Inventering av rovdjur

Kunskapen vi får från inventeringen är nödvändig för en viltförvaltning av hög kvalitet och utgör bland annat grund för beslut om jakt och förebyggande åtgärder samt för ersättning till samebyarna för förekomst av rovdjur.

Flera myndigheter och organisationer är delaktiga i rovdjursövervakningen. Naturvårdsverket ansvarar för att ta fram föreskrifter och metodik för rovdjursinventeringarna, men det är länsstyrelserna som ansvarar för att utföra det praktiska arbetet i fält. 

Länsstyrelserna ansvarar för inventeringarna av de stora rovdjuren på regional nivå. Länsstyrelsen dokumenterar och kontrollerar de rovdjursobservationer som har betydelse för inventeringsresultaten. All dokumentation sparas i databasen Rovbase. Länsstyrelsernas rovdjursinventeringar i renskötselområdet bedrivs i nära samarbete med landets 51 samebyar som är delaktiga i inventeringarna.  

Svenska Jägareförbundet bidrar också i inventeringsarbetet bland annat genom att registrera rovdjursobservationer i samband med jakten och bistå länsstyrelsen i inventeringar. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) samlar in data och prover från döda rovdjur så att andra myndigheter och institutioner får de data och prover som efterfrågas. Viltskadecenter och Naturhistoriska riksmuseet granskar och sammanställer sedan inventeringsresultaten på uppdrag av Naturvårdsverket som sedan fastställs av Naturvårdsverket. 

Inventeringsmetodik 

Naturvårdsverket har tillsammans med Norge tagit fram inventeringsmetodik för björn, järv, lodjur och varg. En utgångspunkt i metodiken är att ge människor möjlighet att delta i inventeringsarbetet. Lokal förankring är en av de viktigaste delarna. 

Vägledning om inventeringsmetodik 

Rapportera vad du ser 

Allmänhetens iakttagelser av rovdjur är en viktig del i att få så heltäckande inventeringar som möjligt, inte minst när det gäller att upptäcka okända individer. Kontakta din länsstyrelse om du har sett något av de fem stora rovdjuren eller spår av dem.  

Länsstyrelsernas webbplats 

Det är viktigt att du berättar:  

  • vilken art och hur många djur det rör sig om  
  • var du gjort observationen 
  • dag och tid. 

Det är också viktigt att rapportera snabbt innan spåren förvinner. Rovdjur kan röra sig över stora ytor på kort tid och spåren kan därför observeras av flera människor och på flera olika ställen. Spåren måste därför kvalitetssäkras i fält för att säkerställa att det är rätt art och för att om möjligt undersöka om det är ett eller flera djur. På skandobs.se eller i Skandobs mobilapp kan du också rapportera dina rovdjursobservationer och se var rovdjur finns i ditt län.  

Skandobs - Det skandinaviska rapporteringssystemet för björn, järv, lodjur och varg 

Resultaten sparas och används 

Inventeringsresultaten från rovdjursinventeringarna läggs in av länsstyrelsernas naturbevakare och samebyarnas inventeringsansvariga i databasen Rovbase. Rovbase är en gemensam databas för rovdjursinventering i Norge och Sverige.

Rovbase 

Inventeringarna ger kunskap om rovdjursstammarnas storlek, var de lever och hur stammarna utvecklas över tid. Bra underlag är nödvändiga för att det ska vara möjligt att bedriva en ansvarsfull och långsiktigt hållbar förvaltning av de stora rovdjuren. Inventeringsresultaten ska ge underlag för uppföljning av nationella och regionala mål för rovdjursstammarnas status och utveckling. 

Resultaten ligger bland annat till grund för ersättning för rovdjursförekomst till samebyar och beslut om jakt samt för planering av skadeförebyggande åtgärder. Inventeringsresultaten redovisas årligen också på webbplatsen. 

Hitta statistik inom vilt

Spårning kräver kunskap 

För varje län och sameby försöker inventerarna ta reda på hur vanligt förekommande olika rovdjur är och hur många honor som fött ungar. Varg, järv och lodjur inventeras framför allt genom spårning på snö. För att kunna göra det behövs kunskap och vana. Det är lätt att förväxla till exempel spår av lodjur med vargspår och hundspår kan se ut som spår av varg. DNA-analyser av till exempel spillning samt användningen av viltkameror har blivit en allt viktigare del i framförallt Syd- och Mellansverige, där bristen på snö ökar i spåren av klimatförändringarna. 

Norge och Sverige samarbetar 

Sverige och Norge samarbetar kring inventering av rovdjur eftersom djuren inte känner av några landsgränser. Målet är att rapportering och övervakning ska ske på samma sätt. En viktig utgångspunkt i det skandinaviska samarbetet har varit att göra det lättare för allmänheten att på ett enkelt sätt kunna bidra till inventeringsarbetet. 

Utvärdering av inventeringssystemet

Naturvårdsverket började 2017 en utvärdering av inventeringssystemet för stora rovdjur som avslutades 2019. Syftet var att beskriva systemet samt att ta reda på hur aktörer som är involverade i, eller berörda av inventeringarna, ansåg att det fungerar. Totalt publicerades fyra rapporter i samband med utvärderingen. 

Kungsörnar inventeras under häckningsperioden 

Kungsörnar inventeras framför allt under häckningsperioden genom att titta efter spelflygande fåglar, ungar i bon eller flygfärdiga ungar i kända revir. 

Kungsörnsstammens storlek beräknas genom att kända boplatser besöks under häckningstiden. Nya boplatser kan upptäckas genom att man observerar örnarnas beteende. 

Björnstammens storlek beräknas från spillningsinventeringar 

Björnarna sover på vintern och kan därför inte inventeras genom att spåra på snön. Björnstammens storlek beräknas istället utifrån återkommande spillningsinventeringar där jägare, renskötare och andra som rör sig i skog och mark samlar björnspillning under hösten. DNA extraheras ur spillningarna och används sedan för att identifiera art, kön och individ.

Spillningsinventeringarna utförs i olika delar av björnens utbredningsområde under olika år. Varje delområde inventeras vart femte år och nationella populationsuppskattningar görs med samma intervall. När spillningsinsamlingar genomförs på detta sätt kan man genom vidare analyser beräkna storleken på beståndet i de olika delområdena samt även nationellt. Mellan spillningsinventeringarna bedöms trenden i björnstammens storlek och utbredning utifrån observationer av björn i samband med älgjakten.

Länsstyrelserna är ansvariga för administration av inventeringen och Naturhistoriska riksmuseet samordnar björnspillningsinventeringar på uppdrag av Naturvårdsverket som finansierar verksamheten. Alla analysresultat läggs in i databasen Rovbase.

Filmen ”Hur vi räknar alla björnar” från Naturhistoriska riksmuseet förklarar hur inventeringen görs (vimeo.com)

Järvarna sprider sig långsamt 

Järvar inventeras framför allt under vårvintern genom att man letar efter järvlyor och observerar ungar. År 1999 upptäcktes för första gången på 100 år järvföryngring i skogslandskapet utanför fjäll-länen. Järvstammens utbredning i skoglandskapet har sedan dess uppvisat en positiv utveckling. 

Järvstammens spridning i skogslandskapet kan förklaras både av en ökning av antalet järvar och deras spridning samt att metodiken för att inventera järv har utvecklats under åren. 

Vargarnas ursprung är viktigt 

Inventeringen av varg utförs av länsstyrelserna men samordnas och utvärderas av Viltskadecenter. Liksom för björn används DNA-prover som ett viktigt redskap i inventeringsarbetet. Tack vare proverna kan man avgöra om en viss varg härstammar från en viss familjegrupp i den skandinaviska populationen eller om det är en immigrant från den finsk-ryska populationen. Eftersom risken för inavel är stor när det gäller varg, så är ursprunget viktigt att veta när till exempel länsstyrelserna ska fatta beslut om skyddsjakt på varg. Immigranter är en förutsättning för att kunna upprätthålla en gynnsam bevarandestatus.

Angående omräkningsfaktor varg (pdf 7 MB)