Tillsynsvägledning

Insamling av textilavfall

Textilrullar staplade på varandra

Ett stöd vid tillsyn och vid bedömning av om insamlade textilier är avfall.

Sidan vänder sig till

Främst länsstyrelser och kommuner. Vägledningen kan också vara till nytta för verksamhetsutövare som avser att samla in och på annat sätt hantera begagnade textilier.

När är begagnad textil avfall?

Att bedöma om begagnad textil är avfall eller inte är många gånger svårt. Om det är avfall så gäller särskilda regler. För att avgöra om begagnad textil är avfall ska man göra en bedömning av det så kallade kvittblivningssyftet hos den som har ett föremål. För att bedöma om kvittblivningssyfte finns eller inte kan man ta ledning av punkterna nedan.

Bedömningen kan kortfattat och förenklat beskrivas så här:

  • Begagnade textil är att anse som avfall om det finns ett kvittblivningssyfte hos lämnaren, dvs. om den som lämnar textil har som syfte att göra sig av med den.
  • När insamling sker på ett sådant sätt så att insamlaren och den som lämnar textil inte möts personligen (t.ex. i behållare på stan) får det budskap som insamlaren förmedlar betydelse för tolkningen av avsikten hos den som lämnar. Ett sådant budskap kan t.ex. finnas på behållaren och innehålla information om vilka textilier som ska läggas i behållaren och vad de ska användas till,
  • Om det tydligt anges att det som önskas är hela och rena kläder och andra textilier som kan användas igen bör man inte betrakta textilen som avfall eller insamlingen som avfallsinsamling. Detta eftersom att man då kan säga att den som lämnar får ha som syfte att kläder och annan textil ska användas igen för samma ändamål som från början var avsedda för. För textil som inte är avfall finns inget särskilt regelverk utan denna kan hanteras fritt.
  • I många fall kommer insamlaren att behöva sortera ut vad som till exempel kan säljas i butik, eller skänkas till behövande. Vid en sådan sortering kan insamlaren många gånger upptäcka trasiga och oanvändbara textilier/kläder. Om insamlaren inte vill behålla textilierna blir de avfall när insamlaren gör sig av med dem (det vill säga gör sig kvitt dem). Avfallet uppstår då inom insamlarens verksamhet. Avfallet utgör då verksamhetsavfall och inte hushållsavfall. Avfallet ska därefter hanteras i enlighet med gällande avfallsregelverk i alla delar.
  • Samlar man i stället in begagnad textil på ett sätt där man förmedlar att man tar emot all form av textil oavsett skick ligger det nära till hands att betrakta hela strömmen som avfall från och med det att den lämnas. Det kan till exempel vara att man säger/skriver att de insamlade textilierna ska återanvändas och materialåtervinnas. Materialåtervinning utgör en avfallshantering.
  • När insamlad textil är avfall gäller avfallsregelverket. Åtgärder som kontroll, sortering, rengöring och reparationer utgör då avfallshantering (förberedelse för återanvändning).

Regelverk

Yrkesmässig transport av avfall eller transport av avfall som uppkommit i yrkesmässig verksamhet är tillståndspliktigt (5 kap. 1 § Avfallsförordningen 2020:614) i större mängder.

Den som ska bedriva yrkesmässig insamling av avfall ska anmäla det till länsstyrelsen enligt 5 kap. 10 § avfallsförordningen. Detsamma gäller för handlare och mäklare av avfall, 5 kap. 11 §. Av anmälan ska framgå vem som ska bedriva verksamheten och hur den ska bedrivas, 5 kap. 13 § avfallsförordningen. Den som har tillstånd för att transportera textilavfall behöver inte anmäla den yrkesmässiga insamlingen till länsstyrelsen, jämför 5 kap. 12 § avfallsförordningen.

För sortering gäller enligt 29 kap. 42 och 43 §§ miljöprövningsförordningen (2013:251) anmälningsplikt avseende icke-farligt avfall om mängden sorterat avfall är större än 1 000 ton per år och tillståndsplikt om större än 10 000 ton per kalenderår.

Lagring av icke-farligt avfall som en del av insamling kan vara anmälnings- eller tillståndspliktig enligt 29 kap. 48 och 49 §§ miljöprövningsförordningen. Om verksamheten är tillståndspliktig eller anmälningspliktig bestäms av mängden avfall som lagras. Om den totala mängden vid något enskilt tillfälle är större än 10 ton men högst 10 000 ton avfall gäller anmälningspliktig enligt 29 kap. 49 § miljöprövningsförordningen. Tillståndsplikt för lagring av icke-farligt avfall inträder först när den lagrade mängden överstiger 10 000 ton, 29 kap.48 § miljöprövningsförordningen. Om den totala mängden inte någon gång överstiger 10 ton är verksamheten varken anmälnings- eller tillståndspliktig.

Anläggningar som genom mekanisk bearbetning återvinner annat avfall än farligt avfall är tillståndspliktiga, om den hanterade avfallsmängden är större än 10 000 ton per kalenderår. Är mängden avfall mindre är verksamheten anmälningspliktig 29 kap. 40 och 41 §§ miljöprövningsförordningen.

Mer information