Så fördelas utsläppsrätter

Merparten av utsläppsrätterna köper deltagande företag varje år till marknadspris. EU delar också ut en viss andel av utsläppsrätterna gratis. Syftet är att minska risken att Europas industrier flyttar sin verksamhet till länder med lägre klimatkrav.

Varje år utfärdar EU omkring 1,5 miljarder nya utsläppsrätter. Att fördela dessa utsläppsrätter till de cirka 11 000 verksamheter, industrier och flygbolag som deltar i utsläppshandeln är en grannlaga uppgift.

Fördelningen ska vara rättvis och begriplig (transparent), men också bidra till att syftet med EU ETS uppnås – sänkta utsläpp. Frågan om hur utsläppsrätterna fördelas är en central och omdebatterad del av EU ETS.

Två metoder att fördela utsläppsrätter – auktion och fri tilldelning

EU har två grundläggande metoder att fördela utsläppsrätter. Grundregeln är att låta företag köpa utsläppsrätter (så kallad auktion). EU delar också ut utsläppsrätter gratis (så kallad fri tilldelning). Gratis utsläppsrätter går till vissa företag och industrier som är utsatta för internationell konkurrens och därmed löper risk för så kallat koldioxidläckage (se avsnitt nedan).

Under den nuvarande handelsperioden, som pågår 2021–2030, har EU beslutat att

  • 57 procent av utsläppsrätterna ska auktioneras
  • 43 procent av utsläppsrätterna ska delas ut gratis.
Auktion – huvudregeln när utsläppsrätter fördelas

Utgångspunkten för EU är att fördela utsläppsrätter genom auktion. Det bygger på principen om att förorenaren betalar (polluter pays) – samma princip som för EU:s övriga miljöpolitik.

Försäljningen sker via auktioner som hålls på den europeiska energibörsen (European Energy Exchange, EEX) i tyska Leipzig. Svenska och europeiska deltagare får då köpa utsläppsrätter till det marknadspris som för tillfället råder.

Auktion – ger tillskott till statskassan

Intäkterna från auktionerna fördelas sedan och betalas ut till respektive medlemsstat. Sverige får ungefär 1,5 procent av de auktionerade utsläppsrätterna och intäkterna. Fördelningen baseras på historiska utsläppsnivåer.

Under 2019 gav Sveriges auktioner av utsläppsrätter intäkter till den svenska statskassan motsvarande 1,4 miljarder kronor.

Resultat och effekter

Fri tilldelning – ska förhindra att utsläpp flyttar utanför EU:s gränser

Grundregeln för utsläppshandeln är alltså att företag betalar för utsläppsrätter. Men EU delar också ut utsläppsrätter gratis. En anledning är att man vill förhindra det som kallas koldioxidläckage. 

Många av de europeiska företag som ingår i EU ETS säljer produkter på en global marknad och är utsatta för hård konkurrens. Att betala för utsläppsrätter skulle innebära en ökad kostnad för företagen. Risken finns då att de lägger ner sin verksamhet i EU och flyttar till ett land utanför EU med lägre miljökrav. På EU-språk kallas detta för koldioxidläckage (carbon leakage).

Illustration: koldioxidläckage
Med koldioxidläckage minskar inte de globala utsläppen

Nackdelarna med koldioxidläckage är flera. Dels är det negativt för såväl ekonomi som sysselsättning. Dessutom innebär koldioxidläckage att EU ETS inte fungerar som det är tänkt, eftersom de globala utsläppen av växthusgaser inte minskar utan bara flyttar utanför EU.

Risken för koldioxidläckage är en viktig faktor när den fria tilldelningen beräknas.

Fri tilldelning – gynnar de mest utsläppseffektiva företagen

EU har tagit fram detaljerade regler för hur den fria tilldelningen ska gå till, det vill säga hur många gratis utsläppsrätter enskilda företag ska få.

principer-for-fri-tilldelning.svg

Ju mer utsläppseffektiv en anläggning är, desto fler gratis utsläppsrätter i förhållande till utsläppen får den.  På så vis gynnar regelverket de mest utsläppseffektiva anläggningarna inom varje bransch.

Fri tilldelning – tillverkande industri men inte elproducenter

Vissa branscher anses ha högre risk för koldioxidläckage än andra och finns med på den så kallade koldioxidläckagelistan. Tillverkningsindustrin bedöms generellt ha en hög sådan risk. När den fria tilldelningen räknas ut tar man hänsyn till hur stor risken är för koldioxidläckage, genom att anläggningar i branscher som inte är med på listan får ett avdrag från sin fria tilldelning.

Fri tilldelning – kan ibland behöva kompletteras med köp

Eftersom den fria tilldelningen beror på hur utsläppseffektiv anläggningen är och vilken risken för koldioxidläckage är, är det inte säkert att ett företag får så många utsläppsrätter att det motsvarar deras utsläpp. De kan därför behöva köpa kompletterande utsläppsrätter, antingen via auktioner eller på andrahandsmarknaden.