 6 tillfällen på samma yta. Syftet med den ovan nämnda bestämmelsen blir alltså att se till så att det maximala antalet behandlingar med verksamt ämne Y bara kan bli högst 4 st, som är det antal som bedömts som acceptabelt inom ramarna för processen för godkännandet.

Mer information finns i Jordbruksverkets broschyr Regler för växtskyddsmedel som innehåller samma verksamma ämne.

Regler för växtskyddsmedel som innehåller samma verksamma ämne (jordbruksverket.se)

Transport

Vid transport av växtskyddsmedel är det viktigt att förar- och passagerarutrymmet är avskilt från förvaringsutrymmet. Det är också viktigt att förpackningar och utrustning är säkrade så att de inte kan ramla omkull eller förskjutas. Det finns även regler för transport av farligt gods som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ansvarar för.

Transport av farligt gods (msb.se)

Växtskyddsmedel i kompost

Frukt och grönt som vi köper kan vara besprutade med växtskyddsmedel och om skal och andra rester läggs i hemkomposten kan det innebära att den färdiga komposten innehåller rester av växtskyddsmedel. Det är dock en kraftig bakteriell nedbrytningsaktivitet i komposten vilket troligtvis gör att det mesta blir nedbrutet. Det som eventuellt är kvar kommer att fortsätta brytas ner i jorden när man lägger ut komposten och det späds dessutom ut ännu mer i jorden.

Inom vattenskyddsområde

Ja. Den generella tillståndsplikten för alla vattenskyddsområden regleras i 6 kap. 1 § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. Där står det att det utan särskilt tillstånd är förbjudet att yrkesmässigt använda växtskyddsmedel utomhus inom de delar av vattenskyddsområdet som betecknas som vattentäktzon, primär skyddszon och sekundär skyddszon. Om området inte har delats upp i zoner gäller förbudet mot användning utan tillstånd inom hela vattenskyddsområdet. Den generella tillståndsplikten gäller inte för vattenskyddsområden som har bildats eller förändrats efter den 1 januari 2018.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Syftet med detta är att det ska bli ett mer behovsanpassat skydd och att beslut om eventuell tillståndsplikt för användning av växtskyddsmedel fattas på lokal nivå. Förändringen av regelverket kommer över tid innebära en utfasning av den generella tillståndsplikten, i takt med att nya vattenskyddsområden bildas och gamla vattenskyddsföreskrifter revideras. Men den generella tillståndsplikten är fortsatt relevant för alla vattenskyddsområden som bildats eller senast ändrats innan den 1 januari 2018.

För vattenskyddsområden som bildas efter den 1 januari 2018 gäller inte den generella tillståndsplikten enligt 6 kap. i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. För att användning av växtskyddsmedel ska vara tillståndspliktig inom det aktuella vattenskyddsområdet måste det då framgå av de lokala vattenskyddsföreskrifterna.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:2) om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel

Vid all spridning av växtskyddsmedel ska anpassade skyddsavstånd bestämmas och följas. I Hjälpredan från informationskampanjen Säkert växtskydd finns exempel på objekt som kräver ”särskild hänsyn” vid spridning av växtskyddsmedel. Exempellistan i Hjälpredan är inte uttömmande och även andra objekt och områden kan kräva särskild hänsyn. Ett vattenskyddsområdes primära zon finns exempelvis inte med i listan. I vissa fall skulle det kunna vara motiverat att ställa krav på att den primära zonen ska betraktas som ett objekt som kräver ”särskild hänsyn” enligt Hjälpredan, till exempel om det inom den primära zonen är förbjudet att använda växtskyddsmedel.

Hjälpredan hos Säkert växtskydd

Att ställa krav på att beräkna anpassade skyddsavstånd med ”särskild hänsyn” enligt Hjälpredan vid spridning av växtskyddsmedel intill vattenskyddsområdets primära zon är inte att likställa med ett utökat förbud mot spridning av växtskyddsmedel. Växtskyddsmedel kan fortfarande användas intill den primära zonen, förutsatt att spridningen anpassas efter förhållandena vid spridningstillfället. Det anpassade skyddsavståndet som beräknas med Hjälpredan behöver heller inte alltid bli så stort om exempelvis vindriktningen är i motsatt riktning från skyddsobjektet.

Det är Havs- och vattenmyndigheten som har det centrala vägledningsansvaret för arbetet med att inrätta och förvalta vattenskyddsområden enligt 7 kap. miljöbalken. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar också för tillsynsvägledningen för frågor som rör vattenskyddsområden och för skyddet av grundvatten.

Beslut om vattenskyddsområden (havochvatten.se)

Generellt när det gäller reglering av synergi- eller kombinationseffekter i kemikalielagstiftningen så är det Kemikalieinspektionen som är ansvarig myndighet.

Kemikalieinspektionen

När det gäller bekämpningsmedel kan man säga att synergieffekter på sätt och vis tas omhand genom att gränsvärdet för enskilda verksamma ämnen i dricksvatten är 0,10 μg/l medan gränsvärdet för totalhalten är 0,50 μg/l. Även om dricksvattnet inte innehåller några enskilda verksamma ämnen i halter över 0,10 μg/l kan alltså gränsvärdet överskridas om totalhalten är 0,50 μg/l. Gränsvärdena för bekämpningsmedel i dricksvatten bygger inte på en direkt hälsorisk utan baseras på uppfattningen att rester av bekämpningsmedel inte är acceptabla i dricksvatten. Livsmedelsverket har gjort bedömningen att de angivna gränsvärdena säkerställer en god säkerhetsmarginal för människans hälsa.