Parkslide

Parkslide, släktingen jätteslide och hybriden hybridslide är alla seglivade växter med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. De är stora problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svåra att bekämpa.

Informationen om parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) är giltig även för släktingen jätteslide (Reynoutria sachalinensis) och hybriden hybridslide (Reynoutria x bohemica).

När det står parkslide i texten avses samtliga tre arter. 

Viktigt!

Naturvårdsverket rekommenderar att du avstår från att plantera parkslide, jätteslide och hybridslide och att du hanterar dem mycket försiktigt om du har dem på din mark. En felaktig hantering eller bekämpning riskerar att leda till ökad spridning. Läs mer nedan.

Håll dig uppdaterad

Om du har parkslide på din mark eller av någon annan anledning vill vara säker på att ha aktuella råd om parkslide bör du besöka denna vägledningssida regelbundet. Informationen kommer att uppdateras efterhand som ny kunskap inhämtas och råden anpassas till ändringar i svenska regler och förordningar.

parkslide-960x540.jpg

Status i Sverige

I Sverige noterades parkslide första gången förvildad 1909 i Blekinge och Östergötland. Arten introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt, och har sedan spridit och etablerat sig framförallt i anslutning till trädgårdar och parker. Långdistansspridning av parkslide sker främst via flytt av jordmassor där växtdelar såsom delar av jordstammen följt med.

Parkslide är spridd i södra Sverige upp till Dalarna med enstaka fynd längs kusten upp till Umeå, men finns ännu inte i inlandet norr om Dalälven.

Parkslide omfattas idag inte av den lagstiftning som rör invasiva främmande arter (EU-förordning nr (1143/2014), men utvärderas för att eventuellt tas upp på en nationell förteckning över invasiva främmande arter och kan därmed komma att omfattas av olika förbud.

Nationell förteckning över invasiva främmande arter

Rapportera fynd av parkslide

Om du hittar parkslide i naturen kan du rapportera in det till Artportalen via:

www.invasivaarter.nu

Du behöver skicka med bilder av fyndet när du rapporterar, så att det går att fastställa att det är parkslide.

Hantering av parkslide

Parkslide är i Sverige den invasiva växt som är svårast att bekämpa då den:

  • kan etablera sig på nästan vilken typ av jord som helst.
  • sprids med ytterst små rot- eller stamfragment som kan följa med vid flytt av jord. Det räcker med mindre än 1 gram av ett rotfragment för att en planta ska slå rot.
  • har rötter som kan ligga i dvala i flera år för att senare igen börja sätta skott.
  • har en tidig tillväxt på våren och bildar snabbt täta bestånd.
  • kan använda sina lagrade resurser till att skjuta nya skott många år efter att bekämpning har påbörjats.
  • kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan.
  • har högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter.
  • kan få stor spridning genom att jordmassor med rotdelar flyttas till andra platser.

I dagsläget saknas bekämpningsmetoder som vi med säkerhet kan rekommendera eller garantera att de kommer fungera i alla situationer mot parkslide. Metoder som har visat sig fungera i vissa lägen kan i andra situationer resultera i ökad spridning och förvärrade problem.

Om parkslide inte utgör ett problem på växtplatsen eller breder ut och sprider sig rekommenderar Naturvårdsverket att du väntar med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig. Du kan till exempel markera ut ytterkanterna på beståndet med pinnar eller liknande.

Youtube video

Råd inför bekämpning av parkslide

Om du måste bekämpa parkslide, se till att du gör det genomtänkt och planerat. Här får du några råd om vad du bör ta i beaktande.

Läs på ordentligt om du avser bekämpa parkslide och förbered dig på att du har ett flerårigt åtagande framför dig när du börjar bekämpa. Tänk på att du behöver anpassa metod utifrån platsen där växten växer.

Hela beståndet måste behandlas för att undvika att obehandlade rötter och stamdelar skjuter nya skott, vilket kan resultera i ökad spridning. Om plantan delvis befinner sig på någon annans mark behöver du samråda med dessa markägare för att planera åtgärden tillsammans.

Har du ett större bestånd kan det vara idé att anlita ett företag med kompetens att bekämpa invasiva främmande arter. Innan du gör en beställning är det är viktigt att du försäkrar dig om att företaget har rätt kompetens och har utfört lyckade bekämpningar, till exempel genom att ta referenser.

Privatpersoner som anlitar ett företag för att till exempel klippa ner eller gräva upp buskar och andra växter på tomten kan ofta få RUT-avdrag. Det är utföraren som gör ett avdrag på arbetskostnaden på fakturan. Kontrollera därför med företaget om de erbjuder RUT-avdrag.

Innan du börjar bekämpningen är det viktigt att du kontrollerar vilka anvisningar kommunen har gällande hantering av invasiva främmande arter, till exempel om de tar emot växtmaterial från invasiva främmande arter vid återvinningscentralerna för förbränning och om hur växtmaterialet ska förpackas.

Var mycket noga med att ta hand om växtavfall från parkslide på rätt sätt för att undvika spridning såväl på platsen där du bekämpar som vid transporten . Växtavfallet bör tas om hand direkt eller läggas på presenning eller en hårdgjord yta för att torka.

När stammen väl har torkat är den ofarlig men se till att den är brun och torr rakt igenom. Rötter tar mycket längre tid att torka och dessa kan växa en bit upp på stammen, se bild. Vi rekommenderar att rotdelar transporteras till återvinningscentral och slängs på anvisad plats.

Beroende på vad som gäller i kommunen där du bor, lägg växtmaterialet i plastsäckar, förslut ordentligt och kör till återvinningscentralen alternativt bränn det på plats om det är tillåtet. Rengör redskap, skor och kläder på platsen efter att du utfört bekämpning.

Lägg aldrig växtdelar från parkslide i facket för trädgårdsavfall på återvinningscentralen.

För dig med tomt eller trädgård

Bekämpningsmetoder

Det finns ett flertal mekaniska metoder för att bekämpa parkslide. Det är sällan kemisk bekämpning rekommenderas men för parkslide kan det vara befogat. Eftersom det är en metod som regleras av omfattande lagstiftning väljer vi här att i korthet beskriva denna metod.

För mer information om mekaniska och kemiska bekämpningsmetoder läs mer på sidan: 

Bekämpning och hantering av parkslide

Kemisk bekämpning

Glyfosat är ett verksamt ämne i vissa växtskyddsmedel som ibland används vid bekämpning av parkslide. Som privatperson behöver man känna till att glyfosat kan vara skadligt för både hälsa och miljö och att endast yrkesmässig hantering är tillåten. Glyfosat är dessutom förbjudet att använda i miljöer där allmänheten ofta vistas: i parker, trädgårdar, skolgårdar och kolonilottsområden.

Kommunen kan i enskilda fall ge dispens från förbudet för att bekämpa invasiva växter med glyfosat i dessa områden. Ansökan om dispens ska då göras i samråd med person som har behörighet att använda glyfosat. Det finns växtskyddsmedel som du som privatperson får använda men dessa är generellt verkningslösa mot parkslide.

En felaktig hantering av parkslide med kemikalier riskerar att stimulera växten och aktivera tillväxt, med ökad spridning och förvärrade problem som resultat. Eventuell kemisk bekämpning ska därför utföras av yrkeskunnig person som har utbildning och tillstånd för användande, kunskap om gällande lagstiftning om växtskyddsmedel, rätt skyddsutrustning och som vet hur parkslide ska hanteras för att undvika vidare spridning.

Läs mer om vad lagen säger gällande glyfosat och andra växtskyddsmedel på Kemikalieinspektionens webbplats:

Förbud mot viss användning av växtskyddsmedel (Kemikalieinspektionen)

Glyfosat (Kemikalieinspektionen)

Behörighetsklasser (Kemikalieinspektionen)

Risker med parkslide

Parkslide kan konkurrera ut andra växter på platser där den etablerarat sig och kan ibland bilda i princip rena monokulturer. Det förändrar livsmiljöerna för arter såsom groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur som därför kan påverkas mycket negativt.

Parkslide har även negativa effekter på ekosystemtjänster (exempelvis kan områden växa igen så man inte kan promenera där, trädgårdar kan inte odlas längre) och begränsar möjligheten till markanvändning.

De kraftiga rötterna kan också tränga in i byggnader och vattenledningar, men i Sverige är det fortfarande ovanligt. Problemet kan framförallt uppstå i äldre byggnader där det redan finns sprickor och håligheter för parkslide att ta sig in genom

Hur känns parkslide igen?

Parkslide är en storväxt, 50–250 cm hög, flerårig ört med ett bambuliknande växtsätt. Stjälken är grov, ihålig och något förvedad. Den är ljust grön eller rödbrun, ofta med rödaktiga fläckar, och växer upprätt med riklig grenighet.

Bladen är brett äggrunda, kala både på över- och undersida och läderartade, 5–15 cm, med tydlig spets och rak bas. Den blommar i september-oktober med vanligen vita, ibland rosa blommor som växer i glesa, greniga klasar från bladvecken.

Parkslide kan förväxlas med jätteslide. Den senare har samma växtsätt men är betydligt mer storväxt, med grövre stjälk och större blad som är mer hjärtformade. Jätteslide är också invasiv. Dessutom finns det hybrider av park- och jätteslide, så kallad hybridslide.

För mer hjälp med identifiering finns fakta och bilder på Artdatabanken:

Parkslide - Artbestämning från SLU Artdatabanken (Artdatabankens webbplats

Hur och var lever parkslide?

Med det vi vet idag, så finns det endast honplantor av parkslide i Sverige. Det innebär att även om parkslide blommar i september – oktober så kan den inte föröka sig med hjälp av frön. Parkslide förökar sig istället genom rot- och stamdelar. Växten har ett mycket kraftigt rotsystem. Jordstammarna (rhizomen) i rotsystemet är massiva, kan bli upp emot 5–6 m långa och kan växa upp till en meter på en växtsäsong.

Samtliga delar över jord dör under vintern och växten skjuter sedan nya skott från rotsystemet på våren. Dessa skott växer snabbt upp och bildar stammar på upp till 2,5 meter, som förvedas något under sommaren. Jordstammarna har en förmåga att överleva även när man försöker elda upp dem. Det är svårt att säkerställa att de minsta rotfragmenten bränns upp helt. De behåller sin livskraft under lång tid.

Parkslide trivs i soliga och öppna miljöer där marken frilagts av något skäl. Framförallt växer den på frisk mark i anslutning till trädgårdar, på annan kulturpåverkad mark samt där jordmassor tippas och transporteras. Arten förekommer också i skogsbryn, ängsmarker, längs åstränder, vägkanter och banvallar.

Frågor och svar om parkslide

– Nej, det finns idag ingen lagstiftning som omfattar förbud mot parkslide. Det innebär att man får odla och plantera den, men Naturvårdsverket rekommenderar att man inte gör det eftersom det skapar problem i naturen. 

Nej, markägaren har ingen skyldighet att åtgärda den eftersom det i dagsläget inte finns någon lagstiftning som rör invasiva främmande arter som förbjuder parkslide.

– Eftersom parkslide inte omfattas av någon lagstiftning om invasiva främmande arter så är man inte skyldig att bekämpa växten. All bekämpning av parkslide bygger på frivilliga bekämpningsinsatser.

Sverige har enligt EU-lagstiftningen möjlighet att reglera arter som inte är med på EU-förteckningen genom att man tar fram en nationell förteckning. Det pågår ett arbete med att göra detta och parkslide är en kandidat att för denna förteckning. Det är regeringen som beslutar om en nationell förteckning.

Vilka arter som kommer med på förteckningen eller hur förbudet för dessa kommer att se ut är inte klart. 

– Eftersom parkslide inte är förbjuden enligt någon lagstiftning som rör invasiva främmande arter har grannen ingen skyldighet att bekämpa parkslide. Parkslide på din egen tomt kan du ta bort.

– Vi har ingen kortsiktig lösning på detta. Förhoppningsvis kommer det på sikt att bli någon form av certifiering eller annan lösning.

– Nej, inte utan markägarens tillstånd.

– Nej, de har inte något formellt krav att bekämpa parkslide i dagsläget. Bekämpning bygger på frivilliga åtaganden och det gäller alla markägare, såväl kommuner som privata markägare. 

– Det finns exempel från Storbritannien på att det kan hända. I Sverige känner vi till några bekräftade fall. Rötterna kan tränga in genom håligheter eller utnyttja redan befintliga sprickor eller skarvar och förvärra dessa. De gör inte hål i solida material som till exempel en väl gjuten betongplatta eller plaströr, men de kan spränga igenom asfalt.