Vilka deltar i utsläppshandeln?

Det första utsläppshandelssystemet EU ETS omfattar företag och verksamheter inom energi (produktion av el och värme), industri, sjöfart och flygtrafik. Det är obligatoriskt att delta i systemet för de verksamheter som omfattas.  I vissa fall är det dock bara verksamheter med en produktionskapacitet som överstiger en viss storlek som deltar.   

Totalt rör det sig om över 11 000 anläggningar och 500 flygbolag, varav cirka 750 anläggningar och ett tiotal flygbolag finns i Sverige. Det betyder att knappt hälften, 40 procent, av EU:s totala utsläpp av växthusgaser ingår i utsläppshandeln. Utsläppshandeln är indelad i handelsperioder. Just nu är vi i den fjärde handelsperioden som sträcker sig 2021–2030. 

Flygoperatörer är inkluderade i EU ETS sedan 2012. Ursprungligen omfattades flygningar inom och som avgår eller ankommer Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Denna ursprungliga omfattning brukar kallas för ”full scope”. I praktiken har omfattningen varit reducerad genom att vissa internationella flygningar undantagits. Detta så kallade ”stop-the-clock”-undantaget infördes under 2012 och har sedan förlängts ett antal gånger för att stödja utvecklingen av det globala marknadsbaserade styrmedlet Corsia inom Icao.  

Sedan 1 januari 2020 har EU ETS länkats samman med Schweiz ETS och enligt avtalet för länkningen är flygningar från EES till Schweiz inkluderade i EU ETS.  

Sjöfarten inkluderas gradvis inom utsläppshandelssystemet (EU ETS) från 2024 och ska 2026 vara helt infasad i systemet. För fartyg som lämnar eller ankommer till EU från tredje land gäller att de ska köpa utsläppsrätter för 50 procent av utsläppen som resan medfört. Inom EU gäller 100 procent av utsläppen. Till en början omfattas koldioxidutsläpp och från 2026 inkluderas även metan och dikväveoxid. Inledningsvis omfattas större fartyg (över 5 000 bruttodräktighet). Den aktör som berörs av skyldigheterna inom EU ETS samt EU:s MRV-förordning för sjöfarten kallas för rederi. 

Koldioxid är den dominerande växthusgasen inom utsläppshandeln, men systemet täcker även två andra växthusgaser: dikväveoxid och perfluorkolväten. Dikväveoxid släpps ut från viss kemiindustri, medan utsläpp av perfluorkolväten sker vid aluminiumproduktion. 

Det kommande utsläppshandelsystemet ETS 2 täcker endast koldioxidutsläpp. 

I utsläppshandeln ETS 2 ingår vägtransporter, bostäder och kommersiella eller offentliga lokaler samt delar av energi-, tillverknings- och byggindustrin som inte redan täcks av ETS 1. Unikt för Sverige är att vi även valt att inkludera arbetsmaskiner på flygplatser och hamnar, jordbruk, skogsbruk och fritidsbåtar. Det är endast koldioxidutsläppen som kommer från förbränningen av bränsle som omfattas, inte koldioxidutsläpp från övriga aktiviteter. För att inte den enskilda bilisten eller hushållet ska behöva köpa utsläppsrätter har man lagt över ansvaret och skyldigheterna på producenterna och leverantörerna av bränsle. Tanken är att bränsleproducenten och bränsleleverantören kommer att lägga den nya kostnaden som uppstår, på grund av administration och inköp av utsläppsrätter, på bränslepriset. När priset på bränsle ökar kommer det att påverka användningen. Blir till exempel drivmedelspriset så väljer kanske fler personer att ta cykeln till jobbet istället för bilen. På detta vis minskar utsläppshandeln ETS 2 koldioxidutsläppen inom EU. 

I Sverige omfattar utsläppshandeln cirka 750 industri- och energianläggningar, cirka 40 rederier samt ett tiotal flygbolag. Antalet verksamheter som omfattas av ETS 2 kommer att bli säkerställt först i november 2024. 

Industrianläggningarna står för den största andelen av utsläppen, vilket är en skillnad mot övriga EU där utsläpp från energianläggningar generellt sett dominerar. Järn- och stålindustri, oljeraffinaderier och cementtillverkning är de industrier som har störst utsläpp i Sverige. 

Merparten av de svenska anläggningarna, cirka 400 av totalt 750, utgörs av små förbränningsanläggningar som levererar energi till fjärrvärmenät. Tillsammans står dessa anläggningar endast för någon enstaka procent av de totala svenska klimatutsläppen. Dessa anläggningar kommer tillsammans med anläggningar som använder mer än 95 procent biobränslen exkluderas ur utsläppshandeln från och med 2026.

EU-kommissionen, mer specifikt generaldirektoratet för klimatpolitik, DG Clima, har en mycket central roll inom EU ETS med ansvar för att bland annat analysera hur EU ETS fungerar, att övervaka att medlemsländerna följer reglerna, besluta om gratis tilldelning och att utarbeta lagförslag om ändringar i systemet. 

Om EU ETS på EU-kommissionens webbplats

Naturvårdsverket är tillstånds- och tillsynsmyndighet i Sverige. Det innebär att myndigheten ansvarar för att granska och godkänna att deltagande företag lever upp till regelverket, bland annat övervakning och rapportering av utsläpp. 

Naturvårdsverket fattar även tillsammans med EU-kommissionen beslut om gratis tilldelning av utsläppsrätter, och publicerar årlig statistik om de svenska utsläppen. 

Myndigheten fungerar också som stöd till regeringskansliet i frågor om att utveckla handelssystemet. 

Även flera andra myndigheter är involverade i EU ETS, både i Sverige och EU. Några av dem: