Strandskydd – så fungerar det

Strandskyddet säkerställer att allmänheten har fri tillgång till stränder på allemansrättslig grund, för rekreation och friluftsliv som bad, fiske, skridskoåkning och promenader. 

I Sverige är allemansrätten en grundläggande princip som säkerställer att alla människor har rätt att vistas i naturen, inklusive stränder. Det främjar jämlikhet genom att göra dessa områden tillgängliga för alla, oavsett social eller ekonomisk bakgrund.

Tillgängliga stränder är även viktigt för besöksnäringen och för attraktiva boendemiljöer. Närhet till vatten har en stark attraktionskraft för många olika intressen. 

Det finns ett stort intresse av att bygga nära vatten men det finns också stora risker med det. Genom att strandskyddet begränsar byggnationer och andra ingrepp för nära stränder bevaras naturliga miljöer. Att bevara naturliga strandmiljöer minskar risken för bland annat erosion och översvämningar som kan orsaka stora skador på byggnader och människors ekonomi och hälsa. Strandskyddet kan på så sätt ses om en klimatanpassningsåtgärd i sig.  

En naturlig miljö som inte är hårdgjord eller bebyggd har en förmåga att behålla vatten och dämpa översvämningar. Den kan också filtrera och mildra utsläpp från översvämmade avlopp och dagvattenbrunnar. Intakta naturliga ekosystem med en rik biologisk mångfald har bättre förmåga att stå emot störningar som kraftiga skyfall, hårda vindar, översvämningar och andra effekter av klimatförändringar.

Stränder och kustlinjer har ofta höga kulturella och estetiska värden som bevaras genom strandskyddet. Stränder fungerar ofta som mötesplatser där människor kan umgås, knyta sociala band och delta i olika aktiviteter tillsammans.

Sverige har en lång kustlinje och många sjöar med särskild kulturell och historisk betydelse. Många stränder har historiskt fungerat som viktiga samlingsplatser och spelat en viktig roll genom handel, sjöfart och fiske. 

Natur- och kulturmiljön, den varierande öppna landskapsbilden samt möjligheten till många olika slags aktiviteter bidrar till strändernas stora upplevelsevärden.

Från och med 1 juli 2025 gäller en ny bestämmelse som anger att strandskydd inte gäller vid insjöar och vattendrag som har anlagts efter den 30 juni 1975 (7 kap. 13 c § miljöbalken). Undantaget gäller anlagda vatten oavsett storlek. Länsstyrelsen kan inte heller besluta om att strandskydd ska gälla vid dessa anlagda insjöar och vattendrag.

Om anlagda insjöar och vattendrag hyser stora naturvärden, men inte omfattas av strandskydd, finns det möjlighet att skydda området på annat sätt, t.ex. som naturreservat eller biotopskyddsområde.

I MÖD 2020:5 var frågan om en anlagd badsjö omfattades av strandskydd. Sjön hade alltid fått sitt vatten från ledningar och hade aldrig ingått i något naturligt vattensystem. Ibland tömdes sjön på vatten under vintern för renoveringsarbeten och skötselåtgärder. Mark- och miljööverdomstolen gjorde bedömningen att sjön i det här fallet inte kunde anses vara en insjö i den mening som avses i 7 kap. 13 § miljöbalken och den omfattades därför inte av strandskydd.

"Inom ett strandskyddsområde får inte byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt." (7 kap, 15 §, 2).

Med ändring av byggnad eller byggnads användning avses till exempel ombyggnad av en sjöbod till fritidshus, även om byggnaden inte upptar större yta än tidigare. Ändringarna ska ses utifrån den avhållande effekten på allmänheten och uppfattningen om tillgång till strandområdet.

Anläggningar eller anordningar som inkräktar på strandskyddets syfte är inte tillåtna enligt denna bestämmelse. Redan om allmänheten avhålls från att beträda ett område där den annars hade kunnat färdas fritt är anläggningen förbjuden.

Det har alltså betydelse hur allmänheten uppfattar sin rätt till tillträde. Det kan till exempel betyda att en anläggning på en befintlig tomt kan vara otillåten om den ger intryck av att tomtplatsen har utvidgats.

Exempel på anläggningar som kan omfattas är: staket, bersåer, grillplatser, lekplatser, trädgårdsgångar, flaggstänger, trädgårdsland, vägar, parkeringsplatser, campingplatser, golfbanor, tennisbanor, upplag för sprängsten, bryggor, pirar och anordningar för upptagning av båtar.

"Inom ett strandskyddsområde får inte grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2." (7 kap 15 § 3).

Med "andra förberedelsearbeten" avses till exempel trädfällning, schaktning, sprängning eller anläggande av väg.

"Inom ett strandskyddsområde får inte åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter." (7 kap 15 § 4).

Bestämmelserna i hela 7 kap 15 § gäller även påverkan på djur- och växtliv. Nya byggnader, ändringar, anläggningar, anordningar och förberedelsearbeten får inte göras om de väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Andra sådana åtgärder kan till exempel vara spridning av gödsel eller bekämpningsmedel, trädfällning eller grävning. Åtgärder inom ramen för näringsverksamhet i jord- och skogsbruk är undantagna från förbudet.

Strandskyddsdispens prövas inte separat för verksamheter eller åtgärder som

• tillåtits av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken, eller
• omfattas av ett tillstånd enligt miljöbalken, eller
• omfattas av ett tillstånd enligt föreskrifter som meddelats med stöd av miljöbalken.

För dessa verksamheter förutsätts att frågan om strandskyddsdispens ingår i prövningen. Syftet är att parallella miljöbalksärenden för samma åtgärd ska undvikas. Vanliga tillståndsärenden som ska omfatta även strandskyddsprövning är miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken.

Vid prövning av tillståndspliktiga verksamheter ska en miljökonsekvensbeskrivning upprättas enligt 6 kap. 1 § miljöbalken. Enligt 6 kap. 3 § miljöbalken är syftet med en miljökonsekvensbeskrivning att verksamhetens sammantagna miljöpåverkan ska kunna bedömas.

Vid en prövning av miljöfarliga verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken, vattenverksamheter enligt 11 kap. miljöbalken eller regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken, bedöms samma frågor som vid en prövning om strandskyddsdispens.

Bedömningen sker inom ramen för den lokaliseringsprövning som görs för att se om verksamheten är tillåtlig (se prop. 1997/98:45 del 2 s. 87-88). En separat dispensprövning behöver då inte ske. Dispens från strandskyddet anses gälla för verksamheten i de delar som prövats i tillståndet.

För byggande av större allmänna vägar och järnvägar enligt en fastställd väg- eller järnvägsplan hanteras strandskyddsfrågan på samma sätt som vid tillståndspliktiga verksamheter.

Om vägen/järnvägen berörs av strandskydd ska detta framgå av planen samt utredas genom miljökonsekvensbeskrivningen. Dispens från förbuden anses då föreligga för verksamheten i de delar som prövats i planen.

Den 1 juli 2024 trädde ett nytt undantag i kraft för byggande och underhåll av en starkströmsledning enligt en nätkoncession för linje enligt ellagen (1997:857). Syftet med undantaget är att möjliggöra en snabbare utbyggnad av elnätet och underlätta underhållet av det.

Undantaget omfattar endast åtgärder som ryms inom nätkoncessionen och inte till exempel följdföretag som vägar och upplag som inte har prövats inom ramen för nätkoncessionen.

Eftersom undantaget endast avser starkströmsledningar som byggs med stöd av en nätkoncession för linje, gäller det bara för ledningar som har bedömts vara av angeläget allmänt intresse. Nya ledningar inom nätkoncession för område måste fortfarande prövas mot strandskyddsbestämmelserna. (prop. 2023/24:88)

Länsstyrelsen får enligt 7 kap. 17 § miljöbalken meddela föreskrifter om att förbuden i miljöbalken 7 kap. 15 § miljöbalken inte ska gälla kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad som vidtas

1. inom 15 meter från huvudbyggnaden men inte närmare strandlinjen än 25 meter, och
2. inom en tomtplats som har angetts i ett beslut om dispens.

I de län som har beslutat om en sådan föreskrift gäller punkten 1 alltid. Punkten 2 gäller dessutom i de fall där det finns en tomtplatsavgränsning i ett beslut om dispens. Punkten 2 behövs för att kompletteringsåtgärderna inte ska kunna placeras utanför en beslutad tomtplats och strida mot ett sådant beslut.

Om det saknas beslut om tomtplats gäller endast punkten 1. Ordet ”och” tolkas i lagstiftningssammanhang oftast som att både punkten 1 och 2 ska vara uppfyllda. Även här måste båda punkterna vara uppfyllda men endast i de fall där det finns ett beslut om tomtplatsavgränsning. Sedan 2009 ska i ett beslut om strandskyddsdispens anges i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet, vilket framgår av 7 kap. 18 i § miljöbalken.

Justeringen av möjligheten att föreskriva om undantag för kompletteringsåtgärder infördes 2009 som en lättnad i strandskyddet för att begränsa antalet dispensprövningar, både om en tomtplats har angetts i ett dispensbeslut och om en sådan tomtplatsavgränsning inte har gjorts. Syftet med bestämmelsen framgår av prop. 2008/09:119 s. 44.