Förhållandet mellan prövning av ett tillstånd och dispens från artskyddet

I domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i december 2014 och i februari 2015 utvecklade domstolen sin syn på förhållandet mellan prövningen av ansökan om tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken och ansökan om dispens från artskyddsförordningen.

De aktuella domarna är de som nämns ovan samt en dom från den 16 februari 2015 i målet M 2630-14 ”Örndalen”. 

För det fall man vid en tillståndsprövning kommer fram till att en verksamhet står i strid med 4 § artskyddsförordningen även om alla försiktighetsmått iakttas som är möjliga att föreskriva enligt 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken, måste en dispensprövning göras för att verksamheten ska kunna tillåtas. Alternativet kan vara att verksamhetsutövaren ändrar utformningen eller lokaliseringen av verksamheten på ett sådant sätt att den inte längre strider mot fridlysningsbestämmelsen.

Om en miljöprövningsdelegation bedömer att en verksamhet som kräver artskyddsdispens inte kommer kunna få dispens så bör miljöprövningsdelegationen avslå tillståndsansökan eftersom verksamheten är olämpligt lokaliserad och inte tillåtlig.

Det faktum att tillämpningen av 4 § artskyddsförordningen, samt övriga fridlysningsbestämmelser, beaktas vid tillståndsprövningen får därmed inte innebära att bestämmelsen förlorar sin karaktär av förbud. Artskyddsförordningens bestämmelser gäller oberoende av om de särskilt nämns i ett prövningsärende enligt miljöbalken.

För verksamheter som inte är tillståndspliktiga sker enligt Naturvårdsverkets bedömning dispensprövningen på samma sätt som tidigare. Senare tillkommen praxis innebär här ingen skillnad för hur ärendena ska handläggas.

Läs hela Naturvårdsverkets tolkning (pdf 294 kB)