Stöd och information

Åtling vid jakt på klövvilt

Ett vildsvin (Sus scrofa) går över en skogsväg. Östergötland.
Granskad: 13 april 2026

Rekommendationer för var en åtel för klövvilt kan placeras och hur den bör tas om hand. Olika regler gäller beroende på om utfodring är tillåten eller förbjuden i området.

Rätt genomförd åteljakt kan bland annat göra skillnad genom att minska risker för skador på egendom, reducera antalet trafikolyckor, bidra till att minska skador på skog och gröda samt medverka till en effektiv jakt. 

Sidan vänder sig till

I första hand till jägare som vill jaga vildsvin eller annat klövvilt med hjälp av åtel. Aktörer som länsstyrelser, jägarorganisationer, markägare samt företag inom de areella näringarna, kan också ha nytta av informationen.

Bra att veta

Detta är stödjande information kopplat till Naturvårdsverkets föreskrifter om åtling och användning av åtlar för jakt som trädde i kraft den 1 april 2026.

Regler om åtling

Naturvårdsverket har tagit fram föreskrifter om åtling för jakt. Att använda en åtel är tillåtet vid jakt på samtliga viltarter. Det finns dock en del regler att ta hänsyn till, till exempel:

  • Vilka lockmedel och fodermedel som är tillåtna.
  • Särskilda bestämmelser vid användning av åtel i område med utfodringsförbud.
  • Vid jakt på björn.

Det går inte att skilja åtling från utfodring i andra syften endast utifrån hur utfodringen bedrivs. Samma fodermedel kan användas oavsett syfte. I område med utfodringsförbud har dock Naturvårdsverket tydligt begränsat åtling för jakt på klövvilt. Det är förbudet mot utfodring av klövvilt som i sig möjliggör dessa begränsningar och som säkerställer att en effektiv tillsyn av bestämmelserna kan ske.  

Utfodringsförbud förklarat

Länsstyrelserna har befogenhet att fatta beslut om förbud mot eller ställa krav på villkor för utfodring av vilt. Syftet med dessa åtgärder är i första hand att förebygga trafikolyckor och minska risken för allvarliga skador på egendom, såsom jordbruksmark eller skog.  

Här är en sammanfattning av förutsättningarna för ett sådant beslut: 

  • Begränsat och tidsbestämt: Ett beslut om utfodringsförbud får inte vara generellt. Det måste avse ett specifikt, avgränsat geografiskt område och gälla under en bestämd tidsperiod. 
  • Sista utväg: Innan ett beslut fattas ska Länsstyrelsen bedöma om problemen kan lösas genom mindre ingripande åtgärder, till exempel genom frivilliga överenskommelser mellan markägare och jägare. 
  • Vite och tillsyn: Länsstyrelsen ansvarar för att se till att förbudet följs. De har rätt att meddela förelägganden som kan förenas med vite, vilket innebär en ekonomisk sanktion om förbudet inte respekteras. 

Generella regler för åtling i område utan utfodringsförbud

Det är tillåtet att både åtla för jakt och utfodra vilt utan mängdbegränsning med foder av vegetabiliskt ursprung. Generellt sett bedrivs utfodring genom utplacering av större fodergivor än vad som vanligen används vid åtling för jakt. Då utfodring inte kan regleras, annat än inom område med förbud eller särskilda villkor för utfodring, bedöms det heller inte vara verkningsfullt att reglera den mer marginella utläggning av foder som sker genom åtling för jaktliga ändamål. 

När du använder en åtel i område utan utfordringsförbud ger Naturvårdsverket följande rekommendationer:

Animaliskt foder

Det finns särskilda regler som gäller vid utfodring med animaliskt foder.

Åtling vid jakt efter rovdjur

Tänk på att du bör ha markägarens tillstånd för att anlägga en åtel. Det är därför lämpligt att reglera möjligheterna att åtla/utfodra i avtal om jakträtt. 

På små fastigheter, med mark mindre än 50 hektar, bör åteljakt som huvudregel ske enligt överenskommelse med angränsande jakträttsinnehavare och markägare. Detta är särskilt relevant med hänsyn till 34 § jaktlagen, som förbjuder lockande av vilt från annans jaktområde.

Foder som är attraktivt för viltet har en styrande effekt på viltets förekomst och rörelser i landskapet. Det innebär att placeringen av foder i naturen har betydelse när det gäller att undvika trafikolyckor med vilt samt skador på skog eller gröda. 

Vägar eller järnvägar 
  • Anlägg åteln så att viltpassager över trafikerade vägar och järnväg undviks. Vilt kan lockas att röra sig mellan åtlar, och finns trafikerade vägar och järnväg i jaktområdet bör det särskilt beaktas för att minska risken för viltolyckor.
  • Undvik att åtla på mindre väg eller vändplan, detta kan medföra risk för bökskador på vägen och försämrad framkomlighet.
Åteljakt i förhållande till annans jaktområde, begärlig gröda eller skog  
  • Diskutera åtelverksamheten med dina fastighetsgrannar. God samverkan mellan markägare ökar möjligheterna att uppnå en hållbar viltförvaltning utan konflikter. Exempelvis lokalisering och omfattning av åteljakt är viktigt att hantera för att minska risken för olovligt lockande av vilt.
  • Undvik att etablera en åtel närmare än 100 meter ifrån fastighetsgräns, om inte annat har avtalats med jaktgrannarna. 
  • Under den tid på året när grödan är skadekänslig, bör jakten i första hand ske i eller invid grödan för att förhindra och förebygga skador. Prioritera därför jakt vid åtel under andra delar av året.
  • Åtel bör inte placeras nära särskilt skadekänsliga områden för gröda och skog då risken för skador ökar i närheten av åtelplatsen. Dialog med angränsande brukare är lämpligt gällande uppfattning om skadekänslig gröda/skog kopplat till exempel till planerad växtföljd i dessa områden 

För att upplysa allmänheten och förebygga oro för den som råkar stöta på en åtel är det lämpligt att ange åtlingens syfte, funktion och kontaktuppgifter till ägare. Finns det dessutom en viltkamera behöver det särskilda regelverket följas där ovan nämnda uppgifter ingår.

  • Åtling med annat foder än vad som rekommenderas i den här vägledningen bör inte påbörjas innan aktuell information har inhämtats från Jordbruksverket, för att säkerställa att fodret får användas som åtel för jakt. 
  • Det foder som används som åtel behöver uppfylla kraven i foderlagstiftningen och vara lämpligt för djuren som ska äta det. Vid användning av större mängd fodermedel behöver det anmälas till länsstyrelsen (registrerad foderleverantör). Det finns dock ingen definierad gräns för vad som är mindre respektive större mängd. Jordbruksverket bedömer detta från fall till fall. Exempel på mindre mängd foder kan vara höhäckar och saltstenar medan en större mängd kan vara ett lass med betor. För mer information hänvisas till Jordbruksverket.
  • Fodergivan bör anpassas efter vilttäthet och jakttryck. 
  • Totala givan av spannmål (inklusive majs), ärtor, rotfrukter och foderpellets (avsedda för hjortdjur) bör inte överstiga 5 kg/dygn. 
  • Fodergivan, vad avser spannmål, bör anpassas så att den  huvudsakligen konsumeras av vilda däggdjur och fåglar varje dygn så att ingen ansamling av foder sker. 
  • Ensilagebalar och liknande grovfoder kan användas fritt men även grovfoder bör anpassas till vilttäthet med beaktande av foderhygien.
  • Halm kan med fördel spridas under en foderspridare. Det kan minska svinnet från fåglar och öka tiden som djuren letar efter fodret på åtelplatsen vilket i sin tur kan minska mängden foder som behöver läggas ut och samtidigt effektivisera jakten.
  • Lockmedel som används som bete i fångstredskap eller läggs i ett fångstredskap omfattas av föreskriften. Vid ett utfodringsförbud blir mängden foder som kan läggas i ett levandefångstredskap för vildsvin exempelvis reglerad.
  • Ha inte fler åtlar aktiva än vad som nyttjas för regelbunden jakt om syftet är att kontrollera viltstammarna. 
  • Skjutplatsen bör innefatta ett lämpligt skjutstöd och placeras inom rimligt håll från åteln, för att minimera risken för skadeskjutningar.   
  • Fullgott kulfång behöver uppnås och är något som underlättas av en upphöjd skjutplats, i form av jakttorn eller liknande.
  • Åteln bör konstrueras och placeras så att jägaren så långt det är möjligt kan avgöra om det rör sig om ett vilt med ungar, som därmed inte bör fällas.
  • Anläggning av åtel och foderhygien
  • För att tillgängliggöra fodret på ett hygieniskt sätt är det lämpligt att använda foderspridare, foderbord, eller rulltunna.
  • Åtel där fodret placeras på marken bör etableras på torr, gärna upphöjd mark för att fodret ska hålla god kvalitet när det hamnar på marken. 
  • Om foderbord används bör det förses med tak. 
  • Se till så att plast på exempelvis ensilagebal inte riskerar att ätas upp av viltet, detta kan annars orsaka lidande för djuren. 
  • Lagringsplats för foder bör hållas oåtkomligt för vilda djur samt vara övertäckt så att foderhygienen bibehålls.
Städning av åtelplats 
  • Åtelplatsen bör städas vid behov för att upprätthålla en god foderhygien samt för att undvika ohälsa och smittspridning.
  • Åtelplatsen bör flyttas om den är blöt och smutsig av exempelvis jord, exkrementer eller nedtrampat otjänligt foder. Flytten behöver inte vara särskilt lång. Flytten bör, i tid, sträcka sig över ett sommarhalvår då torka bidrar till att förbättra hygienen. Om det är lämpligt, särskilt med hänsyn till säkerhetsaspekter, kan en otrampad yta invid befintlig åtelplats användas.
  • Notera att kvarblivet otjänligt foder och andra rester kan påverka miljön och människors hälsa negativt när fodret blir avfall och att det kan då i vissa fall utgöra nedskräpning enligt miljöbalkens mening och medföra att visst ansvar kan uppkomma för fastighetsägaren.
Åtelkamera 
  • Får användas under vissa förutsättningar utan särskilt tillstånd. 
  • Med hjälp av åtelkamera kan kunskapen om populationen och dess sammansättning öka och jakten effektiviseras. Jägaren kan med hjälp av kameran få kännedom om vilka individer som besöker platsen och vid vilka tidpunkter besöken sker. Bilderna kan vara till hjälp när det gäller att anpassa fodergivans storlek samt bestämma vilken tid på dygnet fodret bör spridas. 
  • Den som bedriver jakt behöver vara försiktig med att kombinera användning av viltkamera och motorfordon.

Viltkamera

Mörkersikte, termiskt sikte och belysning
  • Mörkersikte, termiskt sikte samt fast och rörlig belysning är alltid tillåtet vid jakt efter vildsvin vid åtelplats, enligt 14 a § jaktförordningen. 
  • Vid jakt på hjort får kulgevär med lampa, mörkersikte och termiskt sikte användas, om jakten är tillåten under hela dygnet (vilket förutsätter särskilt beslut från länsstyrelsen). Vid sådan jakt får termiskt sikte endast användas i öppen terräng, vid åtelplats eller annan känd skjutplats. 

Särskilda krav i områden med förbud mot utfodring

I områden där länsstyrelsen har beslutat om förbud mot eller villkor för utfodring av vilt begränsas mängden foder som får tillföras åteln per dygn. Det regleras även hur nära fastighetsgränsen en åtel får etableras och hur många åtlar som får finnas beroende på jaktmarkens storlek. 

Krav
  • Åteln får endast tillföras högst tre kg foder per dygn (gäller dock inte åtling med fällt eller trafikdödat vilt),
Vad som kan kontrolleras vid tillsyn
  • Om spridare används kan inställd spridartid ge vägledning om den dagliga givan är inom tillåten omfattning.
  • Ligger foder ansamlat och det inte konsumerats kan en bedömning behövas huruvida den dagliga givan trots detta är tillåten. Spridarinställning kan ge vägledning. Likaså om spridaren har drabbats av tekniskt eller mekaniskt fel och därför stannat eller tömt spridaren. Brist på spår i omgivningen och annat som tyder på att fodret inte rörts av vilt kan också ge information.
  • Hänsyn kan behöva tas till väderförhållanden då nedblött foder blir tyngre än nyligen spritt torrt foder. Likaså kan blött foder frysa och bli svårare för djur att konsumera.
  • Det kan med hänsyn av ovan nämnda faktorer ansamlas foder på en åtel och därmed kan mer än den dagliga givan på 3 kg finnas på platsen. Det får då göras en rimlighetsbedömning om mängden kan ha ansamlats över tid eller om det lagts ut medvetet.
  • I områden med utfodringsförbud är sannolikt vilttätheten så hög att foder inte ansamlas utan äts upp tämligen omgående. Det krävs troligen större dygnsgiva än 3 kg för att någon större mängd blir liggande vid åteln och tillsynen underlättas av att endast större mängder behöver uppföljning och utredning.
Krav
  • Åtel får inte etableras närmare än 100 meter från fastighetsgräns (om inte annat har avtalats med angränsande fastighetsägare
Rekommendation
  • Överenskommelse mellan fastighetsägare dokumenteras skriftligt.
Vad som kan kontrolleras vid tillsyn
  • Ligger åtel närmare än kravet på 100 m från gränsen krävs samtycke från angränsande fastighetsägare vilket behöver intygas vid tillsyn. Överenskommelse får vara muntlig men kan vara svårare att intyga.
Krav
  • En åtel får anläggas på fastighet för varje påbörjat 100 hektar landareal
Vad som kan kontrolleras vid tillsyn
  • Jakt med hjälp av åtel på en liten fastighet riskerar att utan lov locka vilt från annans jaktområde. 
  • Medelavskjutning per ytenhet i området (exempelvis från viltdata.se) kan vara ett riktmärke att använda för att se om fastighetens beskattning av viltstammarna är rimlig i förhållandet till storleken och vad marken kan anses producera.
  • Även en mycket liten avskjutning kan resultera i en oproportionerligt stor beskattning som överstiger vad som kan anses rimligt i förhållande till omgivningen. 
  • I praktiken behöver därför den som bedriver åtling på fastighet mindre än 50 ha kunna visa att avskjutningen är i linje med vad marken kan anses producera eller uppvisa en överenskommelse med ägare till grannfastigheter vid tillsyn.

Hitta vidare