Stor satsning på forskning om effekter av genomförda restaureringsåtgärder
2026-04-22 NYHET Sju forskningsprojekt får dela på cirka 27 miljoner kronor för att öka kunskapen om vilka effekter genomförda restaureringsåtgärder faktiskt ger, från naturvårdsbränning i boreal skog till restaurering av våtmarker, kustmiljöer och vattendrag.
Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har tidigare bjudit in enskilda forskare eller forskargrupper att söka medel till forskningsprojekt som ökar kunskapen om effekterna av genomförda restaureringsåtgärder. Nu är det klart vilka projekt som kommer att få finansiering.
Syftet med satsningen är att ta fram kunskap som stärker underlagen för att planera och prioritera de mest effektiva restaureringsåtgärderna. Sverige står inför stora åtaganden inom naturrestaurering, inte minst genom EU:s naturrestaureringsförordning och arbetet med en nationell naturrestaureringsplan. Förvaltningen behöver veta vilka åtgärder som fungerar, var de gör störst nytta och hur effekterna kan kvantifieras. Resultaten från forskningen förväntas komma till direkt nytta i förvaltningsarbetet. Projekten kommer att pågå mellan 1 maj 2026 - 30 april 2029 och finansieras genom Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.
– Detta är ett prioriterat miljöområde. Satsningen stärker kunskapen om vilka restaureringsåtgärder som ger störst genomslag, vilket är avgörande för att miljöförvaltningen ska kunna prioritera rätt, säger Mats Andersson, chef för Naturvårdsverkets forsknings- och innovationsenhet.
Beviljade projekt
Forskare vid RISE (Sveriges forskningsinstitut) ska undersöka hur naturvårdsbränningar kan genomföras mer målsäkert. Genom bränningsexperiment ska de ta fram en nyckel för att förutsäga hur brand påverkar trädbestånd och mark vid olika förhållanden. Det här är kunskap som är direkt användbar för bränningsledare och planerande tjänstemän. I ett kompletterande projekt vid Mittuniversitetet studeras brandefterliknande metoder (som stambasbränning och katning) samt deras potential att skapa livsmiljöer för brandberoende arter i tallskog där fullskalig bränning är svår att genomföra.
Två projekt vid Stockholms universitet tar sig an våtmarksrestaurering. Genom data från Sveriges omfattande återvätningsinsatser vill man förstå hur vattennivåhantering kan styra restaureringsresultaten. Vid Stockholms universitet leds även ett projekt som undersöker hur återvätning i jordbrukslandskapet kan optimeras för att samtidigt minska växthusgasutsläpp och gynna biologisk mångfald. Det här är två mål som ibland kan stå i konflikt med varandra.
Satsningen omfattar även kustzoner och vattendrag. Vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) leds ett projekt som ska kartlägga effektiviteten hos kustnära restaureringsåtgärder och utveckla en digital verktygslåda för beslutsfattare. Vid Umeå universitet undersöks det hur strandvegetation och insektssamhällen återhämtar sig efter dammrivning och flottledsrestaurering. Vid Umeå universitet ska forskare även i ett projekt kvantifiera hur restaurering påverkar de hydrologiska och geomorfologiska processer som upprätthåller livsmiljöer i vattendrag.
Nytta för biologisk mångfald
– Att återställa våtmarker och miljöer längs kusten gör stor nytta för biologisk mångfald och inom klimatarbetet, samtidigt som det minskar övergödningen. För att medlen ska hamna där de gör mest nytta är det avgörande att vi jobbar på rätt sätt och utgår från forskningen, något som dessa nya satsningar bidrar till, säger Marko Reinikainen, enhetschef vid avdelningen för miljöanalys på Havs- och vattenmyndigheten.
Forskningen är avgörande för att säkerställa att de stora resurser som läggs på restaurering av svenska naturmiljöer ger avsedd effekt. Genom att systematiskt utvärdera åtgärder i skog, våtmark, kust och vattendrag skapar projekten en kunskapsbas som gör det möjligt för myndigheter att prioritera de insatser som ger störst nytta för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Resultaten förväntas bli värdefulla för Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelser och andra aktörer i det fortsatta restaureringsarbetet.
Läs mer
Kontakt
Patrik Lindenfors, Forskningssekreterare, Naturvårdsverket, 010-698 18 56, patrik.lindenfors@naturvardsverket.se
Neda Farahbakhshazad, Forskningssekreterare, Naturvårdsverket, 010-698 12 50, neda.farahba@naturvardsverket.se
Emma Sernland, Utredare, Havs- och vattenmyndigheten, 010-698 62 70, emma.sernland@havochvatten.se