Tillståndspliktiga verksamheter inom ETS 2
Den som driver en verksamhet som innebär att bränsleprodukter tillgängliggörs för konsumtion inom de sektorer som omfattas av ETS 2 behöver ha tillstånd till utsläpp av växthusgaser. På denna sida finns information om tillståndsplikten inom ETS 2.
Sidan vänder sig till
Sidan vänder sig till dig som vill veta om din verksamhet är tillståndspliktig inom ETS 2.
Vad är en tillståndspliktig verksamhet inom ETS 2?
En tillståndspliktig verksamhet inom ETS 2 är en verksamhet (så kallad bränsleverksamhet) som tillgängliggör bränsleprodukter för konsumtion vilka förbränns inom de sektorer som omfattas av ETS 2. Verksamhetsutövare inom ETS 2 är de fysiska eller juridiska personer som driver en bränsleverksamhet, i enlighet med 5 § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser. Nedan går vi genom begreppen och redovisar även de undantag som finns från tillståndsplikt.
Tillgängliggöra bränsleprodukter för konsumtion
Uttrycket att tillgängliggöra bränsleprodukter för konsumtion definieras i 4 b § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser och innebär att en aktör hanterar bränsleprodukter på ett sätt som medför att skattskyldighet inträder enligt lagen om skatt på energi. Aktörer som hanterar bränsleprodukter så att skattskyldighet inträder och därmed tillgängliggör bränsleprodukter för konsumtion är därför registrerade hos Skatteverket för punktskatt och deklarerar punktskatt för energi- och koldioxidskatt för de bränsleprodukter som de hanterar. Vanliga exempel på registreringar är upplagshavare, lagerhållare eller registrerad varumottagare, men även andra registreringar hos Skatteverket kan förekomma.
Viktigt att tänka på är att även om vissa bränsleprodukter och användningsområden medges befrielse från skatt, inträder (ofta) ändå skattskyldighet vid någon tidpunkt. Det innebär att bränsleprodukten fortfarande tillgängliggörs för konsumtion av en aktör som då betraktas som verksamhetsutövare för bränsleverksamheten.
Bränsleprodukter som omfattas av ETS 2
ETS 2 omfattar nästan alla kommersiella bränslen som används för förbränning inom vägtransporter, byggnader och vissa andra sektorer. De bränsleprodukter som omfattas av ETS 2 regleras i lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, varifrån även hänvisningar görs till lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).
De bränsleprodukter som omfattas av ETS 2 är energiprodukter som avses i 1 kap. 3 § LSE och som används för förbränning samt produkter som avses i 2 kap. 4 § samma lag och som används för förbränning.
Exempel på bränslen som omfattas av ETS 2 är:
- Bensin
- Diesel
- Eldningsolja
- Fotogen
- Lampolja
- Flygbränsle
- Gasol (LPG) / Propan / Butan / Etan
- Naturgas
- Biogas
- Kolbränslen, till exempel stenkol, brunkol, koks
- Biodiesel (FAME, HVO)
- Etanol
- Bränsletillsatser
Observera att listan inte är uttömmande och att fler bränsleprodukter omfattas av ETS 2.
Det finns även bränsleprodukter som inte omfattas av ETS 2. Dessa är exempelvis fasta biobränslen, träkol, bioolja MFA eller kommunalt och farligt avfall.
Sektorer som omfattas av ETS 2
Inom ETS 2 finns det sektorer som är obligatoriska och som omfattas i alla EU:s medlemsländer. Dessa sektorer anges i bilaga III i direktiv 2003/87/EG (utsläppshandelsdirektivet). Det finns även en möjlighet för medlemsländer att inkludera ytterligare sektorer i ETS 2, vilket Sverige har gjort genom en så kallad opt-in.
De sektorer som omfattas av ETS 2 i Sverige anges i bilaga 2 i förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser.
Enligt bilaga 2 omfattas förbränning av bränsle inom följande sektorer:
- Vägtransporter
- Kommersiella och offentliga lokaler
- Bostäder
- Energi-, tillverknings- och byggindustrin
- Fiske-, jord-, skogs- och vattenbruk
- Järnvägstransporter
- Fritidsfartyg
- Arbetsmaskiner inom hamnar och flygplatser
Det finns även sektorer som inte omfattas av ETS 2, exempelvis militär verksamhet, flygsektorn och kommersiell sjöfart.
Krav på tillstånd för verksamhetsutövare
Sedan den 1 januari 2025 krävs det tillstånd till utsläpp av växthusgaser för att bedriva tillståndspliktig bränsleverksamhet. Kravet framgår av 3 a kap. 1 § förordningen (2020:1180 om vissa utsläpp av växthusgaser. Aktörer som planerar att börja bedriva tillståndspliktig bränsleverksamhet ska senast fyra månader innan bränsleverksamheten inleds ansöka om tillstånd till Naturvårdsverket.
Sanktioner och tillsyn
Det är straffbart att utan tillstånd bedriva bränsleverksamhet. Den aktör som driver en bränsleverksamhet utan tillstånd från Naturvårdsverket bryter mot tillståndsplikten i lag (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, vilket omfattas av lagens straffbestämmelser. Straffbestämmelserna regleras i 33–36 §§ lagen. Där framgår att det är straffbart att bedriva bränsleverksamhet utan tillstånd, men även att lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter i en tillståndsansökan eller utsläppsrapport, samt att inte anmäla ändringar i fall där anmälningsskyldighet finns.
Naturvårdsverket är tillsynsmyndighet och kontrollerar att verksamhetsutövare lever upp till kraven enligt gällande lagstiftning.
Lista på verksamhetsutövare med tillstånd
Naturvårdsverket är tillståndsmyndighet inom utsläppshandeln och utfärdar tillstånd till utsläpp av växthusgaser från bränsleverksamhet för de verksamhetsutövare som ingår i ETS 2.
En lista över de verksamhetsutövare som beviljats tillstånd. Filen uppdateras löpande (xlsx)
Undantag från tillståndsplikten
En aktör kan omfattas av undantag från tillståndsplikten i ETS 2 även om verksamheten uppfyller alla kriterier för att aktören ska räknas som en verksamhetsutövare. Ett undantag innebär att aktören inte behöver ansöka om tillstånd inom ETS 2 så länge kriteriet för undantaget är uppfyllt.
Undantag från tillståndsplikten framgår av 3 a kap. 2–3 §§ förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser, och gäller i följande fall:
Samtliga bränsleprodukter som tillgängliggörs för konsumtion används i verksamheter som omfattas av ETS 1
Om en aktör tillgängliggör bränsleprodukter för konsumtion som endast förbränns i en verksamhet som omfattas av ETS 1, behöver aktören inte ansöka om tillstånd inom ETS 2. Undantaget gäller enbart om allt bränsle förbränns i en verksamhet som ingår i ETS 1. De verksamheter som ingår i ETS 1 framgår av bilaga 1 i förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser.
En aktör som endast tillgängliggör bränsleprodukter som förbränns i en verksamhet som ingår i ETS 1 i ett annat EU-land omfattas inte heller av tillståndsplikt i ETS 2.
Däremot kan en aktör vara tillståndspliktig i ETS 2, trots undantaget för dessa verksamheter, om
- bränslet används vid transport av växthusgaser för geologisk lagring i en godkänd lagringsanläggning, eller
- om bränslet förbränns i anläggningar som undantagits från direktiv 2003/87/EG (utsläppshandelsdirektivet) enligt artikel 27a.
Samtliga bränslen som tillgängliggörs för konsumtion har emissionsfaktor noll och uppfyller hållbarhetskriterierna
En aktör som endast tillgängliggör bränsleprodukter för konsumtion som har en emissionsfaktor som är noll är inte tillståndspliktig i ETS 2. Med emissionsfaktor noll innebär att bränslet inte anses släppa ut koldioxid vid förbränning. För att kunna nollräkna utsläppen från biomassabränsle och biodrivmedel så behöver dessa bränslen utgöras av biomassa som uppfyller hållbarhetskriterierna och kriterier för minskning av växthusgasutsläpp i artikel 29.2–29.7 och 29.10 i direktiv (EU) 2018/2001 (förnybartdirektivet), i enlighet med artikel 38.5 i förordning (EU) 2018/2066 om övervakning och rapportering (övervaknings- och rapporteringsförordningen, MRR).
Verksamhetsutövare behöver ansöka om ett hållbarhetsbesked hos Energimyndigheten för att visa att bränslet uppfyller hållbarhetskriterierna och kriterier för minskning av växthusgasutsläpp. Saknar aktören ett hållbarhetsbesked kan inte de biogena utsläppen vid förbränning räknas som noll.
Aktörer som bedömer sig omfattas av detta undantag är själva skyldiga att säkerställa att de följer rådande lagstiftning och att hållbarhetskriterierna för berörda bränslen är uppfyllda.
Samtliga bränslen tillgängliggör för konsumtion utgör farligt avfall eller kommunalt avfall
En aktör som endast hanterar bränsleprodukter som utgör farligt eller kommunalt avfall omfattas inte av tillståndsplikt i ETS 2.
Samtliga bränsleprodukter tillgängliggörs för konsumtion i samband med distansförsäljning
En aktör som endast köper bränsleprodukter från annat EU-land via sådan distansförsäljning som avses i 4 c kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, är inte tillståndspliktig i ETS 2.
I svensk lagstiftning har vi valt att undanta detta förfarande eftersom vi har bedömt att skattskyldighet har inträtt i tidigare skede i avsändande land.
Samtliga bränsleprodukter tillgängliggörs för konsumtion i samband med förfarandet för beskattade varor
En aktör som endast tillgängliggör bränsleprodukter för konsumtion i samband med det förfarande för beskattade varor som avses i 4 c kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi, är inte tillståndspliktig i ETS 2. Eftersom detta är ett förfarande för redan beskattade varor har Sverige bedömt att skattskyldighet redan har inträtt i tidigare skede och undantagit det från ETS 2.
Checklista: Är din verksamhet tillståndspliktig inom ETS 2?
Checklistan är ett förenklat verktyg till dig som vill avgöra om din verksamhet är tillståndspliktig inom ETS 2.
- Deklarerar ni punktskatt för bränsleprodukter till Skatteverket?
- Deklarerar ni punktskatt för andra bränsleprodukter än torv, fast biomassa, träkol och avfall?
- Förbränns bränsleprodukterna inom någon av de specificerade sektorerna i bilaga 2 i förordning (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser?
OM svaren är JA på samtliga tre punkter ovan, är ni sannolikt verksamhetsutövare inom ETS 2. Observera att det finns undantag från tillståndsplikten, vilket framgår av 3 a kap. 2–3 §§ förordningen (2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser.
Referensbibliotek
I referensbiblioteket hittar du bland annat vägledningar, länkar till e-tjänster, lagstiftning och material från informationstillfällen.
