Forskningssatsning om kontinuitetsskogar som kolsänka

Syftet med utlysningen är att ge vetenskapligt underlag till Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens aktuella uppdrag. Målgruppen för resultaten är utöver Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten övriga relevanta myndigheter samt andra intressenter och aktörer inom det aktuella området. 

Urskogar i Sverige fungerar som viktiga kolförråd och lagrar betydligt mer kol än brukade skogar. Resultaten från en studie av Pascual m.fl. (2026) pekar på att kolförrådet i urskogar kan vara mellan 78 till 89 procent större än i skogar som brukats aktivt under lång tid, och att skillnaden är flera gånger större än tidigare bedömningar som gjorts utifrån mindre omfattande dataunderlag. En avgörande förklaring är att stora mängder kol lagras i marken och inte bara i trädens biomassa. I urskogar kan markens kollager vara lika stort som hela kolinnehållet i brukade skogar, inklusive både levande träd, död ved och mark. Detta innebär att urskogar fungerar som långsiktiga kolförråd där kol kan vara bundet i hundratals år om de lämnas orörda, se till exempel Luyssaert, m fl. (2008). När skogar med höga kolförråd brukas blir förlusten av lagrat kol större än i redan brukade skogar och det tar därför mycket lång tid att kompensera för förlusten i kolförråd som uppstår vid skogsbruk.

Pascual m.fl. (2026) jämför två ytterligheter av skog: urskog (nästan opåverkad) och intensivt brukad skog (trakthyggesbruk). Kontinuitetsskogar omfattar såväl urskogar som skog med olika grad av extensivt skogsbruk, inklusive naturskogar eller naturskogsliknande skogar och dessa omfattar en betydande andel av arealen skogsmark i Sverige. Därför behövs ytterligare kunskap kring hur och i vilken utsträckning kontinuitetsskog delar urskogens olika kvaliteter och potential att binda kol i marken, samt hur kolinlagringen varierar för olika kontinuitetsskogar och vilka faktorer sådan variation beror på liksom hur variationen mellan dessa faktorer ser ut.

Går det att överföra resultat och slutsatser från redan utförda studier av kollager i svenska/nordiska urskogar till mer eller mindre brukade kontinuitetsskogar och i vilka typer av kontinuitetsskogar finns i så fall särskilt gynnsamma förutsättningar för kolinlagring? Resultat och slutsatser kan ha betydelse för genomförandet av Naturrestaureringsförordningen.

Vi efterfrågar ett projekt som:

• Tillämpar och utvecklar metoder från befintliga studier som jämfört kolinlagring mellan urskog och produktionsskog brukad med trakthyggesbruk till en studie av kontinuitetsskogar i Sverige utifrån tillgängliga geodata. Vad behöver utvecklas för att bedöma kolinlagringen i svenska kontinuitetsskogar? Kan resultat och slutsatser i befintliga studier överföras till kontinuitetsskogar i Sverige av olika karaktär?
• Utvecklar en metod för att kunna göra potentialbedömning av kontinuitetsskogar som kolsänka för målsättningar inom LULUCF och Naturrestaureringsförordningen.
• Ger rekommendationer kring hur underlag och metodik kan utvecklas för att skapa representativa underlag för att göra potentialbedömningar av kolsänkan i kontinuitetsskogar.
• Projekt som beviljas medel ska samråda med Naturvårdsverket kring vilka dataunderlag som ska användas från markinventeringen och Riksskogstaxeringen vid SLU samt andra relevanta datakällor. 

Det är viktigt att relevansen för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten tydligt framgår av ansökan.

Behörig att söka är disputerad forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut eller myndigheter som bedriver forskning som en del av sitt uppdrag. Huvudsökande måste vara knuten till en organisation med svenskt organisationsnummer. Slutrapportering från sökande och medsökandes tidigare projekt, där projekttiden gått ut, ska ha inkommit till Naturvårdsverket och godkänts innan ny ansökan kan beviljas.

Forskare som beviljas medel förväntas hålla täta avstämningar med berörda handläggare på Naturvårdsverket för att säkerställa indata och relevans, skriva en slutrapport från projektet och kommunicera resultaten på lämpligt sätt.