Frågor och svar om våtmarker

Återvätning ger bäst effekt på näringsrik torvmark, eftersom utsläppen av växthusgaser per hektar är störst från de markerna. Förenklat går det att tänka att dränerade torvmarker i södra Sverige, samt dränerade marker i norra Sverige med hög näringsstatus, ger mest klimatnytta att återväta.

Allt våtmarksarbete är frivilligt, därför är markägare centrala för att det ska bli mer våtmark i Sverige. Det finns flera projekt där markägare får bra stöttning i själva åtgärdsarbetet. Ta hjälp av din länsstyrelse, kommun, vattenförbund eller vattenråd för att få råd till just ditt våtmarksprojekt. Det finns över 10 olika stöd och ersättningar att söka för våtmarksprojekt.

Återvätning i klimatsyfte är en relativt ny verksamhet och det tar tid att skala upp arbetet. Skogsstyrelsen erbjuder idag återvätningsavtal för markägare som vill återväta dränerad torv i skogen. För återvätning av torvmark i odlingslandskapet saknas stöd att söka. Det mesta av åtgärdsarbetet görs också i landets skyddade områden, såsom naturreservat. Där finns inte den utdikade och näringsrika torvmarken som ger mest klimatnytta att återväta. Bara cirka fyra kvadratkilometer näringsrik torvmark går att återväta i landets skyddade områden.

Det finns inget förbud mot torvbrytning i Sverige utan ansökningar prövas i mark- och miljödomstolen likt annan miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och ibland även mot artskyddsförordningen eller ramdirektivet för vatten. Innan dess behöver länsstyrelsen besluta om tillstånd för markavvattning. Det finns alltså ingen koppling mellan att torvtäkter får tillstånd och regeringens satsning på återvätning av dikade torvmarker.

Hur stora utsläppen blir och vilken klimatpåverkan verksamheten kommer att få beror på

• om torven redan är dränerad och därför redan bryts ner och släpper ut växthusgaser och hur mycket näringsrik torv som finns på platsen
• om marken efter utvinning återställs till en kolinlagrande våtmark eller inte.       

De årliga utsläppen från dikad torvmark i Sverige beräknas vara ca 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Nettoutsläppen till följd av torvproduktion i Sverige var knappt 0,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2023. I denna mängd ingår även utsläpp till följd av nedbrytning av odlingstorv samt nettoutsläpp från marker som har gått från att vara, i de flesta fall, skogsmark till våtmark.

Utvinningsarealen för torv ligger enligt SCB:s statistik för 2019 på 12 500 hektar, vilket är en mycket liten del sett i relation till den totala arealen torvmark i Sverige. Det gör att klimatpåverkan från torvutvinningen endast är en liten del av den samlade klimatpåverkan från dikade torvmarker.

Olika våtmarker bidrar med olika ekosystemtjänster, därför behövs en variation av våtmarker för att hantera klimatförändringar, förlust av arter och livsmiljöer och föroreningar.

• För att gynna arter och naturtyper – behöver vi främst restaurera rikkärr och högmossar i södra och mellersta Sverige.
• För att klimatanpassa och få renare vatten – behöver vi anlägga dammar och återskapa svämplan intill sjöar och vattendrag.
• För att stoppa växthusgaser – behöver vi återväta utdikade och näringsrika torvmarker.

Sverige restaurerar idag mer våtmark än någonsin tidigare. Men att planera och genomföra våtmarksprojekt tar tid. Vanligtvis tar det två till tre år från idé till färdig våtmark. Motiven för att återskapa våtmarker har också skiftat – från fokus på bevattningsdammar i ett torrare klimat till att återväta utdikade torvmarker i södra Sverige som ger mer klimatnytta.

För att behålla och öka arbetstakten krävs en fortsatt långsiktig finansiering, anpassat regelverk, intresserade markägare samt aktörer och entreprenörer som har förutsättningar att jobba långsiktigt.