Så fördelas utsläppsrätter i utsläppshandeln

För anläggningar inom ETS 1 fördelas merparten (57%) av utsläppsrätterna till en auktionsmarknad, medan en något mindre del (43%) av utsläppsrätterna tilldelas gratis. Flyget och sjöfarten får inte längre gratis utsläppsrätter i ETS 1. För flyget finns istället en kompensation för merkostnader vid användning av hållbara bränslen.

Merparten av utsläppsrätterna köps alltså av företagen till marknadspris. Den del som delas ut gratis syftar till att minska risken för koldioxidläckage – att energiintensiva industrier flyttar sin produktion till länder med lägre klimatkrav. 

I ETS 2 finns ingen gratis tilldelning. Alla utsläppsrätter måste köpas på auktion. Auktioneringen startar 2027, och under perioden 2027–2032 kommer cirka 3,8 miljarder utsläppsrätter att auktioneras ut.

Idén att utsläppsrätter auktioneras ut bygger på principen om att förorenaren betalar (polluter pays principle) – samma princip som för EU:s övriga miljöpolitik.  

Försäljningen sker via auktioner som hålls på den europeiska energibörsen (European Energy Exchange, EEX) i tyska Leipzig. Svenska och europeiska deltagare får då köpa utsläppsrätter till det marknadspris som för tillfället råder.  

Intäkterna från auktionerna fördelas sedan och betalas ut till respektive medlemsstat. Sverige fick 2025 en halv procent av intäkterna. Fördelningen baseras på historiska utsläppsnivåer.  

Under 2025 gav Sveriges auktioner av utsläppsrätter intäkter till den svenska statskassan motsvarande 2 miljarder kronor.  

För att visa den här videon behöver du acceptera statistik- och marknadsföringscookies. 

Utsläppsrätterna fördelas till anläggningar inom ETS 1 enligt två grundläggande metoder: auktionsmarknad och gratis tilldelning. Gratis utsläppsrätter går till vissa företag inom industrier som är utsatta för internationell konkurrens och därmed löper risk för så kallat koldioxidläckage (se avsnitt nedan). Syftet är att minska risken att industrierna flyttar sin verksamhet till länder med lägre klimatkrav. Det är bara tillverkande industrier, värmeanläggningar och energianläggningar inom ETS 1 som kan få utsläppsrätter genom gratis tilldelning. 

Fördelning av utsläppsrätter till anläggningar är under den nuvarande handelsperioden år 2021–2030, enligt följande:

• 57 procent av utsläppsrätterna ska auktioneras
• 43 procent av utsläppsrätterna ska delas ut gratis.

Innan år 2026 har flygoperatörer också fått gratis tilldelning av utsläppsrätter. Från och med 2026 finns istället en sorts kompensation för flygoperatörer som byter till hållbara flygbränslen.  Kompensationen beräknas för merkostnaderna för att använda hållbara bränslen jämfört med fossilt jetbränsle. Som kompensation kommer max 20 miljoner utsläppsrätter att delas ut till och med 2030. 

Anledningen till att anläggningar tilldelas gratis utsläppsrätter är att EU vill förhindra det som kallas koldioxidläckage. 

Många av de europeiska företag som ingår i ETS 1 säljer produkter på en global marknad och är utsatta för hård konkurrens. Att betala för utsläppsrätter skulle innebära en ökad kostnad för företagen. Risken finns då att de lägger ner sin verksamhet i EU och flyttar till ett land utanför EU med lägre miljökrav. Det är detta som på EU-språk kallas koldioxidläckage (carbon leakage).

Fördelningen av gratis utsläppsrätter ska vara rättvis och begriplig (transparent), men också bidra till att syftet med EU ETS uppnås – sänkta utsläpp. Frågan om hur utsläppsrätterna fördelas är en central och omdebatterad del av EU ETS. 

Nackdelarna med koldioxidläckage är flera. Dels är det negativt för såväl ekonomi som sysselsättning. Dessutom innebär koldioxidläckage att EU ETS inte fungerar som det är tänkt, eftersom de globala utsläppen av växthusgaser inte minskar utan bara flyttar utanför EU.

Risken för koldioxidläckage är en viktig faktor när den fria tilldelningen beräknas. Vissa branscher anses ha en högre risk för koldioxidläckage. Därför får till exempel tillverkningsindustrin gratis utsläppsrätter men inte elproducenter. Ju större risk för koldioxidläckage en anläggning har desto fler gratis utsläppsrätter kan den få. 

EU har tagit fram detaljerade regler för hur den fria tilldelningen ska gå till, det vill säga hur många gratis utsläppsrätter enskilda företag ska få. 

Ju mer utsläppseffektiv en anläggning är, desto fler gratis utsläppsrätter i förhållande till utsläppen får den.  På så vis gynnar regelverket de mest utsläppseffektiva anläggningarna inom varje bransch. 

Eftersom den fria tilldelningen beror på hur utsläppseffektiv anläggningen är och vilken risken för koldioxidläckage är, är det inte säkert att ett företag får så många utsläppsrätter att det motsvarar deras utsläpp. De kan därför behöva köpa kompletterande utsläppsrätter, antingen via auktioner eller på andrahandsmarknaden.