Parkslide

Parkslide ingår inte i EU-lagstiftningen som handlar om invasiva främmande arter (EU-förordning nr (1143/2014), vilket innebär att det idag inte finns några förbud för parkslide. Det är tillåtet att odla och plantera parkslide, men Naturvårdsverket rekommenderar att du inte gör det eftersom den skapar problem i naturen.

Parksliden är föreslagen att vara med på en nationell förteckning över invasiva främmande arter. Om regeringen beslutar att parkslide ska vara med på förteckningen kommer arten omfattas av olika förbud.

Parksliden är en storväxt och flerårig ört med ett bambuliknande växtsätt. Den kan bli 50–250 cm hög. Stjälken är grov och ihålig och något förvedad. Den är ljust grön eller rödbrun, ofta med rödaktiga fläckar och växer upprätt med riklig grenighet.

Bladen är brett äggrunda, 5–15 cm. De är kala, på både över- och undersida och läderartade med tydlig spets och rak bas. Parksliden blommar i september-oktober; vanligtvis med vita, ibland rosa blommor, som växer i glesa, greniga klasar från bladvecken.

Parksliden kan förväxlas med jätteslide. Den senare har samma växtsätt men är betydligt mer storväxt, med grövre stjälk och större blad som är mer hjärtformade. Jättesliden är också invasiv. Dessutom finns det hybrider av park- och jättesliden; hybridslide.

För mer hjälp med identifiering finns fakta och bilder på Artdatabanken:

Parkslide, Reynoutria japonica (artfakta.se)

Parksliden kan konkurrera ut andra växter på platser där den etablerarat sig och bildar ibland rena monokulturer. Detta kan förändra livsmiljöerna för arter som groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur mycket negativt.

Parksliden har även negativa effekter på ekosystemtjänster. Områden kan helt växa igen och möjligheten till markanvändning begränsas; det går inte längre att promenera i områden och trädgårdar kan inte längre odlas.

De kraftiga rötterna kan också tränga in i byggnader och vattenledningar men i Sverige är detta fortfarande ovanligt. Problemet kan framförallt uppstå i äldre byggnader där det redan finns sprickor och håligheter för parksliden att ta sig in genom.

Parkslide är i Sverige den invasiva växt som är svårast att bekämpa då den:

• Kan etablera sig på nästan vilken typ av jord som helst.
• Sprids med ytterst små rot- eller stamfragment som kan följa med vid flytt av jord. Det räcker med mindre än ett (1) gram av ett rotfragment för att en planta ska slå rot.
• Har rötter som kan ligga i dvala i flera år för att senare börja sätta skott.
• Har en tidig tillväxt på våren och snabbt bildar täta bestånd.
• Kan använda sina lagrade resurser till att skjuta nya skott många år efter att bekämpning har påbörjats.
• Kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan.
• Har högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter.
• Kan få stor spridning genom att jordmassor med rotdelar flyttas till andra platser.

Om parksliden inte är ett problem där den växer eller breder ut och sprider sig rekommenderar Naturvårdsverket att du väntar med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig. Du kan till exempel markera ut ytterkanterna på beståndet med pinnar eller liknande.

I dagsläget saknas bekämpningsmetoder som Naturvårdsverket med säkerhet kan rekommendera eller garantera fungerar i alla situationer. Metoder som har visat sig fungera i vissa lägen kan i andra situationer resultera i ökad spridning och förvärrade problem.

Om du måste bekämpa parkslide, se till att du gör det genomtänkt och planerat. 

I vår vägledning hittar du aktuell information om hur du kan hantera och bekämpa parksliden.

Bekämpning och hantering av parkslide

Med det vi vet idag, så finns det endast honplantor av parksliden i Sverige. Det innebär att även om parksliden blommar i september-oktober så kan den inte föröka sig med hjälp av frön. Parksliden förökar sig istället genom rot- och stamdelar. Växten har ett mycket kraftigt rotsystem. Jordstammarna (rhizomen) i rotsystemet är massiva, kan bli 5–6 meter långa och växa upp till en meter på en växtsäsong.

Samtliga delar över jord dör under vintern och växten skjuter sedan nya skott från rotsystemet på våren. Dessa skott växer snabbt upp och bildar stammar på upp till 2,5 meter, som förvedas något under sommaren. Jordstammarna har en förmåga att överleva även när man försöker elda upp dem. Det är svårt att säkerställa att de minsta rotfragmenten bränns upp helt. De behåller sin livskraft under lång tid.

Parkslide trivs i soliga och öppna miljöer där marken har frilagts. Framförallt växer den på frisk mark i anslutning till trädgårdar, på kulturpåverkad mark samt där jordmassor tippas och transporteras. Arten förekommer också i skogsbryn, på ängsmarker, längs åstränder, vägkanter och banvallar.

Parksliden introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt och har sedan spridit och etablerat sig framförallt i anslutning till trädgårdar och parker. Nu är den spridd i södra Sverige upp till Dalarna med enstaka fynd längs kusten upp till Umeå, men finns ännu inte i inlandet norr om Dalälven.

Långdistansspridning av parksliden har främst skett via flytt av jordmassor där växtdelar som delar av jordstammen följt med

Faktablad Parkslide (pdf)