Statistik över utsläpp från kommunala reningsverk
Här kan du ta del av statistik för utsläpp av fosfor, kväve och organiskt material från kommunala reningsverk.
De totala utsläppen av näringsämnen och biokemiskt syreförbrukande organiskt material (BOD7) från kommunala avloppsreningsverk med en belastning på minst 2000 personekvivalenter i Sverige, uppgick år 2022 till cirka 250 ton fosfor, 15 000 ton kväve, 5 600 ton biokemiskt syreförbrukande organiskt material (BOD7) och 36 400 ton kemiskt syreförbrukande material (CODCr). Utsläppen från de kommunala avloppsreningsverken ligger på samma nivå år 2022 som år 2020, trots att den inkommande belastningen har ökat. Statistiken avser totalutsläpp, det vill säga den inkluderar bräddningar i eller vid avloppsreningsverken. Bräddningar avser helt eller delvis obehandlat avloppsvatten som kan behöva släppas ut vid stor nederbörd eller tekniska fel. Reningsgraden för fosfor och BOD7 har under det senaste decenniet legat kring 97 procent för avloppsreningsverk större än 2 000 personekvivalenter. För kväve är reningsgraden lägre och har legat kring drygt 60 procent de senaste tio åren. Den genomsnittliga reningsgraden för kväve i de största avloppsreningsverken (över 100 000 personekvivalenter) var 73 procent år 2022.
Läs mer om antal reningsverk, utgående mängder och halter samt reningsgrader av fosfor, kväve och BOD7 på SCB:s webbplats:
Utsläpp till vatten och slamproduktion 2022 (scb.se)
Utsläppt kväve och fosfor till inlandsvatten reduceras under sin väg till kusten genom retention i framför allt sjöar. Detta medför att endast en del av bruttobelastningen inom ett avrinningsområde når havet.
Bruttoutsläpp till havsbassänger
Kartorna visar bruttobelastning under 2022 av kväve, fosfor och biokemiskt syreförbrukande material från avloppsreningsverk till de större havsbassängerna. Belastningen av kväve och fosfor är störst till Egentliga Östersjön, runt vilken det även bor flest människor. Källa:
Efterlevnad av reningskrav och utsläpp från stora reningsverk
Kartorna nedan visar utsläpp (kväve, fosfor och BOD7) av avloppsvatten från tätbebyggelse som renats i kommunala avloppsreningsverk med en storlek från 10000 personekvivalenter (uttryckt som maximal genomsnittlig veckobelastning, max gvb). Samtliga reningsverk uppfyller reningskraven i EU:s avloppsdirektiv och i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2016:6 som införlivar direktivets krav i svenskt rätt. Källa:
Tidsseriediagram över utsläpp till vatten från kommunala reningsverk
Påverkan på känsliga områden
Sverige har i enlighet med EU:s avloppsdirektiv pekat ut områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen, eller som riskerar att bli det om åtgärder inte vidtas. Alla vatten i landet, inklusive samtliga kustområden, har pekats ut som känsliga för fosforutsläpp. Samtliga kustområden från norska gränsen upp till och med Norrtälje kommun – Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön – har därutöver utpekats som känsliga för utsläpp av kväve. Utsläppskrav för fosfor regleras i Naturvårdsverkets föreskrifter, men krav i avloppsreningsverkens miljötillstånd är alltid betydligt strängare. Utsläppskrav för kväve regleras i olika grad av tillstånd och Naturvårdsverkets föreskrifter.
Utsläpp av metaller från avloppsreningsverk med en belastning på minst 20 000 personekvivalenter
Många av de kemikalier som används eller finns i samhället hamnar i avloppsvattnet och återfinns i slam och utgående vatten från reningsverk. Förutom några få undantag hamnar huvuddelen av metallerna som kommer in till avloppsreningsverken i slammet. Därför är metallhalterna i utgående renat avloppsvatten relativt låga.
Statistik: Metaller i avloppsvatten
Avloppsslam
Svenska avloppsreningsverk är byggda för att bryta ner syreförbrukande organiskt material och samtidigt ta bort näringsämnen såsom fosfor och kväve ur vattenfasen och binda dem till slam. Avloppsslam är med andra ord en restprodukt från reningsverkens rening av avloppsvatten. Efter behandling, såsom stabilisering och avvattning kan slammet hanteras på olika sätt. Några av de vanligaste sätten är genom spridning på åkermark eller att återvinna slammet i tillverkning av anläggningsjord. Att näringsämnen från avloppsvatten återförs till jordbruksmark är en förutsättning för en uthållig livsmedelsproduktion. Slamspridning är i Sverige det vanligaste sättet för att uppnå sådan återföring. Mellan 30 procent och 50 procent av avloppsslam har årligen återförts till jordbruket de senaste åren. Slammet står dock endast för en mindre andel (cirka 8 procent) av det fosfor som tillförs till jordbruksmarken. Utöver avloppsslam tillförs även växtnäring genom bland annat mineralgödsel, jordförbättringsmedel och stallgödsel (Naturvårdsverket, 2013, SCB).
Slam innehåller inte bara växtnäringsämnen utan innehåller ofta även oönskade ämnen så som metaller och organiska föroreningar i varierande omfattning, liksom smittämnen. En del av dessa oönskade ämnen kommer via livsmedel men det finns även andra källor, som läkemedel, hygienprodukter eller konsumentprodukter som textilier eller annan utrustning som bidrar via tvättvatten. Utsläpp från industrin och inläckage av dagvatten från trafik eller förorenade områden bidrar ytterligare. För att slam ska kunna återföras till jordbruksmark finns gränsvärden för vissa oönskade ämnen, såsom tungmetaller, både i mark och i avloppsslammet. Det finns även fastställda gränsvärden för hur mycket tungmetaller som får tillföras jordbruksmark under viss tid. Flera initiativ till kvalitetsförbättrande åtgärder för renare vatten och bättre slamkvalitet har tagits av myndigheter och branschen. Slamkvaliteten har förbättrats väsentligt de senaste decennierna, inte minst genom förebyggande åtgärder, så kallat uppströmsarbete. Ett exempel är va-branschens eget kvalitetssäkringssystem Revaq, genom vilket avloppsreningsverken kan certifiera sig. Inom systemet förbinder reningsverken sig att systematiskt arbeta för att minska föroreningar som leds till avloppsreningsverken genom att kartlägga och ställa krav på anslutna verksamheter och deras användning av kemikalier och av utsläpp av oönskade ämnen. Föroreningar från diffusa källor, till exempel från hushållen, kan vara svårare att åtgärda. Ungefär hälften av landets kommunala avloppsvatten renas i dag i Revaq-certifierade avloppsreningsverk.
Avloppsvatten och dess föroreningar speglar samhället uppströms och den användning av kemikalier och produkter som sker där. Detta gäller industrin men även hushållen. Föroreningar i avloppsvatten och avloppsslam har därför länge övervakats som en del av den svenska miljöövervakningen under delprogrammet miljögifter i urban miljö.
Miljöövervakningens programområde Miljögiftssamordning
Datat används även för miljömålsuppföljning för miljömålet giftfri miljö.
Giftfri miljö/Miljö- och hälsofarliga ämnen i slam från avloppsreningsverk (sverigesmiljomal.se)
Uppföljningen visar att en del ämnen antyder minskande trend medan andra ämnen visar på viss uppgång. Ny kunskap om föroreningar som tidigare inte varit i fokus ställer krav på att arbete med miljöövervakning och åtgärder gällande slaktkvalitet fortsätter och utvecklas. Detta gäller inte minst PFAS-ämnen.