Smart och hållbar mobilitet
I Europa och Nordamerika arbetar många städer med att ställa om till minskat bilberoende och mer hållbar tillgänglighet för sina invånare. Ett växande antal länder har på en nationell nivå klimatmål och klimatstyrmedel för att minska bilberoende och främja mer hållbar tillgänglighet.
Att omvandla bilkörfält, infarter och gator i städer till gång- och cykelbanor, kollektivtrafikkörfält eller annan användning har potential att minska miljöpåverkan från trafik redan på kort sikt. Det går snabbare och är ofta billigare att genomföra än att bygga ny trafikinfrastruktur och går snabbare att implementera för att minska trafikens utsläpp än till exempel att invänta elektrifiering av alla bilar som används i städerna.
Behöver vi minska biltrafik i städer och tätorter?
Trafiken påverkar miljö och klimat på många sätt. Nya personbilar har numera en genomsnittlig vikt på över 1 700 kilo. Samtidigt är de flesta, 80 procent, av resorna med bil i städer och tätorter korta, det vill säga inte längre än 3–4 km.
Dessa korta transporter, med igenomsnitt omkring 1,3 personer per bil, ger upphov till betydande ekologiska och fossila fotavtryck ur ett livscykelperspektiv – oavsett drivmedel. Den genomsnittliga personbilen står dessutom parkerad över 90 procent av tiden.
Sammantaget är många bilresor i staden ineffektiva när det gäller såväl energi- och resursförbrukning som markyta, och orsakar ett alltför stort fossilt fotavtryck per transporterad personkilometer.
Källor
Strategi för hållbar och smart mobilitet – rådet antar slutsatser (consilium.europa.eu)
OECDs policyrekommendationer för klimatomställning av städers transporter (oecd.org)
Parkering i täta attraktiva städer – dags att förändra synsätt (trafikverket.se)
Här finns den lediga kapaciteten i storstadstrafiken (KTH) (diva-portal.org)
Går det verkligen att minska biltrafiken i städer och tätorter?
Eldrivna bilar kommer att ha en roll också i framtidens städer och tätorter som ställt om till fossilfri tillgänglighet. Men det finns potential att minska biltrafiken i städer och tätorter jämfört med hur det ser ut idag. I våra städer och tätorter behöver bil- och lastbilstrafiken minska för att miljökvalitetsmålen ska nås. I städer och tätorter finns goda möjligheter att utveckla mer hållbar tillgänglighet till service, aktiviteter, arbete, handel och så vidare. Det handlar om att göra det möjligt att klara sig i vardagen i städer och tätorter utan att vara beroende av bil lika ofta.
Hur kan städer och tätorter ställa om till mer hållbar tillgänglighet?
Den fysiska planeringen av städer och tätorter – det vill säga hur trafikens gator, vägar och parkeringar planeras och byggs och var bostäder och arbetsplatser lokaliseras – påverkar hur vi väljer att resa och transportera. Ökad täthet och funktionsblandning i bebyggelsen ger kortare avstånd mellan bostäder och service. Då kan beroendet av bil minska för att klara vardagen eftersom det blir möjligt för fler att istället gå, cykla och resa kollektivt.
Omvandling av befintliga stadsdelar, gator och vägar i våra städer och tätorter kan ske för att prioritera energieffektiva transportsätt och för att effektivare använda utrymmet – städernas mark. Sådan omvandling sker i allt fler små och stora städer världen runt.
Det handlar om att:
- göra om befintliga bilkörfält och bilparkeringsplatser till exempelvis cykelparkering, cykelvägar, gångbanor, körfält för bussar eller spårvagn
- förtäta och öka funktionsblandning, det vill säga blanda bostäder, service, arbetsplatser och så vidare i befintliga utglesade stadsdelar, som idag är mer bilberoende
Ytmässigt är pendling med spårtrafik 60 gånger så effektivt som med personbil. Bussar kan kapacitetsmässigt transportera sju gånger så många resenärer som personbilar i stadstrafik. Och med reserverade körfält uppskattningsvis 15 gånger så många. I varje personbil i våra städer sitter idag i genomsnitt endast omkring 1,3 personer, samtidigt som personbilar står parkerade över 90 procent av tiden. Detta gör att mycket utrymme kan frigöras om färre behöver bilen för sin vardag i städer och tätorter.
Källa
Exempel på metoder och effekter
Att prioritera framkomlighet och korta restider för gång, cykel och kollektivtrafik på stadens gator och vägar är nyckelfaktorer för att öka andelen resor med dessa färdsätt. Samtidigt minskas biltrafiken i städer och tätorter.
Detsamma händer när kollektivtrafiken får ta över körfält från biltrafik. Restidskvoten för kollektivtrafiken förbättras, det vill säga det går snabbare för bussen eller spårtrafiken att komma fram jämfört med bil. Det gör det mer attraktivt för resenärerna att välja kollektivtrafiken.