Tillsyn av PFAS-förorenade områden

Ja, anmälan är inte ett bindande åtagande.

Nej, tillsyn är inte bidragsberättigat. Tillsyn finansieras genom uttag av tillsynsavgift.

Kommunala räddningstjänster drivs via kommunala nämnder. Nämnderna kan ha olika benämningar men är inte egna juridiska personer. Det är kommunen som helhet som är en juridisk person. Om flera kommuner går samman och organiserar sig genom ett så kallat räddningstjänstförbund, är förbundet en egen juridisk person.

Om en kommunal räddningstjänst övat på samma brandövningsplats som sedan ett räddningstjänstförbund övar på, och båda parter förorenat med PFAS, är utgångspunkten att båda är ansvariga verksamhetsutövare eftersom båda genom sin verksamhet bidragit till föroreningsskadan (10 kap. 2 § miljöbalken). Respektive verksamhetsutövare är ansvarig för sin del. Enligt 10 kap. 6 § miljöbalken är verksamhetsutövarna även solidariskt ansvariga. Om flera verksamhetsutövare har medverkat till en förorening har de ett solidariskt ansvar i den utsträckning inte annat följer av att ansvaret är begränsat enligt den skälighetsbedömning som ska göras enligt 10 kap. 4 eller 5 §§ miljöbalken. På Naturvårdsverkets webbplats finns mer vägledning om det solidariska ansvaret:

Ansvar för avhjälpande av föroreningsskada

Även om tillsynsmyndigheten har möjlighet att rikta krav mot en av flera verksamhetsutövare utifrån 10 kap. 6 § miljöbalken, kan förstås tillsynsmyndigheten välja att förelägga båda baserat på respektive verksamhetsutövares ansvar efter skälighetsbedömningen i 10 kap. 4 § miljöbalken.

Vad gäller om räddningstjänstförbundet inte använt släckskum som innehåller PFAS, men övat med vatten på ett sätt som sannolikt bidragit till att öka spridningen av PFAS?

Ja, kommunen kan föreläggas om de bedrivit en verksamhet som orsakat en föroreningsskada. Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till en föroreningsskada är ansvarig för avhjälpandet enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Om räddningstjänstförbundet genom sin verksamhet har bidragit till ytterligare spridning av PFAS-föroreningarna på platsen skulle även räddningstjänstförbundet kunna anses som verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § miljöbalken.

Det juridiska ansvaret för en föroreningsskada uppstår när en verksamhet eller åtgärd ”bidragit till en föroreningsskada”. Ansvar för föroreningsskador är alltså inte endast kopplat till den som initialt släppt ut föroreningarna, utan ansvar kan gälla för den som också bidragit till en föroreningsskada genom till exempel spridning av redan förekommande föroreningar. Detta har bekräftats i praxis där Högsta domstolen och MÖD bedömt att vid exploateringsarbeten som kan leda till att föroreningar sprider sig eller förvärras, kan den som har bedrivit arbetena bli ansvarig för det avhjälpandebehov som detta orsakar (se till exempel Högsta domstolen NJA 2012 s. 125). Samma resonemang skulle kunna gälla för en verksamhetsutövare som genom sin brandövningsverksamhet ytterligare spridit PFAS-föroreningar. Det kan då bli frågan om solidariskt ansvar mellan den som ursprungligen förorenade marken och verksamhetsutövaren som spridit förorening ytterligare.

Om räddningstjänstförbundet bedriver aktiv verksamhet på brandövningsplatsen kan tillsynsmyndigheten även förelägga om de skyddsåtgärder eller försiktighetsmått som behövs för driften med stöd av 2 kap. miljöbalken (jfr 9 kap.  och 26 kap. 9 § miljöbalken).

Om en förorenande verksamhet har bedrivits av en ideell förening är föreningen ansvarig eller delansvarig för föroreningssituationen. Krav på undersökningar eller åtgärder kan riktas mot den ideella föreningen. Om den frivilliga brandkåren inte är en ideell förening måste tillsynsmyndigheten reda ut vilken annan typ av sammanslutning/organisation som är aktuell. Mer information om olika rättsliga subjekt och ansvar finns i Naturvårdsverkets vägledning:

Ansvar för avhjälpande av föroreningsskada, bilaga 1

Brandsläckningsskum som innehåller PFAS har funnits sedan 1960-talet.