Globala utsläpp av växthusgaser

Det är nu avgörande att de globala utsläppen börjar minska i hög takt för att vi ska klara av att begränsa den globala medeltemperaturen väl under två grader och fortsätta sträva efter att hålla ökningen under 1,5 grader jämfört med förindustriell nivå enligt Parisavtalets mål.

      De globala utsläppen fortsätter att öka

      De globala utsläppen har ökat stadigt under hela efterkrigstiden, med bara några enstaka nedgångar under perioden. Sedan 1970-talet har de globala utsläppen mer än fördubblats och den genomsnittliga ökningstakten har varit cirka 2 procent per år sedan 1970, men med en långsammare ökningstakt under de senare åren.

      År 2019 var de globala utsläppen av växthusgaser cirka 59 miljarder ton koldioxidekvivalenter (inklusive LULUCF) vilket innebär en ökning med ungefär 2 procent jämfört med föregående år. Enligt FN:s klimatpanels (IPCC) scenarier för att hålla uppvärmningen under 1,5 grader behöver de globala utsläppen av koldioxid nå netto-noll omkring 2050.

      Innan dess behöver utsläppen av koldioxid inklusive utsläpp från förändrad markanvändning ungefärligen halveras till 2030 för att undvika mycket stora behov av netto-negativa utsläpp i ett senare skede. Utsläppen av koldioxid behöver då minska med cirka 20 miljarder ton till 2030 vilket skulle innebära en minskningstakt på cirka åtta procent per år.

      Att de globala koldioxidutsläppen till cirka 2050 behöver vara netto-noll innebär att de kvarvarande utsläppen behöver kompenseras med så kallade negativa utsläpp. Negativa utsläpp innebär att koldioxid aktivt bortförs ur atmosfären exempelvis genom åtgärder såsom det koldioxidupptag som sker kopplat till beskogning eller genom teknik för infångning av biogen koldioxid ur rökgaser eller direkt ur omgivningsluft. Ju större utsläppsminskningar och negativa utsläpp som världen kan genomföra i närtid, desto mindre mängd negativa utsläpp behöver vi förlita oss på i framtiden.

      FN:s miljöprogram (UNEP) räknar med att de åtaganden som världens länder hittills har lagt fram under Parisavtalet, behöver öka i ambitionsnivå i snitt ungefär tre gånger för att uppvärmningen ska hållas under två grader, och fem gånger mer för att hålla uppvärmningen under 1,5 grader. Ju längre tid det tar innan de globala utsläppen vänder skarpt neråt desto svårare blir det att nå temperaturmålen. De närmaste årtiondena kommer att behöva kännetecknas av en snabb global omställning bort från fossila bränslen tillsammans med en rad andra åtgärder som sänker utsläppen av växthusgaser, samtidigt som upptaget av koldioxid kopplat till markanvändningen stärks.

      Hur ser fördelningen ut bland de största utsläpparna?

      Kina står för ungefär en tredjedel av de globala utsläppen av växthusgaser. De senaste två decennierna syns en ökande trend på ungefär 2–3 procent per år. 2019 uppgick Kinas utsläpp till ungefär 14 GtCO2e. USA står för ungefär 13 procent av de globala utsläppen men har under de senaste åren minskat något vilket delvis beror på en utfasning av kol som ersätts av förnybart.

      EU:s medlemsländer + Storbritannien står för ungefär 9 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Under det senaste decenniet syns en marginell minskande trend vilket delvis beror på minskad användning av kol och högre pris på utsläpp i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Indiens utsläpp av växthusgaser har en ökande trend och står för ungefär 7 procent av de totala utsläppen följt av Ryssland som står för 5 procent.

      Tillsammans med internationella transporter står utgör detta ungefär 65 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

      globala-utslapp-1990-2019b.jpg

      Globala utsläpp 1990–2019. Källa: UNEP Gap Report 2020.

      Emissions Gap Report 2020 på UNEP:s webbplats

      För mer information om vilka som är de största utsläppssektorerna, rekommenderas Potsdam Institute for Climate Impact Research databas:

      Paris Reality Check: PRIMAP-hist