Masshantering och användning av massor i anläggningsarbete

I 15 kap. 5 § p. 17 definieras icke-förorenade schaktmassor: 

Ja, Naturvårdsverket bedömer att jordar och annat naturligt material som innehåller potentiellt skadliga ämnen, som till exempel arsenik och sulfider, kan anses vara icke-förorenade så länge dessa ämnen inte tillförts miljön genom mänsklig påverkan. En förutsättning är också att materialen inte flyttas till andra platser med lägre halter. 

Även massor som innehåller invasiva främmande arter kan enligt Naturvårdsverket anses vara icke-förorenade.

Dock kan innehållet av skadliga ämnen och främmande invasiva arter leda till att skyddsåtgärder behövs vid användningen av massorna. 

Undantaget är tillämpligt även för massor med förhöjda halter av till exempel arsenik, sulfider eller invasiva främmande arter, förutsatt att det vidtas tillräckliga skyddsåtgärder för användningen så att inga olägenheter uppkommer för människors hälsa eller miljön. En förutsättning är också att användningen sker på samma plats som där massorna uppkommit. 

Om jordarna innehåller invasiva främmande arter, finns särskild vägledning från Naturvårdsverket. 

Vägledning Invasiva främmande arter som sprids med massor

Att massorna ska användas i sitt naturliga tillstånd innebär att sådant material som är tillverkat eller bearbetat av människor inte ingår. Det gäller till exempel bygg- och rivningsavfall, betong och trämaterial. Det betyder också att det inte ska krävas någon särskild behandling av jordarna innan de kan användas. 

Undantaget är endast tillämpligt när massorna används i sitt naturliga tillstånd. För till exempel sulfidjord kan schakt medföra oxidation av massorna. Oxidation av sulfidjordar är en process som sker naturligt, men i regel mycket långsamt. Om uppläggning av sulfidjord orsakar snabb oxidation bör den enligt Naturvårdsverkets bedömning inte längre anses vara i sitt naturliga tillstånd. 

Om oxidationen av sulfidjordar i samband med schakt och hantering kan begränsas tillräckligt för att inte orsaka skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljö, genom skyddsåtgärder i form av till exempel täckning, kan det enligt Naturvårdsverkets bedömning liknas vid att vidmakthålla jordens naturliga tillstånd. Sådana typer av åtgärder omfattas därför av undantagets tillämpning.

Att massorna ska användas för byggnads- och anläggningsändamål innebär att det förutsätts att något konstrueras eller anläggs av massorna. Dock krävs inte ett självständigt syfte med konstruktionen. 

Det kan till exempel handla om landskapsmodellering eller att en större mängd material används i en planerad konstruktion som bullervall eller liknande. Material som inte är lämpliga för konstruktion ingår därför inte i undantaget. Undantaget rymmer inte fall där det enbart är fråga om uppläggning av material.

Naturvårdsverket har ytterligare vägledning kring bland annat begreppet byggnads- och anmälningsändamål i vägledningen om centrala begrepp vid hantering av massor, se "Hitta vidare".

På den plats där arbetena utfördes ska inte tolkas som att det behöver vara exakt samma plats, utan inom ett begränsat område från där de grävs upp, till exempel ett projektområde. 

Att minska transporter för hantering av massor är ett motiv till undantaget och användning bör normalt ske i närområdet, men uttrycket ska ändå inte tolkas snävt. Det kan omfatta en vägsträcka som ingår i ett och samma projekt. Massor som uppstår i projektet kan användas längs vägsträckan, även om de behöver flyttas. Om jordarna behöver transporteras bort för att senare tas tillbaka för att slutföra konstruktionen är även det tillåtet. 

Naturvårdsverkets bedömning är dock att det inte är lämpligt att flytta massor till en plats som saknar geografisk koppling till den plats där det grävts ur eller där det i övrigt saknas koppling till platsen, på grund av att mark som är opåverkad av skadliga ämnen då kan komma att påverkas. Däremot behöver det inte nödvändigtvis vara samma verksamhetsutövare som gräver ur massorna, som sedan använder dem.

En förutsättning för att undantaget ska kunna tillämpas, är att massorna kan användas i en konstruktion på ett sådant sätt att de inte skadar eller innebär någon olägenhet för hälsa eller miljön. I vissa fall behöver särskild hänsyn tas om massorna innehåller naturligt förhöjda halter av skadliga ämnen eller invasiva främmande arter. 

Det är inte enbart massornas innehåll som är avgörande för om undantaget är tillämpligt utan det har också betydelse hur massorna används och vilka skyddsåtgärder som vidtas. 

Undantaget kan vara tillämpligt även i de fall då massorna har naturligt förhöjda halter av potentiellt skadliga ämnen eller invasiva främmande arter, så länge tillräckliga skyddsåtgärder vidtas. 

Naturvårdsverket anser att verksamhetsutövare bör ta kontakt med sin tillsynsmyndighet för att diskutera vad som i det enskilda fallet utgör en lämplig skyddsåtgärd och rimlig nivå på uppföljande kontroller et cetera. I de fall tillsynsmyndigheten bedömer det nödvändigt, kan de med stöd av 2 kap och 26 kap. miljöbalken, förelägga verksamheten att vidta vissa åtgärder och försiktighetsmått. 

Om den planerade användningen bedöms kunna leda till olägenheter är undantaget inte tillämpligt. I de fallen gäller avfallslagstiftningen. När det gäller fall där skyddsåtgärderna som krävs är obeprövade behöver en bedömning göras om de kan anses rymmas inom undantagets gränser. Om bedömningen är att det inte kan säkerställas att åtgärderna kommer att vara tillräckliga är avfallslagstiftningen åter tillämplig.

Undantaget innebär att de jordar och annat naturligt material som är avfall, och som omfattas av undantaget, inte omfattas av avfallslagstiftningen och inte träffas av några prövningsplikter för avfall i 29 kap. miljöprövningsförordningen, MPF (se 29 kap. 4a § MPF). 

Däremot innebär användning av jordar och annat material ofta en påverkan som medför att ett s.k. 12:6-samråd är nödvändigt (12 kap. 6 § miljöbalken). En sådan anmälan ska göras om en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken, kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. 

Eftersom kravet på 12:6-samråd endast gäller då annan tillstånds- eller anmälningsplikt inte finns, bör verksamhetsutövaren i samband med samrådet kunna visa att kriterierna för att undantaget för icke-förorenad jord uppfylls. I 12:6-samråd är verksamhetsutövaren också skyldig att visa att hänsynsreglerna i 2 kap. följs. Det gäller bland annat vilka skyddsåtgärder och begränsningar som planeras för att förebygga och motverka skada på naturmiljön.

Skyldigheten att göra en anmälan för 12:6-samråd gäller inte byggande av allmän väg eller byggande av järnväg om verksamheten eller åtgärden anges i en fastställd vägplan enligt väglagen (1971:948) eller i en fastställd järnvägsplan enligt lagen om byggande av järnväg (1995:1649) (se 12 kap. 6 a § miljöbalken). De frågor som 12:6-samråd avser ska i stället tas upp i samrådet för väg- respektive järnvägsplan.

Naturvårdsverket har mer specifik tillsynsvägledning för vissa typer av jordar och annat naturligt material, där särskilda frågeställningar är aktuella. Det finns en vägledning med riktlinjer för entreprenadberg, som ger stöd om riskbedömning av berg med höga halter sulfid och arsenik och en vägledning om hantering av massor med innehåll av invasiva främmande arter. 

Riktlinjer för resurseffektiv hantering av entreprenadberg i bygg- och anläggningsprojekt

Vägledning Invasiva främmande arter som sprids med massor