Parkslide

Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) är en seglivad växt med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. Den är ett problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svår att bekämpa.

Viktigt!

Naturvårdsverket rekommenderar att du avstår från att plantera parkslide och att du hanterar den mycket försiktigt om du har den på din mark. En felaktig hantering eller bekämpning riskerar att leda till ökad spridning. Läs mer nedan.

Håll dig uppdaterad

Om du har parkslide på din mark eller av någon annan anledning vill vara säker på att ha aktuella råd om parkslide bör du besöka denna vägledningssida regelbundet. Informationen kommer att uppdateras vartefter nya kunskaper inhämtas och råden anpassas till ändringar i svenska regler och förordningar. 

parkslide-960x540.jpg

Status i Sverige

Parkslide är spridd i södra Sverige upp till Dalarna med enstaka fynd längs kusten upp till Umeå, men finns ännu inte i inlandet norr om Dalälven.

Parkslide omfattas idag inte av den lagstiftning som rör invasiva främmande arter (EU-förordning nr (1143/2014), men utvärderas för att eventuellt tas upp på en nationell förteckning över invasiva främmande arter och kan därmed komma att omfattas av olika förbud. 

Nationell förteckning över invasiva främmande arter

Rapportera fynd av parkslide

Om du hittar parkslide i naturen kan du rapportera in det till Artportalen via:

www.invasivaarter.nu

Du behöver skicka med bilder av fyndet när du rapporterar, så att det går att fastställa att det är parkslide.

Hindra spridning av parkslide

Parkslide är den invasiva växt som är svårast att bekämpa för den:

  • kan etablera sig lätt på närapå vilken typ av jord som helst.
  • sprids med ytterst små rot- eller stamfragment, i vissa fall så små som 0,7 millimeter.
  • har en tidig tillväxt på våren och bildar snabbt täta bestånd.
  • kan använda sina lagrade resurser till att skjuta nya skott många år efter att bekämpning har påbörjats.
  • kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan.
  • har högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter

"Rör inte parkslide om du inte absolut måste. Sannolikheten att du sprider den är större än att du lyckas få bort den. Växten triggas igång av åtgärder."

 

I dagsläget saknas bekämpningsmetoder som man med säkerhet kan rekommendera eller garantera att de kommer fungera i alla situationer mot parkslide. Metoder som har visat sig fungera i vissa lägen kan i andra fall resultera i ökad spridning och förvärrade problem.

Om växten inte breder ut och sprider sig är det därför bättre att vänta med åtgärder. Under tiden är det klokt att ha växten under uppsikt för att kunna notera om den börjar sprida sig. Om du ändå måste bekämpa parkslide, se till att du gör det genomtänkt och planerat. Här får du några råd om vad du bör ta i beaktande.

Råd inför bekämpning av parkslide:

Förbered dig på att du har ett flerårigt åtagande framför dig när du börjar bekämpa parkslide.

Hela plantan måste behandlas för att undvika att obehandlade rötter och stamdelar ska skjuta nya skott, vilket kan resultera i ökad spridning. Om plantan delvis befinner sig på någon annans mark behöver du samråda med andra markägare för att planera åtgärden tillsammans.

Markägarens tillstånd krävs om du vill bekämpa parkslide på någon annans mark.

Har du ett större bestånd kan det vara idé att anlita ett företag med kompetens att bekämpa invasiva främmande arter. OBS! För närvarande finns det få entreprenörer som har kompetens att bekämpa parkslide. Naturvårdsverket arbetar tillsammans med SWEDAC för att få till en certifiering av firmor/personer som har rätt kunskaper.

Innan man börjar bekämpningen är det viktigt att kontrollera vilka anvisningar kommunen har gällande hantering av invasiva främmande arter, till exempel om de tar emot växtmaterial från invasiva främmande arter för förbränning vid återvinningscentralerna eller om du kan förbränna dem i din trädgård.

En kombination av flera bekämpningsmetoder kan tillsammans möjligen ge effekt. Ett exempel är kombinationen att knäcka och täcka. Det innebär att man knäcker av växtens ovanjordsdelar vid rotkronan precis under markytan och sedan täcker med markduk minst en meter utanför beståndet. Markduken täcks sedan med ett 30 cm lager jord eller grus.

Detta görs med fördel innan första frosten så att plantan inte hinner skicka ner all näring till rötterna. Det är viktigt att säkerställa att det inte finns några hål eller andra möjligheter för plantan att ta sig igenom täckningen (till exempel möjlighet att växa upp längs stolpe eller annan struktur som sticker upp genom täckmaterialet).

Troligen kommer nya skott så småningom att lyfta på duken. Knäck då dessa på nytt samt torka och fortsätt sedan att täcka området.

Var mycket noga med att ta hand om växtavfall från parkslide på rätt sätt för att undvika spridning. Det bör tas om hand direkt eller läggas på presenning eller en hårdgjord yta för att torka.

När skotten väl har torkat är de ofarliga. Se till att det inte finns några rotdelar på stammarna eftersom de kan överleva även efter torkning. Växtavfallet bör inte läggas på komposten och får inte lämnas i vatten, skog eller mark, eftersom det betraktas som nedskräpning och innebär en stor spridningsrisk.

Beroende på vad som gäller i kommunen där du bor, lägg det i plastsäckar, förslut ordentligt och kör till återvinningscentralen alternativt bränn det på plats om det är tillåtet. Rengör redskap och kläder efter att du utfört bekämpning. 

Lägg aldrig växtdelar från parkslide i facket för trädgårdsavfall på återvinningscentralen.

Så tar du hand om hushållets avfall från invasiva främmande växter

Kemisk bekämpning

Vi avråder privatpersoner från att bekämpa parkslide med kemiska bekämpningsmedel. Framförallt riskerar man att ”trigga” igång växten om man använder fel kemikalier och för svaga doser, vilket resulterar i ökad spridning och förvärrade problem med växten.

Kemiska bekämpningsmedel kan dessutom vara skadliga för både hälsa och miljö. Därför är det ytterst viktigt att eventuell kemisk bekämpning utförs av yrkeskunnig person som kan gällande lagstiftning om växtskyddsmedel, med rätt utrustning och som vet hur parkslide ska hanteras för att undvika vidare spridning.

De kemiska bekämpningsmedel som visat sig fungera mot parkslide är produkter innehållande ämnet glyfosat. Dock krävs så pass höga doser och koncentrationer av glyfosat att de produkter som i dagsläget är godkända att användas av privatpersoner inte kan rekommenderas mot parkslide.

Vi avråder därför privatpersoner att själva försöka bekämpa parkslide med glyfosat.

Möjliga effekter

Parkslide kan konkurrera ut andra växter på platser där den etablerarat sig och kan ibland bilda i princip rena monokulturer. Det förändrar livsmiljöerna för arter såsom groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur som därför kan påverkas mycket negativt.

Parkslide har även negativa effekter på ekosystemtjänster (exempelvis kan områden växa igen så man inte kan promenera där, trädgårdar kan inte odlas längre) och begränsar möjligheten till markanvändning. 

De kraftiga rötterna kan också tränga in i byggnader och vattenledningar, men i Sverige är det fortfarande mycket ovanligt. Problemet kan framförallt uppstå i äldre byggnader där det redan finns sprickor och håligheter för parkslide att ta sig genom.

Hur känns den igen?

Parkslide är en storväxt, 50–250 cm hög, flerårig ört med ett bambuliknande växtsätt. Stjälken är grov, ihålig och något förvedad. Den är ljust grön eller rödbrun, ofta med rödaktiga fläckar och växer upprätt med riklig grenighet.

Bladen är brett äggrunda, kala både på över- och undersida och läderartade, 5–15 cm, med tvärt avsatt spets och rak bas. Den blommar i september-oktober med vanligen vita, ibland rosa blommor som växer i glesa, greniga klasar från bladvecken.

Parkslide kan förväxlas med jätteslide. Den senare har samma växtsätt men är betydligt mer storväxt, med grövre stjälk och större blad som är mer hjärtformade.. Jätteslide är också invasiv. Dessutom finns det hybrider av park- och jätteslide, så kallad hybridslide.

Bilder av parkslide på Artfakta (Artdatabankens webbplats)

Hur och var lever den?

Med det vi vet idag, så finns det endast honplantor av parkslide i Sverige. Det innebär att även om parkslide blommar i september – oktober så kan den inte föröka sig med hjälp av frön. Parkslide förökar sig istället genom rot- och stamdelar. Växten har ett mycket kraftigt rotsystem. Jordstammarna (rhizomen) i rotsystemet är massiva och kan bli upp emot 5–6 m långa och kan växa upp till en meter på en växtsäsong. 

Samtliga delar över jord dör under vintern och växten skjuter sedan nya skott från rotsystemet på våren. Dessa skott växer snabbt upp och bildar stammar på upp till 2,5 meter, som förvedas något under sommaren. Jordstammarna har en förmåga att överleva även när man försöker elda upp dem. Det är svårt att säkerställa att de minsta rotfragmenten bränns upp helt. De behåller sin livskraft under lång tid, troligen flera år. 

Parkslide trivs i soliga och öppna miljöer där marken frilagts av något skäl. Framförallt växer den på frisk mark i anslutning till trädgårdar, på annan kulturpåverkad mark samt där jordmassor tippas och transporteras. Arten förekommer också i skogsbryn, ängsmarker, längs åstränder, vägkanter och banvallar.

Hur kom den hit och hur sprider den sig?

I Sverige noterades parkslide första gången förvildad 1909 i Blekinge och Östergötland. Arten introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt, och har sedan spridit och etablerat sig framförallt i anslutning till trädgårdar och parker. Långdistansspridning av parkslide sker främst via flytt av jordmassor där växtdelar såsom delar av jordstammen följt med.  

Frågor och svar om parkslide

– Nej, det finns idag ingen lagstiftning som omfattar förbud mot parkslide. Det innebär att man får odla och plantera den, men Naturvårdsverket rekommenderar att man inte gör det eftersom det skapar problem i naturen. 

Nej, markägaren har ingen skyldighet att åtgärda den eftersom det i dagsläget inte finns någon lagstiftning som rör invasiva främmande arter som förbjuder parkslide.

– All bekämpning av parkslide bygger på frivilliga bekämpningsinsatser.

Sverige har enligt EU-lagstiftningen möjlighet att reglera arter som inte är med på EU-förteckningen genom att man tar fram en nationell förteckning. Det pågår ett arbete med att göra detta och parkslide är en kandidat att för denna förteckning. Det är regeringen som beslutar om en nationell förteckning.

Vilka arter som kommer med på förteckningen eller hur förbudet för dessa kommer att se ut är inte klart. 

– Eftersom parkslide inte är förbjuden enligt någon lagstiftning som rör invasiva främmande arter har grannen ingen skyldighet att bekämpa parkslide. Parkslide på din egen tomt kan du ta bort.

– Nej, inte utan markägarens tillstånd.

– Nej, de har inte något formellt krav att bekämpa parkslide i dagsläget. Bekämpning bygger på frivilliga åtaganden och det gäller alla markägare, såväl kommuner som privata markägare. 

– Naturvårdsverket vill undvika kemisk bekämpning och rekommenderar att man inte använder sig av denna metod. Det kan dock finnas situationer då det kan vara nödvändigt att ta till, till exempel vid bekämpning av parkslide. Viktigt är då att ta reda på vilka regler som gäller. Om ingen annan metod är möjlig så ska man anlita expert som har tillstånd att använda bekämpningsmedel och kan lagstiftningen kring användningen (läs mer om detta ovan).

– Det finns exempel från Storbritannien på att det kan hända. I Sverige känner vi bara till ett bekräftat fall. Rötterna kan tränga in genom håligheter eller utnyttja redan befintliga sprickor eller skarvar och förvärra dessa. De gör inte hål i solida material som till exempel en väl gjuten betongplatta eller plaströr, men de kan spränga igenom asfalt.