Ansvarsfördelning för arbetet med invasiva främmande arter

För arter som finns upptagna på EU:s förteckning gäller följande.

Fastighetsägareansvaret gäller för alla – för privatpersoner, till exempel de som har en trädgård, för kommunala och statliga fastighetsägare och för bolag som äger fastigheter.

Även den som innehar en fastighet med någon form nyttjanderätt kan ha ett ansvar för invasiva främmande arter på fastigheten. EU-förordningen innehåller bland annat ett förbud mot att avsiktligen låta dessa arter reproducera sig, växa eller odlas.

Har en fastighetsägare eller -innehavare fått kännedom om att det på deras fastighet växer en art som finns på EU:s förteckning över invasiva främmande arter har fastighetsägaren/-innehavaren alltså en skyldighet att bekämpa arten. Denna skyldighet gäller i alla typer av miljöer, både odlad miljö som till exempel produktionsmark för skogsbruk, jordbruk och trädgårdar, men också orörd naturmiljö.

För arter som finns upptagna på den nationella förteckningen gäller följande.

Förbudet mot att avsiktligt låta arter på den nationella förteckningen reproducera sig eller växa (3 kap. 1 § 7 punkten i förordningen (2026:311) om invasiva främmande arter) gäller endast sådana ägare eller nyttjanderättshavare som är en statlig myndighet, kommun eller region och som har rätt att vidta nödvändiga åtgärder på fastigheten för att följa förbudet. Det innebär att privata fastighetsägare och nyttjanderättshavare inte omfattas av förbudet mot att låta en art reproducera sig eller växa. Notera att privata fastighetsägare och nyttjanderättshavare fortsatt omfattas av förbudet mot att odla arterna.

Privata fastighetsägare och nyttjanderättshavare har dock ett ansvar att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att förekomster av invasiva främmande arter sprider sig från fastigheten om de i egenskap av fastighetsägare eller nyttjanderättshavare har rätt att vidta sådana åtgärder.

Har en statlig, regional eller kommunal fastighetsägare eller nyttjanderättshavare fått kännedom om att det på deras fastighet växer en art som finns på den nationella förteckningen över invasiva främmande arter har denna alltså en skyldighet att bekämpa arten. Under förutsättning att fastighetsägaren eller nyttjanderättshavare har rätt att vidta nödvändiga åtgärder på fastigheten för att följa förbuden.

Den nationella förordningen pekar inte ut vem av fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren som har det yttersta ansvaret. Det kan därför finnas anledning att reglera det parterna sinsemellan sig. Det gäller både arter på EU:s förteckning och den nationella förteckningen.

I dagsläget finns det inga särskilda bidrag att söka för att finansiera åtgärder mot invasiva främmande arter som omfattas av förbud, utan det är varje fastighetsägares eller nyttjanderättshavares ansvar att själv finansiera åtgärderna. Generellt kan man säga att ju tidigare man bekämpar arterna desto mindre blir arbetsinsatsen och kostnaden.

Vägledning om bekämpning av invasiva främmande växter på land