Vägledning

Besöksförvaltning i hela landskapet

Familj med två barn promenerar i skogen och drar en campingvagn efter sig. Sverige.
Granskad: ‎den ‎10‎ ‎mars‎ ‎2026

Att arbeta med besöksförvaltning innebär att tillgängliggöra naturen samtidigt som natur- och kulturvärden och lokalsamhället värnas.

En hållbar besöksförvaltning syftar till att göra naturen tillgänglig för alla där upplevelsen för besökaren ska bli så bra som möjligt. Det syftar även till insatser för att värna natur- och kulturvärden och stärka lokalsamhällen. Naturvårdsverket verkar för att förutsättningarna för friluftslivet bevaras och utvecklas och besöksförvaltning innefattar alla de verktyg vi använder oss av för att nå dit.

Sidan vänder sig till

Dig som arbetar med besöksförvaltning på till exempel kommun, länsstyrelse och inom turism.

Begreppet besöksförvaltning

Besöksförvaltning är inget nytt i sak även om begreppet är det. Besöksförvaltning i hela landskapet betonar att besökare rör sig i hela landskapet, oavsett kommungränser, markägargränser eller om området är skyddat enligt miljöbalken.

Förvaltningsinsatser inom ett specifikt område har även konsekvenser för det omgivande landskapet, det vill säga angränsande naturområden även kallat omlandet. Arbetet är brett och görs av många aktörer.

Hållbar besöksförvaltning är ett verktyg för att:  

  • Skapa rekreationsmöjligheter genom att tillgängliggöra naturen och främja kvaliteten på besöksupplevelsen. 
  • Värna natur- och kulturvärden.  
  • Minska konflikter inom och mellan grupper.  
  • Stärka lokalsamhällen kulturellt, socialt och ekonomiskt. 

Hållbarhet innefattar de tre dimensionerna ekologisk, social och ekonomisk. Alla tre dimensionerna hänger ihop och påverkar varandra. I besöksförvaltingsarbetet är den ekologiska och sociala dimensionen i störst fokus.  

Det handlar om att förvalta och bevara en resurs, för att tillfredsställa dagens behov men samtidigt bevara den för kommande generationers behov.  

För vem och var?

Besöksförvaltning innefattar både lokala besökare och turister och omfattar områden både innanför och utanför skyddade områden.

Förutsättningar för en hållbar besöksförvaltning

Att arbeta med besöksförvaltning i hela landskapet kräver god dialog och samverkan mellan berörda aktörer. Genom att skapa gemensamma strategier och utbyta kunskap kan förvaltningen stärkas och bidra till en helhetssyn som gynnar både naturvärden och besöksupplevelser i hela landskapet.

Unikt för svensk besöksförvaltning är att vi har en allemansrätt. Allemansrätten är en grundförutsättning för friluftsliv och bidrar till en jämlik tillgång till naturen. Allemansrätten vägleder oss i hur vi visar hänsyn till natur- och kulturlandskapet, till den som äger marken och våra medmänniskor. Det är därför viktigt att i arbetet med besöksförvaltning värna och vårda allemansrätten.   

Beroende på roll, ansvar, skala, förutsättning och mål ser arbetet olika ut. Det finns sedan länge vägledning inom området. I takt med fler besökare i naturen finns behov av att synliggöra och utveckla arbetet.   

Arbetet med besöksförvaltning kan se olika ut beroende på: 

  • Skala - att besöksförvaltning behöver ske på olika nivåer i samhället exempelvis i enskilda områden eller på kommun-, regional- och nationell nivå.  
  • Perspektiv - vad som ska genomföras dvs besöksförvaltningens syfte och mål. Exempelvis planera för friluftsliv i ett skyddat område, anlägga en låglandsled, arrangera en guidning på privat mark, ta fram en strategi för friluftsliv i en region osv. 
  • Roller och ansvar - vem som har ansvar utifrån nedanstående punkter, vem eller vilka aktörer som bör bli involverad i ett arbete och hur processen då ser ut för arbetet och vilka fokusområden som blir aktuella i det enskilda fallet. 

Planera för helheten

För att jobba med hållbar besöksförvaltning arbetar du ofta med en rad områden, och flera delar behöver integreras i varandra. Till exempel tillgänglighet berör många delar av besöksförvaltningen.

En effektiv besöksförvaltning kräver god dialog och samverkan mellan berörda aktörer, oavsett om du jobbar med ett enskilt naturområde, i en kommun/region eller med en led. Det bidrar till ökad förståelse för olika perspektiv och behov, möjliggör att lokal kunskap och engagemang tas tillvara och kan förebygga potentiella konflikter.  

Målet med samverkan är förbättrade förutsättningar för hållbart och jämlikt friluftsliv, positiva natur- och kulturupplevelser för besökare och utveckling för lokalsamhället samtidigt som natur- och kulturvärden värnas och stärks. 

Det finns en rad olika metoder för att skapa samverkan och dialog utifrån olika processer och vad du vill uppnå. Vilken metod som är lämplig beror på vilken aktör du är och i vilken skala du arbetar.  

Dialog och samverkan återkommer i olika delar inom besöksförvaltningen – inhämtande av kunskap, planering, skötsel, tillgängliggörande av naturen och information för att nämna några. 

En hållbar besöksförvaltning förutsätter kunskap om olika värden och intressen i landskapet och om besökaren. Genom exempelvis kartläggningar, samråd och dialog, uppföljning och statistikinsamling kan kunskapen samlas in. 

Kartläggningen kan omfatta kunskap om natur- och kulturvärden, upplevelsevärden, viktig infrastruktur för friluftslivet samt kunskap om besökare – utövande, upplevelser, behov, hinder, brister och barriärer.  Det är också av värde att inventera lokalsamhällets intressen och andra intressen i landskapet.  

Kunskap är viktigt vid exempelvis dialog och samverkan samt vid planering och prioritering av insatser. 

För att skapa en hållbar besöksförvaltning behöver man enas kring vad man vill främja i exempelvis ett område eller uppnå med exempelvis en led. Utifrån kunskapen som finns om värden, intressen, behov, utmaningar och besökare kan man prioritera behov av insatser och formulera mål om vad man vill uppnå.  Arbetet görs i dialog med berörda aktörer. 

Målen kan vara på olika nivåer exempelvis områdesnivå, kommunnivå, läns eller regional nivå.  De nationella friluftspolitiskamålen kan användas som utgångspunkt i arbetet. Målen är sedan utgångspunkter i uppföljningen.

För att besöksförvaltningen ska bli hållbar över tid krävs en långsiktig organisering och finansiering för arbetet. En förutsättning är tydliga mandat, ansvar och roller i arbetet mellan berörda aktörer oavsett om det är led, ett naturområde, en hel kommun eller region. 

Besöksförvaltning kostar pengar. Både samverkan, nybyggnation av anläggningar, avtal, underhåll, information och uppföljning behöver långsiktig finansiering för att fungera över tid.  

Finansiering kan ske på olika sätt, till exempel genom statliga anslag, kommunala eller regionala medel, privat finansiering eller genom att man tar betalt av användaren.   

Olika finansieringsformer av förvaltningen får olika konsekvenser för olika målgruppers tillgång och tillgänglighet till natur. Därför är det viktigt att redan i planeringsstadiet göra en konsekvensanalys av vald finansieringsmodell i syfte att undvika inskränkningar och urholkning av allemansrätten och främja jämlik tillgång till natur- och kulturlandskapet. 

Uppföljning är en viktig del i att inhämta kunskap om effekter och utfall av det arbete som genomförts utifrån de mål man satt upp. Det kan ske på många olika sätt beroende på vad syftet med uppföljningen är och på vilken nivå mål är satta.

Uppföljning kan också handla om vad besökare tyckte om besöket (exempelvis besökarundersökningar), trender kring besöksströmmar och antal, hur samverkan fungerade eller vilka effekter man ser av besök i området (positivt och negativt). Det är viktigt att ha en plan för uppföljningen och syftet med den.  

Insatser för en hållbar besöksförvaltning

För att skapa rekreationsmöjligheter och upplevelser i naturen för människor behövs olika insatser. Insatserna behöver samtidigt värna natur- och kulturvärden, stödja lokalsamhället och beakta miljöaspekter för att vara långsiktigt hållbara. 

Allemansrättens roll och innehåll är kopplade till samhällsutvecklingen i allmänhet och friluftslivets utveckling i synnerhet. Besöksförvaltning behöver förhålla sig till allemansrätten med syfte att säkerställa och värna dess grundläggande värden. Det innebär att man, så långt det är möjligt, ska undvika åtgärder som begränsar allemansrätten på ett sätt som riskerar att urholka den över tid.  

I praktiken handlar det om att styra beteenden utan att inskränka tillgången till naturen, till exempel genom nudging och tydlig information i stället för förbud. Fysisk styrning som leder, skyltning och parkering används för att skapa ordning utan att stänga ute någon, och samverkan mellan kommuner, föreningar, markägare och besöksnäring blir central för att hitta lösningar som fungerar i praktiken. Detta arbetssätt är viktigt eftersom för många begränsningar så som avgifter, stängsel och liknande riskerar att steg för steg försvaga allemansrätten. Därför behöver varje åtgärd vägas mot frågan om den i längden riskerar att urholka den fria tillgång som allemansrätten bygger på.  

Att säkerställa mark och vatten för friluftsliv - genom värnande av allemansrättsligt tillgänglig mark, områdesskydd, planering, tillståndsgivning och nyttjanderättsavtal tillsammans med hållbart brukande – skapas långsiktiga förutsättningar för tillgång till natur för friluftsliv.  

Enskilda markägare, kommuner och staten kan bruka marken så att det främjar friluftslivets förutsättningar, värnar allemansrätten och bevarar värden för friluftsliv. Tillgång till natur för friluftsliv kan också långsiktigt säkerställas som natur- och kulturreservat av kommuner och stat. Genom avtal med markägare och nyttjanderättsinnehavare skapas tydliga förväntningar kring ansvar och förvaltning av infrastruktur för friluftsliv. 

Att arbeta med tillgänglighet handlar om att inkludera och arbeta för att nå olika människors behov. I det här fallet för ett jämlikt friluftsliv. En förutsättning för besök i naturen är att miljön är tillgänglig. Men tillgänglighetsarbetet ingår i alla delar av besöksförvaltningsarbetet. 

Med fokus på naturen brukar man prata om tillgänglighetskedjan. Här inkluderas både den fysiska tillgängligheten och tillgänglighet utifrån information, naturvägledning och kunskap.  

Fysisk tillgänglighet

Den fysiska tillgängligheten handlar om att överbrygga olika hinder samt skapa förutsättningar för det friluftsliv man vill främja. Det kan handla om att skapa leder, tillhandahålla dass eller kanske ett fågeltorn, om syftet är att främja möjligheten att skåda fågel. Men det handlar också om infrastruktur och vägar för att kunna ta sig till naturområden.  

Tillgänglighet till information

Tillgänglighet till information handlar om att den ska vara möjlig att ta till sig, förstå information och få kunskap. Det handlar om digital information så väl som information eller naturvägledning i ett område. Ett viktigt perspektiv är att information, framförallt innan ett besök, ska ge tillräckligt med kunskap om ett områdes upplevelser, anläggningar eller leder. Det för att en person själv ska kunna avgöra om området är möjligt att besöka utifrån dess specifika behov och intresse. 

Naturvägledning

Genom naturvägledning kan man skapa förutsättningar för människor att uppleva och utveckla sin känsla för och kunskap om naturen och kulturlandskapet. Det kan i sin tur bidra till ökad delaktighet och fördjupat engagemang för platsen hos besökaren. Vilket på sikt främjar hållbara besök i naturen.  

Kanalisering och zonering är verktyg att använda för att styra besökare till olika upplevelser där det är mest lämpligt och på så sätt värna naturmiljön och minska konflikter mellan olika intressen. Zonering handlar om att dela in ett område i olika zoner med olika grad av tillgänglighet, anläggningar och för friluftslivet stödjande funktioner. Kanalisering innebär att med hjälp av leder, skyltar, och andra friluftsanordningar leda besökaren till hållbara upplevelser och minska störning på känslig natur, andra besökare och lokalsamhällets intressen. 

När man tillgängliggör områden behöver man också tänka på säkerhet för besökaren genom att anläggningar planeras, byggs och förvaltas säkert samt att rätt information når besökare.  

Ett förändrat klimat kommer att få betydande konsekvenser för naturmiljön och därmed för friluftslivet. För att möta utmaningen behöver klimatanpassning vara en del av arbetet med besöksförvaltning. 

Klimatanpassning kan bland annat handla om att anpassa leder och annan infrastruktur för friluftsliv för att möta de nuvarande och framtida effekterna av klimatförändringarna. Resultatet av klimatanpassningsåtgärder bidrar till tryggare friluftsliv, säkrad infrastruktur och sänkta framtida kostnader då förebyggande arbete minskar behovet av reparationer och underhåll.  

Inom en hållbar besöksförvaltning behöver man arbeta för att förvaltning av natur för friluftsliv bidrar till att minska avtryck på klimat och miljö. Det kan exempelvis innebära: 

  • Användande av kloka materialval 
  • Hållbart resande  
  • Cirkulär ekonomi 
  • Avfallshantering 

Hitta vidare

Här kan du fördjupa dig inom några av de områden som alla är viktiga att beakta i arbetet för en hållbar besöksförvaltning.